Bokens pärmar

 

ISRAEL ÄR EN JUDISK STAT. VAD SÄGER JUDENDOMENS HELIGA SKRIFTER?

Israels erövring av palestiniernas land och skändliga förtryck av palestinierna har sin grund i den rasistiska sionismen som har sin grund i judendomens Torah, den judiska eller mosaiska lagen, och i Talmud, som är mera omfattande men betydligt mindre känd.

Redan i Torah möter vi judendomens speciella högmod eller arrogans genom föreställningen om judarna som ett särskilt av Gud utvalt folk, eller - som det står i den judiska bibelns Moseböcker - "Herrens egendomsfolk", alltså judarna som ett herrefolk. Det är en sällsynt hård och grym rasism, en krigisk och mordisk rasism. I Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16, heter det:

"Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke visa dem någon skonsamhet".

Denna uppmaning från judarnas Gud själv till massmord och folkmord är alltså direkt hämtad från den judiska bibeln, därtill från dess allra heligaste del, d v s från Torah, som de judiska rabbinerna ömt vårdar i torahrullarna och som de ständigt sitter och läser ur och lär sina judiska små gossar i de israeliska skolorna. Det är alltså mot denna gammattestamentliga judiska herrefolksideologi, rasism av det mest brutala slag och folkmordsmani och röveri av andra folks egendomar som man måste förstå vissa bärande inslag i judendomens Talmud. Ty Talmud tolkar och förtydligar Torah. Alla judar i vår tid som anser sig företräda det judiska eller judendomen - det må vara rabbiner eller judiska författare - hyllar och prisar Talmud.

I Sverige har den från USA importerade överrabbinen i Stockholm, Morton Narrowe, förklarat i en artikel i tidskriften "Sökaren" för några år sedan att det är Talmud, som är bärkraftig för judendomen av i dag. Här är några citat från Talmud som helt går i Torahs anda och kanske verkar än mer fasansfulla och frånstötande, om detta överhuvudtaget är möjligt:

"En goj - alltså en icke-jude - som kastar bara ett öga i Talmud är dömd till döden, ty det är skrivet att det är vårt arv, icke deras." (Detta är från Sanhedrin 59 a i Talmud!)

Ännu andra citat från Talmud:

"Att samtala med en goj om våra religiösa relationer skulle vara detsamma som att döda alla judar, ty om gojerna får veta vad vi lär om dem, skulle de döda oss på öppen gata." (Detta är från Libbre David 37!)

Ett typiskt försvar från judiska rabbiner, när mordlystnad i Talmud återges är - som rabbinen Simon Levy sagt - "detta gäller inte om kristna eller muslimer utan om "avgudadyrkare och vildar utan tro och lag" - men detta var i seklets början. Hur är det då i dag? Under den senaste tiden har hela världen skakats av uppgifter om ovanliga grymheter, som palestinier i de av Israel ockuperade områdena har utsatts för: Israeliska soldater har begravt palestinier levande, bränt dem till döds och misshandlat dem med stenar.

Enligt Talmud är palestinierna liksom alla andra folk utom judarna bara kreatur, som kan brännas eller begravas levande och misshandlas på alla möjliga sätt utan att detta betraktas som brottsligt. Självklart vill sionisterna dölja sina trossatser och uppgifter om deras grymma religion och traditioner för andra. Men det går inte alltid. Och varje gång talmudismen avslöjas blir sionisterna rasande. Talmud klassificerar mänskligheten som människor (d v s judar) och icke-judar, som kallas gojer. Varje oomskuren man är främling, enligt Talmud. Icke-judarna (däribland palestinierna) betraktas som kreatur. Så står det i Talmuds traktat "Jalkut Reubeni", folder 10 b, att läsa följande:

"Endast judarna har rätt att kalla sig människor, men gojerna, som härstammar från en oren ande, måste kallas svin."

Just därför använder man alla tänkbara grymma medel i dagens Israel för att slå ner palestiniernas protestaktioner. Gojens liv värderas ju av de ortodoxa judarna lika med en hunds liv. I Talmuds traktat, Avoda Zara, folder 4 a, kan man läsa följande:

"Över åsnor och hundar vilar ej den gudomliga vreden, så som Herrens hat vilar över gojerna."

Uppfattningen om att judarnas Gud Jahve hatar gojerna rättfärdigar alla de grymheter judarna kan företa sig gentemot gojerna. Sionisterna tycker att man ju inte kan älska dem som Jahve själv förbannar. Dessutom ger Talmud konkreta föreskrifter i traktaten Jebamoth, folder 23 a:

"Ni är inte skyldiga att ge någon hjälp åt gojer."

Och Rabbi Eliéser uppger i folder 29 c, att

"en jude som äter tillsammans med en oomskuren begår samma handling som om han åt tillsammans med en hund; den som vidrör en oomskuren är som en som vidrör ett lik, ty de är redan under sin livstid som döda, och när de är döda, är de som as ute på fältet."

Enligt Talmud har judarna full rätt att förfoga över gojens egendom. Just därför har man förstört så många hus, som tillhört palestinierna. Men Talmud ger sionisterna rätt att råda t o m över gojernas liv. Rabbi Maimonides skrev i Talmuds Jad Chaz, hilch Rozzachu hilch Melächim:

"Det är sagt, du skall icke döda, men detta betyder, att du skall icke döda en jude, en Israels son, men gojer, kättare är inte Israels söner."

Avoda Zara, folder 26 b, t o m rekommenderar följande:

"Också de bästa bland gojerna bör dödas."

Och Avoda Zara, folder 20 a fortsätter:

"Om man drar upp en goj ur en grop, som han fallit ned i, så gör man sig skyldig till avguderi därmed."

Och Rabbi Maimonides tillägger i Avoda Zara, att om gojen "är i färd att drunkna, får man inte rädda honom". I Jalkut Simeöni, folder 245, sägs det:

"Den som utgjuter en gojs blod, frambär ett offer åt Herren."

Men gojerna, däribland palestinierna, får inte utöva sin rätt att göra motstånd mot den judiska ockupationen och har inte rätt att kasta stenar mot de grymma israeliska soldaterna, ännu mindre får de skada sina torterare och förtryckare om dessa rakar vara judar.

Judarna är alltid heliga, enligt judendomen, även om de är kriminella terrorister (mot palestinierna). Så uppger Sanhedrin i folder 37 a:

"Den goj som med avsikt dödar en jude, har ådragit sig lika stor skuld som om han hade utplånat hela världen."

I Sanhedrin, 58 b, sägs det:

"Den som slår en jude är skyldig att dö, ty det är detsamma, som om han hade givit Gud en örfil."

Allt detta därför att

"Judarna inför Gud är angenämare än änglarna", detta enligt Talmudtraktaten Chullin 91 b.

De kristna palestinierna har råkat särskilt illa ut, eftersom just de kristnas "avguderi" av de ortodoxa judarna betraktas som särskilt brottsligt, ty de dyrkar "en oren, avfallen jude (d v s Jesus, enligt Tatmud) , som borde utplånas ur allas minne enligt Talmudtraktaten Avoda Zara, folder 17 b. I denna traktat sägs det också, att varje jude har rätt att bruka våld mot kristna och döda dem med vapen i hand. Men om judarna skulle erövra den politiska makten och överta statens alla funktioner, är de skyldiga, enligt Talmud, att avliva de kristna, oavsett under vilken förevändning detta görs, detta enligt Schul Arukh, Jore Deä 158. Och detta sker i dag i staten Israel, som försöker kamouflera sin fascistiska totalitarism med hjälp av demokratiska fasader, och detta legitimeras av Gamla Testamentet och Talmud.

Jag har anfört en rad exempel, som visar den ondsinthet och det hat som Talmud ingjuter i de sionistiska judarna gentemot gojerna (icke-judarna). Torah och dess tolkningar i Talmud utgör de moraliska normer som judendomen bygger på. Men jag drar inte några slutsatser av detta. Det överlåter jag till läsaren att själv göra på grundval av de citat jag här anfört. Alla citat är hämtade ur A. Luzsenszkys översättning av "Der Talmud, in nichtjudischer beleuchtung", utgiven i Budapest under åren 1931-32 i sex delar.

I en insändare, undertecknad Jan Forselius, i Kyrkans Tidning (KT) nr 11, 17 mars 1988, kan man läsa följande: "I flera tidningar skrivs det f.n. artiklar om antisemitism och antisionism. Många ställer sig säkert frågor med anledning av detta. Personer som påstår följande, sprider de osanning och är de vulgära antisemiter?

1) I Talmud står det om Jesus att han är son till en romersk soldat.

2) I Talmud står det att Jesus kokar i manlig sädesvätska.

3) Enligt judisk lag (Halacha), är det förbjudet för judar att samarbeta med kristna. (Rabbi Mordechai Goldstein, Diaspora Yeshiva, Jerusalem).

4) Enligt judisk lag (Halacha) gäller, att när en kristen tappar pengar och en jude hittar dem, kan han behålla dem. (The Roots of Kahanism, tryckta seminarier hållna 1987 hos Israels president Chaim Herzog).

5) I den judiska bönboken står en förbannelse mot de kristna, som läses varje dag, ... man ber att Gud skall utrota (hebr. Toved) förtalarna (de kristna) ... Amida "Birkat Hamminim". Denna förbannelse är formulerad av Shmuel Hakkatan år 90, för att exkommunicera de judekristna medlemmarna i synagogan, som i dag är de kristna. (Geoffrey Wigoder, Hebr. University, Jerusalem Post 1987-09-19, recension till boken "Forgetting The Root, The Emergence of Christianity from Judaism").

Om seriösa samtal skall kunna hållas om antisemitismen-sionismen, är det det då inte lämpligt att de inblandade inte bara säger att sådant som ovan nämnts är antisemitism, eller är citat från nazisternas tidning Der Sturmer, eller kalla det för fixa idéer, eller helt enkelt förneka detta som sanning? För det här ovan nämnda är ju tyvärr sant."

När överrabbinen Narrowe i KT nr 18, maj 1988, jämrar sig över att Jan Forselius i sin insändare går till "angrepp mot judendomen" genom att påtala att det i Talmud står att Jesus av Nasaret var son till en romersk soldat, så är ju detta alls inte "missvisande" eller "hatiskt" som Narrowe säger utan ett faktum som omtalas bl a i Jewish Encyclopedia (som väl överrabbinen inte gärna kan beskylla för att ljuga). Den romerske soldaten hette, enligt Talmud (och Toledoth Jeshua), Panthera.

Narrowe som talar så vackert om att han är aktiv medlem i en kommitté för försoning mellan judar och kristna (för stöd till Israel) borde först gå ärligt till rätta med den talmudiska judendomens försyndelser mot Jesus och de kristna och sedan ta den judiska staten Israel i vederbörlig upptuktelse för att den förbjuder Nya Testamentet i israeliska skolor och systematiskt motverkar att judar får ta del av den kristna läran liksom att judar gifter sig med kristna eller muslimer. Försoning kan aldrig innebära att den ena parten skall tvingas eller lockas till underkastelse på den andra partens villkor. Hur är det egentligen ställt med överrabbinen Narrowes sanningskärlek, när han inte ens vet (eller låtsas inte veta) vad som står i hans egen tros Talmud om Jesus och de kristna utan beskyller den som påtalar vad där står för att framföra "förtäckta lögner". Överrabbinen har inte tid till dialog utan bara till sterila monologer. Narrowes insändare i KT är fylld av gråt och tandagnisslan och dessutom av just förtäckta lögner, bl a beskyller han Radio Islam för att vara "den ökänt antisemitiska radiosändaren" utan att (som han för eget vidkommande kräver) rådfråga vederbörlig expertis (inte självvald och partisk för egna syften)! Radio Islam är en islamisk närradiosändare och icke antisemitisk. Vi araber är också semiter.

/Ahmed Rami/

Radio Islam, Stockholm

---

***

Citat från "Svenska Dagbladet", 27 januari 1988:

"JK Hans Stark känner till innehållet i Radio Islam. Han har uppvaktats av Gabriel Romanus, Svenska Kommittén mot Antisemitism, Stefan Meisels, Judiska församlingarnas centralråd, Gabriel Stein, Anti-Defamation League och statsvetaren Svante Hansson, bosatt i Paris. Dessa vill stoppa Radio Islam.

JK Hans Stark säger till SvD: - Det pågår en diskussion om Palestinafrågan i Radio Islam och sådana måste vi kunna ta. Frågor av det här slaget bör inte sopas under mattan, det är det farligaste av allt.

Svante Hansson har på Judiska församlingens uppdrag granskat Radio Islams sändningar."

Citat från "Svenska Dagbladet", 11 februari 1988:

"JK har, enligt uppgift till SvD, inte funnit några konkreta antisemitiska uttalanden utan har istället prövat tendensen i programmet "

 

1

 

INLEDNING

Det ämne som behandlas i denna bok är i Sverige - liksom i andra västländer - tabu: sionismen, judendomen och den judiska staten Israel med dess falska skendemokrati.

Att detta ämne blivit ett tabu som inte tillåts överskridas i massmedia och den offentliga debatten framgår av följande som var och en är väl förtrogna med:

Vi får diskutera, kritisera och även förkasta de kristna dogmerna, kapitalismen och de marxistiska grundteserna. Vi får fördöma Sovjetunionens, USAs och Sydafrikas samhällssystem och regimer. Vi får agitera för anarkistiska eller t.o.m. monarkistiska styrelseskick eller upplösning av alla styrelseskick och samhällsnormer - utan annan risk än att vi blir motsagda i en polemik eller debatt. Men det finns ett undantag: om man analyserar sionismens rötter och ifrågasätter sionismen som ideologi och praktiskt fungerande politik med herravälde över Palestina i den sionistiska staten Israel, då har man överträtt ett gällande tabu och begått något otillåtet och oanständigt, ja, rentav begått ett brott. Man förflyttas till en annan värld, från det polemiskt ideologiska och politiska området till det rättsliga.

Som demokratisk antisionist utsätts man inte bara för personligt förtal med de mest groteska misstänkliggöranden, utan man råkar också i klammeri med rättvisan och hotas att fällas inför domstol som en brottsling och därtill som en sjusärdeles ful bov. Den i varje demokrati legala samhällskritiken har förvandlats till något skumt, illasinnat och kriminellt, paradoxalt nog till ett hot mot dom demokratiska värden som man just försvarar, eftersom sionismen är i både teori och praktisk politik en antidemokratisk företeelse: extrem chauvinism, rasism och ett våldförande på ett annat folk än det utvalda som lagt beslag på palestiniernas land.

Författaren till denna samlingsvolym kan av egen erfarenhet vittna om anklagelser för att bedriva "hets mot folkgrupp", för ständiga beskyllningar i JK-anmälningar att vara "rabiat antisemit" och t.o.m. "av samma skrot och korn som de

2

nazistiska judebödlarna". Att en kritisk granskning och ett skarpt avståndstagande till en i grunden rasistisk herrefolksideologi och en inkräktar- och ockupationsstat som Israel skulle vara detsamma som att vilja "förinta judarna", är det ständigt återkommande temat i den sionistiska skräckpropaganda som så många opinionsbildare fallit offer för.

Det är som om man kastades tillbaka flera århundraden i tiden, till korstågstiden eller till det stora religionskrigens tid när människor och hela folk var som besatta av religiös fanatism och i varje "otrogen" eller "kättare" eller "papist" såg en förkroppsligad djävul som måste oskadliggöras, med omvändelse vid tortyrkamrarnas sträckbänkar eller nedhuggas på fläcken med svärdshugg.

Hur har detta kunnat bli så här i vår tid, som vi gärna kallar den upplysta, en tid där förnuftet förklaras vara allas vår ledstjärna och vetenskapen står så högt i rang och rådfrågas i nästan alla uppkomna tvistefrågot som skiljedomare?

Varför har just en stat, den judiska staten Israel och dess bärande ideologi, den gammaltestamentligt judiskt sanktionerade sionismen (som alltså inkluderar den bibliska judendomen med dess dogmer om "det utvalda folket" och "det utlovade landet") blivit sakrosankta och förbjudna att kritiskt penetrera och förkasta? Varför har just Israel och dess sionism (som är en i hela den demokratiska väst- världen omfattande rörelse) skaffat sig monopol på uttryck för en aldrig offentligt ifrågasatt vördnad och tillbedjan? Och hur är detta förenligt med politisk klarsyn för konstruktiva lösningar i den inflammerade Palestinakonflikten? Och hur är det förenligt med den demokratiska yttrandefriheten och med den alljämna respekt för den enskildes okränkbarhet som vi eljest håller så starkt på som motvikt till all försåtlig totalitarism och andlig konformism?

Det är just dessa frågor som tas upp till behandling i denna bok. Om det här och var förekommer åtskilliga upprepningar i anförda fakta och tankegångar, så har detta att göra med att denna bok innehåller inslag i Stockholms närradiosändare Radio Islam vid olika tillfällen (mars 1987 - april 1988), vilket vi ber våra läsare om överseende med.

3

ag framför ett varmt tack till alla mina vänner som har hjälpt mig med faktainsamling, utskrifter och språkbehandling av denna bok. Låt mig särskilt nämna Sigrid Aronsson, Ingegerd Dahlström, Thomas Ek, Ann-Sofi Hylte-Hedell, Lars Holthagen, Britt Händig, Christopher Jolin, Tage Tallqvist och Marie-Louise Wadenberg. Utan deras stimulerande och idéberikande medverkan skulle den här boken inte ha kunnat utkomma.

Jag vill även tacka alla de som ställt upp i intervjuer för Radio Islam och stimulerat debatten, bland dem Algeriets legendariske revolutions- ledare Ahmed Ben Bella, ärkebiskopen Bertil Werkström, biskop Krister Stendahl, Syster Marianne; riksdagsledamöterna Evert Svensson, Karin Ahrland och Maria Leissner; SSU-ordföranden Anna Lindh, professor Jan Hjärpe; författarna Per Gahrton, Jan Myrdal, Jan Guillou, Torbjörn Säfve; journalisten Björn Erikssson; skådespelaren Sven Willter och konstnären Lars Hillersberg för hans förträffliga teckningar om Israelmaffian och Radio Islam, samt Lars-Gösta Hellström och Christer Hedin.

Stockholm den 7 juni 1988

Ahmed Rami

 

4

 

FÖRSÅTLIG SIONISTPROPAGANDATEKNIK FÖR ISRAELS FOLKMORD PÅ PALESTINIERNA

Den livliga och inflammerade debatten om Palestinakonflikten fortsätter. Fast egentligen är det en besynnerligt overklig debatt, som huvudsakligen pågår: en intern debatt mellan Israels vänner om Israels interna kris, där debattörerna oroas över hur Israel bäst skall kunna lösa denna interna israeliska kris för att kunna överleva som judisk stat.

Palestinierna som berövats sitt land av sionistiska inkräktare från all världens länder och som utsätts för de mest skändliga övergrepp, de kommer i denna pressdebatt helt i bakgrunden: de är ansiktslösa, avpersonifierade massor: unga män och även medelålders kvinnor som kastar sten, en och annan åldring som vemodigt talar om den lilla bondgård med fruktträd och olivträd som han och hans familj en gång ägt, men som för länge sedan är borta, medan han själv och många andra palestinier lever som främlingar i något eländigt flyktingläger.

Bland palestinierna möter vi inga passionerade och starka personligheter i TV och övriga massmedia - möjligen med undantag av PLO-ledaren Yassir Arafat. Men han bor i Tunisien och är ständigt på resande fot utanför Palestina, en man som presenteras som en patetisk ledare, som gör diverse uttalanden och som tycks leva i en verklighetsfrämmande drömvärld. Palestinierna, som är ett folk på över 5 miljoner och som är Mellanösterns högst utbildade folk med mängder av kompetenta och högt kvalificerade akademiker, författare och publicister, av vilka många är starka personligheter med starkt engagemang för sitt folks rättvisa sak. Detta palestinska folk har i svenska massmedia minimerats och reducerats till blott en huvudsakligen anonym massa.

Vilken kontrast mot den bild av judarna i Israel liksom i andra länder som alltid lyfts fram som inte bara det historiskt lidande folket med dess smärtsamma minnen av det förflutnas skuggor av orättfärdigheter. Judarna presenteras

5

också som begåvade, så ömsint humanistiska och ofta även geniala: som mänsklighetens adel och blomma. Denna föreställning överensstämmer helt med den judiska tron att judarna är Guds eller Herrens utvalda egendomsfolk.

Vad israeliska författare känner och tycker anses alltid vara av största intresse, i synnerhet när de skriver om sin vånda och om Israels själ, som är själva mänskligheten. Men palestinska författare förbigås nära nog totalt.

Observera nu: det är på detta sätt som man tar död på ett folk. Folkmord är inte fysiska massmord på medlemmar av ett visst folk så länge det finns överlevande som bibehåller folkets själ, dess traditioner och andliga representanter. Judarna talar ständigt om att de drabbats av förintelsen - men detta är i djupare och egentlig mening fel: det stora flertalet judar som bodde i Amerika liksom i dåvarande brittiska imperiet och även i Sovjetunionen bakom de tyska stridslinjerna drabbades inte av någon förintelse. Inte heller judar i flera neutrala länder och i hela arabvärlden. Och bland judarna i koncentrations- och förintelselägren överlevde hundra- tusentals. Men framförallt: det judiska kulturarvet och de judiska traditionerna överlevde och dessutom med en aldrig tidigare skådad styrka och ett aldrig tidigare i historien förekommande starkt inflytande i hela västvärlden, främst i USA och naturligtvis i det av judiska sionister erövrade Palestina, den judiska staten Israel.

Nej, judarna har inte drabbats av folkmord. Däremot är det - och det är detta som är så fruktansvärt ironiskt och tragiskt - judarna som genom sionismens Israel begår folkmord på palestinierna. Och inte bara genom att utsätta kvarvarande palestinier för den skändligaste behandling. Sionismens Israel med dess starka sionistiska propaganda i hela västvärlden, också i Sverige, begår så gott man förmår det verkliga, slutgiltliga folkmordet på sina offer palestinierna genom att beröva dem deras själ; genom att reducera palestinierna kulturellt och massmedialt till huvudsakligen en anonym massa, där man som kultur- och massmediakonsument inte kan urskilja palestiniernas själ i levande och starka personligheter som representanter för detta folk.

6

Med all rätt upprörs många över Israels ovilja och oförmåga att återlämna de sedan 21 år ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gaza, och än mer upprörs ännu fler över de israeliska soldaternas grymma framfart mot den värnlösa palestinska befolkningen som under de senaste månaderna lidit fruktansvärt: över 120 värnlösa palestinier har kallblodigt dödats, flera tusen, sannolikt tiotusentals palestinier har drabbast av livshotande skador eller invalidiserats. Gravida palestinska kvinnor har misshandlats så svårt av israeliska soldater att de inte kan föda sina barn. Och till detta kommer den mardrömslika ångest och fruktan som de israeliska soldaterna framkallar hos de ständigt överfallna palestinierna, något som bara kan föda en ursinnig vrede och ett lågande hat mot Israel och judarna. Till fullo förstår väl alla inte detta, eftersom det kräver stor inlevelseförmåga eller att man själv varit på platsen och upplevt det med alla sina sinnen.

Att israelerna begår grymma orättfärdigheter och svåra övergrepp på en värnlös palestinsk befolkning, detta har ändå framställts så konkret i TV, att man upprörs och även känner vanmakt över att inget eller så litet kunna göra. Men vad alltför få har insett, det är att det ännu djupare och länge pågående sionistiska folkmordet är det kulturella: att massmedia i västvärlden, också i Sverige, så gott som dödat den palestinska folksjälen genom att - medvetet eller aningslöst inför sionistpropagandan - avindividualisera och avpersonifiera palestinierna, som man visserligen kan känna ett tillfälligt deltagande med, men aldrig identifiera sig med. Att beröva en människa hennes individualitet, hennes själ - det är att beröva henne livet. Det liv som hon har rätt till och som gör henne till en människa i sig. Att beröva ett helt folk dess starka och levande representanter, det är att beröva detta folk dess själ och att förinta det, göra det till intet, en nullitet.

Låt oss erinra om vad Israels i hela västvärlden så uppburna premiärminister Golda Meir en gång sade: "Det finns inga palestinier". Ett sådant förnekande av palestiniernas existens, detta folk vars land Golda Meirs och sionismens Israel hade stulit från just palestinierna, är tydligaste möjliga

7

exempel på verkligt folkmord: ett folk tar ett annat folks land och förnekar sedan det bestulna folkets existens. Och det finns naturligtvis en logik i detta israeliska förnekande av palestiniernas existens. För om palestinierna aldrig har funnits, så har ju sionisterna inte kunnat ta deras land och inte heller kunnat fördriva 750 000 palestinier 1948 och sedan förtrycka de kvarvarande palestinierna: de finns ju inte, det är bara fantomer, helt avhumaniserade varelser, som bara är i vägen för det utvalda herrefolket i det av dess Gud utlovade landet: dvs Palestina, där de upprättat sin judiska stat Israel, som f.ö. betyder folket som strider med Gud - se judendomens Torah, Första Moseboken, 32 kapitlet, verserna 24-28.

Och kom ihåg hur Israels dåvarande premiärminister Golda Meir, som förnekade palestiniernas existens, hyllades och prisades i västvärlden, inte minst här i Sverige. Vilken gripande och storslagen bild man gav av henne som den varma upphöjt ädla judiska modergestalten, som den outtröttliga kämpen för Israel och för all världens judar, den gråtande Golda Meir, den glada och spjuveraktiga Golda Meir, den för social rättvisa ivrande Golda Meir - den i Ryssland födda och sedan i USA uppvuxna Golda Meir, som greps av den ädla sionistiska idén om ett judiskt land och hur hon strävsamt arbetade på en judisk kibbutz och anslöt sig som osjälvisk kämpe i den israeliska arbetarrörelsen. I amerikansk TV - naturligtvis i samförstånd mellan amerikanska sionister och israeliska - gjordes en gripande film i flera avsnitt om Golda Meirs liv med Ingrid Bergman i huvudrollen som själva Golda. Och Ingrid Bergman intervjuades och var så rörd och tacksam att få gestalta Golda. Det är på detta sätt den sionistiska propagandan arbetar: genom att upphöjt glorifiera judar som stora, varma, ädelt kämpande personligheter samtidigt som palestinier - likson araber överhuvudtaget - avpersonifieras på allt gott och ädelt. De reduceras till bara anonyma massor, eller så fokuserar man bilden på araber som grymma och intriganta och inbördes käbblande politiker, svartmuskiga och högst tvivelaktiga typer, eller som oljeshejker med flotta Cadillac-bilar och något aldrig fullt identifierbart lyxharem någon-

8

stans i bakgrunden, stormrika och likaledes naturligtvis skumma typer. Om palestinska personligheter tiger man: de existerar inte. I västerländska media, styrda av sionistisk propaganda, ingår palestinierna bara på ett obestämt sätt i det arabiska folkhavet, där man ser antingen kokande massor i upprörda sinnestillstånd eller en hop bedjande gubbar på knä i någon dunkel moské. I dessa massmedia bilder kan man inte urskilja palestinier som ett folk för sig, ännu mindre som ett storslaget och tragiskt folk... Och just detta är också avsikten i det försåtliga sionistiska folk- mordet på palestinierna!

***

Citat från "JUDISK KRÖNIKA", Nr. 1, februari, 1988:

"I en tidigare rapport till Socialistiska Internationalen om antisemitismen i Sovjet citeras en artikel i en sovjetisk tidning där man kan läsa följande:
"Sionismen består av ett osynligt, men stort och mäktigt imperium av finans- och industrimän, ett imperium som inte återfinns på någon världskarta, men som existerar och opererar överallt i det kapitalistiska lägret. Sionismens anhängare bland de amerikanska judarna äger 80 % av de lokala och internationella informationsorganen."

Ungefär samtidigt skriver Sigbert Axelson i en artikel i tidskriften Kristet Forum:
"Sionisterna är vana att totalt dominera Västvärldens massmedia, och de är säkra på sin hegemoni i det avseendet. De brukar lyckas i sina föresatser att förhindra information till folkets breda lager."

