David Irvings vittnesmål i den andra Zündelprocessen
i
Toronto, i april 1988
David Irving är författare till "Hitler's War",
"Churchill's War", "Göring" (nyutkommen på svenska) och en
rad andra högt kvalificerade verk om Tredje Riket, utgivna
på Macmillan Ltd och Hutchinson Ltd, London.
I den andra Zündelprocessen - i april 1988 - tillfrågades
försvarets vittne, David Irving, av försvarsadvokaten
Douglas Christie varför han i sin bok Hitler's War av 1977
kunde så bestämt uttala sig om att Hitler inte kände till
att judarna utrotades.
Irving:
"Det finns inga klara order om något sådant av vare sig
Hitler eller av honom betrodda ledare i dokumenten. Att
läsa mellan raderna och att ge vissa ord en annan
betydelse, som andra historiker gör, det avvisar jag. Om
dessa förbrytelser överhuvudtaget hade varit så stora,
måste det också finnas skriftliga bevis i form av dokument.
Dokumenten med kännetecknet "L", som användes vid
Nürnbergprocessen (för att styrka förintelsetesen), var
förfalskade ... Jag har aldrig någonsin funnit ett enda
bevis på eller ens någon hänvisning till förekomsten av
s.k 'gaskammare'."
När advokat Christie sedan frågade Irving om hans kontakter
med den tyske historikern dr Martin Broszat (en av de
ledande förintelseanhängarna) vid Institut für
Zeitgeschichte (i München) och om hans inställning tll
detta Institut (som samlar dokument från från Hitlertidens
Tyskland osv) sade Irving:
"Det visade sig att jag kunde avslöja att olika dokument,
som utgivits av Broszats Institut für Zeitgeschichte, var
förfalskade. General Engels dagbok skrevs på papper från
efterkrigstiden och var en förfalskning. Trots detta
fortfor detta institut att ge ut denna förfalskning. På
detta sätt förgiftades historiker (som anlitade institutet)
i åratal. Himmlers omskrivna tal i Posen är också en
förfalskning, där två sidor helt plötsligt är skrivna med
en annan skrivmaskin och paginerade med blyerts."
Advokat Christie ställde så frågan (till Irving):
"Är det möjligt att ett så enormt stort dödsföretag skulle
ha kunnat genomföras i Europa utan att efterlämna
skriftliga underlag?"
Irving:
"Nej, ingalunda! Den tyska armén och civiltjänsten var
starkt uppbunden till lydnadsplikt och ytterst ängslig.
Aldrig skulle en operation kunna genomföras utan att vara
styrkt genom skriftlig order."
Och Irving tillfogade:
"Alla Hitlers order, som inte motsvarade gällande krigsrätt
(enligt Haag - och Genèvekonventionerna) är påvisbara
dokumentariskt på flera ställen, t ex ordern att arkebusera
tillfångatagna britter vid deras kommandoräder. Det
rättfärdiga (enligt krigsrätten) i denna order kan bedömas
olika. Om de brittiska kommandosoldaterna frivilligt anmält
sig och avsikten var spionage eller sabotage, då var ordern
om arkebusering riktig enligt gällande krigsrätt."
Christie:
"Är egentligen historiska standardverk alltid sakligt
korrekta?"
Irving:
"Nej, visst inte. Alan Bullocks 'Hitler - en studie i
tyranni' vimlar av sakfel, vilket inte hindrar att den
ständigt trycks i nya upplagor på många olika språk. Och
den gäller för många som ett standardverk."
Christie:
"I vilken omfattning är de framförda fakta i Harwoods
broschyr ("Dog verkligen sex miljoner?" som Zündel stod
anklagad för att ha distribuerat) sakligt riktiga?"
Irving:
"Enligt min bedömning till 90 procent."
Christie:
"Vad har ni för uppfattning om Nürnbergrättegången?"
Irving:
"Åklagarsidans vittnen bodde i uppförda lyxhotell, och de
utlovades goda anställningar senare. Försvarets vittnen
måste bo i trånga celler i ett tidigare fängelse, där det
saknades fönster. De fick endast använda sig av dokument
som iordningställts av åklagarsidan."
Christie:
"Den hemliga tyska koden sprängdes av britterna (under
andra världskriget). Vad hade det för följder?"
Irving:
"Man kunde inte finna några hänvisningar till massmord
eller gaskammare från dessa hemliga (tyska) meddelanden som
uppfångades. Istället försökte man, utan varje
substansiellt underlag, att prångla in en del av
krigspropagandan som också innehöll de s k 'gaskamrarna'."