I en nyutkommen bok av DNs tidigare Mellanöstern-korrespondent Åke Ringberg "Blodet i Beirut" skriver författaren om den judiska minoriteten i USA:
Judarnas maktställning är "ett hot mot yttrandefriheten och en öppen debatt" och "detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot, mordbrand, smädelser, sabotage av offentliga möten" etc.

Och i Radio Islam låter det så här:
"Den sionistiska propagandans grepp om viktiga opinionsmedia bygger på vissa förberedande operationer: Att sionisterna skaffat sig nära nog total kontroll över amerikansk film, TV, press och bokproduktion, som sprids över hela världen. Sionisterna i bland annat Sverige har målmedvetet lyckats placera sina trogna anhängare på strategiskt viktiga poster i opinionsmedia...""

9

 

INLEDANDE ORIENTERING OM SIONISMEN I TEORI OCH VERKLIGHET

Staten Israel bygger på en viss doktrin eller ideologi, sionismen. Utan sionismen inget Israel.

Judarna är inte från början från Palestina. Staten Israel, som bildades 1948, ligger i Palestina och har i årtusenden befolkats av palestinier. Judarna utgjorde 1917 endast 4% av Palestinas befolkning. Med våld och terror fördrevs bortåt 750 000 palestinier, d.v.s. hälften av det dåvarande palestinska folket, av horder av inkräktande judar från huvudsakligen Europa åren före och närmast efter den judiska staten Israels tillkomst. Kvarvarande palestinier har sedan utsatts för systematisk diskriminering och brutalt förtryck av den israeliska inkräktarstaten. Det finns idag fem miljoner palestinier, 2,5 miljoner lever under ockupation, 2,5 miljoner i landsflykt.

Staten Israel erkändes av det dåtida FN över palestiniernas huvud och trots alla de arabiska staternas protester. FN saknar dock rätt att skänka bort ett land eller en del av ett land, som redan är befolkat, till ett annat folk. FN överträdde alltså sina lagliga befogenheter i detta fall, när en majoritet - för övrigt en mycket knapp majoritet - under USA:s påtryckningar, erkände den judiska staten Israel. Men idag har FN stämplat sionismen som en form av rasism. Staten Israel bygger på sionismen.

Det Israel som FN erkände byggde på 1947 års delningsplan av Palestina och omfattade 57 procent av Palestinas territorium. Den

10

resterande delen av Palestina tilldelades palestininera för en palestinsk stat.

Men Israel har sedan lagt beslag på allt palestinskt territorium i krig mot de arabiska grannländerna. Östra Jerusalem och Golan- höjderna har Israel införlivat i samband med sexdagarskriget i juni 1967, då även Gazaremsan och Västbanken erövrades av den sionistiska staten Israel. Dessa områden står under israelisk militärförvaltning och bortåt hundra tusen judar har drivit undan den palestinska befolkningen och där uppfört egna judiska "bosättningar". Israels avsikt är att införliva också dessa områden - men endast så småningom, genom att öka de judiska bosättningarna och genom att med olika lämpliga medel driva bort allt fler palestinier, liksom man tidigare gjorde för att etablera staten Israel.

Den judiska staten Israel har alltså inte bara rövat palestinierna på deras land i en fortgående brutal erövring, utan detta Israel har också kunnat trotsa en så gott som enhällig världsopinions fördömanden i FN och andra internationella sammanslutningar. Israel har varit - under sin fyrtioåriga existens - invecklat i fem krig och utfört ständiga bombangrepp på palestinska flyktingläger, mördat 100 000 kristna och muslimska palestinier och förödmjukat en miljard muslimer. Israel är en liten stat, en småstat, ett internationellt socialfall med kärnvapen, som är ekonomiskt helt beroende av miljarder och åter miljarder dollar i fortlöpande stöd, främst från USA, som också förser Israel med de mest avancerade vapen. Israel har kärnvapen. HUR HAR ALLT DETTA VARIT MÖJLIGT?

11

Svaret på denna fråga är kort och gott: sionismen.

Sionismen har sitt upphov och sin drivkraft i judendomen, den judiska eller gammaltestamentliga tron. Dess grundpelare eller fundament är främst följande:

1. Judarna är Guds - eller Herrens - utvalda egendomsfolk framför alla andra folk. (2 Mos. 19:5-6).

2. Judarna har av Gud fått rätt att besitta andra folks land från Nilen till Eufrat. (1 Mos. 15:16-21). Därmed är ett STORISRAEL en Guds heliga rätt för judarna - och därmed förklaras också varför dagens Israel aldrig har i en bindande förklaring fastställt sitt lands gränser. Israel är inställt på ständigt nya erövringar och för alltså en medvetet expansionistisk politik. Dayan har sagt att Israels gräns är dit israeliska armén kan nå!

3. Judarna har av Gud fått rätten att döda, fördriva och förslava andra folk inom det av Gud utlovade landet. (5 Mos. 7:1-9, 16). Och själv- fallet har judarna också av Gud fått sin välsignelsebringande rätt att lägga beslag på de andra folkens egendomar i det land som Gud utlovade dem. (5 Mos. 6:10-19).

För judiska sionister, som har sin Torah (de fem Moseböckerna) som sin heliga och förpliktande skrift, föreligger sålunda inga som helst moraliska skrupler gentemot andra folk: andra folk är till för att betjäna dem och underkasta sig dem. Den judiske profeten Jesaja säger i 60:e kapitlet med rubriken "Sions kommande härlighet":

"Om främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig... Och dina

12

portar skola hållas uppe beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens rikedomar kunnas föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty de folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk ska i grunden förgöras." (Jes. 60:10-12).

Israels moraliska vägledare

Men betyder då Bibeln något heligt och förpliktande för det moderna Israel och för sionismen, vars politiska rörelse som judisk nationalism växte fram i slutet av 1800-talet med anknytning till samtida europeisk nationalism, inte till judisk bibelfundamentalism?

Svaret på den frågan får man vid ett studium av professor Israel Shahaks dokumentsamling "Boken om den sionistiska terrorn", som utgavs i oktober 1975 på hebreiska i Israel, från vilken Shahak sedan valt att översätta tre viktigare kapitel till engelska i en skrift på 123 sidor med titeln "Begin and Co. as they really are", utgiven i Jerusalem i september 1977. Här återges några valda bitar:

Rabbinen Tzwi Hacohen Kook är en av de mest framstående och inflytelse- rika rabbinerna i Israel och i hela världen, enligt prof. Israel Shahak, som är den ledande förkämpen för mänskliga rättigheter i Israel. Rabbinen Kook utövar stort inflytande på den högre israeliska officerskåren. I en offentlig redogörelse publicerad i den israeliska tidningen Ha'aretz den 31 december 1973 säger denne rabbin Kook bl.a. följande:

"Låt mig börja med att citera Josua 4:24; "Alla folk på jorden må förnimma hur stark

13

Herrens hand är." Allt detta land är vårt, absolut, det tillhör oss. Det är ett heligt arv från våra förfäder, från vår fader Abraham, från vår fader Isak, från vår fader Jakob (varefter rabbinen hänvisade till Första Moseboken 12:7, 13:15, 13:17, 15:18, 17:18, 35:12, Andra Moseboken 6:8 och 32:13). Därför är det en gång för alla fullständigt klart att det inte finns några arabiska territorier eller något arabiskt land... Det är en gudomlig befallning till våra förfäder för vårt liv och vår helighet (varefter rabbinen Kook hänvisar till psalm 102:14 i psaltaren och till psalm 46:12)... Det är allmänt känt att vi inte drev bort araberna från deras bosättningar i vårt fäderneärvda hemland, våra profetiors och våra profeters land, vårt heliga tempels säte och brännpunkten för vårt inflytande på hela mänskligheten, utan det är istället de (araberna) som av egen vilja, vare sig det var av överdriven fruktan eller själv- förvållad förvirring eller av politisk beräkning att sprida förvanskade uppgifter om egna lidanden genom att skapa "flyktingläger" för att väcka världens sympatier, flydde och övergav sina bosättningar. Vi däremot har fortsatt att bygga tack vare Herrens avundsvärda mirakel." (Shahak, 2. 66-67).

-------------

En annan av Israels moralapostlar, rabbinen Abraham Avidan, som även är överstelöjtnant och medlem av den israeliska generalstaben, sade i ett tal till Israels högre officerare (enligt ett referat i den israeliska tidningen Haholam Hazeh den 15 maj 1974):
"Våra källor visar klart och entydigt att en icke-jude (en gojim) hur framstegsvänlig och civiliserad han eller hon än är, inte är någon att lita på. Och man måste alltid vara på sin vakt och klart inse att samma icke-

14

jude, som ytligt sett kan förefalla vara en god icke-jude, uppviglar fienden. Därför är det helt uppenbart, att de som bistår eller uppmuntrar fienden måste behandlas som fienden själv och alltså måste dödas." (ibid. s. 69).

Rabbinen Avidan har i en annan artikel sagt bl.a. följande:
"På inga villkor kan eller får vi lita på en arab, inte ens om han ger intryck av att vara civiliserad." (ibid. s. 70).

Rabbinen och överstelöjtnanten Avidan har även i ett annat sammanhang sagt:
"Det finns ingen förpliktelse enligt judisk lag att skilja på fientliga soldater och fientliga civila... I krig är det en plikt att döda även fientliga civila, också sådana civila som verkar hyggliga och goda."
(Varefter rabbinen Avidan citerade Talmud, där det står att också icke-judar som fruktar Herren lämpligen bör dödas.) (ibid. s. 70).

Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai är den på senare år mest uppburne rabbinen i Israel. I den israliska tidningen Yediot Achronot den 20 december 1974 säger denne rabbin bl.a. följande:
"Hur skall vi kunna besegra och utrota de arabiska terroristerna, den palestinska plågan? De som misströstar och förtvivlar har inget svar. De saknar hopp. Men för dem som studerat den judiska lagen finns det inget som Bibeln inte har svar på... Israels lag intar en mycket klar ställning till de folk som bor i Kaanans land. De skall vara Israels boskap... Bibeln befaller oss att erövra Israels land, att utrota dess invånare och befolka det. Israel kan inte undgå denna befallning, och det är absolut förbjudet att lämna landet och överlåta det åt icke-judar.

15

I detta land finns inte plats för andra folk än Israels folk." (ibid. s. 76-77).

Rabbinen Moshe Ben-Zion Ushpizai säger också:
"Genom att lyda Herrens befallningar finns det inget utrymme för kompromisser. Därav följer att det inte finns några möjligheter för förhandlingar eller fredsfördrag med andra folk som bor i landet." Därefter citerar rabbinen från Torah, närmare bestämt från Femte Moseboken, sjunde kapitlet, verserna 2,3 och 16: "Du skall giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd och du skall icke gifta dig med dem. Du skall icke visa dem skonsamhet, och du skall icke dyrka deras gud, eftersom det skulle bli en snara för dig." (ibid. s. 78).

Och rabbinen Ushpizai tillfogar för säkerhets skull:
"Om vi inte rensar landet från de folk som förorenar det, kommer de att smitta ned oss. Detta lär oss Bibeln." (ibid. s. 78).

Och vidare säger samme rabbin:
"Folk som hindrar Israels återfödelse i dess land skall utrotas." (ibid. s.79).

Den beryktade israeliske generalen och politikern Arik Sharon, som innehaft flera ministerposter i Israels regering, sade i en intervju i den israeliska tidningen Yediot Achronot den 26 maj 1974 bl.a. följande:
"Alla terrorister överallt, i Israel liksom i arabländerna och utomlands, måste oskadliggöras för alltid. Jag vet att detta utförs, jag har själv planlagt och utfört det. Verkligen!" (ibid. s. 87).

Och Sharon, beryktad som Beiruts slaktare och dömd (men ej straffad) för massmorden på

16

palestinska flyktingar i lägren Shabra och Shatila i Libanon sommaren 1982, tillfogar för tydlighetens skull:
"De skall dödas. Alla terrorister bör dödas. I denna sak instämmer jag fullständigt med försvarsministern." (ibid. s. 88).

Och den israeliske akademikern och generalen dr. Aharon Davidi vid fallskärmstrupperna säger i den israeliska tidningen Ma'ariv den 6 december 1974:
"Araberna har inte lämnat något värdefullt bidrag till världen. De har inte åstadkommit ett dugg. Araberna är det minst skapande folket i världen. Dom bara säljer olja som dom inte har investerat en enda cent i. Dom stryper världen... I våra krig mot araberna har Israel vunnit och kommer alltid att vinna - bara vi inte ger upp. Om vi skulle kapitulera, skulle det leda till en palstinsk stat istället för Israel, vilket ju är helt otänkbart," (ibid. s. 93-94).

I Yeshiva-skolorna, där över 10% av Israels ungdomar får sin utbildning, är rabbinerna Kook och Avidan heliga apostlar och där predikas ständigt att "Israel omfattar allt land från Nilen till Eufrat". I dessa Yeshiva- skolor i Israel förhärligas "våld och krig som medfött och stärkande för israeliskt och judiskt liv". (ibid. s. 74-75).

Att sionismen odlar den nietzcheanska övermänniskoläran, som anses vara kännetecknande för nazismen, framgår av ett flertal sionistiska författares verk, så till exempel av den uppburna sionistiske författaren Ahad Ha'am som sagt följande:
"Och sålunda erkänner vi att varje existens har till syfte att framställa en övermänniska, detta är det bärande och väsentliga inslaget i en överlägsen nation. En sådan

17

nation har existensberättigande, vars intellektuella karaktär gör den dugligare och kraftfullare än andra nationer." (Sources de la Pensée Juive Contemporaine, Jerusalem 1970, s. 49).

Denne Ahad Ha'am, som levde mellan 1856 och 1927 (i Palestina från 1921), räknas som "agnostisk rabbin". I ett brev till Judah Magnes år 1910 sägre han:
"Enligt min åsikt är vår religion nationell, det vill säga att den är en produkt av vår nationella anda, men motsatsen är inte sann." (ibid. s. 262).

Den israeliske premiärministern och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion sade vid en konferens i Jerusalem för amerikanska ortodoxa rabbiner följande:
"Det nuvarande teokratiska systemet i Israel har kommit för att stanna som en permanent instutition." (The Jewish Newsletter, den 18 september 1961).

Shulamit Aloni, länge medlem av Israels knesset och ivrig motståndare till den judiska (religiösa halachic)-lagen i Israel, säger följande:
"Rabbinerna har fått ständigt ökat svängrum i Israel för att hålla folket nere i okunnighet. Ju okunnigare och vidskepligare folket är, desto starkare blir också prästerskapet." (Norman Dacey i intervju med Aloni den 13 december 1974, återgivet i Darceys bok "Democracy" in Israel, s. 21).

Aloni har även sagt:
"Var och en bland judar som har ett gott ord att säga om Jesus förbjuds att komma till Israel, eftersom israeliske inrikesministern har befogenheter att utan rättegång förhindra var och en som kan tänkas såra allmänhetens

18

känslor." (Yediot Ahronot, den 2 februari 1975 - ibid. s. 39.).

Den kände israeliske politiske kommentatorn Boaz Evron sade i Israels ledande tidning:
"Många ledande judiska politiker anser att den israelisk-arabiska minoriteten måste lämna landet en dag. Ben-Gurion hoppades att genom ständiga trakasserier mot Israels araber skulle de så småningom bli så utmattade och irriterade, att han skulle kunna tvinga dem att ge sig iväg av fri vilja." (Yediot Achronot i april 1975).

Meron Benvinisti, Jerusalems borgmästare, har sagt:
"Antingen kommer vi att förbli en judisk stat och odemokratisk, eller bli en demokratisk stat och icke-judisk. Om vi skall bevara vår judiska karaktär, vad skall det då bli av den nästan halva arabiska befolkningen?"

"Det är sant att det inte existerar någon sionism, ingen bosättning och ingen judisk stat, utan fördrivning av araber och konfiskering av deras mark."

Yeshayahu Ben Porat,
Knessetledamot, 1972

 
   JUDISK IMMIGRATION TILL PALESTINA
    
 
 
                                                     medeltal/år
 
1892-1914                       55-70 000               ca 2 000
 
1919-30                           113 000                  9 000
 
1931-40                           262 000                 26 000
 
1941-48 (maj)                     108 000                 15 000
 
1948 (maj)-51                     687 000                190 000
 
1952-66                           569 000                 38 000
 
1967-74                           288 000                 36 000
 
1975-78                            87 300                 22 000
 
 

19

 

VAD ÄR SIONISMEN? - EN MAFFIA SOM STRYPER DEN DEMOKRATISKA YTTRANDEFRIHETEN MED SKAMGREPP?

Alla ideologier och all politik får öppet kritiseras, ifrågasättas och analyseras. Men det finns ett undantag - sionismen. Genomgripande kritik av sionismen avfärdas som antisemitism, judehat och missaktning av judar som folkgrupp - och därmed stryps den demokratiska yttrandefriheten om sionismen.

Den sionistiska propagandans huvudtes är: Israel är sakrosankt, en helig ko som inte får ifrågasättas. Och eftersom Israel är en sionistisk stat, får följaktligen inte sionismen ifrågasättas. Detta har fått bred genomslagskraft i opinionsförmedlingen och debatten, vilket är en triumf för Israel och dess sionistiska propaganda, men ett nederlag för demokratin.

Sionisterna och deras ofta okritiska och okunniga anhängare har redan tidigt insett att om sionismen ifrågasätts och okritiskt analyseras, skulle det berättigande i den sionistiska staten Israels själva existens också ifrågasättas med ett växande opinionsstöd för de fördrivna liksom för de i Israel förtryckta palestinierna. Det skulle bara vara en tidsfråga innan Israel stod totalt isolerat, vilket vore katastrofalt för sionismen och dess stat.

Alla inser att utan det stora ekonomiska stödet från västvärlden, främst från supermakten USA, skulle Israel gå i ekonomisk bankrutt inom ett halvår och inte kunna överleva som stat med en oerhört överdimensionerad krigsmakt. Detta måste till varje pris förhindras - därav den sionistiska propagandans intensitet och omfattande effektivitet genom talrika påtryckningsaktiviteter i nästan lika talrika sionistiska påtrycknings- organisationer. Israel får på inga villkor bojkottas som Sydafrika!

20

Sionisternas främsta propagandates är att likställa kritik av sionism med antisemitism och och nazism. Därmed har man bitit huvudet av skammen. Det förhåller sig ju tvärtom: det är ju sionismens offer, palestinierna, som kan likställas med judarna i det nazistiska Tyskland. Sionismen är en sorts spegelvänd antisemitism och nazism med judarna som ett utvalt herrefolk och palestinierna som hatobjekt och diskriminerade i det egna landet som berövats dem av sionisterna.

Vad är då egentligen sionismen som det blivit - genom framgångsrik sionistisk propaganda - så otillåtet att påtala i den offentliga massmediadebatten?

1. Sionism är inte bara israelisk nationalism, lokaliserad till den sionistiska staten Israel. Om så hade varit fallet hade Israel aldrig kunnat bildas och heller aldrig kunnat överleva. Nej, sionismen är väsentligen en världsomspännande ideologi och politik, eftersom sionismen gör anspråk på all världens judars lojalitet till Israel. Detta framhålls och inskärps ständigt för judar i olika länder, bl.a. vid Världssionistiska Organisationens och Världsjudiska Kongressens konferenser och möten årligen på skilda håll i världen. Det tragiska, främst för många judar, är att sionismen organiserar ett slags femtekolonnverksamhet och därmed får också sionistkritiska judar att i sina hemländer framstå som nationellt opålitliga förrädare.

2. Sionismen är kolonialistisk och imperialistisk. Den är kolonialistisk därför att Israel är en skapelse av judar i utlandet som trängt undan landets egna invånare, palestinierna, fördrivit dem med terror och ständigt förtrycker de kvarvarande i ett sionistiskt apartheidsystem, och sionismen är imperialistisk därför att Israel är ekonomiskt och politiskt beroende av sionisternas stöd och inflytande i andra länder, främst i USA.

21

3. Sionismen är arrogansens och föraktets politik genom att de sionistiska Israel konsekvent bryter mot alla FN-resolutioner och FN-stadgar som riktas mot Israel, varvid Israel alltid räknar med att dess sionistiska påtryckare kan förmå USA att ge Israel sitt stöd, t.ex. i säkerhetsrådet, där USA har vetorätt. Sionismens politiska makt i USA är väl dokumenterad.

4. Sionismens grepp om västvärldens opinionsförmedling är betydande, främst genom den amerikanska film-, TV- och underhållningsindustrins produkter som sprids över nästan hela världen. Detta är av ovärderlig betydelse för Israel, som ständigt skildras i ljusa färger mot en mörk fond av förflutna tragedier och aktuella hot från lömska palestinska terrorister och glupska och hatfyllda grannstater: det lilla och heroiska Israel i vaksam och ädel kamp mot ett brokigt byke av arabiskt patrask.

5. Den andra infallsvinkeln i en sionistiska massmediapropagandan är det ständiga utpekandet av sionismens motståndare som besinningslösa vettvillingar, en skock judehatare och verkliga eller potentiella nazister som är på väg att anställa en ny jättelik förintelse i nya gaskammare. Därmed har den sionistiska propagandan uppnått sitt främsta syfte: att få sionismen fridlyst, fredad från ingående kritisk bevakning och granskning samtidigt som man kunnat skaffa sig ett förkrossande psykologiskt och moraliskt övertag genom att idiotförklara alla sionismens motståndare som förskräckligt dumma, obotligt fördomsfulla och dessutom mentalt störda "judehatare", medan sionisterna och deras trogna anhängare lyser i egen glans som särdeles intelligenta, storsint toleranta och sensibelt humana.

6. Sionism är en ideologi och en viss politik, inte en folkgrupp. Därför kan kritiskt ifrågasättande av sionismen aldrig vara "hets mot folkgrupp" som sionisterna ständigt söker göra gällande när det utsätts för kritisk granskning och deras hegemonianspråk på viss åsiktsbildning avslöjas.

22

Ideologiskt är sionismen rasistisk, eftersom man ockuperat Palestina som sitt land (Israel) för att uppfylla ett löfte som Gud (Jahve) skall ha gett sitt utvalda folk och sedan - enligt Gamla Testamentet eller Torah - gett befallning om en utrotning eller fördrivning av det utlovade landets inbyggare, de kananeiska stammarna. Politiskt är sionismen mest kännbart ett apartheidsystem genom att i staten Israel och dess ockuperade områden priviligiera judarna och diskriminera och trakassera palestinierna.

7. Sionismen är ett slags maffia eller militant och konspiratoriskt frimureri genom att överallt i världen organisera den judiska befolkningen till förmån för en främmande makt, ett hemlighetsfullt förfarande som aldrig öppet redovisas och som aldrig får öppet och kritiskt diskuteras, då sådant automatiskt avfärdas med skrämsel- propagandans värsta smädesord: antisemitism och judehat.

För oss muslimer - och vi är dock i Sverige över 75 000, mer än fyra gånger så många som den judiska befolkningsgruppen här - är sionismen en utmanande motståndare, kanske inte enbart av ondo, eftersom utmaningar är till för att övervinnas, helst inte med våld utan med ökad information och förnuft. Också sionister skall väl kunna bli bättre informerade, mera kritiskt medvetna och ta sitt förnuft till fånga för att överge den sterilt krampfyllda sionismen, som den store engelske historiefilosofen Arnold Toynbee betecknade som en fossil i idéernas och politikens värld av idag.

"Israel kan inte ta hänsyn till världsopinionen, då det gäller judisk bosättning på gammalt bibliskt land."

Ariel Sharon,
jordbruksminister, 1977

23

 

ISRAEL - ETT MISSTAG

Judarna har hävdat att Palestina är det land som Gud lovade Abraham som deras heliga land. De påstår att de utvandrade dit från den egyptiska fångenskapen och att de där grundade sitt rike och att Kung David och Salomo härskade i Jerusalem, där Salomo byggde sitt stora tempel.

Egendomligt nog har emellertid arkeologerna inte kunnat finna något som helst spår av detta judiska rike eller av Salomos tempel. Men det är inte så märkvärdigt, ty det var inte till Palestina judarna kom efter den egyptiska fångenskapen och Salomo byggde inte sitt tempel i Jerusalem.

En professor vid amerikanska universitetet i Beirut, Kamal Salibi, har forskat i Arabiens gamla historia och gjort upptäckten att det gamla judiska riket, som fanns före babyloniska fångenskapen och förstördes 587 av babylonierna inte låg i Palestina utan i ett område på den arabiska halvön strax söder om Mecka. Han har identifierat i Bibeln nämnda platser med orter i detta område. I Bibeln nämns inte att Jordan var en flod och professor Salibi påvisar hur de rabbiner som på 700-talet efter Kristus försökte översätta den gamla hebreiska texten, som saknade vokaler, placerade in fel konsonanter mellan vokalerna och då erhöll en helt felaktig text, som också i många fall gör innehållet obegripligt. Salibi har på grundval av metodisk språkforskning fått fram vad han anser vara den riktiga texten och då stämmer Bibelns historia helt med geografin i det här berörda området på den arabiska halvön. Jordan var inte en flod utan en bergskedja som skiljde kustremsan från den inre delen av den arabiska halvön.

Städerna Sodom och Gomorra, som förstördes vid en jordbävning, låg i ett vulkaniskt område, där vulkanutbrott förekommit så sent som år 1820. Hittills har man ansett att Sodom och Gomorra låg vid Döda Havet i Palestina, men i detta område har det aldrig förekommit någon vulkanisk verksamhet.

24

Detta förhållande - att det gamla judarnas rike, som Gud lovat Moses, inte låg i Palestina - förklarar varför man inte kan finna några arkeologiska spår av detta rike i Palestina. Det land som enligt Moses skulle vara judarnas "förlovade land" är således inte alls Palestina utan ett helt annat land.

Professor Salibis bok finns i en engelsk utgåva, som har titeln "The Bible came from Arabia".

CITAT

"Det är Palestina judarna är intresserade av. Men inte av religiösa skäl eller på grund av Gamla Testamentets hänvisning till Palestina eller därför att Döda Havet innehåller mineraler och metaller till ett värde av fem miljarder dollar, och inte heller därför att den palestinska jorden (Eretz Israel) betäcker oljefyndigheter som är 20 gånger större än Syd- och Nordamerikas samlade oljereserver, utan vi judar är intresserade av Palestina därför att det utgör själva knutpunkten mellan Europa, Asien och Afrika och därmed är centrum för politisk världsmakt. Kort sagt: ett militärstrategiskt centrum för att kunna behärska hela världen."

Världssionistiska Organisationens mångårige president dr. Nahum Goldmann inför sionistiska världskongressen 1947.

"Den judiska staten må omfatta områdena från den egyptiska floden Nilen till floden Eufrat."

Världssionistiska Organisationens grundare och förste ordförande Theodor Herzl år 1904 från Herzls samlade dagböcker, del 2, sid. 711, engelska utgåvan.

"Ni måste kämpa oryggligt och oupphörligt - genom invasion eller diplomati - för att förverkliga det israeliska imperiet som omfattar området mellan Nilen och Eufrat."

Israeliska premiärministern David Ben Gurion i tal till studenterna vid Hebreiska universitetet i Jerusalem 1950.

25

 

DEN BIBLISKA MYTEN OM JUDARNAS HEMLAND I PALESTINA

Ständigt får vi höra att med upprättandet av den judiska staten Israel har judarna återvänt till sitt gamla hemland efter två tusen år i förskingring bland främmande folk i främmande stater över hela världen.

Men hur är det egentligen? Har den judiska staten Israel, som upprättades i Palestina år 1948, verkligen varit judarnas ursprungliga hemland?

Nej, detta är en historisk myt, till större delen en förfalskning av historiska realiteter!

Judarna härstammar från Juda stam, en av Israels tolv stammar, vars anfader var en av patriarken Jakobs tolv söner, Juda, enligt judarnas egen Bibel, Gamla Testamentet. Men Bibelns berättelser är inga historiskt bindande dokument, inga sanningskällor. Dessutom är Bibelns skildringar otillförlitliga och motsägelsefulla.

Vetenskapen kan endast konstatera, att det inte finns en enda samtida hänvisning till Abraham, Isak, Jakob och denns tolv söner samt Mose. Inga historiska dokument kan fastställa att hebréerna eller israeliterna var trälar i Egypten, räddades från denna träldom genom Faraos sju plågor och begick massmord på alla förstfödda egyptier och plundringar av egyptiernas dyrbarheter, varefter det stora uttåget, Exodus, skall ha skett, enligt berättelserna i Andra Moseboken. Inte heller finns det en enda samtida hänvisning till de judiska konungarna David och Salomo i de många grannländerna, där man verkligen hade skrivna protokoll under 900-talet f. Kr. Vid den tid då Bibeln säger att Salomo skapade ett stort imperium i Främre Orienten har inga samtida, inte ens grannfolket i norr, fenicierna, lagt märke till saken, trots att Bibeln ändå berättar att det var den feniciske kungen Hiram som sände arkitekter

26

och byggmästare för att uppföra Salomos tempel och trots att samme feniciske konung byggde och navigerade Salomos flotta i Esjon-Geber, Nära det nutida Eilat vid Akabaviken (1 Kon. 5:2, Krön. 2:12-18;, 3:1, 1 Kon. 9:26-28).

Om judarnas härkomst säger den judiska profeten Hesekiel i 16 kapitlet, vers 3:

"Så säger HERREN, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land stammar du, och där är du född; din fader var en amoré och din moder en hettitisk kvinna."

Men detta stämmer ju inte alls med berättelserna i Moseböckerna att judarna härstammar från Abraham, Isak och Jakob, var ättlingar till Jakobs eller Israels son Juda och blev fångar och trälar i Egypten och därifrån drog i väg till Kanaans land (d.v.s. Palestina) under ledning av Mose och Josua, fördrev eller förintade flera av de inhemska kananeiska folkstammarna (palestiniernas ättlingar) och så vidare.

Enligt den sedvanligt judiska uppfattningen är Abraham judarnas ättefader. Men han härstammade från Ur i Kaldéen, det nutida Irak, inte långt från Persiska viken, och där härskade då sumererna, som inte var ett semitiskt folk och inte talade ett semitiskt språk. Denne Abraham fick en befallning av HERREN att bege sig till ett land som han skulle visa honom och lovade honom i ett heligt förbund att hans ättlingar skulle bli ett stort folk och härska över ett land som skulle sträcka sig från Nilen till Eufrat, ett land som redan var befolkat av 10 olika folk (1 Mos. 15:18-21). Men Abraham var barnlös i sitt äktenskap med Sara. Däremot hade han en son Ismael med tjänstekvinnan Hagar. Eftersom Abraham var 99 år gammal, såg det mörkt ut. Men Herren lovade att den dittills ofruktsamma Sara (som betyder furstinna) skulle föda en son åt Abraham: "folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne" (1 Mos. 17:16). Och Sara blev havande. Men var det verkligen den 99-årige Abraham som hade befruktat henne? I Bibeln heter det:

27

"Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt. Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom... Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom. Och Sara sade: - Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig." (1 Mos. 21: 1-2, 5-6)

Av denna skildring torde klart framgå att det var HERREN som var Isaks biologiske fader, inte den hundraårige Abraham! Och då förstår man också bättre den judiska föreställningen om att HERREN eller Gud kunde upprätta ett särskilt förbund med det judiska folket och upphöja det till ett HERRENS utvalda egendomsfolk. (2 Mos. 19:5-6)

Det väsentliga i den judiska bibeltron är att judarna anser sig vara Guds utvalda egendomsfolk som av Gud har fått löfte om att besitta ett stort land - från Nilen till Eufrat - som redan var befolkat av flera andra folk och att Gud utlovar judarna att fördriva, förinta eller förslava dessa folk:

"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten framför dig. Jag skall sända getingar framför dig, och de skola förjaga hivéerna, kananéerna och hettiterna undan för dig. Dock skall jag icke på ett och samma år förjaga dem för dig, på det att landet icke må bliva en ödemark och vilddjuren föröka sig till din skada, utan småningom skall jag förjaga dem för dig, så att du kan taga landet till din arvedel. Och jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda Havet till fillistéernas hav, och från öknen till floden; ty jag skall giva landets invånare i eder hand och du skall förjaga dem, så att de fly för dig." (2 Mos. 23:27-31).

För palestinierna är det skrämmande att uppleva hur de blivit offer för denna judiska bibeltro genom de sionistiska judarnas erövring av Palestina och upprättandet av den ständigt expans-

28

ionistiska judiska staten Israel. Och väl att märka: det är på denna bibliska tro som staten Israel har upprättats och upprätthålles! Utan den judiska Bibeln inget Israel! Men har då Bibelns myter och sägner någon som helst etiskt bindande kraft eller någon folkrättslig sanktion? Självfallet inte!

***

 

29

 

GAMLA TESTAMENTET SOM HISTORIESKILDRING - EN SAMLING BEDRÄGERIER

Gamla Testamentet, judendomens bibel, används i Israel som historiebok, en skildring av judarnas historia. Den seriösa forskningen har emellertid för länge sedan kunnat fastställa, att alla dessa berättelser i judendomens bibel är en samling sagor och sägner med mycket ringa verklighetsunderlag. Det rör sig om en systematisk förfalskning av verkliga händelser långt tillbaka i ett dimmigt förflutet för flera tusen år sedan.

Arkeologerna har i stort kommit till följande slutsatser från Magnus Magnussons bok "Fynd i Bibelns länder", som utkom på svenska 1977 på Rabén och Sjögren förlag. Magnus Magnusson, som är född på Island, men uppväxt i Skottland är historiker och arkeolog och tillika rektor vid universitetet i Edinburgh, dessutom ofta anlitad som popularisator för brittisk TV.

Beträffande Exodus eller utvandringen från Egypten, som det berättas om i Andra Moseboken, säger författaren:

"Bibelforskare har oavbrutet arbetat med att få fram uttågets geografi, men deras ansträngningar har mest lett till spekulationer, som beror på olika tolkningar av ledtrådarna. Följaktligen har en del försökt visat att Israels barn vadade knädjupt genom ett grunt ställe av Medelhavet, medan andra föreställer sig att de vadade över själva Röda Havet. Däremellan finns många varianter. En sammanfattande karta över de olika vägarna ut ur Egypten och genom Sinai så som de har föreslagits av forskningen, skulle snarast likna en drucken tusenfotnings irrande, har någon sagt.

Ett problem erbjuder också uttågets omfattning. Enligt första kapitlet i Fjärde Moseboken (Numeri) omfattade de tolv stammarna av Israel som deltog i uttåget inte mindre än 603 550 män i militär ålder (20 år gamla däröver). Detta tyder på att hela skaran flyktingar bör ha varit minst två miljoner - en siffra som verkar närmast otrolig.

30

Det är otänkbart att en folkmassa av detta mått skulle ha överlevt i vildmarken i 40 år, som Bibeln gör gällande." (sid. 62)

Kort sagt, hela berättelsen om uttåget ur Egypten och uppehållet i öknens vildmark i 40 år är rena amsagan. Ett bedrägeri och skoj för enfaldiga och lättrogna själar.

Enligt Andra Mosebokens kronologi skulle Israels barn ha tågat ut ur Egypten, när detta lands härskare var farao Ramses IIs efterträdare Menefta. Magnus Magnusson säger:

"Det blev stor uppståndelse år 1881, då denna faraos balsamerade kropp upptäcktes i en grav nära Deir el-Bahri på västra stranden av Nilen vid Tebe. Men upptäckten var också en smula förtretlig: om Menefta hade dränkts i Röda Havet (som det berättas i Bibeln), hur kunde då hans kropp begravas i en grav på torra land? Fundamentalisterna - de som tror att varje ord i Bibeln är Guds sanna ord - lät sig tröstas med att mumien hade tydliga spår av salt: tydligen måste denna faraos kropp ha spolats i land efter dränkningen och begravts på normalt egyptiskt vis. Det man förbiser vid tillfället är att alla mumier har spår av salt på huden, därför att balsameringen innefattar en periods behandling med natron. Senare undersökningar visade att Meneftas mumie hade varken mer eller mindre salt på huden än andra mumier.

Även i ett annat avseende var Menefta en dålig kandidat för att vara uttågets farao. Han tycks ha regerat från omkring 1224 till 1211 (f Kr), och under femte året av hans regering gjorde han ett härtåg mot Palestina. Han förtecknade noga sin bragder och räknade upp de fiender han hade besegrat: Kanaan, Askelon, Geser m fl. Det är en lovsång, en katalog över segrar, snarare än en nederlagets krönika. Och i den finner vi säreget nog det enda omnämnandet av Israel i hittills funna Egyptiska handlingar: "Det har diskuterats mycket om detta hänför sig till staten Israel eller helt enkelt till folket - Israels barn. Men hur som helst, Menefta skulle knappast ha gjort anspråk på någon seger över Israel i Palestina om han hade dränkts i ett fåfängt försök att hindra dem från att nå Palestina (som det berättas i Bibeln).

31

För övrigt är det nu ett erkänt faktum, att termen Röda Havet (i Bibeln) är en felöversättning. Den hebreiska termen är yam suf, som nu översätts med vasshavet, inte Röda Havet, och detta har lett till en uppsjö av förslag om var detta vasshav var beläget - utan att det finns någon möjlighet att verifiera någon av gissningarna. Varje del av landskapet utmed Suezkanalen och dess sjösystem kan duga."

Kort sagt, också här är det fråga om förfalskning av historiska fakta, och inget annat än legender och sagor i Bibeln. Skildringen av arken i sex kapitel i Andra Mosebok (35-30) är också helt fantastisk. Magnus Magnusson säger:

"I Bibeln beskrevs framställningen av arken av akacieträd och det yppiga tabernaklet i hela sex kapitel. Detta är mera ett tecken på dess kultiska betydelse än en garanti för dess äkthet. Försök att rekonstruera arken och tabernaklet efter den bibliska beskrivningen, såsom det har utförts av diamanthandlaren Moses Levine under femton års arbete, blev så komplicerade och kostbara att det är svårt att tänka sig dem utförda av ett ökenfolk - det verkar snarast vara en återklang av Salomos tempel i Jerusalem under tionde århundradet före Kristus." (sid. 69)

Bibelns beskrivning av hur Israels barn besegrade de arabiska kungarikena Edom, Moab och Ammon - nuvarande Jordanien för att österifrån tränga in i Kanaans land eller Palestina - kan inte heller bekräftas av arkelogiska fynd. (sid. 71-78 i Magnussons bok)

Också Bibelns skildringar av kananéernas råa och primitiva gudstro har omprövats av forskningen - kananéerna har helt enkelt blivit våldsamt förtalade, enligt de främsta samtida experterna som dr John Gray, professor i hebreiska och semitiska språk vid universitetet i Aberdéen i Skottland och professor James B Pritchard vid universitetet i Pennsylvania, USA. (sid. 85)

Om Gamla Testamentets berättelser om Saul och David säger Magnusson:

32

"Hela Saul-David-relationen är skriven som propaganda i Davids favör ... De folkliga berättelserna om bragder i krig och dramerna om mänskliga relationer har manipulerats för det uttryckliga ändamålet att förhärliga David och nedsvärta Saul. Vi har att göra med sagor, ej historia." (sid. 120)

Filistéerna är också ett folk som förtalas i judendomens bibel, vilket även den ledande auktoriteten på filistéernas kultur, dr Trude Dothan, medger: "en avancerad kultur som var överlägsen israeliternas och kananéernas och som får sitt särskilda uttryck i deras vackra keramik, deras byggnader och deras sociala organisation. Det är knappast överraskande att israeliterna under lång tid betraktade dem som en farlig fiende och skrev bittert om dem efteråt", säger Magnusson (sid. 127). Effekten av detta: filister - av de föraktade filistéerna - blev länge en hånfull benämning på bracka.

Om Salomos ryktbara tempel någonsin funnits är något som forskningen inte kan fastställa: "Det finns inte kvar en sten, inte ett spår av denna omvittnade glans", säger Magnusson (sid. 138). Om det någonsin har funnits, så var detta tempel i alla händelser inte judiskt eller israeliskt utan kananéiskt och feniciskt, det var ju kung Hiram av Tyrus som försåg Salomo med allt material och alla hantverkare han behövde för att bygga detta tempel liksom för att bygga sin flotta i Esjon Geber, som ligger vid Elot, på stranden av Röda Havet i Edoms land. På denna flotta sände Hiram av sitt folk sjökunnigt skeppsmanskap som åtföljde Salomos folk till Ofir för att hämta guld (se 1 Konungaboken 9:26-28).

Den berömda klagomuren i Jerusalem är ingen rest från Salomos tempel, som man försöker inbilla folk utan efter Herodes tempel som uppfördes långt senare, under romersk tid, för idag ca 2 000 år sedan - och Herodes betraktas ju av de rättrogna judarna som en tyrann och en romersk vasall.

Att gå in på ytterligare bedrägerier och förfalskningar i Gamla Testamentet skulle kräva alldeles för lång tid. Må det räcka att här omnämna "den babyloniska fångenska-

33

pen", en lika typisk legend som det mesta i Gamla Testamentet, vilket framgår av det övervägande flertalet judar föredrog att stanna kvar i Babylonien sedan perserna kom och medgav judarna rätt att återvända till Palestina. Dessutom har man påträffat mängder av dokument om att judarna i Babylonien var aktivt verksamma inom handel och bankväsen - knappast aktiviteter som är typiska för "fångar". Det var f.ö. i "den babyloniska fångenskapen" som huvudparten av judendomens bibel skrevs, bland dem Moseböckerna och Torah.

Till detta kommer att våra västerländska bibelöversättningar av Gamla Testamentet är förvanskningar. En ledande judisk bibelexpert, dr Josef Kastein, säger i sin år 1933 utkomna bok History and Destiny of the Jews:

"Översättningarna till först grekiska gjordes för att bli förstådd av den grekiska/hellenistiska kulturvärlden, vilket ledde till avsiktliga förvanskningar och förfalskningar av orden och deras betydelse."

Sionisterna och deras anhängare har gamla traditioner i fråga om förfalskningar av historien.

Forskaren Göran Zettergren har kritiskt granskat den amerikanska journalisten Joan Peters bok, som lovprisats av sionisterna i Sverige, bl.a. av Per Ahlmark och akademiledamoten Knut Ahnlund, trots att de borde insett att denna bok vimlar av de mest absurda förfalskningar och fungerar som en grov sionistisk propagandapamflett, utstofferad som en lärd bok. (Se Dagens Nyheter 10 oktober 1985.)

"Bosättningar upprättas inte för att sedan överges."

Yigal Allon,
utrikesminister, 1976

34

 

BLUFFEN OM "HISTORISKA RÄTTIGHETER"

"Detta land är judarnas historiska hem", deklarerade Världssionistiska Organisationen i sitt memorandum till fredskonferensen i Versailles 1919.

Utropandet av staten Israel den 14 maj 1948 bekräftade att det var "i kraft av det judiska folkets naturliga och historiska rättigheter" som denna stat bildades i Palestina.

Idén om "de historiska rättigheterna" är i sionistpropagandan ständigt kopplad till myten om "det förlovade landet", som skall skänka judarna en ursprunglig, "gudomlig rätt" till att besitta och härska över Palestina. (för mera detaljerad analys, se boken "The Case of Israel" av Roger Garaudy, Shoruouk, London 1983, sid. 29)

Låt oss först konstatera, att det inte finns några spår av de händelser som omtalas i Gamla Testamentet före tionde århundradet f.Kr. vare sig i skrifter från folken i Mellanöstern eller i arkeologiska fynd. Också en lärd man som Fader de Vaux, som är ytterst angelägen om att hävda "GT:s giltighet", nödgas erkänna detta. - Man kan, säger han, inte finna någon tydlig referens vare sig till de hebreiska patriarkerna, fångenskapen i Egypten eller erövringen av Kaanan. GT:s berättelser är sagor.

Föreställningen om Palestina som "det förlovade landet" eller "det utlovade landet" förekommer sålunda endast i de gammaltestamentliga skrifter, som vissa troende omhuldar som "sanna". Vissa andra uttolkare har för omring ett hundra år sedan kommit till ännu mer extrema slutsatser.

I själva verket är hebréernas - eller israeliternas - historia något helt annat och mycket blygsammare än vad den politiska sionismen vill låta påskina.

35

Deras historia kan inte under någon av dessa forntida epoker tydligt skiljas från vare sig Mesopotamien, Hettiternas rike (där det talades ett indoeuropeiskt språk, ej semitiskt) eller Egypten.

Om vi bortser från de arkeologiska fynden, som kan bestyrka människors närvaro i Palestina för omkring 10 000 år sedan och inskränker oss till den historiska period från vilken det finns skriftliga dokument, så kan vi schematiskt urskilja följande.

1. Den tidiga bronsåldern fram till cirka år 2000 f.Kr. Från denna tidiga bronsålderstid har vi flerfaldiga bevis, särskilt efter upptäckten av Eblaskrifterna 1976, på en i Kanaan existerande stor civilisation av folk som talade västsemitiska språk som arameiska, kaananeiska och även hebreiska - de förstnämnda, arameiskan, var det mest seglivade och talades allmänt som folkspråk ännu på Jesu tid i Palestina.

2. Sedan kommer en period (2200-1900 f.Kr.), den s.k. medelbronsåldern, som präglades av folkvandringar.

3. Därefter en ny period av "stadsliv" (1900-1550 f.Kr.).

4. Från mitten av 1500-talet f.Kr. rådde egyptisk dominans i området. De egyptiska faraonerna i den 18:e dynastin förvandlade Palestina till ett egyptiskt gränsrike.

Hela det vidsträckta området från Nilen till Eufrat utsattes för de mest skilda folkvandringar som kom att beblanda sig med varandra. När de nomadiserande herdefolken från Mesopotamien och Transjordanien anlände til Kaanan (Palestina) i början av år 2000 f.Kr., så fann de där invånare som var bofasta, kaananéerna med en utvecklad civilisation. De kunde bruka järn och hade utvecklat alfabetisk skrivkonst.

36

De nomadiserande hebréerna utgjorde även sedan de blivit bofasta ingen enhetlig etnisk grupp utan utgjorde endast en del av de stora nomadiska folkvandringarna - alltså tvärtom vad som berättas i Gamla Testamentet.

Man har kunnat visa, att endast vissa av dessa nomadiserande hebréer bosatte sig i Kaanan, medan flertalet vandrade vidare till Egypten. De hebréer som bosatte sig i Kaanan lånade sitt språk, sin skrivkonst och sin religion från kananéerna ända tills de omkring år 1400 f.Kr. sökte sig nytt land i Egypten, sannolikt i de inkräktande hyksosfolkets kölvatten.

När hyksos drevs ut ur Egypten, blev de nomader, däribland hebréerna, som hade åtnjutit hyksos' beskydd och priviligierade ställning, utpekade som medbrottslingar och utsatta för förföljelser och förtryck. Detta upproriska och udda folk, som inte utgjorde någon etnisk grupp utan en grupp som förenades genom sin fientlighet till Farao, flydde från Egypten. Detta folk kallades apiru, varifrån benämningen hebré torde komma.

Detta skulle alltså vara exodus, det legendariska uttåget ur Egypten som i Andra Moseboken skildras som ett blodigt uppror med Jahve som den massmördande armen för att befria sitt utvalda träldomsfolk. Men de egyptiska kröneskrifterna från denna tid, som eljest är omfattande och ofta detaljerade, gör ingen som helst kommentar till denna händelse - om den någonsin har ägt rum.

De källor vi har om hebréerna från den tidens Egypten är ytterst fåtaliga och sparsamma, Första gången man kan finna namnet Israel är på ett minnesmärke från omkring 1225 f.Kr. Det står över farao Mern eptahs segrar.

37

Man har påträffat ca 400 lertavlor vid Tel-el-Amarna, den huvudstad som grundades av farao Amenophis IV. Dessa upplyser oss om en fortlöpande korrespondens mellan farao och (de egyptiska) vasallfurstarna i Palestina och Syrien. Men här omnämns inte Israel alls. Däremot kan man här inhämta intressant information om storstäderna i Kaanan och deras inbördes tvister och stridigheter.

Det är mot denna bakgrund av denna mycket översiktiga framställning möjligt att fastställa följande:

1. Man kan inte - på grundval av historiska fakta - tillskriva Israel någon som helst "historisk rätt" till området Palestina. När folkstammarna (bland vilka hebréerna var en av många) kom med den arameiska vågen till Kaanan, d.v.s. Palestina (Kaananéerna är Palestiniernas förfäder, fann de där infödda och bofasta kananéer (alltså palestinier) hettitier (kring Hebron som de grundat), ammoniter (runt nuvarande Amon, huvudstad i Jordanien) moabiter (öster om Döda havet) och edomiter (i sydöst).

Samtidigt kom från Egeiska havet ett annat folk, de indoeuropeiska filistéerna, som bosatte sig mellan berget Carmel och öknen. Det är från filistéerna, som palestinierna etymologiskt härstammar. Vår tids palestinier som idag är kristna och muslimer härstammar alltså inte bara från araberna, utan de har mycket äldre förankring i Palestina.

Araberna kom först, redan under sjunde århundradet e.Kr. i mindre antal, omvände större delen av befolkningen (däribland kvarvarande hebréer/israeliter) till islam, blandade sig med dem genom ingifte och införde sitt eget språk. Arabernas invandring i Palestina under 600-talet var snarare ett kulturellt än etniskt fenomen.

38

Palestinierna härstammar sålunda från de infödda kaananéerna liksom från filistéerna, senare från perserna, grekerna, romarna, araberna och turkarna, vilka succesivt ockuperade landet.

Palestinierna har alltså bebott detta land sedan historiens gryning, medan judarna kom till Palestina som inkränktare från början.

2. Hebréerna var alltså - som apiru - endast ett av många invandrarfolk, bland vilka främst märks - i kronologisk ordning - babylonier, hettiter, egyptier, perser, greker, romare, araber och turkar, vartill kan fogas franker och normander som kvarstannade från korsfarartiden. Sannolikt kom hebréerna på 1200-talet f.Kr. från Egypten och bosatte sig i Palestina, dels genom infiltration, dels genom erövringar.

Av Gamla Testamentets s.k. historiska böcker - t.ex. Konungaböckerna och Samuelsböckerna - framgår inte bara att David var en osedvanligt grym rövarhövding (se t.ex. 2:a Sam. 12:29-31) utan även en slipad kondotiär påminnande om de kondotiärer som florerade i renässansens Italien. David stod i spetsen för filistéiska och kreteniska legotrupper. Vi har ju ännu uttrycket "kreti och pleti" som beteckning för "blandat sällskap" eller "vem som helst", vilket är ett lån från bibeln, närmare bestämt från 2:a Samuelsboken (8:18, där det just talas om kung Davids utländska legosoldater. "Keretéerna och peletéerna", alltså kretensarna och filistéerna. I gamla bibelöversättningar heter det "Chreti och Plethi".

David, liksom hans son och arvtagare Salomo, utnyttjade skickligt rivaliteten mellan denna tids två stormakter i området, Babylonien och Egypten. David med sin livvakt av kretensare och filistéer erövrade Jerusalem, men dess tidigare invånare, jebuséerna, fortsatte att bo kvar där.

39

David anförtrodde befälet över en tredjedel av sin armé åt en filisté, Ittai från Gath. Under sin son Absaloms revolt, mottog David underhåll från den ammonitiske prinsen Shobi. David "judaiserade" aldrig sitt rike. Tvärtom skapade han en multinationell stat som tog till sig alla folk av skilda religioner och ursprung. Davids egen anmoder Ruth var moabit, och när David råkade i svårigheter, lämnade han sina släktingar i skyddsligt förvar hos kungen av Moab. Och Davids favorit- gemål Batseba var hetiten Urias hustru (2 Sam. 11:3) Det var med henne han hade sin arvinge Salomo.

Under Salomo blev detta Israels rike än mer multinationellt - om man alltså får tro den judiska bibeln, Gamla Testamentet, som är den enda tillgängliga källan. Salomos ryktbara tempel byggdes av fenicier och den feniciske kungen Hiram försedde honom till och med med allt byggnadsmaterial (1 Kon. 5:8). Salomos flotta, med vilken han for till Ofir för att hämta guld, byggdes också av den feniciske kungen Hirams folk, ja manskapet som kunde navigera var även feniciskt (1 Kon. 9:27). Och Salomos talrika hustrur var av de mest skilda folk (1 Kon. 11:1-3). Det var inte mycket som var israeliskt - eller judiskt - i Davids och Salomos rike, om nu detta forntida rike skall tjäna som förebild för vår tids judiska stat Israel!

Efter Salomos död uppdelades Davids och Salomos kungarike i Israel i norr och Juda i söder. År 721 f.Kr. invaderade assyrierna Israel och år 587 f.Kr. besegrades Juda av babylonierna, varvid Judas ledande skikt bortfördes eller självmant gick i exil i Babylonien. När sedan perserkonungen Cyrus intog Babylonien, lät han alla judar som så önskade återvända varvid dock flertalet av dem dock föredrog att stanna kvar i det persiska Babylonien. Därefter levde hebréerna (judarna) omväxlande under persisk, grekisk och romersk överhöghet - ända till Mackabéerupproret - mot det grekiska herraväldet under kung Antichos den store av seleukidernas ätt - år 167.

40

Efter 20 års strider skapade den judiska prästsläkten mackabéerna en dynasti, som är känd under namnet Hasmonéerna. Denna dynasti upplöstes snart av inre stridigheter och år 63 f.Kr. erövrades det jäsande Palestina av den romerska härföraren och politikern Gnejus Pompejus. Först blev Palestina en vasallmonarki under Herodes, sedan en romersk provins. Två uppror ägde rum mot den romerska överhögheten, och båda misslyckades skändligen. Den första revolten ägde rum år 70 e.Kr., den andra år 135. När den andra judiska revolten, ledd av Bar Kochba (som utropat sig till judarnas Messias under namnet "Stjärnornas son") slogs ned, förstördes också i grunden templet. Det judiska folkets öde blev därmed exilens diasporans. Judarna, som redan långt dessförinnan levt väsentligen runt hela Medelhavet och i det forntida Babylonien (nuvarande Irak), kom nu att bli bosatta över hela Romarriket, också i själva Rom. Det koncentrerade israelitiska (judiska) samhället i eget land hade upphört att existera.

Vad är då att säga om judarnas anspråk på "historiska rättigheter" till Palestina?

Svaret är att detta anspråk, som ständigt framförs av sionisterna, saknar historiskt verklighetsunderlag. Sionisterna har systematiskt manipulerat och förvrängt fakta, när det i israeliska skolböcker liksom i sin propaganda i övriga världen bevarar som signifikant för Palestinas historia endast ett fåtal tillfällen när hebréerna spelade en viktigare roll, nämligen följande:

1. Ockupationen av folkstammarna från Josuas tid, som i bibeltexterna dateras till 1200-talet f.Kr., när de sannolikt ägt rum på 900-talet f.Kr. Dessutom förvandlas detta plundrings- och erövrartåg till ett "heligt krig" och till en förgörande seger genom 500-talets skriftlärda, som långt efter händelserna skrev om historien med mycket tydliga politiska avsikter.

41

2. David och Salomos 73 regeringsår - utan att betona dessa rikens vassalkaraktär och multinationella liksom multireligiösa karaktär.

3. Exilen i Babylonien och återkomsten därifrån - utan att framhäva de starka babyloniska påverkningarna och att flertalet "i den babyloniska fångenskapen" föredrog att kvarstanna där.

4. Slutligen revolterna åren 66-70 och åren 132-135 mot Romarriket.

I sionismens version av Palestinas historia är resten utplånad som om inget av betydelse hade hänt i detta land under 2000 år, alltså från det tredje årtusendet f.Kr. til hebréernas ankomst, och därefter inget av betydelse hade hänt i ytterligare 2000 år, alltså från Bar Kochbas revolt omkring år 135 till dess att staten Israel bildades år 1948! Någon motsvarighet till denna etnocentrism i historieskrivning får man leta efter.