Christie:
"Vad händer den person som offentligt tvivlar på
'Förintelsen'?"
Irving:
"Porten till mitt hus krossades. Jag hämtades från min
nattliga sömn i sängen av några personer som utgav sig för
att vara telearbetare, men som i verkligheten var medlemmar
av en militant judisk organisation i Storbritannien."
Christie:
"Vad anser ni om Lechterrapporten? Är den tillförlitlig
(när den summerar att 'Förintelsen' i 'gaskammare' var
tekniskt ogenomförbar)?"
Irving:
"Tveklöst är den ett viktigt dokument, som ingen framtida
historiker kan förbigå. Den är exakt, vetenskapligt
avfattad. När man vill tillmäta vittnen som 40 år efter
krigsslutet suttit i interneringsläger intresse och
uppmärksamhet, då måste man också fästa avseende vid de
kemiska och fysikaliska bevis som innehåller där (i de
förevisade s k 'gaskamrarna') befintligt material. Denna
rapport var ett genidrag av försvaret."
Domaren Thomas förbjöd Irving, Christie och (den
närvarande) pressen att omnämna Leuchterrapporten för
offentligheterna och i medierna.
Christie sade (efter detta meddelande från domare Thomas)
följande:
"Får jag fråga vittnet (Irving), om han anser att sådana
bevis som Leuchterrappporten är av värde?"
Domare Thomas:
"Nej."
Senare började åklagaren Pearson sitt korsförhör med
Irving, där Irving framhöll att hans uppfattning om
Holocaust förändrats. Tidigare hade hans åsikter om Hitler
något förändrats alltseftersom han under sina forskningar
fördjupat sig i ämnet, medan hans åsikter om Holocaust
länge hade varit oförändrade, eftersom han inte så ingående
hade befattat sig med just denna fråga. Men nu måste han
starkt ifrågasätta alla sina tidigare framförda uttalanden
i saken, eftersom han som historiker endast vill grunda
sina uppgifter och åsikter på beviskraftigt underlag och på
väl bestyrkta dokument, vilka emellertid inte ger stöd åt
Holocaust ("Förintelsen").
År 1977, när Irvings stora bok Hitler's War kom ut, hade
Irving ännu trott på dödslägren, men idag skulle han aldrig
uttala sådana uppgifter (som att Holocaust ägde rum).
Israelerna är i besittning av Himmlers (äkta) dagböcker
(till skillnad från de redigerade och bitvis förfalskade
som först utgivits i dåvarande DDR och därifrån prånglades
ut till väst), och israelerna tillåter inte historikerna
någon inblick i dessa. Om det där skulle ha funnits minsta
hänvisning till förekomsten av s k 'gaskammare' och till
Holocaust, så skulle israelerna naturligtvis ha frigivit
denna Himmlers dagbok för publicering. Men de har
uppenbarligen något att dölja som inte motsvarar deras
målsättningar och intressen.
Radio
Islams revisionistiska
arkiv
innehåller ett stort
antal relevanta dokument
Israels
Nätverk i Sverige
Verket som avslöjar namnen på Israelmaffian och deras positioner i Sveriges maktcentra
Revisionismens
segrar
Av Robert Faurisson
The Jewish hand behind Internet
The Jews behind Google, Facebook, Wikipedia,
Yahoo!, MySpace, eBay...
Sverigedemokraterna
- i Israels sold - Bröderna Ekeroth,
Bieler, Frick
Ahmed
Rami intervjuar tyske general Remer i AL SHAAB
Kan man verkligen skilja sionismen från judendomen?
Av Ibrahim Alloush
Roger Garaudy: "Den
israeliska
statens grundläggande myter"
Utdrag från den sionistiska planen för Mellanöstern
Reel
Bad Arabs
- Revealing the racist Jewish Hollywood propaganda
Alliansen Sydafrika - Israel
Black Muslim leader Louis Farrakhan's Epic Speech in Madison
Square Garden, New York
- A must see!
Leuchter-rapporten
- Den första kemiska undersökningen av "gaskamrarna"
IsraelShahak:
"Judisk historia,
Judisk religion"
Varför behövs en islamisk revolution?
- Av Ahmed Rami
Sions Vises Protokoll
Videos
- viktig samling
Samlade citat om sionismen, judendomen, Radio Islam, etc
Förbjud det judiska Gamla Testamentet!
Av Ahmed Rami
Karikatyrer
Aktivism!
- Förena er i kampen!
Stop Jewish Apartheid!