På detta sätt har alltså en grundläggande historisk myt skapats - godtyckligt har man plockat fram endast några få perioder under ett lands historiska utveckling på bortåt 5000 år, nämligen invandringen av endast hebréerna av talrika folkstammar: endast David och Salomos kungadömen bland talrika andra och Mackabéernas och Bar Kochbas uppror bland talrika andra.

Palestinas historia, som den lärs ut i staten Israels skolor, är ett verk av förfalskare. Men också "den heliga historien" om "det heliga landet" som den lärs ut i katolska katekes-skolor och protestantiska söndagsskolor är lika bibliskt centrerad och stöder därmed oavsiktligt den politiska sionismens propaganda. Därmed läggs grunden till att miljoner kristna i hela världen tar för sanning en mytologi, som betyder döden för det palestinska folket och utgör ett permanent hot mot freden inte bara i Mellanöstern utan

42

även i hela världen eftersom de båda supermakterna, särskilt USA, är så starkt inblandade i denna konflikthärd. Denna mytologi har nämligen till syfte att förse den politiska sionismen med anledningar att göra territoriella annekteringar och begå aggresionshandlingar.

Sionisterna kompletterar denna grundläggande förvanskning av Palestinas historia med ytterliggare två "historiska" myter:

1. Myten att det är sionisterna (Israel) som har lyckats förvandla Palestina från en öken till "en blomstrande trädgård", som omfattar myten om det tidigare tomma landet som tack vare Israels folk befolkats: "Ge ett land utan folk till ett folk utan land", som först den engelska sionisten Israel Zangwill utropade (och efter honom Theodor Herzl)!

2. Myten om en raskontinuitet för det "judiska folket" som skall rättfärdiga "återvändandet" - som om dagens "judar" vore ättlingar i rakt nedstigande led från Bibelns israeliter och nu äntligen finge den gamla önskan om ett judiskt samhälle i "det utlovade landet" uppfylld!

* * *

När den politiska sionismen - genom Theodor Herzls bok "Den Judiska Staten" av år 1896 - klart framlades, bortsågs helt från att Palestina redan var befolkat. Icke-existensen av det palestinska folket är en av de grundläggande förutsättningarna för sionismen - och just detta är roten till alla sionismens påföljande brott. Som ny premiärminister i den sionistiska staten Israel sade Golda Meir i Londontidningen Sunday Times den 15 juni 1969:
"Det fanns inget folk kallas palestinier. Det var inte så att där fanns ett palestinskt folk och vi kom och drev ut dom och tog deras land ifrån dem. De existerade inte."

43

Om dessa icke-existerande palestinier ändå visar sig så närvarande att de gör motstånd, måste de naturligtvis antingen fördrivas eller massakreras, ungefär som onda fantomer, vilket väl inte kan väcka några verkliga protester! Det är på detta sätt folkmord legitimeras.

Då Albert Einstein frågade Chaim Weizmann, som då var Världssionistiska Organisationens ledare, hur det går med araberna om Palestina överlåts åt judarna, svarade Weizmann:
"Vilka araber? Dem kan man knappast räkna med!"

Professor Ben-Zion Dinur, den förste utbildningsministern i staten Israel och en nära vän till sin premiärministern David Ben-Gurion skrev 1954 i sin introduktion till History of Haganah, utgiven av Världssionistiska Organisationen:
"I vårt land finns plats endast för judarna. Vi skall säga till araberna: Ge er av härifrån! Och om de inte följer uppmaningen, om de skulle göra motstånd, skall vi driva ut dem med våld!"

Joseph Weitz, förre direktören för förlikningsavdelningen i Judiska agenturen, skrev 1940:
"Oss emellan måste göras klart att det inte finns plats för båda folken i detta land... Enda lösningen är Eretz Israel, åtminstone västra Israel, utan araber, och det finns ingen annan möjlighet än att flytta dessa araber härifrån till intilliggande landområden."

Ledande sionister var sålunda inställda på att roffa åt sig ett annat folks land och driva ut invånarna som de uppfattade som primitiva, outvecklade, betydelselösa beduiner. Ännu möter man denna föreställning i sionistpropagandan.

Det bör dock noteras, att en känd sionistisk pionjär, Ascher Ginzberg, som skrev ganska flitigt under pseudonymen Ahad Ha'am, som betyder "en av folket" redan

44

1891 skrev följande:
"Vi utomlands är vana att tro, att Palestina nu för tiden är nästan helt öde, en ofruktsam öken där vem som helst kan köpa det land han vill ha. Men faktum är att så är det inte. över hela landet är det svårt att finna arabiskt land som inte är uppodlat... De enda platser som är ouppodlade är sanddyner och bergiga områden där inget annat än enstaka fruktträd kan växa, och då endast efter hårt röjningsarbete och nyuppodling."

Nej, Palestina var då sannerligen inte vare sig avfolkat eller vanskött och låg i träda. Det var befolkat och fruktodlingar och jordbruk var i stark frammarsch.

* * *

Fördelningen av den Palestinska befolkningen, ca 4.5 milj. pers., 1982:

Libanon 8.3% Syrien 5.4% Jordanien 24.0% (Inom Palestina 40.5%) Israel 12.0% Gaza 10.0% Västbanken 18.5%

45

 

UTVALDHETEN - GUDS EGENDOMSFOLK

Palestinierna har berövats sitt land av judarna därför att dessa anser sig vara Guds utvalda folk, ett folk som utlovats Palestina av Gud. Hur kan det förhålla sig på detta sätt? Enligt Gamla Testamentet, judendomens bibel och heliga skrift, är judarna Guds utvalda folk, "Herrens egendoms- folk", som det står i Bibeln. I Andra Moseboken, 19 kapitlet, verserna 3-6 heter det: "Och Moses steg upp till Gud; då ropade Herren till honom uppifrån berget och sade: - Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: - I haven själva sett vad jag har gjort med egyptierna och huru jag har burit eder på örnvingar och fört eder till mig. Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

Alltså, Gud har slutit ett förbund med Israels barn eller folk, Gud har utvalt detta folk framför alla andra folk. Det understryks också i Femte Moseboken, 5 kapitlet, verserna 1-3: "Och Moses sammankallade hela Israel och sade till dem: - Hör Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för eder, och lären eder dem hållen dem och gören efter dem. Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss på berget Horeb. Icke med våra fäder slöt Herren detta förbund utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva."

Att denna utvaldhet, detta att tro sig vara Guds egendomsfolk innebär en överlägsen ställning, en härskarställning gentemot andra folk, det framgår bl.a. av femte Moseboken, 26 kapitlet, verserna 19-19: "Och Herren har i dag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud, på det att han över alla folk, som han har gjort, må upphöja dig till lov, berömmelse och ära och på det att du må vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, såsom han har sagt."

Denna det utvalda egendomsfolkets härskarställning över

46

andra folk understryks ytterliggare i Femte Moseboken, 28 kapitlet, vers 13: "Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds bud..."

För alla fromt Gudstroende, som anser att alla människor är Guds skapelser, är det något oerhört anstötligt att Gud skulle ha utvalt ett visst folk framför alla andra folk som sitt "egendomsfolk" i ett särskilt "förbund". Men så står det klart och tydligt i judendomens bibel, i Gamla Testamentet, dessutom i judendomens lag, Moseböckerna. Där står också att Gud lovar sitt utvalda egendomsfolk andra folks land, att röva andra folks land, och var mera är: Gud lovar också sitt utvalda egendomsfolk att utrota andra folk: gigantiska förintelser av hela folk.

I Femte Moseboken, 6 kapitlet, verserna 10, 12 och 13 står det: "När nu Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke planterat - och när du äter och bliver mätt - så tag dig till vara för att förgäta Herren, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja."

Och i följande kapitel, alltså i Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna 16-24 heter det: "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet. Du skall icke heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig. Om du ock säger vid dig själv: - Dessa folk äro större än jag, hur skulle jag då kunna fördriva dem? - så må du icke frukta för dem; du skall tänka på vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med alla egyptierna, på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de tecken och under och på den starka hand och utsträckta arm varmed Herren, din Gud, förde dig ut. På samma sätt skall Herren, din Gud, nu göra med alla de folk som du fruktat för. Därtill

47

skall Herren, din Gud, sända getingar över dem, till dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit utrotade. Du må icke förskräckas för dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. Och Herren, din Gud, skall förjaga dessa hedningar (d.v.s. icke-judar) för dig, men blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det att vildmarken icke må föröka sig till din skada. Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras. Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem."

Att Gud lovar att utrota alla folk som står hans utvalda egendomsfolk emot, det återkommer ständigt i judendomens Torah, dess lag och lära, alltså i Moseböckerna i Gamla Testamentet. I Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna 22-25 heter det: "Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter dem, så att i älsken Herren, eder Gud, och alltid vandren på Hans vägar och hållen eder till Honom, då skall Herren fördriva alla dessa folk för eder, och i skolen underlägga eder folk som är större och mäktigare än I. Var fot som eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden - floden Frat (d.v.s. Eufrat i nuvarande Irak) - ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land I beträden, såsom han har lovat eder."

Och i Femte Moseboken, 20 kapitlet, verserna 10-17, manar Gud sitt utvalda egendomsfolk att förslava de folk som anhåller om fred och döda alla som bjuder motstånd: "När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först tillbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktig åt dig och vara dina slavar. Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot dig, så skall du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och

48

allt annat du finner i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte, och du må njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från dig, och som icke höra till dessa folks städer. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo, döda dem alla: hettiterna och amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna, såsom Herren, din Gud, har bjudit dig."

När våra dagars Israel kallar sig en "judisk stat" och i sin religions- undervisning och religionsutövning håller sig till denna Gud i Torah, i Moseböckerna, och uppfattar sig själva som ett utvalt folk med gudomlig rätt till palestiniernas land, "det utlovade landet", då påtar israelerna och alla sionister sig ett mycket stort ansvar. Ty att tillbe denna gammaltestamentliga gud kan inte vara förenligt med vare sig from gudstro i högre religioner som kristendomen och islam eller med demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Den i västvärlden så hyllade israeliska premiärministern på 70-talet, Golda Meir, liksom före henne David Ben-Gurion och efter henne Menachem Begin har offentligt medgivit att sionismen och själva staten Israels tillblivelse har sin grund i det bibliska löfte Gud gav sitt utvalda egendomsfolk och att judarna betraktar sig som detta utvalda gudsfolk.

Mot denna bakgrund får man hoppas på de sansade och kritiska rösterna från Israel. Jerusalems förre borgmästare Meron Benbenisti har sagt följande: "Antingen förblir vi (Israel) en judisk stat och blir alltmer odemokratiska, eller blir vi en demokratisk stat, men inte en judisk... Demokrati kan endast upprätthållas om vi ger Israels araber fulla och lika medborgerliga rättigheter." (Citatet är från den amerikanska veckotidningen Newsweek den 20 april 1970 - och sedan dess har Israel blivit alltmer "judiskt" i betydelsen alltmer odemokratisk gentemot palestinierna, ej minst på de ockuperade områdena på Väst- banken och Gaza med växande judiska bosättningar på palestiniernas bekostnad.)

49

Grundaren och chefen för Israels medborgarrättsrörelse, professor Israel Shahak, har vid flera tillfällen avfärdat Israel som en "rasistisk stat, där man återgår till förlegade religiösa grundsatser om att judarna utgör en mänsklighetens elit som har rätt att göra andra folk till sina slavar, eftersom en jude i slavtillstånd aldrig skulle kunna ägna sig själv åt Gud i kraft av sin så kallade utvaldhet." (Citatet är från den israeliska tidningen Ha'aretz den 27 november 1971.)

Egentligen är hela föreställningen om Guds utvalda folk ett ogudaktigt förhärligande av det egna folket på andra folks bekostnad brottslig och kännetecknade också den nazi-tyska nykristendomen under Hitlertiden, som den kände svenske biskopen och religionskritikern Anders Nygren skarpt fördömde med följande ord: "Man skapar sig en gud efter eget beläte, efter den tyska människans beläte.... den gud som verkligen tillbedes är det egna folkets idol." Så är det även med den bibliska judendomen.

50

 

VAD ÄR "ANTISEMITISM"?

VILKA ÄR "ANTISEMITER"?

1. Antisemitism är ett effektivt skymford, invenktiv, i den sionistiska propagandan.

Var och en som offentligt försvarar de fördrivna och förtryckta palestinierna gentemot den sionistiska inkräktarstaten beskylls av sionisterna och deras anhängare för att vara "antisemit", judehatare, judeförföljare, judeplågare och "nazist". Detta - att jämställa antisionism med antisemitism - har visat sig vara ett effektivt sätt att skrämma vettet ur folk. Effekten blir vanligen den avsedda: palestiniernas vänner och den sionistiska förtryckarstatens motståndare skyndar sig att förklara att de visst inte är "antisemiter" eller judehatare, tvärtom respekterar de judar, har många judiska vänner och älskar judar rentav mer än andra folk (det är t.o.m. en jude som är ordförande i PGS) och är det några människor som de avskyr och alltid har hatat, så är det just "antisemiter" och "nazister" så egentligen är det mycket som binder dem samman med den sionistiska staten Israel och sionisterna, de omfattar samma grundläggande värderingar, hyser samma kärlek till demokratin - "Israel är ju Mellanösterns enda demokratisk", försäkrar Israel och all världens sionister - och har samma fiender, "rasister", "antisemiter", "nazister" och "arabiska fundamentalister" liksom alla "reaktionära element"!

Här ser vi hur effektivt skymfordet "antisemitism" är. Genom att stämpla sina motståndare som "antisemiter" kan sionisterna snabbt övergå från defensiv propagandakrigföring till en offensiv. De behöver inte försvara ockupations- och terrorstaten Israel och den världsomfattande sionistiska konspirationen till Israels stöd, utan de väljer att i stället angripa sina motståndare som onda judehatare och människofiender. De kan göra detta, eftersom de sedan länge dirigerar den allmäna

51

opinionen genom att förfoga över större delen av underhållningsindustrin och massmedia, där det i åratal kunnat indoktrinera massorna för sionism och dess intressen: i de populära amerikanska filmerna, i TV-serierna, TV- reportagen, bestsellerböckerna, i de stora tidningarna, också i skolornas läroböcker och läromedel - överallt heroiseras Israel mot en hotfull och skrämmande arabisk omvärld, där det vimlar av besinningslösa "internationella terrorister" samtidigt som judar skildras som det känsliga begåvade och lidande martyr-folket mot brutala och dumma massmördande "antisemiter", dessa må sedan vara romerska legionärer, kristna korsfarare, den katolskt kristna inkvisitionens bödlar eller nazityska SS-bödlar. Ständigt och jämt återkommer detta tema utan minsta gensaga, utan minsta nyansering - och följden har naturligtvis blivit i stort den avsedda: att den sionistiska propagandans historie- version är den enda sanna och dessutom den enda väsentliga, att det bara är judar som utsatts - helt oskyldigt - för förföljelser, förnedrande behandling och "folkmord" och att alla de andra folken är antingen usla brottslingar eller medskyldiga.

2. Den sionistiska världsmakten.

Det är alltså styrningen av den allmäna opinionen i västvärlden genom makt över de viktiga opinionsmedia som utgör sjäva förutsättningen för att sionisterna kan använda ordet antisemitism som ett skymford som skrämmer vettet ur meningsmotståndarna. Därmed har sionisterna det absoluta övertaget: de står inte längre som medbrottslingar eller medlöpare till den djupt orättfärdiga staten Israel, utan de kan istället stå som förorättade åklagare och domare i en politisk rättegång mot "antisemiter" i deras roll som kvarvarande eller oläraktiga "nazister", vilka är dömda redan på förhand. Det kan tilläggas, att Nürnberg- processen genomdrevs av Institutet för Judiska Affärer i New York under ledning av två judiska jurister från Litauen, Jakob och Nehemja Robinson, vilket framhålls av

52

den framlidne store sionistledaren Nahum Goldmann i dennes bok Den Judiska Paradoxen (Tiden, Sthlm 1978, s. 136). Det kan vara värt att citera vad Goldmann här säger:

"Det är svårt att överskatta betydelsen av den internationella domstol som sammanträdde i Nürnberg. Enligt tidigare internationell rätt var det i själva verket omöjligt att tillgripa bestraffningar av militärer som endast lytt order. Det var Jakob Robinson, som härvidlag lanserade ett nytt extravagant och sensationellt tänkesätt. Då han först framlade detta för juristerna i Förenta Staternas Högsta Domstol ansåg de honom galen. Vad har då dessa nazi-officerare gjort för ont? frågade de. Man kunde tänka sig att ställa Hitler inför rätta, på sin höjd också Göring, men inte enkla militärer, som endast utfört givna order och uppträtt som lojala soldater. Vi hade alltså de största svårigheter att övertala de allierade. Engelsmännen var snarast emot, fransmännen knappast intresserade och om de slutligen ändå medverkade, så var det utan att spela någon större roll. Framgången kom, då Robinson lyckades övertyga Robert Jackson i den Högsta amerikanska domstolen. Institutets andra idé var, att Nazityskland borde betala efter nederlaget... Enligt Institutets slutsatser borde de tyska skadestånden först utbetalas till dem, som på grund av nazisterna förlorat sin egendom. Om vidare, som vi hoppades, den judiska staten kommit till stånd skulle tyskarna ge kompensationer till dem vilka tillät de överlevande judarna att etablera sig där. Första gången denna idé kom till uttryck var vid en konferens i Baltimore under kriget. Då Nürnbergprocessen väl en gång var avslutad togs problemet om skadestånden upp på nytt. Många judiska ledare sökte vid den tiden att etablera förbindelser med den förste västtyske förbundskanslern Adenauer, men deras förslag var ofta löjliga. En organisation föreslog honom att betala tjugo miljoner tyska mark. Enligt den överenskommelse som jag lyckades få till stånd var det åttio miljarder tyska mark, som tyskarna totalt skulle ut med."

53

Att den organiserade judenhetens makt och inflytande i staten Israels tjänst är oerhörd dels genom Den Judiska Världskongressen, dels genom Världssionistiska Organisationen, det framhåller Nahum Goldmann, som varit ordförande för båda dessa världsjudiska organisationer samtidigt. Goldmann säger:

"Ett av den judiska världskongressens huvudsakliga mål är att representera varje judisk kommunitet var det än må vara från det ögonblick den inte är stark nog att handla självständigt. På grund härav måste flertalet av våra interventioner vara hemliga. Om till exempel en våg av antisemitism, alltså en anti-israelisk tendens visar sig i någon latinamerikansk stat ber judarna i detta land oss genast att intervenera. Vi beger oss då till det amerikanska State Department (UD) och till ifrågavarande stats ambassader i Washington eller Paris. Ingen, varken amerikanerna eller det land det gäller, önskar någon publicitet kring vårt inskridande: det handlar om självständiga stater."
(N. Goldmann: Den Judiska Paradoxen, s. 57).

Det är denna välorganiserade sionistiska maktapparat i kombination med det sionistiska greppet om ledande opinionsmedia som möjliggör den sionistiska propagandaoffensiven: att den - åtminstone hittills i västvärlden - kunnat rulla vidare som en ångvält mot en paralyserad och skrämd motståndare, som föredrar att ligga så lågt att han knappast märks.

Men frågan är om inte den enorma sionistiska propagandabluffen redan har spruckit likt en ballong för ständiga nålstyng. Den sionistiska staten Israel - sionismens vision realiserad i en judisk stat - tycks bli sionismens fall. Israels grymma brott mot palestinierna, som berövats sitt hemland, och Israels arroganta självsrådighet går inte att dölja utan blir ovillkorligen alltmer uppmärksammad:

54

- Det kan inte finnas två folkrätter, två uppsättningar internationell lag, en för Israel och en för resten av oss, sade Sveriges FN-ambassadör Anders Ferm i ett tal i FNs generalförsamling den 1 december 1987, och han tillade: - Palestinierna lever som andra klassens medborgare på sin egen jord... Den svenska regeringen fördömer kategoriskt den illegala (judiska) bosättningen. Bosättningarna utgör ett brott riktat mot det palestinska folket, dess tillhörigheter och dess land. (Expr. 1/12 -87).

55

 

DEBATT I RADIO ISLAM: Bonnier m fl

Allmän orientering om Radio Islam och Palestinafrågan

Stockholms närradiosändare Radio Islam, som representerar Svensk-Islamiska Förbundet, tar bestämt avstånd från rasism och hets mot folkgrupp i Sverige liksom överallt i världen, också i den judiska staten Israel.

Radio Islam är starkt engagerad för de fördrivna och förtryckta palestinierna och deras kamp för ett fritt och demokratiskt Palestina med lika medborgerliga rättigheter för alla landets invånare, för både judar och araber, för alla förekommande trosbekännelser, för judar, muslimer och kristna. I denna solidaritet med de kämpande palestinierna tar Radio Islam självfallet ställning mot staten Israel och dess ideologi, sionismen.

Radio Islam bedriver dock inte någon ensidig propaganda utan förmedlar information i den konfliktladdade och tragiska Palestinafrågan. Radio Islam står också öppen för fri debatt och har inbjudit flera framstående politiker och kulturpersonligheter att i samtal fritt framföra sina synpunkter, också Israelvänner som biskop Krister Stendahl, folkpartiets riksdagsledamot Maria Leissner och SSU-ordföranden Anna Lindh. Andra personer som i långa intervjuer samtalat med Radio Islam är ärkebiskop Bertil Werkström, syster Marianne, känd för sitt starka engagemang för utvisnings-drabbade flyktingar, och författaren Jan Myrdal.

Bemötanden av några anmälningar till JK mot Radio Islam.

Till Justitiekanslern har inkommit ett flertal anmälningar mot Radio Islam för "hets mot folkgrupp". Efter de först inkomna anmälningarna friade JK Radio Islam. Men därefter har ständigt nya anmälningar mot Radio Islam inkommit till JK, som ännu inte - efter flera månader - fattat beslut

56

i fallet. Som ansvarig utgivare för Radio Islam skall jag här bemöta några av dessa senare anmälningar, dels för att belysa hur dessa anmälningar missförstår eller vantolkar Radio Islams programverksamhet och intentioner, dels för att klargöra karaktären av Radio Islams programpolicy i Palestinafrågan.

H W Levyrs anmälan:

1. Om demonstranter från Hillelskolan

Från Göteborg, där Stockholms närradio inte hörs, inkom till åklagarmyndigheten i Stockholm den 19 augusti 1987 en anmälan mot Radio Islam "för hets mot folkgrupp" av en viss Hans W Levy. Denna hr Levys anmälan vidarebefordrades till JK.

Levy återger "utskrifter av Radio Islams sändningar under fyra dagar i år" och tillfogar: Den 'hets' som dessa sändningar innehåller riktar sig dels mot 'sionister', dels mot 'judar', och han säger: "Jag vill koncentrera min anmälan till en särskild punkt: Hetsen mot Hillelskolans barn på sidan 4 'små karatekillar från Hillelskolan som hotade demonstranterna'. Att denna rad tillkommit i syfte att hetsa, är uppenbart av hela programmets inriktning. "

Hans W Levy upplyser om att "herr Jan Burstein" framfört "korta kommentarer" och "välvilligt sett till att inspelningarna skrivs ut". Och den sändning som här avses var från den 19/7 kl. 14.30-15.30. Det gällde ett telefonväkteri, där en lyssnare ringde upp Radio Islam, varvid ett samtal utspann sig mellan mig, Ahmed Rami, och lyssnaren, och där samtalet så småningom berör den i massmedia uppmärksammade uppståndelsen i och utanför Storkyrkan i Stockholm i samband med PLO-ledaren Yassir Arafats besök i Sverige, inbjuden av Socialdemokratiska partiet - i Storkyrkan hölls ett fredsmöte, där även dåvarande statsministern Olof Palme höll ett anförande och blev utbuad av ett antal sionister bland publiken och senare även framförde verbalt sitt starka missnöje mot Olof Palme när han lämnade Storkyrkan.

57

Detta är bakgrunden till samtalet. Det måste erkännas, att samtalet, återgivet i tryck vid en läsning, verkar något oklart. Lyssnaren säger i alla händelser - med hänsyftning på sionisterna i och utanför Storkyrkan som var upprörda över att Olof Palme stod som värd för Yassir Arafat:

- Ja, de hade små karatekillar från Hillelskolan som hotade demonstranter ... Ja, de var utanför Storkyrkan där.

- De gjorde alltså karate? (frågar jag lyssnaren)

- Ja, de gjorde, inte direkt anföll, men de gjorde sådana där så kallade sparkar i luften, hotande ...

På min fråga mot vem de gjorde detta, svarar lyssnaren:

- Ja, det var mot några arabiska vänner som jag hade, som var där och demonstrerade mot det här jippot i Storkyrkan då. Och då dök de här killarna från Hillelskolan upp där. Hillelskolan är alltså den judiska skolan ... "de har en egen skola, men som Ni har påpekat i Er radio tidigare så finns det ingen skola för muslimer i Sverige, i Stockholm, så de har liksom en möjlighet att behålla sitt, sin egen identitet, sitt eget kulturarv och separera det och sin lojalitet till Israel ...". (Detta är från sidan 4.)

Hur detta kan tolkas som "hets mot folkgrupp" är mycket svårt att förstå. En lyssnare ringer upp i ett telefonväkteri och berättar vad han har sett och upplevt. Finns det någon rimlig anledning att jag skall bestrida eller ifrågasätta hans iakttagelser, upplevelser och reaktioner? I så fall skulle jag utöva förmyndarskap och fungera som ett slags självsvåldig censurmyndighet, vilket vore helt främmande för den demokratiska yttrandefrihet som Sverige respekterar och som jag helt ansluter mig till.

Sade lyssnaren något föraktligt om judar i allmänhet eller om den judiska Hillelskolan, som det fanns skälig anledning för mig att protestera emot? Nej, han säger faktiskt att Hillelskolan erbjuder judiska barn en judisk fostran: "att behålla sitt, sin egen identitet, sitt eget kulturarv", något som ju är helt i överensstämmelse med den svenska invandringspolitikens målsättning! Lyssnaren tillägger visserligen

58

om denna fostran i Hillelskolan: "... och separera det och sin lojalitet till Israel ..." Egentligen är detta slarvigt uttryckt med en tanke som blir motsatt den avsedda (som torde vara att den i Hillelskolan förmedlade judiska fostran skall leda till lojalitet till Israel, inte att separera det, skilja det från Israel). Att den judiska Hillelskolan undervisar de judiska eleverna till lojalitet med den judiska staten Israel, är ett obestridligt faktum som var och en kan förvissa sig om genom att granska undervisningen och läromedlen i denna skola. Att påtala detta innebär inte hets mot vare sig judar i allmänhet eller mot den judiska skolan. Det är en sakredovisning, en redogörelse av fakta.

"Hets" skulle det ha varit, om Radio Islams ansvariga ledning uppmanade sina lyssnare att angripa eller på något sätt trakassera den judiska Hillelskolan och/eller dess elever - men så är ju alls inte fallet vare sig i denna sändning eller i någon annan av Radio Islams sändningar!

Det kan även tilläggas här, att alla Israels ledare från den judiska statens förste premiärminister David Ben Gurion till dagens premiärministrar öppet deklarerat som sin åsikt att också judar i diasporan bör betrakta sig som israeliska medborgare, vilket för övrigt också markeras i "lagen om återvändande": att varje jude i världen (som anhåller därom) automatiskt blir israelisk medborgare (medan fördrivna palestinier förvägras rätten att ens återvända på besök i Palestina). Så till exempel sade Ben Gurion i ett tal i Knesset (den israeliska riksdagen) den 17 maj 1961: "Judar är inte amerikaner och ingen del av det amerikanska folket och det amerikanska hemlandet, även om de endast motvilligt säger att de inte är amerikaner och inte en del av det amerikanska hemlandet som varje annan amerikan" (Jewish Chronicle, London, 26 maj 1961). Och vid ett annat tillfälle sade Ben Gurion: "En jude är jude först och främst: hans trohet till den stat där han har sin hemvist är troheten till en främling i ett gästland" (citerad i The Pay-Off, The American Palestine Committee, 1975).

59

Samtal med Bonnier I och Bonnier II

I sin anmälan till Stockholms åklagarmyndighet (som vidarebefordrats till JK) med krav på att Radio Islam skall stoppas hävdar Hans W Levy vidare att "vi kan inte ha det så, att radion får lov att försöka inbilla folk, att bland det värsta som kan hända är, att ha "en jude som granne" (sid. 7). Anmälaren åberopar sig här på ett samtal i ett telefonväkteri mellan ansvarige utgivaren för Radio Islam (alltså undertecknad) och en lyssnare, en medlem från familjen Bonnier, från en sändning den 19/7/88 kl. 18.00-18.30 - men det gäller endast en enda mening från ett långt samtal, en mening lösryckt ur sitt sammanhang, vilket ger en missvisande helhetsbild av vad som verkligen avsågs.

Den ur sitt sammanhang lösryckta meningen löd: "Israel som stat i dag har blivit som en jude till granne." Meningen i dess helhet löd emellertid: "Man kan säga så här: Israel som stat i dag har blivit som en jude till granne", varvid jag anför detta som en liknelse med staten Israel. Israel är en judisk stat. Det är alltså staten Israels relationer med sina grannstater som avses. Jag säger i samtalet: "Staten (dvs staten Israel) anpassas inte heller till sina grannar. Varför? Är det bara avundsjuka, det, det är att de (syftande på staten Israel) har förödmjukat, massakrerat, ockuperat andras mark." Jag ber att få fästa uppmärksamheten på att det är Palestinafrågan som diskuteras i Radio Islam och också diskuterades i detta samtal med en medlem av familjen Bonnier, inte judefrågan i allmänhet, och att vad jag här avsåg med "som en jude till granne" syftade på relationerna mellan judar och palestinska araber i staten Israel, inklusive "de ockuperade områdena", medan min samtalspartner (medlemmen av familjen Bonnier) sökte leda in samtalet på judeförföljelserna i Hitlers Tyskland för över 40 år sedan. Det är sionismen och förhållandena i Palestina med tillkomsten av den judiska staten Israel som jag här hela tiden åsyftar - och då faller den ur sitt sammanhang lösryckta meningen som något slags bevis för att jag här skulle bedriva "hets mot judar som folkgrupp" i Sverige eller mera specifikt i Stockholm (eftersom närradio-sändaren Radio Islam med ett fåtal sändningstimmar i veckan endast når radiolyssnare i Stockholm).

60

Det är viktigt att veta vad som sagts tidigare i detta samtal och som anmälaren Levy från Göteborg helt förbigår. Redan i inledningen av samtalet ställde jag frågan: - "Jag vill veta om jag har fel, därför är det bra att du har ringt ... Varför har judarna blivit förföljda? Är det alltid omgivningens fel?" På den frågan svarar då lyssnaren, att det är "avundsjuka", därför att "judar ofta varit framgångsrika". Detta leder då till en diskussion om denna sak, varvid jag understryker att man bör kunna diskutera den saken öppet och utan fördomar, att det skall vara tillåtet att kritisera judar utan att genast bli beskylld för att vara "antisemit", när det är fullt tillåtet att kritisera amerikaner, svenskar, araber och andra. Detta medger lyssnaren: att kritik av judar sålunda inte bör avfärdas som "judehat". Sedan säger jag en smula provokativt som ett inlägg i diskussionen och som en tänkbar förklaring till att judar så ofta utsatts för förföljelser överallt i världen: - Om jag vill vara speciell, vill vara "det utvalda folket" och anse mig bättre än andra och organiserar mig som en maffia, en grupp som samarbetar inbördes för att skaffa sig privilegier på andras bekostnad, då accepterar jag ju inte de andra som mina jämlikar, och då väcker naturligtvis detta "avund" eller onda känslor. Avundsjuka är inte bara av ondo, där finns också ett krav på rättvisa och demokrati. Att judendomen bär på ett tungt ansvar genom dess Torah -Moseböckerna, där andra, tredje, fjärde och femte Moseboken skildrar hur Israel - Israels barn - erövrade det forntida Palestina - Kaanans land - med massmord på alla dess invånare, det är ändå mycket uppenbart liksom att man kan se paralleller mellan denna forntida erövring med dess bibliska sanktion och den sionistiska erövringen av Palestina i vår tid. Det räcker att här anföra ett enda - av talrikt förekommande - bibel-citat, från Fjärde Moseboken, 33:e kapitlet, vers 55: "Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skolen de som I låten vara kvar av dem bliva en törnen i edra ögon och taggar i edra sidor, och skola tränga eder i landet där I bon." Det är denna del av judendomen som de fördrivna och förtryckta palestinierna blivit offer för och som också lett till att den judiska staten Israel konsekvent saboterat alla försök till samförståndslösningar med palestinierna, att, som jag sade i samtalet: "Sionismen och Israel är så arroganta." För palestinierna i Gaza och på Västbanken, liksom i själva Israel (gränserna före 1967), är detta en

61

påtaglig realitet, om vilket också våra massmedia nästan dagligen rapporterar. Just denna arrogansens attityd har sin sanktion i judendomens Bibel, i dess Torah: "Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds, bud .. " (5 Mos. 28:13). "Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bo runt omkring eder" (3 Mos. 25:44).

Det kan tilläggas, att denne medlem av familjen Bonnier med vilken jag förde samtalet framhöll uttryckligen att "sionismen är flera tusen år gammal", att "det funnits sionism lika länge som det funnits judar" och att "sionismen uppstod i det gamla Israel" - alltså måste jag utgå från att sionismen (som jag ville tolka som en jämförelsevis modern företeelse som började i slutet av 1800-talet med Theodor Herzl) hör samman med den bibliska judendomen.

I sin anmälan förbigår Hans W Levy totalt också, att ännu en person, tillhörande familjen Bonnier, övertog samtalet från den föregående medlemmen av denna familj och framförde synnerligen provokativa åsikter i machiavellisk anda. Han sade bland annat: "Du pratar om att palestinierna inte ska acceptera Israel. Då kan dom ju slåss - men dom får stryk ... Så är det ju i hela historien och kommer alltid att vara: den som vinner behåller vad han har tagit. Det är styrkan som dikterar villkoren. Makten och den som segrar bestämmer ... Det är tanks, flygvapen och pengar som bestämmer ..."

Något häpen över denna brutalt uppriktiga maktfilosofi frågade jag för att få denna åsikt bekräftad: - Det enda som kan lösa problemet är den som alltså är starkast? På den frågan fick jag ett klart instämmande: Ja. Varpå jag ställde den närmast retoriska frågan: - Men då tjänar det ju inget till med förhandlingar och folkrätten (som nationerna skall rätta sig efter) betyder då ingenting? Också på denna fråga fick jag ett jakande besked: - Det är alltid vapnen som har bestämt och dikterat villkoren, försäkrade denne hr Bonnier nr 2 och verkade mycket belåten över att ha kommit till denna insikt. Han försäkrade också, att inte

62

bara styrkan utan också Gud och Rättvisan stod helt på Israels sida, men att detta var en annan sak.

Hur en sådan inställning som denne sionistiske hr Bonnier nr 2 kan vara förenlig med demokrati och fredlig samförståndsvilja i FN-anda, är mycket svårt att förstå - denna cyniska maktfilosofi, som sedvanligt brukar associeras till den florentinske författaren Machiavelli och som i europeisk 1900-talshistoria förknippas med fascistiska och nazistiska diktatorer som Mussolini och i synnerhet Hitler, framförs här alltså ohöljt av en sionist med judisk bakgrund av den kända förlagsfamiljen Bonnier! Tänk om jag eller någon annan muslim från arabvärlden offentligt hade framfört denna cyniska maktfilsofi - hur starka protester hade man då inte - och ej utan skäl riktat mot oss?

Vidare kan nämnas, vilket anmälaren Levy också helt förbigår, att den första hr Bonnier precis som Golda Meir i ett beryktat uttalande för ett antal år sedan bestred att det finns ett palestinskt folk, ja, han hävdade att Palestina inte heller finns, och att det aldrig funnits ett palestinskt land, en palestinsk stat - det senare är i sak riktigt men har ju att göra med den långvariga kolonialismen; flertalet f d koloniserade länder som vunnit sin nationella självständighet under befrielsekamp och avkoloniseringsprocess på 50- och 60-talen fanns inte heller tidigare som "stater". För denne hr Bonnier är lösningen på Palestinakonflikten att palestinierna (som han kallar "araber") ger sig i väg till olika arabländer, så att "judar får leva för sig och araber för sig". Är inte detta en typisk apartheidpolitik, en rasistisk politik? Och framför allt: bottnar inte denna inställning, som företräds av många sionister, i det mest cyniska förakt för ett folks traditionella hemhörighet i det egna landet? Är det en tillfällighet att anmälaren Hans W Levy, liksom alla de andra anmälarna, totalt förbigår dessa åsikter hos sina sionistiska meningsfränder?

63

Leon Gersons anmälan till JK - återigen ur sitt sammanhang lösryckta citat

I Leon Gersons JK-anmälan, daterad den 19 augusti 1987, föreligger endast korta ur sitt sammanhang lösryckta citat från ett antal av Radio Islams sändningar. Av de i denna JK-anmälan framförda 28 citaten är det svårt att förstå att något av dem skulle kunna uppfattas som "hets mot folkgrupp". Anmälaren har missuppfattat de citat han anför från Marie-Louise Wadenbergs uppläsning av boken "The Case of Israel" av den franske författaren Roger Garaudy, när han tror att dessa uppläsningar skulle vara författade av henne.

Garaudys bok (som också föreligger i engelsk översättning och har sedan översatts till svenska av Marie-Louise Wadenberg).

Också Gerson anför ett antal citat från en lyssnare, Per Pettersson, i ett av Radio Islams telefonväkteri den 19/7 kl. 14.30-15.30, där denne bl a framför som sin uppfattning att "den sionistiska gruppen i Hollywood ... är otroligt mäktig i USA ... och att det inte står i samklang med det amerikanska folkets verkliga önskningar". Frågan om detta är ett grundlöst eller rentav lögnaktigt påstående ställs aldrig av anmälaren, eftersom det torde vara allmänt bekant att det övervägande flertalet filmbolag (också för TV-filmer) i Hollywood ägs och även styrs av personer som traditionellt står sionismen nära, vilket också framgår av tendensen i de filmer som behandlar konflikten i Mellanöstern liksom andra ämnen som berör sionismen och dess intressen.

I samma program citeras i Gersons anmälan ett annat uttalande av lyssnaren, Per Pettersson: "Vi skall protestera mot Bonniers makt, mot FIB-Aktuellt, mot pornografiska alster som Bonnier sprider runt i Sverige." Att vilja protestera mot vissa maktförhållanden, t ex inom den privata storföretagsamheten, kan väl knappast kallas för illegitimt eller "hets mot folkgrupp" - i så fall skulle en stor del av vår politiska debatt förbjudas! För övrigt kom ju två herrar Bonnier till tals i Radio Islams telefonväkteri, där de fick tillfälle att förklara att familjen Bonnier inte längre är

64

"judisk" utan "lika svensk som någon Svensson eller Pettersson".

Allvarligare kan dock förefalla det korta citat som Gerson anför från mitt samtal i detta telefonväkteri med lyssnaren Per Pettersson, nämligen följande: "Dom (sionisterna) vill helt och hållet bidra till dekadensen i Väst, förstöra ungdomar, förstöra människor ..." Med "dom" avsågs emellertid de affärsmän som producerar och kolporterar pornografi, inte sionister i allmänhet, vilket anmälaren Gerson förbigår med detta ur sitt sammanhang lösryckta citat. Självfallet kan man ha olika uppfattningar om pornografi - min personliga uppfattning är att den är destruktiv, skadlig, och den uppfattningen, som delas av många, står jag för.

Gerson anför ett annat citat från mig i samma program, där jag säger att "sionistiska judar lade beslag helt och hållet på Palestina", vilket torde vara ett obestridligt faktum, hur man sedan än ser på Palestinakonflikten. Och jag säger där vidare, att "sionisterna, sionistiska judar mest, försöker göra alla Israels fiender till Europas och Västs fiender". Jag kan inte förstå att detta skulle vara något grundlöst eller sanningslöst - att så verkligen förhåller sig kan var och en förvissa sig om som förutsättningslöst studerar Israels politik och sionisternas stöd för denna politik i stort: den sionistiska propagandan bestyrker detta. Men visst kan även detta diskuteras, därom är jag som ansvarig utgivare för Radio Islam fullt medveten om och har därför inbjudit ett flertal kända meningsmotståndare, varav flera framträtt i Radio Islam, och därför har jag hållit telefonväkteri utan att censurera meningsmotståndare, vilket torde vara ovanligt inom närradion, där vi - till skillnad från riksradion - inte är skyldiga att iaktta "saklighet och opartiskhet".

Gerson citerar ett uttalande - också från samma person - där jag säger: "Så fort någon försöker störa det greppet som de (sionisterna) har över allmänna opinionen här i Sverige och Europa, blir dom väldigt våldsamma ...

Det är samma, det är alltså egentligen deras förfäders, ideologi jag menar." Detta kan förefalla mycket generaliserande som allmän utsaga. Men vad jag här åsyftade var

65

bl a de våldsamma protesterna från sionistiskt håll, när PLO-ledaren Yassir Arafat besökte Stockholm, inbjuden av Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti, och med "förfäders ideologi" menar jag här vad judarna själva har att berätta om sin egen historia, till exempel i Bibeln, där det ständigt talas i Gamla Testamentet om mycket våldsamma interna reaktioner och vad deras stora profeter omtalar i starka, lidelsemättade färger, vidare i Nya Testamentet, både i evangelierna, Apostlagärningarna och i Paulus' brev, där förföljelser - mycket våldsamma sådana - mot de första kristna församlingarna från de lagtrogna judarna skildras. Att förneka detta är att förneka en av hörnpelarna i det västerländska kulturarvet, det bibliska, vilket väl närmast är genant att en muslim från Marocko skall behöva påpeka!

Gerson återger ett annat av mina uttalanden, nämligen när jag säger: "Jag tycker att judarna provocerar rasism och hat", vilket åsyftar de sionistiska judarna i Palestina där de upprättat sin judiska stat Israel och i över 20 år har hållit Västbanken, Gaza och Golanhöjderna i ett militärt järngrepp samtidigt som de judiska bosättningarna fortskrider för att tränga undan därvarande palestinsk befolkning. Jag skulle här även kunna hänvisa till ett flertal framstående sionister som uttalat samma mening som jag, så t ex den framlidne sionistledaren Nahum Goldmann i hans även till svenska översatta och på Tidens förlag utgivna bok 1978, "Den judiska Paradoxen", där han bl a säger att antisemitism funnits sa länge det har funnits judar och att "judar alltid betraktat sina förföljare som en mindervärdig ras". Vill anmälaren Gerson hävda, att även dr Nahum Goldmann, flerårig ordförande för både Världsjudiska Kongressen och Världssionistiska Organisationen, var "antisemit" eller bedrev "hets mot judar som folkgrupp"?

Gerson anför två lösryckta citat från ett samtal mellan mig i Radio Islams telefonväkteri och den förste herr Bonnier, där vi berör orsakerna till judeförföljelserna. Bonnier framför som sin åsikt att judarna i Tyskland efter första världskriget och före Hitlers makterövring 1933 uteslutande var ett slags syndabockar. Bonnier säger: "Dom (nazisterna) måste skylla på någon", varpå jag svarar: "Nej, inte bara det. I så fall förenklar man ..." Är det i sak felaktigt att förbehåll-

66

la sig rätten att det vanligen finns fler än en enda orsak till en viss socialpolitisk företeelse? Är inte verkligheten alltid mer komplicerad än vad vissa propagandister finner lämpligt att göra den till? Öppenhet för ett mera nyanserat betraktelsesätt kan väl i alla händelser inte vara uttryck för det schablontänkande som kännetecknar rasister?

Gerson anför även ett citat från mitt samtal som han tydligen anser särskilt graverande, nämligen när jag säger: "Varje gång man går lite djupt, för att se vem som står bakom fördomar och anti-islamisk propaganda, hittar man en sionist " Också detta kan verka väl generaliserande - men kan utsagan i sak bestridas? Mot bakgrund av den inflammerade Palestinakonflikten är det alldeles uppenbart att det råder en skarp motsättning mellan sionister och den arabisk-islamiska världen, och att det logiskt sett ligger i sionismens intressen att angripa islam och arabvärlden. Däremot finns det inga belägg för att islam och arabvärlden har andra lika uttalade fiender - det är länge sedan i historien som det rådde skarpa motsättningar mellan muslimer och kristna.

De allra skarpaste angreppet på Israel som jag gör och som Gerson återger (som vanligt lösryckt ur sitt sammanhang) är följande den 1/8 kl. 11-12: "Israel är en internationell skurk, bandit, en terroriststat som lever på socialhjälp från andra folk." Självfallet är detta ett mycket skarpt uttalande - men frågan är om detta omdöme är grundlöst och osant. Den frågan ställer aldrig anmälaren. Om man solidariserar sig med palestinierna som med våld och terror fördrevs i hundratusental åren 1947-1948 och sedan förvägrats att återvända, medan all världens judar automatiskt blir den sionistiska staten Israels medborgare, och sedan bevittnar hur denna sionistiska stat förtrycker kvarvarande palestinier som en tredje eller fjärde rangens människor, då blir man upprörd och kallar rov för rov och en banditstat för en banditstat och statsterrorism för terrorism. Låt mig erinra om den franske 1600-talskritikern Bolleaus bekanta uttalande: J'appelle un chat un chat et Rolin un frippon. Och att Israel "lever på socialhjälp" - detta är så väl bekant för alla som befattat sig med saken, enbart från USA erhåller Israel sedan över 20 år över 3 miljarder

67

dollar årligen, mer än alla USAs 50-delstater tillsammans; de israeliska/judiska bosättningarna på Västbanken och i Gaza betalas helt av USA, därtill kommer att Västtyskland betalat Israel över 130 miljarder DM, alltså bortåt 500 miljarder kronor, hela den israeliska infrastrukturen är uppbyggd med västtyska medel. Mot denna bakgrund är det faktiskt vare sig grundlöst eller osant att kalla Israel för en internationell socialhjälpstagare.

Avslutningsvis skulle jag vilja framhålla följande: sionister har rika möjligheter att i Sverige sprida sin information och sin propaganda, inte bara i sina egna interna sionistiska publikationer som Judisk Krönika och Menorah liksom i närradioprogrammen i Judiska Studentklubbens sändningar i Stockholm, och det har aldrig fallit Radio Islam in att en enda gång anmäla denna sionistiska information och propaganda för Justitiekanslern som exempel på "hets mot folkgruppen palestinierna", trots att palestinierna verkligen är de lidande offren. Radio Islam respekterar den demokratiska yttrande- och åsiktsfriheten och motsätter sig alla försök till åsiktsmonopol och åsiktscensur.

***

68

 

RADIO ISLAM KOMMENTERAR SVANTE HANSSONS PARTSINLAGA MOT RADIO ISLAM FÖR "ANTISEMITISM"

A. På uppdrag av Judiska församlingen i Stockholm har den i Frankrike bosatte statsvetaren Svante Hansson författat en utredning på över ett hundra A4-sidor med rubriken "ÄR RADIO ISLAM ANTISEMITISK?"

Svante Hansson, som är känd för sitt starka sionistiska engagemang, söker i sin utredning leda i bevis att Radio Islam är antisemitisk så gott som genomgående i sina sändningar. Detta gör han med utgångspunkt från sin definition, som han uttrycker så här:

Antisemitism är att förvägra judarna, som enskilda individer eller kollektiv, en rättighet eller förmån som man tillerkänner andra grupper och/eller deras medlemmar. (s. 19)

Denna definition på antisemitism kan självfallet accepteras, om man som Svante Hansson utgår från sionismens grundtes att judar är ett särskilt folk med rätt till sitt eget land.

Men om man inte accepterar denna sionismens grundtes utan hävdar att judar tillhör en viss religiös och kulturell grupp som i allt väsentligt assimilerats i de många olika länder där de bor och är likvärdiga medborgare, måste man förkasta giltigheten i denna definition. Därmed är man självfallet inte antisemit eller judehatare. En antisemit är en person som i varje jude ser en farlig, skadlig eller rentav ond människa som man personligen måste a priori ta avstånd ifrån och som socialt måste - på ett eller annat sätt - oskadliggöras. Denna attityd och inställning till judar är den allmänt gängse för begreppet antisemitism. Men för Svante Hansson är detta

69

begrepp mycket mer omfattande och i realiteten godtyckligt, eftersom han utgår från sin sionistiska definition. Han påstår därför också:

Att säga, att judarna inte är ett folk, en nationalitet, innebär inte bara att man förvägrar dem den rätt till nationellt självbestämmande som enligt den dominerande politiska teorin tillkommer alla folk, utan även att man förvägrar dem rätten att själva bestämma sin kollektiva identitet. Därmed har man hamnat i den position som kan sägas vara gemensam för alla former av antisemitism.

Alltså, om judar är ett särskilt folk enligt vad somliga judar anser (övervägande de judiska sionisterna), även om de inte är det enligt andra judar (övervägande de emanciperade och välassimilerade judarna), så är man antisemit, när man inte accepterar Svante Hanssons sionistiska uppfattning att judar är ett särskilt folk och en särskild nationalitet. Detta är en godtycklig eller i varje fall subjektiv uppfattning som saknar objektiv giltighet, eftersom den inte är allmänt omfattad och heller inte har uttryckligt stöd i internationell rätt.

Två skilda uppfattningar om judarnas sociala identitet står sålunda mot varandra: den sionistiska, som Svante Hansson företräder, och den anti-sionistiska, som bl a Radio Islam företräder.

Vad Svante Hansson i sin utredning förbigår är att den anti-sionistiska uppfattning som bl a Radio Islam företräder har sin grund i den centrala fråga som Radio Islam behandlat i flera av sina sändningar, nämligen Palestinafrågan: att sionisterna med den sionistiska staten Israel har lagt beslag på den inhemska palestinska befolkningens land, fördrivit med våld och terror bortåt 750 000 Palestinier från deras hemland, sedan vägrar dem rätten att återvända samtidigt som detta Israel - genom lagen om återvändande - öppnar palestiniernas land för judar från hela världen som automatiskt får israeliskt

70

medborgarskap i den sionistiska staten. Till detta kommer att palestinierna i Israel - liksom i de senare ockuperade palestinska områdena Västbanken och Gazaremsan - särbehandlas som en diskriminerad och föraktad underklass.

Det är i denna fråga, Palestinafrågan, som Radio Islam tar konsekvent och starkt ställning: för de fördrivna och förtryckta palestinierna, och mot inkräktar- och ockupationsmakten Israel och dess fundamentala ideologi, sionismen. Det är den sionistiska staten Israel som är inkräktaren, ockupanten och förtryckaren, medan palestinierna är de som fråntagits sitt fosterland, diskrimineras och förtrycks. När sionister och sionistanhängare i Sverige angriper Radio Islam i en rad JK-anmälningar söker de avleda uppmärksamheten från denna centrala fråga för att i stället söka misstänkliggöra oss för att bedriva antisemitism och hets mot judar i allmänhet. Detta gör också den av dem anlitade Svante Hansson i sin utredning.

Dagens verklighet, som pågått i 40 år, är det sionistiska förtrycket och den sionistiska terrorn i det av sionisterna ockuperade Palestina, inte något antisemitiskt förtryck som tillhör det förflutna, det lyckligtvis övervunna skedet i Europas historia. Men för sionisterna och Svante Hansson gäller det att söka smussla undan den aktuella verkligheten och göra förtryckarna och deras anhängare till offer för lömska och ondsinta förföljelser.

Svante Hansson återger ett samtal i Radio Islam mellan Radio Islams ansvarige utgivare, Ahmed Rami, och den för palestinierna engagerade socialdemokratiske Uppsala-akademikern, Sigbert Axelsson. Axelsson säger där, att judarnas erfarenhet av förintelsen under Tredje riket är en erfarenhet som "vi måste ta väldigt stor hänsyn till". Detta föranleder Rami att erinra om att muslimerna inte hade med denna sak att göra och att det inte finns skäl att palestinierna skall få umgälla det genom att fråntas sitt land och bli förtryckta av sionistiska judar. Hanssons kommentar är bl a, att alla jämförelser

71

mellan nazisterna och sionisterna uppfattas av "judar" som "grovt osaklig kritik av sionismen", utan även som "försvar för den egna identiteten".

Från europeisk synvinkel ligger det självfallet mycket i Sigbert Axelssons påpekande i Radio Islam, att man bör visa stor hänsyn till judarnas hemska erfarenheter under nazismen i Europa. Men Radio Islam ser inte de aktuella händelserna i det ockuperade Palestina från europeisk ståndpunkt med ett starkt skuldmedvetande, färgat av kristen livssyn, utan från islamisk och arabisk med en passionerad solidaritet med palestinierna. Judeförföljelser och judemord, allt detta som knyts samman med "Förintelsen", tillhör den europeiska historien, medan sionisternas våldförande på Palestina och på det palestinska folket tillhör dagens verklighet och bränner som en glödande ugn i varje muslims hjärta. Att då - mot bakgrund av denna aktuella verklighet - disputera och försöka analysera om än det ena, än det andra uttalandet till stöd för de förtryckta palestinierna är uttryck för antisemitism, detta ter sig som akademiskt hårklyveri och i grunden skäligen ovidkommande för inte bara de direkt drabbade palestinierna utan för varje muslim och för varje palestinsk eller arabisk kristen, ja, för varje människa med ett varmt medmänskligt hjärta.

I sin ganska ingående utredning, som är en sionismens partsinlaga, detaljgranskar Svante Hansson en mängd olika selektivt framförda uttalanden av skilda personer som medverkat i Radio Islam och tycker sig kunna fastställa att där förekommer antisemitism. Det tjänar föga till att bemöta Hanssons analyser och slutsatser, eftersom Hansson har den grundläggande sionistiska uppfattningen att antisionism är antisemitism låt vara med vissa smärre undantag för att på sedvanligt akademiskt sätt framstå som nyanserad och saklig.

Det väsentliga i tvisten mellan sionisterna och antisionismens Radio Islam är att Radio Islam aldrig har utgett sig för att vara ofelbar och sitta inne med den allena saliggörande sanningen, utan Radio Islam har ställt sig öppen för debatt

72

också med meningsmotståndare, av vilka flera som biskop Krister Stendahl, folkpartistiska riksdagsledamoten Maria Leissner och SSUs ordförande Anna Lindh har medverkat i långa oredigerade intervjuer. Radio Islam är alltså konsekvent öppen för kritik.

Det bör dessutom tilläggas, att Radio Islam aldrig ens kommit på tanken att förmena sina mest passionerade meningsmotståndare bland sionister och sionistanhängare rätten att fritt framföra sina åsikter, trots att de genom sitt principiellt reservationslösa stöd till den sionistiska staten Israel faktiskt därmed gör sig medansvariga till Israels folkmord (enligt FNs definition) på det palestinska folket. Radio Islam har inte uppvaktat JK med anmälningar mot sionisterna för att bedriva "hets mot folkgrupp", palestinierna och PLO, eftersom Radio Islam verkligen respekterar den demokratiska yttrandefriheten - till skillnad från de många sionistanhängare som sänder protestskrivelser mot Radio Islam för "antisemitism" till JK! Dessa sionistanhängare vill stoppa Radio Islam - och därmed det fria ordet!

Några kommentarer bör dock framföras till Svante Hanssons mästrande förebråelser och anklagelser mot Radio Islam.

Som kommentar till sionismens krav på varje jude att vara lojal mot Israel, vilket berörts i ett samtal i Radio Islam, gör Svante Hansson följande kommentar:

Även om det vore så att Israel krävde att varje jude i världen skulle ha "två nationer" (vad det nu kan betyda), är det svårt att inse varför detta skulle vara ett säkerhetsproblem eller skrämmande ur svensk nationell synpunkt. Endast om man utgår från att judarna i Sverige faktiskt har denna dubbla lojalitet, eller primära lojalitet till Israel, blir yttrandet meningsfullt. Och, i så fall, antisemitiskt. (s. 42)

73

Faktum är att Sionistiska Världskongressen ständigt återkommer med kravet till "diasporajudarna" att visa Israel lojalitet. Låt mig här endast citera från Jewish Newsletter, September, 1957; referat från Världssionistiska kongressen:

Dr Goldmann agreed with Ben Gurion that all Jews who live in the Diaspora are in exile and will eventually have to be redeemed in Israel. But, the practical trannsition, from exile to Israel, will not be effected immediately and in a hurry, as Ben Gurion wanted. It will be accomplished by a lorg evolutionary process. In the meantime Diaspora Zionists can help Israel economically, financially, politically and culturally, as much as, if not more than, the citizens of Israel can. For Israelis and Diaspora Jews are one people.

(Den svenska översättningen av ovanstående citat:

"Dr Goldmann var överens med Ben Gurion om att alla judar som lever i Diasporan (alltså judar som lever utanför Israel) är i exil, d v s lever i landsflykt, och kommer en dag att bli födda på nytt i Israel. Men den praktiska överföringen från exilen till Israel kommer inte att kunna genomföras omedelbart och snarast som Ben Gurion ville. Det kommer att ske genom en lång utvecklingsprocess. Samtidigt kan diasporajudarna hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt, lika mycket, om inte mer än Israels medborgare kan. Ty israeler och diasporajudar är ett enda folk.")

Beträffande nationella säkerhetsrisker må här blott ett exempel nämnas: Pollard, som spionerade för Israel mot USA! Fallet Pollard har förra året - 1987- uppmärksammats mycket i amerikanska massmedia.

Alltså, när den ledande världssionistiska organisationen yrkar på primär lojalitet för diasporajudarna till Israel, alltså "dubbel

74

lojalitet", så är detta en verklighet som, när det yttras, är "antisemitisk", enligt Svante Hansson! Hur skall någon verklighetsbeskrivning av sionismen egentligen kunna undgå att stämplas som antisemitism (av Svante Hansson)?

Ett annat exempel, denna gång på Svante Hanssons falska och försåtliga sätt att argumentera. Radio Islam ställer följande retoriska fråga: - Tror man på fullt allvar i det upplysta, demokratiska Sverige att det sionistiska och krigiska Israel är en uppfyllelse av den bibliska legenden om israeliterna som Guds utvalda herrefolk över alla andra folk, Israel som strider för Gud och har rätt att röva andra folks land, fördriva och förinta dem?

Svante Hansson avfärdar detta som "antisemitisk bibeltolkning" och tillägger i sin kommentar: "... förutom den tidigare införda termen "herrefolk", fogar man här en annan term med anknytning till nazistisk vokabulär och praktik: "förinta". (s. 47)

I Femte Mosebok, sjunde kapitlet, med rubriken "Befallning om kananéernas tillspillogivning", heter det i vers 16:

Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke visa dem någon skonsamhet.

Hur skall detta kunna "tolkas" på annat sätt än vad där i klara verba står?

Om detta uttalande i bibeln, i judendomens Torah, är "antisemitiskt" enligt Hansson, så finns det väl ingen annan råd för honom och hans uppdragsgivare än att anmäla Moseböckerna i Gamla Testamentet för "antisemitism" hos JK! Och flera av psalmerna i den judiska församlingens sång- och bönebok Psaltaren får han väl också rubricera som "vulgärantisemitism", t ex 137:9, där det heter:

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

75

Hela Bibeln, särskilt judendomens, det vill säga Gamla Testamentet, ångar av "antisemitism". Tag till exempel profeten Jesaja, 34:2, 5 och 6:

Ty Herren är förtörnad på alla folk och vred på all deras här: och han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas. Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himmelen: se, det far ned på edom till dom, på det folk jag har givit till spillo. Ja, ett svärd har Herren, det dryper av blod och är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett från vädurars njurar ty Herren anställer ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land.

Den store judiske profeten, som talar med Herrens mun, säger också, det är åter Jesaja, 49:26:

Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft.

Naturligtvis finns det både from och lurig bibelexegetik som kan tolka dessa texter och få dem att betyda något helt annat än vad de klart utsäger. Men är egentligen inte detta ganska suspekt (för att använda en understatement)?

Ännu ett exempel på hur vidlyftigt och godtyckligt Svante Hansson betecknar för honom obekväm verklighetsbeskrivning som antisemitisk. Blotta omnämnandet av sionismens starka inflytande och makt i USA avfärdas av Hansson som "konspirationsteorier" och typisk för antisemitismen. (s.50) Svante Hansson ställer aldrig den relevanta frågan: Är detta sant? Eller är det bara elakt förtal för att komma åt sionisterna och/eller judarna? Att det verkligen finns ytterst starka belägg för denna starka sionistiska makt visar förre republikanske kongressmannen Paul Findley i sin mycket uppmärksammade och väldokumenterade bok They Dare to Speak Out, People

76

and Institutions confront Israel's Lobby (Lawrence Hill & Company, Westport, Connecticut, USA, 1985, 362 sidor). DNs mångårige reporter i Mellanöstern Åke Ringberg har i sin nyligen utgivna bok Blodet i Beirut (Carlssons förlag, Stockholm 1987) ganska utförligt redogjort för några huvuddrag i Findleys bok och dessutom intervjuat honom. Här kan endast hänvisas till bl a dessa böcker - efter läsning av dem torde det vara svårt att sanningsenligt avfärda sionismens makt i USA som några slags konspiratoriska hjärnspöken.

Så gott som genomgående tillämpar Svante Hansson det fula knep som i USA kallas guilt by association: därför att vissa klassiska och ofta vulgära antisemiter beskyllt alla judar för dolda sammansvärjningar och nesligt brottsliga förehavanden, så betecknas varje kritisk granskning av inslag i den bibliska judendomen och sionismen som utslag av typisk antisemitism. Så till exempel när Radio Islam - med hänsyn till sionisternas erövring av palestiniernas land - erinrar om upphovet till den judiska påsken som redovisas i Exodus (Andra Moseboken), kapitel 12, då avfärdas detta av Svante Hansson blankt med följande ord:

Ytterligare kommentarer till denna antisemitiska nidbild av den judiska religionen torde vara överflödiga. (s. 51)

Om det är en "nidbild av den judiska religionen" att återge vad som står i Torah, så vore det intressant att få veta vilken annan källa i den judiska religionen som har kullkastat vad som berättas i Andra Moseboken, tolfte kapitlet, om upphovet till den judiska påsken. Men om detta tiger Svante Hansson. Han nöjer sig bara med att irriterat vifta undan saken som antisemitisk nidbild! Detta verkar knappast förtroendeingivande.

Att Radio Islam i flera inslag uppehållit sig vid Gamla Testamentet, särskilt Torah (de fem Moseböckerna), beror på att alla de ledande sionisterna - från Israels förste premiärminister

77

David Ben Gurion till senare israeliska premiärministrar som Golda Meir, Menachem Begin och Yitzhak Shamir - offentligt medgivit att utan Bibeln skulle det aldrig funnits någon sionism och något Israel. Därtill kommer de märkliga överensstämmelserna mellan GT-berättelserna om hur Israels barn på Herrens befallning erövrade Kaanans land (det nutida Israel) och hur sionisterna i vårt århundrade erövrade Palestina.

Långt fler kommentarer kunde göras till Svante Hanssons partsinlaga mot Radio Islam, men som tidigare framhållits är det skäligen meningslöst, eftersom Hanssons sionistiska definition av antisemitism är så allmänt vidlyftig och godtycklig, att han med stöd av den kan få nästan varje kritik av sionismen i teori och praktik att bli uttryck för antisemitism. När Radio Islam säger att Israel som judisk stat exkluderar muslimer och kristna som fullt delaktiga i denna stat, så är denna välbekanta verklighetsbeskrivning (som ingen israelisk ledare någonsin ifrågasatt) enligt Hansson "ett välbekant argument, som redan visats vara antisemitiskt enligt den grundläggande definitionen". (s. 87)

Sammanfattningsvis: För Hansson är all djupare kritik av sionismen och Israel "antisemitism". Därmed faller den otäcka beskyllningen mot Radio Islam som antisemitisk. Det bör dock medges att Radio Islam i vissa fall uttalat sig oförsiktigt om vissa tabubelagda ämnen, personer och maffior. Sionisterna betraktar det som "fel" och "brottsligt"! Ett tabu är ett tabu! Radio Islam råkar ge sig på en helig ko. Radio Islam är inte felfri och har aldrig utgett sig för att vara det. Dessa enstaka försyndelser och klavertramp bottnar dock främst i ett mycket starkt engagemang för de fördrivna och förtryckta palestinierna, vilket inte är en ursäkt men en förklaring. Man bör besinna att Radio Islam är den islamiska världens röst i Stockholm, inte den enda rösten men dock en liten röst. Radio Islam beaktar inte de speciellt svenska eller ens de europeiska perspektiven utan de islamiska, arabisk-islamiska perspektiven och synsätten för att dessa skall bli bättre kända i Stockholm, som ändå har en islamisk befolkningsminoritet på cirka 35 000, långt fler än den judiska. Framför allt vill Radio Islam än en gång erinra om att vi är öppna för debatt och gärna hör alla åsikter i den vitala och angelägna Palestina-frågan för ökad förståelse och ett breddat och fördjupat kunnande.

78

Svante Hansson gör inledningsvis följande sammanfattande definition: "Antisemitism är att förvägra judarna, som enskilda individer eller kollektiv, en rättighet eller förmån som man tillerkänner andra kollektiv och/eller deras medlemmar."

Varför skall man då tillerkänna judar, från alla länder, rätten att lägga beslag på Palestina? Varför skall man då beröva palestinierna deras land och rätten till sin egen stat?

Ingen religiös, etnisk eller politisk grupp (även "utvald"), som individer eller kollektiv, har rätt att beröva ett annat folk dess land och egendomar, vare sig det står i en helig bok eller ej!

Antisemitism är uttryck för diskriminering av judar och ett förnekande av judarnas medborgerliga och mänskliga rättigheter, varhelst de bor. Ingen annan definition är giltig. Men även om man accepterar Hanssons definition, så har judarna inte rätten till Palestina. Att ifrågasätta judarnas anspråk på Palestina är inte antisemitism!

Sedan medger han detsamma som Radio Islam genomgående hävdar, att antisionism inte är - eller behöver vara - detsamma som antisemitism och exemplifierar: "Kritik av staten Israels politik, även överdriven, osaklig eller missvisande kritik är inte antisemitisk." Och han tillfogar att "inte heller krav på att staten Israel på ett eller annat sätt, även med våld skall bringas upphöra att existera, är i och för sig inte antisemitiska". (sid. 6)

Så långt delar vi Svante Hanssons inställning. Om Svante Hansson konsekvent hade hållit sig till sin definition av antisemitism och dess innebörd vad gäller Israel och dess sionistiska politik, så hade det inte funnits någon anledning för honom att beskylla Radio Islam för antisemitism i flera avseenden. Men Svante Hansson gör inte detta, utan han tillfogar ett antal självsvåldiga och godtyckliga definitioner på antisemitism. Några exempel:

1. Svante Hansson säger att det är en antisemitisk stånd-

79

punkt att ifrågasätta Israels legitimitet som judisk stat, "eftersom den förutsätter en definition av det judiska, som berövar judarna den nationella självbestämmanderätt som varit ett ledmotiv i europeisk politik åtminstone sedan förra hälften av 1800-talet och under vårt århundrade spritt sig över hela världen". Detta är ett försåtligt sätt att argumentera. Svante Hansson förbigår här två relevanta fakta, dels den sionistiska staten Israels definition på en judisk stat, nämligen en stat för alla världens judar enligt den israeliska statens lag om återvändande av 1950, dels den judiska staten Israels politiska praxis gentemot de ursprungliga palestinska invånarna, som berövats sitt land, i stor omfattning fördrivits, diskrimineras och förtrycks. Därmed har staten Israel - ytterst i kraft av sin sionistiska ideologi - grovt kränkt folkrätten i flera väsentliga avseenden och är inte en stat som alla andra. Det är just dessa grova kränkningar av folkrätten som gör att bl a Radio Islam bestrider staten Israels legitimitet som tillkommit på hela det palestinska folkets bekostnad. Och det är staten Israels försvar för dessa flagranta kränkningar av folkrätten med hänvisning till att Israel är en "judisk stat" som föranlett bl a Radio Islam att underkänna den judiska staten Israels legitimitet som en stat likvärdig med andra rättsstater.

2. Enligt Svante Hansson är det antisemitism, ja, grov antisemitism, när Radio Islam på grundval av relevanta citat från judendomens Torah (de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet) hävdat att troende judar uppfattar sig som ett "herrefolk", trots att det där är ett genomgående tema att Israels folk ingått ett förbund med Herren och därmed skall vara hans "egendom framför alla andra folk" (2 Mos. 19: 5), varigenom Herren skall se till att andra folk förjagas, förintas eller förslavas eller förvirras (2 Mos. 23: 27-31, 5 Mos. 7: 16-24, 11: 22-25, 20: 11-17). Hur kan det vara antisemitism (som enligt Svante Hanssons egen definition är vägran att tillerkänna judar samma rättigheter och förmåner som andra folk) att citera ur judendomens lära och lag (Torah, de fem Moseböckerna), det bryr sig Hansson aldrig om att klargöra. Med Svante Hanssons förvrängda logik skulle det vara hets mot det tyska folket att belysa nazismen med relevanta citat från Hitlers Mein Kampf och Hitlers tal! Var och en torde inse att detta är absurt. (sid. 10)

80

3. Svante Hansson förbigår vidare det relevanta faktum att alla ledande sionister, alltifrån Theodor Herzl i hans efterlämnade dagböcker fram till Israels premiärministrar David Ben-Gurion, Golda Meir, Menachem Begin och den nuvarande Yitzhak Shamir har legitimerat sionisternas erövring av Palestina med hänvisning till just Herrens löfte till Israels folk att få detta "utlovade land" som det står i Torah (1 Mos.15: 18-21, 2 Mos. 23: 31, 5 Mos. 11: 22-25; 33:29; 34:4). Denna "bibelläsning" avfärdas av Svante Hansson som antisemitisk. Med Hanssons förvrängda logik är i så fall alla ledande sionister antisemiter liksom staten Israel! (sid. 10)

4. Svante Hansson fortsätter med sin förvända logik när han vidare beskyller Radio Islam för antisemitism med följande påstående: "Ett klassiskt antisemitiskt tema, som också odlas flitigt i Radio Islam är den dubbla lojaliteten". Hansson förbigår här det väsentliga i sammanhanget, nämligen att det just är sionisterna som kräver "den dubbla lojaliteten" av judar i diasporan, judar i andra stater än i Israel: att de skall vara lojala inte endast med de stater där de är medborgare och lever och verkar utan även - och dessutom i främsta rummet - med Israel! Bevis på detta framkommer i den ena världssionistiska kongressen efter den andra. Enligt Hansson är det här återigen de sionistiska ledarna och de världssionistiska resolutionerna som gör sig skyldiga till "ett klassiskt antisemitiskt tema"! (sid. 10)

5. När Radio Islam påtalat att massmedia och överhuvudtaget opinionsmedia i Sverige och framför allt i USA är prosionistiska (vilket utförligare redovisats i andra program i Radio Islam som Svante Hansson förbigår), så är detta enligt Svante Hansson en typisk antisemitisk "konspirationsteori, som fick sitt klassiska uttryck i Sions vises protokoll" (sid. 12). Än en gång förbigår Hansson själva kärnfrågan: År det sant eller inte att sionismen - och därmed Israels intressen - har makt över viktiga opinionsmedia i västvärlden? Om det är osant som Radio Islam hävdat med ett flertal exemplifieringar att sionismen har detta inflytande och denna makt, så är det Hanssons skyldighet att i sak vederlägga dessa uppgifter om sionismens inflytande och makt i viktiga opinionsmedia, därest han hade seriösa avsikter att kritiskt granska Radio Islams programverksamhet. Men

81

då Hansson bara blankt avfärdar saken med hänvisning till en känd - eller ökänd - antisemitisk skrift som Sions vises protokoll som exempel på att Radio Islam gjort sig skyldig till någon slags grundlös antisemitisk konspirationsteori, så kan hans anklagelse mot Radio Islam för antisemitism inte heller här tas på allvar. Det är återigen bara fråga om lösa påståenden.

6. Som exempel på vad Hansson kallar "vulgärantisemitismen" nämner han "ekonomiska fördomar" mot judarna i Europa och säger: "Penningutlåning och kommers blev typiska judiska sysselsättningar därför att omgivningen av olika skäl inte kunde eller ville ägna sig åt sådana verksamheter, samtidigt som den officiella ideologin, kyrkans lära, framställde dem som moraliskt tveksamma". (sid.l6) Detta är på sin höjd en halvsanning och avslöjar hur partisk Hansson är i sin "undersökning". Han förbigår nämligen här ett centralt ställe i judendomens Torah (som enligt hävdvunnen judisk uppfattning tillkom långt före Jesu tid): "Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder, på det att Herren, din Gud, i allt vad du företager dig, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning." (5 Mos. 23: 20) Torah är alltså den judiska lagen!

7. När Radio Islam hävdat att "judehatet eller antisemitismen var och är alltjämt sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism" och beledsagar detta med talrika citat från ledande sionister alltifrån Theodor Herzl till Nahum Goldmann, så avfärdar Svante Hansson detta med att det är fråga om en tvivelaktig citat-teknik och att inga bevis för detta framförs. Typiskt är att Svante Hansson också här förbigår andra program i Radio Islam, där vi bl a belyst hur Israels hemliga agenter avsiktligt framkallat antisemitiska stämningar i Irak och Egypten i slutet av 40-talet och början av 50-talet för att förmå de merendels motsträviga judarna i dessa länder att skyndsamt bege sig till Israel. Utförligt redovisas detta i den liberala engelska tidningen The Guardians mångårige och erfarne Mellanösternkorresponden David Hirsts bok The Gun and the Oliver Branch (Faber & Faber, London/ Boston 1977-1984, sid. 155-164). Också den svenske diplomaten Ingemar Karlsson har belyst detta tema i sina böcker

82

Gud är med oss och De obotfärdigas förhinder (Askelin & Höglund, Stockholm 1987). Att spela okunnig om detta, visar hur föga seriös Svante Hansson är i sin av Judiska församlingen i Stockholm beställda s k undersökning eller "utredning"! (sid. 65-66) .

8. Ständigt återkommer Svante Hansson i sin "utredning" till sin tes att "den som förvägrar judarna rätten att definiera sig själva som ett folk" ger sig hän åt antisemitism. (sid. 97) Detta låter skäligt men är försåtligt. Ty ytterst måste det ändå vara fråga om vad denna definition innefattar. Om ett visst folk definierar sig som ett folk med rätt - gudomlig rätt t o m - att lägga beslag på ett annat folks land, fördriva detta andra folk, diskriminera det och förtrycka det, så innebär denna definition ett brott mot folkrätten och kan självfallet inte accepteras. Det är detta som gäller om de sionistiska judarna och deras stat Israel i Palestina på det palestinska folkets bekostnad! Därav framgår att Hanssons tes om judarnas eller varje annat folks rätt att definiera sig själva som ett folk är generellt ohållbar, den kan endast gälla villkorligt, inom ramen för folkrättens ledande principer.

Vad säger Svante Hansson, och sionisterna, om palestiniernas rätt till självbestämmande och rätten att definiera sig själva som ett folk, och rätten till sitt ockuperade land? Sionisternas berövar palestinierna inte bara deras mänskliga rättigheter utan också deras rätt att existera som människor. Yitzhak Shamir ser dem som "gräshoppor" och hans f d försvarsminister som "kackerlackor".

83

 

VAD BETYDER ISRAEL?

Ytterst få människor har väl reflekterat över själva namnet ISRAEL: varför sionisterna i Palestina valde ISRAEL som benämning på den judiska stat som de utropade 1948, sedan de med terror och våld bemäktigat sig palestiniernas land. Varför ISRAEL?

Många tror på det gamla Israels rike, som det berättas om i bibelns Gamla Testamentet, det rike som kung David och hans son kung Salomo härskade över på 900-talet före Kristi födelse och som sedan - efter Salomos död - splittrades i två mot varandra fientliga riken, Israels rike och Juda rike, och som upphörde att finnas till 586 före Kristus, när den babyloniske konungen Nebukadnessar intog Jerusalem och förde bort alla ledande judar i den så kallade babyloniska fångenskapen.

Alltså, något Israels rike som ett enat judiskt rike hade inte funnits på 2 800 år, när sionisterna utropade det nutida Israel! Det var alltså detta uråldriga gamla rike som sionisterna sökte återuppliva med sin judiska stat Israel - det bör tilläggas, att detta forntida Israels historiska existens aldrig har kunnat beläggas, trots att arkeologerna grävt och forskat i över 100 år i Palestina har de inte kunnat påträffa några efterlämningar från denna israelitiska kultur. Salomos ryktbara tempel har till exempel aldrig kunnat påträffas, inte en stenskärva därav. Den så kallade klagomuren i Jerusalem är en rest av det tempel som Herodes byggde under romersk tid, alltså bortåt 900 år efter det att Salomos tempel skulle ha uppförts. Det är bara i Bibeln, i Gamla Testamentet, som Israels rike omtalas, och den innehåller en massa påhitt och orimliga skrönor, det har den kritiska bibelforskningen för länge sedan kunnat fastställa.

84

Alltså, sionisterna som hävdar att de med det nutida Israel har velat återupprätta det forntida Israel stöder sig inte på den historiska verkligheten utan på sin egen bibels myter och sagor!

Men namnet ISRAEL är ännu äldre - fortfarande enligt Bibeln, Gamla Testamentet, och detta Israel har en mycket speciell innebörd, som är viktig för sionisterna och det nutida Israels härskare. Israel omtalas nämligen första gången i Bibeln i Första Moseboken, 32:a kapitlet, där det berättas att Jakob, son till Isak och sonson till Abraham, brottades med en okänd man under en hel dag och hela natten, varefter den okände mannen släppte Jakob och sade: "Du skall inte mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och vunnit seger" (detta står alltså i Första Moseboken, 32:a kapitlet, 28:e versen). Israel betyder på hebreiska: att strida för Gud, och innebörden - med hänsyftning på detta viktiga ställe i judarnas bibel, deras Torah, läran och lagen, har den uttalade innebörden: Israel är den som har Gud på sin sida, kämpar för Gud och segrar över människor.

Om man gör klart för sig detta, så förstår man att sionisterna med sin judiska stat ISRAEL anser sig vara både Gud behagliga och övermäktiga alla andra folk och stater. De gamla visa grekerna kallade detta för hybris, övermod, och betraktade detta som den grövsta av alla försyndelser. De kristna talar här om högmod, en av "de sju dödssynderna", och i Islam gäller detsamma: övermod eller högmod gentemot medmänniskor, oavsett vilken ras eller nationalitet de tillhör, är en svår försyndelse, ett eländes gissel som leder till brott och krig.

Alltså, bara i själva namnet ISRAEL ligger en klar förhävelse, en synd och ett brott mot mänskligheten - på annat sätt kan man omöjligt tolka judarnas egen bibeltext som utgör själva fundamentet till benämningen på deras stat.

Mot denna bakgrund förstår man bättre varför den sionistiska staten Israel ständigt bryter alla internationella konventioner

85

och uppträder så våldsamt utmanande och egenmäktigt: fördrivit palestinierna från deras hemland, förtrycker och utsuger kvarvarande palestinier, bombar palestinska flyktingläger där barn, kvinnor och åldringar dödas och lemlästas i Libanon, ja, ända bort i Tunisien på över 240 mils avstånd från detta Israel, vilket skedde för två år sedan, den 1 oktober 1985. Detta Israel som med sina sionistiska påtryckningsgrupper i USA och andra västländer håller främmande staters regeringar i ett järngrepp för att pressa ut miljardbelopp till Israel. Sedan början av 50-talet svarar främmande staters bidrag för över 35 procent av Israels budget. Sedan 1959 betalar USAs regering mer till Israel än till något annat land i "u-hjälp" - och då skall man jämföra Israels 3,5 milj judiska befolkning med Indiens 800 milj eller Egyptens 60 milj. Varje israelisk jude får över 35 procent mer i socialhjälp från USAs regering än USAs egna medborgare. Israel är det enda land i världen som genom sina sionistiska påtryckningsorganisationer tillskansat sig rätten att hålla sina medborgare som samtida medborgare i andra stater, så till exempel är talrika amerikanska judar samtidigt israeliska medborgare som de är amerikanska, likadant i Västtyskland, där flertalet judar är både västtyska och israeliska medborgare. Israel är det enda land i världen som kan hålla agenter i andra länder utan att dessa - annat än i uppenbara spionfall - skall behöva misstänkas som främmande makts agenter.

Vad är väl detta om inte ett uttryck för hybris, ett oerhört övermod: att Israel ser sig som Guds land som besegrar människor i strid, i kamp om förmåner! Precis som det står i Första Moseboken, 32:a kapitlet, 28:e versen!

I den judiska bibeln, Gamla Testamentets mest heliga böcker, de fem Moseböckerna, ges många exempel på att judarna skall vara ett härskarfolk över alla andra folk, så till exempel i Femte Moseboken, 26:e kapitlet, verserna 18 och 19, där det, står:

86

"Och Herren har idag hört dig förklara att du vill vara hans egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla alla hans bud på det att han över alla folk må upphöja dig lov, berömmelse och ära och på det att du må vara ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, såsom han har sagt."

Och det är ingalunda någon änglalik fromhet och mildhet som detta herrefolk skall visa de andra folken. Så här står det i Andra Moseboken, 23 kapitlet, vers 17:

"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig."

Är inte detta vad palestinierna konkret fått erfara? Hur skall palestinierna kunna befria sitt land från en ockupationsmakt som håller sig med denna barbariska tro?

***

87

 

VAD TÅL YTTRANDEFRIHETEN?

Är sanningen om vissa judiska inflytanden och judiska produkter "antisemitism" eller judefientlighet?

Är det "judefientlig propaganda" och "hets mot det judiska folket" att framhålla vissa fakta om att judar till största delen producerar den amerikanska skräpkulturen som vi över sköljs med också i Sverige?

- Jovisst, är det så!

Detta är vad Per Ahlmark och andra sionistiska aktivister säger och menar i våra massmedia utan att någonsin bli motsagda. Är inte detta att förtiga sanningen och strypa den demokratiska yttrandefriheten? Och just Per Ahlmark och hans högljudda sionistiska anhängare säger sig försvara demokratin! Kan man tänka sig ett mera skamlöst hyckleri? Andras åsikter, hur väl underbyggda i sak de än är, avfärdas som odemokratisk och nazistisk judehets. Är inte detta diktatursträvanden? Det är vi sionister som dikterar villkoren och bestämmer vad andra får tycka! Det är innebörden.

Låt oss nu tala om de amerikanska skräpfilmerna för biografer, video och TV, dessa tarvliga våldsfilmer som fullkomligt frossar i skräck och fasa, i sadism och masochism, i hel- eller halvpornografi, denna andliga pest som främst konsumeras av okritiska och omogna ungdomar och självfallet påverkar deras känsloliv och livsattityder! Här får det inte finnas någon censur, det skulle strida mot "den demokratiska yttrandefriheten", det har just Per Ahlmark länge förkunnat med darr på stämman. Friheten att fördumma, förfäa och förråa måste vara oinskränkt! Det är en helig frihet! Vilka är det då som huvudsakligen producerar och agerar i denna eländiga smörja och tjänar hutlöst med pengar på dravlet? Var finns här den lovprisade undersökande journalistiken och var finns här den penetrerande analysen som kan avslöja och informera? Varför detta hemlighetsmakeri?

88

Alla observanta människor vet att Hollywood, som massfabricerar skräpfilmer för biografer, video och TV i hela världen genom dyrbara och skickliga PR-kampanjer, ägs av judiska bolag och till största delen produceras, regisseras, manusförfattas och även spelas av judar. Den judiska dominansen i Hollywood är nära nog total alltsedan "drömfabrikens barndom" - ingen elementärt filmkunnig person kan sväva i ovisshet om detta. Men ingen säger eller skriver något om detta offentligt, det tillhör de tabubelagda områdena i vår opinionsförmedling, en tyst överenskommelse har träffats om att här inget säga utan låtsas som om det här uteslutande är fråga om amerikanska filmprodukter - är kanske inte de amerikanska judarna amerikaner? Jovisst är det ju så, säger man!

Det märkliga är dock, att amerikanska judar som får nobelpriset - det må vara författare som Saul Bellow och Isaac Bashevis Singer eller fredspristagaren Elie Wiesel - alltid omtalas som judar, aldrig som "amerikaner". Varför är tvivelaktiga eller brottsliga judar aldrig judar, medan framstående judar, nobelpristagare eller icke, alltid är judar. Det kan ju Per Ahlmark fundera över, han har ju utnämnts till Ben-Adam, MÄNNISKOSONEN, av judiska ungdomsföreningen i Köpenhamn för, som det heter, "framstående humanitär insats för det judiska folket", så han vet säkert besked. Men här sviker honom hans talträngdhet, därom kan vi vara tämligen förvissade.

Det är fullt i sin ordning, menar många som indoktrinerats av den frekventa sionistiska propagandan, att judar aldrig får utsättas för kritik och aldrig utpekas som ansvariga för båg och brott som de begått, så till exempel har det åtminstone i svenska massmedia totalt förtigits att det fanns en lika mäktig judisk maffia som den sicilianska i USA liksom det har förtigits att de som organiserade och styrde den gigantiska Gulag-arkipelagen i Lenins och Stalins Sovjet med alla dessa hemska tvångsarbetsläger där över 25 miljoner människor fick sätta livet till var judar som Naftaly Frenkel, Matvei

89

Behrman, Aaron Saltz, Jakov Rappaport och Lazar Kogan, vilka alla är omnämnda i nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyns bok "Gulag-arkipelagen, dödsarbetslägren, Själen och taggtråden", där de också ståtar med sina porträtt (sid. 72-79). Judar, menar man, måste vara fridlysta som mänsklighetens adel, upphöjda över vanligt mänskligt pack och patrask som Guds särskilda folk, vördade av alla fina och goda människor, uteslutande föremål för allas aktning och beundran - allt annat är ett brott mot anständigheten och en skymf mot själva världsordningen - därför får judar naturligtvis inte vara skurkar och brottslingar, även när de är det, de är då i stället förvandlade till "amerikaner", "ryssar", varför naturligtvis dessa folk får ta åt sig vanäran. Är inte detta finurligt, över all måtta listigt och praktiskt ordnat - ett utslag av chutzpeh, den gränslösa judiska fräckheten, som judarna själva skrockar så belåtet åt, när de drar dumma gojim, icke-judar, vid näsan? Judar är stora skämtare. Ja, detta blev en liten utvikning från själva huvudämnet: det judiska Hollywood med dess brokiga flöde av ändlösa skräpfilmer.

En ledande judisk tidskrift i USA, Jewish Post E Opinion, hade den 6 december 1974 ett glatt budskap till sina läsare i en stor artikel med följande rubrik i fetstil: JEWS DOMINANT IN HOLLYWOOD, varefter följande meddelas, här i svensk översättning:

"Judar dominerar i Hollywood i dag liksom i denna industris barndom, det gäller skådespelare, regisörer och producenter. Tom Turgend skriver i veckotidningen The Jewish Chronicle i London: "På det hela taget", försäkrar han, "är den judiska närvaron i Hollywood ett historiskt faktum här i livet och ytterst få människor finner detta på minsta sätt anmärkningsvärt utan man tar för självklart att det judiska inflytandet och de judiska karaktärerna nära nog helt dominerar inom filmindustrin. Det är helt enkelt som det ska vara. På cocktail-parties kan man ibland vidröra ämnet och säga något om den senaste triumfen eller den senaste lilla missen för "vårt folk" och försiktigt, liksom

90

i förbigående, undra om också han eller hon är en av de våra, alla vet dock att Paul Newman, Barbara Streisand, Joel Grey, Tony Curtis, Dustin Hoffman, Kirk Douglas eller Woody Allen är hemmahörande hos oss - men hur var det egentligen med de stora filmaktörerna av den förflutna tidens generation, hur var det med Douglas Fairbank Senior? Charlie Chaplin? Charlton Heston? Här tycks meningarna gå något i sär. Beträffande de säkra judar som nått den absoluta toppen nämner Turgend följande: Ted Ashley på filmbolaget Warner Bros., Gordon T Stulberg på filmbolaget 20th Century Fox, Frank Rosenfelt och Dan Melnick vid filmbolaget Metro Goldwyn Meyer, David Begelman vid filmbolaget Columbia, Lev Wasserman och Jennings Lang vid filmbolaget Universal Pictures och Charles Bloudon och Robert Evans vid filmbolaget Paramount. Beträffande producenterna och regissörerna säger Turgend att "majoriteten är judisk, medan manusförfattarna är i praktiken en sluten judisk butik, där omkring 80 procent har det rätta medlemskapet". Turgend frågar sedan "Hur judisk är nu den nya generationen av Hollywoods judar? och citerar Charles Powell, MGMs vice VD , som säger: - De är - med en del undantag när - inte lika självmedvetet judiska som för 20 eller 30 år sedan, att vara jude tycks inte stå i centrum för deras liv." Kanske därför att alla blivit vana vid att ta det för självklart att amerikansk film är övervägande judisk?

För säkerhets skull och för undvikande av varje missförstånd bör väl påpekas att inte alla judiska Hollywood-filmer är uteslutande uselt dravel, en del filmer är mycket skickligt gjorda rent tekniskt, en och annan av dessa filmer är även ytterst välspelad på många händer, stundom med utmärkta karaktärsroller och med bra manus, men det övervägande flertalet är dessvärre eländig smörja, också de påkostade. Vidare bör kanske sägas, att inte alla judar är ansvariga för mängden av usla judiska filmprodukter, det är egentligen så självfallet att det inte borde behöva sägas, lika litet som

91

att inte alla svenskar är medskyldiga till de alltför många usla svenska filmerna.

Om tröghet i tempot, fyrkantig dialog, allmän fantasilöshet och stelbenta eller alltför hejigt slamsiga skådespelarprestationer utmärker tyvärr alltför många svenska filmer, så återspeglar kanske detta något av den lite "töntiga" svenska mentaliteten, en viss trohjärtad enfald och klumpidunsighet, som vi nog kan le och även skratta en smula självkritiskt åt och inte bli heller alltför sårade eller irriterade, när utlänningar påpekar det för oss. Men är då den sentimentala förljugenheten uppblandad med brutalt hårda knalleffekter, böjelsen för uppjagad fasa och hysterisk skräck, slafsiga skämt, skrikiga dialoger och ett ständigt skjutande och mördande som utmärker i stort de judiska Hollywood-filmerna i olika utdoserade portioner något typiskt för den judiska mentaliteten? Detta har aldrig ens påtalats, än mindre undersökts. Har den judiska filmens besatthet av skräck och ohyggliga katastrofer något att göra med den judiska ångesten för den fruktansvärt hämndlystne förbundsguden Jahves uttalade straffdomar? Har den specifikt judiska slapstick- och tramshumorn, där allt går på tok och är lika fånigt som galet, något att göra med det alltför betungande kravet för judar att - enligt deras egen lära i Bibeln - tillhöra Herrens utvalda egendomsfolk som det inte går att efterleva? Eller är det uteslutande eller övervägande fråga om krassa spekulationer i massornas dåliga smak och osäkra konstnärliga omdöme?

92

 

OKUNNIGHET I RIKSRADIONS DEBATT OM ANTISEMITISM OCH BIBELN

Söndagen den 21 februari 1988, hade Riksradions P1 under en timme, mellan klockan 20 och 21, en debatt med telefonväkteri om antisemitismen. Programledare var Riskradions Sture Näslund, och som bisittande experter i studion hade han sociologi- och sexologprofessorn Joachim Israel och en filosofisk akademiker Hammarén.

Det slående var hur djupt okunniga dessa så kallade experter var i ämnet antisemitism eller judehat som skulle debatteras. För det första talade denna expertpanel om kristen antisemitism utan att ha en aning om vari denna kristna så kallade antisemitism eller judehat har sitt upphov, utan man talade i allmänhet om att de kristna förr i världen anklagat judarna för att ha korsfäst Jesus och att judarna av kristna kallats Kristusmördare och Gudsmördare som om detta skulle vara djupt okunnigt och fördomsfullt. Dessa så kallade experter i Riksradion har tydligen aldrig läst evangelierna eller ens hört talas om evangeliets berättelser om hur Jesus dömdes till döden av det samtida högsta judiska organet i Palestina, nämligen Stora Rådet, och att dessa ledande judar sedan genom hotelser tvingade den romerske ståthållaren att verkställa judarnas dödsdom genom korsfästelse. Så här står det i Matteusevangeliet, 27:e kapitlet, verserna 22 till 25 - och jag citerar:

"Då frågade Pilatus dem: - Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias? De judiska översteprästerna och de äldste svarade alla: - Låt korsfästa honom. Men Pilatus frågade: - Vad ont har han då gjort? Då skriade hela den judiska folkförsamlingen ännu ivrigare: - Låt korsfästa honom. När Pilatus såg att han ingenting kunde uträtta, utan att larmet blev ännu starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade:

93

- Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva bära ansvaret för detta. Och allt folket svarade och sade: Hans blod kommer över oss och över våra efterkommande."

Alltså, enligt kristendomens heligaste text, evangeliet, var det de styrande judarna och det judiska folket som krävde att Jesus skulle dödas genom korsfästelse och att judarna själva tog på sig ansvaret för hans död också för sina efterkommande. Det är här som den kristna så kallade judefientligheten har sitt upphov!

Om de troende kristna vill avfärda evangelisten Matteus som en lögnare och säga att han har förfalskat historien och själv hittat på denna dramatiska händelse enbart för att svårt belasta judarna, trots att Matteus själv var av judisk börd, då faller hela grundvalen för den kristna tron och de troende kristna förlorar all trovärdighet.

Nu hävdar många att idén om kollektivskuld måste förkastas som moraliskt ohållbar. Vår tids judar säger att de inte vill bära ansvaret och skulden för vad deras förfäder för två tusen år sedan gjorde mot Jesus i Palestina. Men samtidigt hävdar ändå nästan alla ledande judar och den judiska staten Israel att hela tyska folket var kollektivt ansvariga för det nazistiska Tysklands brott mot judarna. Det är av detta skäl som Väst-tyskland hittills betalat staten Israel bortåt 130 miljarder D-mark i "gottgörelse" till staten Israel samtidigt som alla ledande israeler och flertalet judar förklarar att denna tyskarnas kollektiva skuld för nazismens brott mot judarna är ändlös och moraliskt aldrig kan gottgöras. Alltså, å ena sidan förkastar judarna kollektivskuld när det gäller Jesu korsfästelse, men å andra sidan håller samma judar fast vid idén om kollektivskuld, när det gäller brott mot judar.

Självfallet är denna inställning ohållbar och moraliskt förkastlig. Om man håller på principen om kollektivskuld, måste man vara konsekvent och tillämpa den både när den är till egen fördel och när den är till egen nackdel. Men judarna - i varje fall den judiska staten Israel - håller bara på kollektiv-

94

skuld när den är till deras fördel, men förkastar idén om kollektivskuld när den är till deras nackdel och. de själva drabbas därav.

I Riksradions debatt i går om antisemitism förklarade den bisittande experten Joakim Israel att det inte finns något i Gamla Testamentet om ett judiskt världsherravälde: att detta i stället är ett påhitt av antisemiter. Professor Joakim Israel har antingen aldrig läst sin judiska bibel eller så ljuger han fräckt. Sanningen är ju den, att det vimlar av ställen i Gamla Testamentet där det förkunnas ett judiskt världsherravälde.

I Andra Moseboken, 19:e kapitlet, verserna 5 och 6, heter det - och jag citerar:

"Om Ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min, och ni skall vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

Och i Femte Moseboken, 28:e kapitlet, vers 10, heter det - och jag citerar:

"Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter Herrens namn; och de skola frukta dig"

I Femte Moseboken, 11:e kapitlet, vers 25, heter det - och jag citerar:

"Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land som Ni beträder, såsom han har lovat eder."

Att det här - i judendomens Torah - är fråga om ett världsligt världsherradöme där alla andra folk skall i fruktan underkasta sig herrefolket, är väl mycket klart och tydligt.

95

Låt oss gå vidare och se vad som står hos de judiska profeterna i Gamla Testamentet, den judiska bibeln. Profeten Jesaja säger i åttonde kapitlet, verserna 9 och 10 - och jag citerar:

"Rasa, ni folk; ni skall ändå krossas. Lyssna, alla ni fjärran länder. Rusta eder, Ni skall ändå krossas, ja, rusta eder, ni skall ändå krossas. Gör upp planer, de skall ändå gå om intet. Avtala vad ni vill; det skall ändå inte lyckas. Ty Gud är med oss."

Och i Jesaja, 49:e kapitlet, vers 26 heter det - och jag citerar:

"Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött och av sitt eget blod skall de bliva druckna såsom av druvsaft. Och allt kött skall då förnimma att jag, Herren, är din frälsare, och att den starke i Israel är din förlossare."

Och i Jesaja, 60:e kapitlet med rubriken "Sions kommande härlighet" heter det - och jag citerar:

"Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras."

Och i 66:e och sista kapitlet säger den judiske profeten Jesaja - och jag citerar från vers 12:

"Ty så säger Herren: Se, jag vill låta frid komma över henne (alltså Sion) såsom en ström och folkens rikedomar såsom en översvämmande flod, och Ni skall få dia. Ni skall bli burna på armen och ni skall få sitta i knäet och bliva smekta."

Hos den judiske profeten Mika, sjunde kapitlet, verserna 16 och 17 heter det - och jag citerar:

"Hedningarna (d v s alla icke-judar) skall komma på skam med all sin makt. De skall lägga handen på munnen. De skall slicka stoftet såsom ormar, lika maskar som krälar

96

på jorden skall de med bävan överge sina städer och borgar. Med förskräckelse skall de söka Herren, vår Gud; ja, för dig skola de frukta."

Och den judiske profeten Daniel säger sjunde kapitlet, vers 27 - och jag citerar:

"Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heliga folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det."

Och än en gång profeten Jesaja, denna gång från 61:a kapitlet, vers 6 - och jag citerar:

"Men Ni skall heta Herrens präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare: Ni skall få njuta av folkens skatter och deras härlighet skall övergå till eder."

Efter dessa bibelcitat från Gamla Testamentet, den judiska bibeln, finns det väl ingen som helst tvekan om att det är ett judiskt världsherravälde som eftersträvas. Professor Joakim Israel och programledaren på Sveriges Riksradio, Sture Näslund, får nog besvära sig med att läsa Bibeln, världens mest spridda och kända bok, innan de uttalar sig om judar och judiska förhållanden med hänsyftning till judisk tro och Bibeln! Eller är dessa herrar egentligen så bottenlöst okunniga? Försöker de inte i stället förfalska och manipulera verkligheten?

I Psaltaren, den judiska församlingens sång- och bönebok heter det i 79:e psalmen, vers 6 - och jag citerar:

"Utgjut din förtörnelse, Herre, över hedningarna, som ej känna dig och över de riken som icke åkalla dig."

Och i psalm 110, vers 6:

"Herren skall hålla dem bland hedningarna, överallt skola döda ligga, han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden."

97

I psalm 118, vers 10, heter det - och jag citerar:

"Alla hedningar omringa mig, men i Herrens namn skall jag förgöra dem." (vilket upprepas i följande versen 11)

98

 

TARVLIGT ANGREPP PÅ SYSTER MARIANNE

I den judiska "kristna" tidningen Dagen, den prosionistiska tidningen Expressen och i flera andra tidningar publicerades den 26 februari 1988 ett "Öppet brev till Syster Marianne", där undertecknarna biskop Krister Stendahl och överrabbinen Morton Narrowe jämte sekreteraren Gunnel Borgegård i Samarbetsrådet för judar och kristna angriper syster Marianne för att 'bidra till judehat".

Det är en ömklig skrivelse som den kristne biskopen Krister Stendahl och den judiske överrabbinen från USA, nu mera i Stockholm verkande Morton Narrowe, har presterat - ömklig därför att angreppet på Syster Marianne är så fariséiskt, så fullt av hyckleri och grymheter.

Så här skriver herrarna Stendahl och Narrowe:

"Kära Syster Marianne. Du har talat om judar och judendom på ett sätt som fyller oss med sorg och bestörtning; Du måste förstå, att det känns som ett slag i ansiktet mot oss alla, och främst dem av våra medlemmar som själva eller genom släktingar upplevt vad förintelsen innebar. Vi måste alla med avsky avvisa ditt sätt att tala om förintelsen - även om du delvis avsåg att beskriva nazisternas tänkesätt:"

Detta är ett lika ynkligt som tarvligt angrepp på Syster Marianne. Vad Syster Marianne har sagt i en lång intervju för Radio Islam och senare i tidningsintervjuer är, att nazistiska Tyskland under andra världskriget - för över 43 år sedan - måste ha haft stora rent tekniska svårigheter att genomföra denna massförintelse. Alltså ett rent sakligt konstaterande. Vidare har hon sagt, att tyskarna erbjöd britterna att ta emot de ungerska judarna, men att britterna vägrade. I själva verket förhöll det sig så, att tyskarna sände chefen för den ungerska judenheten, Joel Brand från Budapest, till Kairo med uppdrag att förhandla med de ansvariga brittiska myndigheterna om att tyskarna åtog sig att sända en miljon judar till britterna i Mellanöstern

99

eller Nordafrika i utbyte mot att tyskarna skulle få 10 000 lastbilar av de västallierade för att sätta in dem i kriget mot de framryckande ryssarna på östfronten, men britterna svarade med att fängsla Joel Brand och besvarade aldrig ens det tyska anbudet. Den som vill veta mer om denna sak hänvisas till en bok om denne Joel Brand och hans öde skriven av den judiske författaren Alex Weissberg. Boken utgavs på svenska med förord av den framlidne svenske sionisten, professor Hugo Valentin, och utkom på Natur och Kulturs förlag 1956. Vidare har Syster Marianne, i tidningen Dagen, sagt att många sionistiska propagandister har fått "förintelsen av judar på hjärnan". Hon har även sagt, att många andra folk har drabbats av samma och i vissa fall ännu värre katastrofer utan att detta är allmänt känt och aldrig omtalas om och om igen för att ursäkta övergrepp som de överlevande och efterlevande begår mot andra folk. Syster Marianne har nämnt, att tiotals miljoner indianer har utrotats i Nord- och Sydamerika, att i Lenins och Stalins Sovjet har över 20 miljoner ryssar och andra dödats eller omkommit under svåra umbäranden och lidanden i Gulag-arkipelagens dödsarbetsläger. Om detta har bl a den store ryske författaren och nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn skrivit flera dokumentära böcker. Men för sionisterna och deras anhängare är det bara den s k förintelsen av judar som räknas som "världshistoriens värsta illdåd" och detta som ett slags ursäkt för att sionisterna begår folkmord på palestinierna och stjäl deras land.

Visst har Syster Marianne rätt, när hon säger, att de sionistiska propagandisterna har fått denna judeförintelse på hjärnan. Men naturligtvis tål inte sionisterna att höra detta. De tål inte att höra sanningen, när den går dem emot. Åtminstone Krister Stendahl, såsom varande biskop, borde veta vad Jesus säger till judarna i Johannesevangeliet, 8 kapitlet, vers 44:

"Ni har djävulen till eder fader och vad eder fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början, och i sanning står han icke, ty sanning finns icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader."

100

Vill biskop Krister Stendahl, som tillhörande den evangeliska svenska kyrkan, förneka vad som klart och tydligt står i evangeliet? Vill han svika Jesu ord och i stället ta hans fienders ord, de fariséiska hycklarnas och lögnarnas till sitt hjärta?

 På typiskt fariséiskt och hycklande sätt fortsätter biskop Stendahl och den judiska överrabbinen Narrowe sitt "Öppna brev till Syster Marianne" på följande sätt:

"Vi ser dig, Syster Marianne, som en modig kristen, som förtjänar uppskattning och beundran för dina insatser för flyktingar. Många har dig att tacka få att de har överlevt och har sin fysiska och psykiska hälsa i behåll. Hur kommer det sig då, att du visar sådan okänslighet få det judiska folket? Varför kan du inte förmå dig att se sionismen som det judiska folkets befrielserörelse, sida vid sida med andra i vår tid?"

Vilket skamlöst hyckleri är inte detta! Detta säger alltså överrabbinen Morton Narrowe från USA, vilken kallats till Stockholm och endast är lojal mot Israel! Vet denne judiske rabbin inte att hans andliga hemland Israel har drivit iväg med list, våld och terror bortåt 800 000 av landet Palestinas egna urinvånare, vägrar att sedan låta dessa återvända samtidigt som man släpper in judar från hela världen. Judar som aldrig satt sin fot i Palestina. Vet denne rabbin inte, att Israel utövar ett exempellöst brutalt tyranni mot de kvarvarande palestinierna? Vet han inte, att Israel inte lyfter ett finger för att rädda eller ta emot en enda flykting som inte är jude? Vet inte den kristne biskopen Stendahl, att Israel förföljer de kristna i Israel och hindrar varje jude som övergått till kristendomen att ens komma in i Israel? Det beröm som herrarna Stendahl och Narrowe, den judiska statens vänner, ger Syster Marianne skulle hon straffas för med blixtsnabb utvisning och antagligen också tortyr i Israel.

Biskop Stendahl och överrabbin Narrowe säger också följande:

101

"Övergrepp mot palestinierna och deras rätt till land och politisk självständighet måste vi alla tillsammans fördöma utan omsvep." Ja, så långt låter det bra. Men sedan fortsätter de båda herrarna: "Men att därvid söka gudomlig sanktion i den kristna tolkningstraditionen, som fläckat kyrkans historia och Västerlandets inställning till judarna, är djupt oansvarigt och kan inte bli till välsignelse".

Vad menar Stendahl och Narrowe med detta? Jo, de åsyftar den tidigare kristna s k ersättningsteologin, där kyrkan skulle vara den enda legitima arvtagaren till Israels uppenbarelse och profetior på så sätt, att judarna fick spela rollen av motbild och syndabock i kristen förkunnelse och politiskt handlande. Detta är Stendahls och Narrowes angreppspunkt på Syster Marianne. I själva verket har Syster Marianne aldrig uttalat sig på detta förklenande och hotfulla sätt, utan hon har om och om igen försäkrat, att hon inte är judefientlig endast att hon ifrågasätter judarnas rätt till Palestina på det palestinska folkets bekostnad.

Det avgörande är emellertid beträffande "gudomlig sanktion", att det är sionisterna, som åberopar sin judiska stat Israel på gudomlig sanktion: att deras Gud i Bibeln har gett deras förfäder löfte om att besitta detta land - ett land som skall sträcka sig från Nilen till Eufrat. Vi rekommenderar biskop Stendahl att läsa vad alla de ledande sionisterna - från Theodor Herzl till David Ben-Gurion, Golda Meir, Menachem Begin och den nuvarande premiärministern Yitzhak Shamir har sagt om detta. Krister Stendahl kan även besöka Knesset, den israeliska riksdagsbyggnaden och där läsa denna inskription från Bibeln: Första Moseboken, 15 kapitlet, verserna 18-21, om dessa inte skulle vara bekanta för Stockholms stifts biskop. Överrabbinen Narrowe känner naturligtvis till detta - men låtsas vara okunnig om saken, när det passar honom.

Biskop Stendahl och överrabbinen Morton Marrowe avslutar sitt "Öppna brev till Syster Marianne" så här:

"Alltför mycket står på spel. Vi vädjar till dig att inte vrida klockan tillbaka. Äventyra inte den begynnande läkningsprocessen mellan judar och kristna:'

102

Syster Marianne uppmanas att "inte vrida klockan tillbaka"! Har man hört på maken! Vilken utstuderad fräckhet, vilket fariséiskt hyckleri! Vem är det som vridit klockan tillbaka om inte just sionisterna, när de erövrat Palestina och skapat sin judiska stat Israel med hänvisning till att detta var de judiska förfädernas hemland som deras Gud, den förfärlige Jahva, lovat dem! Vilket folk har den sagolika fräckheten att kräva tillbaka ett land som deras förfäder för över 2 000 år sedan skall ha haft. Inget annat folk än de sionistiska judarna har krävt detta - och naturligtvis har det väckt en storm av vrede och förbittring bland palestinierna som blivit offer för detta makalöst fräcka övervåld, vilket vi dagligen får bevittna. Lösningen på problemet bekymrar uppenbarligen inte biskopen och överrabbinen, nämligen att kräva att Israel genast utrymmer de ockuperade områdena Gaza och Västbanken, återlämnar Golanhöjderna till Syrien och gör Jerusalem till en fri stad, öppen för alla religioner. Och allt detta kan endast ske om USA och hela Västvärlden genast stoppar all vidare dollarhjälp och vapenleveranser till Israel. Israel skall utsättas för en världsomfattande bojkott ända tills det åtlytt FNs alla resolutioner och krav från hela den civiliserade världen. Därefter bör krav ställas på Israel att ge de kvarvarande palestinierna samma medborgerliga rättigheter som judarna och att ge de fördrivna palestinierna rätt att återvända till sina hemtrakter eller få full ekonomisk ersättning för de tusentals palestinska byar och hus som det sionistiska Israel sprängt i luften. Om judarna och deras efterlevande skall få ersättning av Västtyskland för vad de åsamkats under den nazistiska tiden, så skall palestinierna ha samma rätt till gottgörelse och ersättning.

Först sedan Israel uppfyllt alla dessa åtaganden kan den världsomfattande bojkotten av Israel inställas och en fruktbar samverkan mellan judar, kristna och muslimer ske - men inte förr!

När biskop Krister Stendahl och överrabbinen Morton Narrowe erkänner detta, då skall vi hälsa dem välkomna som goda bröder i mänsklighetens tjänst.

103

Så till sist några få ord om Syster Marianne: det är hon som står för renhet och hjärtats godhet utan att snegla på lämpliga opinionsvindar och utan att ta hänsyn till makthavare, det är hon som verkar i Jesu anda liksom i profeten Muhammeds, så fjärran som tänkas kan från listiga fariséer och överstepräster, som Jesus liknade vid "vitmenade gravar" och som han kallade "huggormsyngel"! (se intervjun med syster Marianne sid. 394 i denna bok)

***

---

104

 

FAKTA OM ISRAEL

Angreppen på Gunnel Jonäng (c) för hennes nyttiga och tankeväckande artikel i Dagens Nyheter den 15 november 1987 med rubriken "Vakna upp i Palestinafrågan" (i två artiklar), dels av Alf Svensson (kds), dels gemensamt - över blockgränserna - av Margareta Fogelberg (fp), Ann-Catrin Haglund (m) och Oskar Lindkvist (s), kan den i Palestinafrågan varmt engagerade och kloka Gunnel Jonäng själv besvara. Men då hennes vedersakare framför en mängd oriktigheter som förvränger verkligheten är det av allmänt och principiellt intresse att korrigera dessa.

Hur man än ser på den judiska staten Israel - positivt, välvilligt kritiskt eller negativt - kvarstår ändå vissa fundamentala fakta om denna stat som gör den mycket speciell och som man inte kan förbigå, därest man vill hålla sig till sanningen och skall kunna föra en meningsfull debatt om skilda uppfattningar om hur en fredlig lösning på denna Mellanöstern-konflikt bäst skall kunna uppnås. Alltså, om staten Israel bör man rimligtvis erkänna följande:

1. Israel är en stat som är uppbyggd på en myt om att Gud (enligt Bibeln) skall ha lovat ett visst folk, Abrahams och de andra patriarkernas ättlingar (vilka judarna/sionisterna säger sig vara) rätt till ett visst land, Palestina. Alla Israels ledare från David Ben-Gurion till Menachem Begin och Yitzhak Shamir, har bekräftat detta.

2. Israel är en inkräktarstat, alla judar från hela världen har automatiskt medborgarskap i Israel, inte en invandrarstat som USA av folk av olika etnisk härkomst och olika religiösa trosbekännelser från hela världen.

3. Israel är en stat som i samband med dess självsvåldiga bildande 1948 fördrev med våld och terror bortåt 800 000 av landets egna invånare för att därmed snabbt förvandla judar från en minoritet till en maktfulllkomlig majoritet. Före Balfour-deklarationen och den judiska invasionen 1917, var judarna bara 8% av Palestinas befolkning.

105

4. Israel är en stat som förnekar de kvarvarande av landets ursprungliga invånare deras existens - de är "bara araber bland andra araber" som bör med lock och pock förmås att ge sig av. Premiärminister Golda Meirs uttalande "det finns inga palestinier" är beryktat och symptomatiskt för den sionistiska inställningen.

5. Israel är en stat som formellt är en demokrati av västerländsk parlamentarisk typ, fastän enbart för den judiska befolkningen, den arabiska befolkningen har i "själva Israel" mycket begränsade demokratiska fri- och rättigheter och i de ockuperade områdena på Västbanken och i Gaza "saknar den inhemska arabiska befolkningen alla demokratiska fri- och rättigheter medan den därvarande judiska befolkningen åtnjuter dessa rättigheter". Det bör dock noteras att med dessa inskränkningar och diskrimineringar kan Israel inte göra skäl för att respektera de grundläggande demokratiska värdena. När Israel åberopar sig på att landet befinner sig i krigstillstånd eller inför hot om krig, så återfaller detta på Israel som under de senaste 20 åren vägrat att återlämna de ockuperade områdena till palestinskt självstyre.

6. Israel är alltså i sak inte en demokratisk stat utan - vad sionisterna erkänner öppet - en judisk stat, varvid "judisk" skall tolkas som både en viss nationell etnisk grupp och som en viss nationalreligiös tillhörighet. Därmed är "den judiska staten Israel" inte öppen för alla folk och trosbekännare som landets medborgare, endast för "judar".

7. Israel är en stat som öppet trotsar alla FN-resolutioner som går dess inskränkt nationella intressen emot - på samma sätt som Sydafrika, som dock uteslutits från FN.

8. Israel är den stat som är den mest militariserade i hela världen - ingen stat har tillnärmelsevis så stora militärutgifter per capita som Israel med bortåt 3,6 miljoner judiska israeler.

9. Israel är en stat som inte bara är utrustat med de mest avancerade konventionella vapen, utan Israel förfogar

106

även över en hemlig kärnvapenarsenal sedan drygt 20 år, vilket avslöjats av den israeliske kärnvapenteknikern Mordechai Vanunu.

10. Israel är en stat som utan ofantlig ekonomisk hjälp utifrån skulle gå i konkurs inom en månad. Israel får miljarder dollar årligen, dels från USAs regering, som ger större bidrag åt staten Israel än åt USAs alla 50 delstater tillsammans, dels från den västtyska regeringen, inalles bortåt 130 miljarder D-mark som gottgörelse för det nazistiska Tysklands brutala judepolitik för över 40 år sedan, dels från privata sionistiska insamlingar i olika länder vilka årligen uppgår till miljardbelopp (och i USA är avdragsgilla på deklarationen).

11. Israel är en stat som i praktiken utövar apartheid eller "rasåtskillnad" genom att särskilja judar från icke-judar och på skilda sätt diskriminerar den senare gruppen (som palestinier, muslimer liksom kristna).

Alf Svensson i sin DN-artikel ger sig hän åt de ständigt återkommande myterna i den sionistiska propagandan: myten om ett Israel som "Mellersta Österns enda demokrati", myten att Israel utsatts för angreppskrig, myten att Israel utsätts för terror, inte det fördrivna och förtryckta palestinska folkets befrielsekamp, myten att befolkningen på Västbanken och i Gaza fått det bättre under israeliskt militärstyre. Myten om Israels rätt till "säkra gränser" (men var skall dessa gränser dras när Israel vägrar palestinierna deras nationella existensberättigande och när Israel gör sig till fiende med alla grannstater genom bombangrepp på värnlösa civila i flyktingläger, det förbigår Alf Svensson).

Vad så gäller trion Fogelberg, Haglund och Lindkvist i deras fasta förvissning om att jordansk lag gäller på Västbanken. Den som tror att så är fallet känner inte till fakta. Om jordansk lag fortfarande gällde i sin helhet skulle inte expropriering av mark och vatten kunna ske, den förbjuder nämligen sådan försäljning för att skydda medborgarnas långsiktiga intressen. På Västbanken gäller inte jordansk lag utom i vissa rent civila instanser, som ingående av äktenskap

107

o dyl. I själva verket gäller ingen lag i de ockuperade områdena utan Israel begagnar sig av än den ena än den andra efter behov. Ibland hänvisas till israelisk lag, ibland till de gamla ottomanska lagarna t o m. I praktiken är det mer än 1 200 militärorder som styr det dagliga livet. Vissa av dessa är baserade på de undantagslagar som infördes under den brittiska mandatperioden 1945. Det kan t ex ges kollektiv bestraffning genom hussprängning, vilket borde vara känt för svenska riksdagsledamöter.

Sverige erkänner israelernas rätt till en egen stat inom säkra och erkända gränser, sägs det vidare. Men vilka är egentligen "säkra och erkända gränser"? Staten Israel har från FNs första delningsplan 1947 ständigt flyttat fram "sina" gränser och ännu aldrig fastställt vilka de är - hela Jerusalem och Golanhöjderna har införlivats med Israel efter 1967, Västbanken och Gaza är fortfarande olöst. Arabernas ständiga vägran att erkänna Israels rätt att existera är konfliktens kärnpunkt, hävdas det vidare. Här görs "araberna" kollektivt ansvariga. För vad? Jo, för att inte erkänna inkräktarens och ockupantens rätt att beröva palestinierna deras rätt till deras eget urgamla hemland. Låt oss tänka oss följande: Om ett främmande folk, t ex ryssarna, skulle göra anspråk på Sverige med hänvisning till rubrik "ryska rikets grundläggare på 800-talet", som kom från Sverige, närmare bestämt från Uppland för 1 700 år sedan, skulle riksdagsledamöterna Fogelberg, Haglund och Lindkvist acceptera också detta?

Riksdagstrion klandrar Gunnel Jonäng för att "hon frikänner araber och palestinier från ansvar för den nuvarande situationen". Alltså, de som berövats sitt land bär alltså ansvar för att de inte kapitulerar helt, den bestulne skall ge tjuven rätt. Är inte detta att erkänna flagrant orätt som rätt?

"I stället för att befria sitt eget folk valde PLO att angripa Israel", förkunnar denna trio, som tydligen är oförmögen till eftertanke: Hur skall det egna folket som fördrivits och förtrycks av Israel kunna befria sig själv utan att angripa

108

denna makt, Israel? Så kommer vi till en mycket grov och ständigt i den sionistiska propagandan återkommande historieförvanskning som kräver en något utförligare korrigering. Trion Fogelberg, Haglund och Lindkvist säger: "Redan 1947 sade araberna nej till FN-förslaget om Palestinas delning i en arabisk och en judisk stat". Vilken rätt hade FN att beröva palestinierna en del av deras hemland? FN bröt här mot sina egna bestämmelser genom att neka araberna (palestinierna), vilka då utgjorde drygt två tredjedelar av Palestinas befolkning, rätten till nationellt självbestämmande i eget land. Beslutet om delning togs av generalförsamlingen, inte av säkerhetsrådet. Därmed var det att betrakta som en rekommendation, inte som ett beslut att verkställas (enligt FN-stadgan).

Det kan f ö tilläggas att Menachem Begins Irgun aldrig erkände delningsplanen, den var olaglig och skulle aldrig accepteras, hette det - fast av andra skäl, rätten för sionisterna att grabba åt sig ännu mera palestinskt land. Under de fem och en halv månaderna mellan beslutet om FNs delningsplan den 29 november 1947 och det definitiva beslutet om upphörandet av den brittiska mandatregeringen i Palestina den 15 maj 1948 intog sionistiska styrkor områden som tilldelats araberna/palestinierna t ex Jaffa och Acre. Vem kan under dessa omständigheter förebrå palestinierna och de närliggande grannländerna för att de inte fogade sig i den grymma orättvisan i detta "fullbordade faktum" eller för att de vägrade "erkänna" den sionistiska staten.

Först i maj 1948 informerade generalsekretariatet i arabförbundet FNs generalsekreterare om att arabstaterna såg sig nödda att ingripa. Sionister drev då en målmedveten terror mot den palestinska arabbefolkningen. Förstörelsen av en hel by, Deir Yassin den 9 maj 1948, är det mest eklatanta exemplet - 254 av invånarna massakrerades - män, kvinnor, barn och åldringar - av den sionistiska Irguns trupper under ledning av Menachem Begin, som senare skulle bli Israels premiärminister, besynnerligt nog även Nobels fredspristagare och mest beryktad som "Beiruts slaktare" under Israels besinningslösa angreppskrig på det värnlösa Libanon under sommaren 1982.

109

Hur vore det om dessa svenska riksdagsledamöter lärde känna åtminstone de mest elementära grunddragen i det moderna Palestinas tragiska historia och tillkomsten av den sionistiska staten Israel innan de tar till orda och uttalar sina omdömen, ty annars blir de offer för den gångbara sionistiska lögnpropagandan med dess skeva och falska historiebeskrivning. Åtminstone borde de - liksom andra tanklösa och okunniga talesmän för Israel - besinna den store humanisten och fredskämpen Folke Bernadottes öde och lägga märke till hans sista ord. Han beskrev det i stor skala utförda sionistiska rövandet, skövlandet och plundrandet och "alla tillfällen då byar förstörts utan varje synbar militär anledning". Denna rapport, FNs dokument A.648 sid. 14, framlades den 16 september 1948. Dagen därpå, den 17 september, mördades greve Folke Bernadotte och den franske adjutanten, överste Serot, i den del av Jerusalem som ockuperats av sionisterna. Israels nuvarande premiärminister Yitzhak Shamir var bland Bernadottes mördare.

***

110

 

SAKLIG KRITIK AV ISRAEL ÄR NOG DRABBANDE

I sin artikel "Judar är inga metaforer" (Dagens Nyheter, 7 mars 1988) klagar Henrik Bachner över att så många kritiker av Israel gör - enligt honom - otillåtna jämförelser mellan det sionistiska staten och den nazistiska i Tyskland. Bachner hör till de sionistanhängare som säger sig acceptera saklig kritik av Israel. Just saklig kritik av Israel är drabbande nog - för Israel och sionismen.

Sionisterna säger sig respektera saklig kritik av Israel. Alla jämförelser mellan Israels grymma framfart mot palestinierna och det nazistiska Tysklands mot judarna avfärdas emellertid av sionisterna som upprörande och "osaklig kritik": en antisionism som i grunden är antisemitisk.

Låt oss då sammanfatta den sakliga kritiken av Israel: kritik av den judiska staten Israels gärningar:

1. Israel är en stat som upprättats på palestinskt territorium, i Palestina, befolkat av övervägande - till över 95% - muslimska och kristna palestinier före den stora judiska invandringen av sionister efter första världskriget 1918 och i synnerhet efter andra världskriget 1945. De sionistiska judarna har alltså lagt beslag på palestiniernas land, ett annat folks land.

2. Israels judiska befolkning, sionisterna, har med våld och terror fördrivit omkring 750 000 palestinier, alltså vid den tiden hälften av det palestinska folket, från deras land enbart under åren 1947 och 1948 i samband med att sionisterna utropade sin judiska stat Israel. Därefter har Israel konstant vägrat dessa fördrivna palestinier och deras anhöriga att få återvända till sitt gamla hemland. Detta är i strid inte blott mot humaniteten utan även mot gällande internationell folkrätt. I dag är palestinierna 5 miljoner och hälften av dem lever under ockupation och resten som eviga flyktingar.

3. Samtidigt har den judiska staten Israel infört lagen

111

om återvändande som innebär att judar i hela världen automatiskt har rätt till israeliskt medborgarskap. Detta har lett till att hundratusentals judar från hela världen strömmat in i landet, det land som rättmätigt (enligt gällande folkrätt) är palestiniernas land. Genom denna massinvasion av främmande judar har den judiska staten Israel kunnat tillförsäkra sig en betryggande judisk majoritet i det erövrade landet. Också detta i strid mot gällande internationell folkrätt.

4. Israel åberopar sin rätt att existera som stat på ett FN-beslut antaget av generalförsamlingen 1947 om en delning av det dåvarande brittiska mandatet Palestina (mot all arabstaters uttryckliga fördömanden och utan att den palestinska befolkningen tillfrågats) i en judisk stat (57% av Palestina) och en arabisk stat (43%). Sionisterna bröt emellertid mot denna FNs delningsplan, dels genom att låta mörda FN-medlaren greve Folke Bernadotte, dels genom att lägga beslag på ytterligare palestinskt territorium, dels genom att konstant vägra palestinierna FN-beslutet om en egen palestinsk/arabisk stat. Därmed har Israel alltså egenmäktigt trotsat världssamfundet FN och raserat den grundval på vilken den folkrättsliga rätt är grundad och på vilken den judiska staten vilar. De som förfäktar Israels rätt att existera med hänsyn till att "FN erkänt den judiska staten Israel" ogiltigförklarar sålunda FNs villkor för detta erkännande och gällande folkrätt. Israel och dess försvarare gör FN och folkrätten till en fars. Shamir och hans parti har för övrigt aldrig erkänt FNs delningsplan.

5. Israel är officiellt förklarat som en "judisk stat", och detta innebär i praktiken att endast judar (ras- eller befolkningsmässigt och religiöst judiska/mosaiska trosbekännare) är fullvärdiga medborgare, medan kvarvarande palestinier i alla avgörande hänseenden är diskriminerade: de får inte göra krigstjänst (eller bära vapen) och därmed får de inte samma utbildningsförmåner som judar, de får inte äga mark och hus på samma villkor som judar, de får inte bilda egna fackföreningar, de får inte bilda egna partier, de får inte tillträde till högre ämbeten och tjänster inom den israeliska staten och inom näringslivet, de får inte fritt röra sig inom landet, de får inte resa utomlands en längre

112

tid och sedan återvända, de får inte fri tillgång till litteratur utan är underkastade den israeliska censuren, de får inte manifestera sin palestinska nationalitet och öppet solidarisera sig med PLO, den palestinska befrielserörelsen, de får inte ens automatiskt israeliskt medborgarskap utan måste för varje nyfött barn särskilt anhålla därom hos de judiska/israeliska myndigheterna m m. Allt detta är också i flagrant strid mot både folkrätten och FN-deklarationerna om mänskliga fri- och rättigheter.

6. Israel är den enda stat i världen som aldrig klart fastställt sitt lands gränser. Dayan sade en gång att "Israels gräns är så långt vår armé kan nå". När därför sionisterna talar om "Israels rätt att existera inom säkra gränser", får man från officiellt israeliskt håll aldrig klara och entydiga besked om var dessa gränser går, utan den frågan lämnas öppen - för nya israeliska erövringar som det visade sig efter Sexdagarskriget i juni 1967. Faktum är att alla israeliska ledare - från David Ben-Gurion till Golda Meir, Menachem Begin och Yitzhak Shamir (den senare f ö en av Sternligans medlemmar som mördade Folke Bernadotte) - har förklarat att Israel skall sträcka sig från Nilen till Eufrat i Irak, vilket tyder på att Israel är inställt på mycket betydande nya erövringar på bekostnad av Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon och Irak. I Knesset, det israeliska parlamentet, återges f ö ett stycke ur den judiska Bibeln att Eretz Israel skall sträcka sig från Nilen till Eufrat, enligt ett löfte från judarnas Gud till dennes utvalda egendomsfolk (1 Mos. 15:18-21). Därmed utgör Israel ett ständigt hot mot freden i Mellanöstern, ja, mot världsfreden.

7. När Israel i Sexdagarskriget i juni 1967 erövrade Sinai-öknen och Gazaremsan från Egypten, Golanhöjderna från Syrien och de av palestinier befolkade östra Jerusalem och Västbanken från Jordanien, ställdes dessa nya erövrade områden under israelisk militärförvaltning. Efter en tid införlivades östra Jerusalem och Golanhöjderna med "själva Israel", Sinaiöknen återlämnades till Egypten (enligt det s k Camp David-avtalet med USA och Sadats Egypten som i utbyte mot ett fredsavtal med Israel erhöll betydande amerikanskt miljardbistånd), medan Gazaremsan och Väst-

113

banken förblev "ockuperade områden" som Israel hårdnackat vägrat överlämna åt (den palestinska) befolkningen för bildandet av en egen stat, ett Mini-Palestina. Israel har här år efter år - i över 21 år - trotsat FNs resolution om att utrymma dessa ockuperade områden. I stället har Israel med exempellös brutalitet farit fram mot den därvarande palestinska befolkningen, dödat inemot ett hundratal palestinier, misshandlat svårt och fängslat långt fler. Återigen i strid mot gällande internationell folkrätt och humanitet.

8. Israel har år efter år fört ett grymt och hänsynslöst terrorkrig mot den palestinska befrielseorganisationen PLO - dels genom att i våg efter våg flygbombardera värnlösa män, kvinnor, barn och åldringar i palestinska flyktingläger i Libanon, dels genom att sommaren 1982 invadera i stor skala Libanon, där värnlösa libanesiska städer, inklusive Beirut, bombades samtidigt som de israeliska trupperna förhindrade hjälpsändningar från FN, Röda Korset och Röda Halvmånen att komma fram för att bistå den nödställda civilbefolkningen. Till yttermera visso överlät de israeliska soldaterna åt sina libanesiska legotrupper att skjuta ihjäl flera hundra värnlösa palestinska flyktingar i flyktinglägren Sabra och Shatila - på order av den dåvarande israeliske försvarsministern, general Ariel Sharon. Dessa israeliska illdåd var alltför uppenbara för att inte en hel värld skulle kunna undgå att kraftfullt fördöma Israel.

9. Enligt Amnesty International, som undersöker brott mot de mänskliga rättigheterna i olika länder, har Israel under en lång följd av år torterat tillfångatagna palestinier, också minderåriga barn, i israeliska fängelser. Ytterligare ett flagrant brott mot folkrätten och FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

10. Israel betalar inte ett öre till de palestinska flyktingar som man med våld och terror drivit iväg från deras hem och härd, utan de palestinska flyktinglägren finansieras huvudsakligen genom FNs flyktingorgan UNRWA.

11. Israel säger sig bekämpa "den internationella terrorismen", men i själva verket bedriver Israel just internationell

114

statsterrorism, dels genom attentat på palestinier i främmande länder, dels genom bombangrepp på värnlösa palestinska flyktingar i Libanon och annorstädes, dels genom ett flygangrepp mot PLOs högkvarter ända bort i Tunisien, varvid flera civila omkom, dels genom det israeliska flygbombangreppet på Iraks kärnkraftsreaktor, trots att detta stod under internationell inspektion.

12. Israel tillverkar sedan många år egna kärnvapen i en ytterst hemlig anläggning och vägrar varje internationell inspektion. Som den enda kärnvapenmakten i den explosiva Mellanöstern utgör sålunda Israel ett fruktansvärt hot mot hela världsfreden!

13. Israel har sedan många år ett väldokumenterat samarbete med apartheidens Sydafrika, bl a på det militära området, sannolikt också inom kärnvapenteknologin. Därmed bryter Israel mot den handelsbojkott av Sydafrika som rekommenderats av FN.

14. Israel har dessutom genom stölder och spionage samt nära samarbete med USA tillägnat sig en egen avancerad teknologi för tillverkning av egna toppmoderna vapen, som Israel säljer på den internationella marknaden, bl a till Sydafrika och reaktionära diktaturregimer i Latinamerika, som är utsatta för vapenembargo av andra vapenproducerande länder.

15. Israel är inte ekonomiskt självbärande utan en parasitär stat, ett internationellt socialfall och helt beroende av att miljarder och åter miljarder dollar årligen pumpas in i landet från utländska biståndsgivare, främst från USA och även Västtyskland. Enligt färska studier kan inte Israel leva mer än några veckor utan USAs hjälp. Enbart från Västtyskland har Israel mottagit - genom taktisk utpressning - över 140 miljarder DM som "gottgörelse" för det nazistiska Tysklands judeförföljelser och judemord före och under andra världskriget, alltså då staten Israel ännu inte existerade. Från USA erhåller staten Israel cirka 3,5 miljarder dollar årligen, vilket är mer än vad alla USAs delstater erhåller i federala bidrag tillsammans. Därtill

115

kommer dels de stora summor som USA ger i lån till Israel (som Israel aldrig återbetalar), dels de stora summor som judiska organisationer i USA och andra västländer insamlar, vilka är avdragsgilla på bidragsgivarnas deklarationer. Allt detta genom omfattande och skrupelfria politiska påtryckningsaktioner.

16. Allt detta ofantliga ekonomiska stöd från utlandet till lilla Israel (med knappa 4 miljoner judiska invånare) beror på att Israel understöds av Världssionistiska organisationen och Världsjudiska kongressen, under vilka sorterar en mängd judiska lobbygrupper som AIPAC och ADL (Anti-Defamation League) i USA. Dessa judiska lobbygrupper har ett starkt grepp om Vita Huset (den amerikanske presidenten och hans stab), kongressen och senaten i Washington. USAs utrikespolitik i hela Mellanösternområdet är helt dikterad av att främst tjäna Israels intressen och detta oavsett om den amerikanske presidenten är demokrat och liberal som Jimmy Carter eller republikan och konservativ som Ronald Reagan. Att det verkligen förhåller sig så har mycket ingående dokumenterats bl a av förre republikanske kongressmannen Paul Findley i dennes bok They dare to speak out. En stat - som Israel - som är helt beroende av omfattande stöd från den rika västvärlden, främst från supermakten USA, är en stat som legitimerar lobbyism i främmande stater och därmed kränker dessa staters nationella oberoende och integritet med sina politiska femtekolonnare för utpressning och styrning.

17. Israel vägrar att utlämna efterspanade judiska förbrytare, som söker asyl i Israel och - som judar - automatiskt erhåller israeliskt medborgarskap. Sålunda har Israel skyddat inte bara maffialedare och massmördare som Meyer Lansky utan även en mängd judiska terrorister, tillhörande JDL (Jewish Defence League), en judisk terrororganisation som fungerar som Israels stormtrupper utanför själva Israel, främst i USA. Grundaren av denna judiska terrororganisation är en viss rabbin Meir Kahane, som i Israel har grundat ett extremistparti Kach. Denne Kahane från New York innehade länge både amerikanskt och judiskt/israeliskt medborgarskap, men fick avsäga sig sitt amerikanska, rent

116

formellt, när han invaldes i Knesset. Alltså, också här bryter Israel mot folkrätten, när man egenmäktigt skyddar efterspanade förbrytare, bara därför att de är judar.

18. Israel är en i grunden teokratisk stat av samma modell som mackabeernas Israel långt före Kristi födelse. I Israel har den gammaltestamentliga och talmudiska judendomen en helt dominerande ställning. Självfallet är det helt omöjligt för en israelisk jude att konvertera till någon annan religion som islam eller kristendomen, ja, en israelisk jude tillåts inte ens gifta sig med en muslim eller kristen. I den israeliska krigsmakten återfinns mängder av lägre och högre officerare som samtidigt är strängt ortodoxa rabbiner, bland dem överstelöjtnanten och rabbinen Abraham Avidan, som i samband med Yom Kippurkriget hösten 1973 utgav en av krigsmakten godkänd order att fientliga civila skall dödas liksom fientliga soldater, vilket utförligt redovisas i den israeliska hebreiskspråkiga tidningen Häolam Hazeh den 15 maj 1974. (Se prof. Israel Shahak: Begin and Company as they really are, Jerusalem, september 1977, s. 67).

Man behöver inte jämföra Israel med det nazistiska Tyskland eftersom Israel är exempelöst i sin maktbesatthet, brutalitet, girighet och arrogans. Israel kan lämpligen jämföras med det forntida Israel, sådant det framträder i den judiska Bibeln, i judendomens Torah, när Israels barn med sin Herres välsignelse plundrade och mördade först egyptierna och sedan de kananeiska stammarna, förfäderna till dagens palestinier, i det forntida Palestina, Kanaans land. Det är ju detta Bibelns Israel som tillbedjes. Om det är farlig och föraktlig "antisemitism" att fördöma den sionistiska staten Israel som sionisterna och en del av Israels vänner ständigt hävdar, är det inte ännu mer förnedrande för rättvisans sak att i stort acceptera Israels övermod och våldsövergrepp i synnerhet som Israel utrustat sig med kärnvapen och vidmakthåller en fanatisk främlingsfientlighet som riskerar att kunna utlösa ett förödande kärnvapenkrig?

***

117

 

RADIO ISLAM: INFORMATION ELLER "HETS"?

- kommentarer till JKs beslut att fälla Radio Islams program den 3 oktober 1987 som uttryck för "missaktning" för den judiska folkgruppen"

Från Justitiekanslern (JK) meddelas i en skrivelse den 10 februari 1988, att "en anmälan har gjorts mot ett när radioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arab-islamiska förbundet den 3 oktober 1987 kl. 11.00-12.00. Enligt anmälan innehåller programmet uttalanden som innefattar yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp".

Observera att det här är fråga om en person som gjort denna anmälan till JK. I varje fall är det fråga om endast en anmälan mot detta program.

JK säger sig ha funnit att "programmet i dess helhet syftar till att uttrycka missaktning för den judiska befolkningsgruppen". Och JK tillfogar: "Sålunda innefattar programmet enligt min mening en sådan sammanställning av olika bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer som är avsedd att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende".

Detta föranleder följande kommentarer och explikationer: För det första: Är verkligen en anmälan, även om flera personer står bakom denna enda anmälan, representativ för hela den judiska folkgruppen (som lär omfatta bortåt 18 000 personer i Sverige)? Har JK tillfrågat alla - eller flertalet av dessa - cirka 18 000 personer i den judiska folkgruppen i Sverige om de samtycker till denna enda anmälan? Eller har JK låtit företaga någon opinionsundersökning inom den judiska folkgruppen för att utröna om denna enda anmälan är representativ för folkgruppen judar i dess helhet? Om så icke är fallet, hur kan JK då göra bedömningen att det anmälda programmet i Radio Islam verkligen "syftar till att uttrycka missaktning för den judiska befolkningsgruppen" och inte uppfattas så enbart av den - eller de - person som står bakom ifrågavarande anmälan? Det gäller ju ändå en hel folkgrupp på flera tusen personer, inte en eller ett

118

fåtal personer inom denna folkgrupp. För rätt bedömning torde i alla händelser krävas ingående kännedom om kunskapsmaterialet.

För det andra: Är den judiska folkgruppen i Sverige enhetlig kulturellt, intellektuellt och religiöst och reagerar enhetligt på viss kritik som främst berör denna folkgrupp för flera tusen år sedan (i biblisk tid) och i ett annat avlägset land (i Palestina eller Kanaans land) och i viss mån i vår tids Israel men inte svenska judar? Är det inte tvärtom så att den judiska folkgruppen alls inte är enhetlig utan ganska splittrad? Kulturellt är den judiska folkgruppen i dagens Sverige splittrad mellan judiska traditionalister och välassimilerade judar, för vilka judendomen och de judiska traditionerna är helt betydelselösa. Intellektuellt finns det inom den judiska folkgruppen lika - eller i det närmaste lika - stora variationer som inom den helsvenska befolkningen och återfinns inom alla samhällsgrupper och intresseorganisationer liksom inom - och utanför - alla de politiska partierna i Sverige. Religiöst finns det ett fåtal s k ortodoxa judar, men främst inom den reformistiska och konservativa judendomen. Det övervägande flertalet judar i Sverige torde vara antingen ateister eller religiöst fullständigt likgiltiga. Hur kan man skäligen ens spekulera om att denna så splittrade judiska befolkningsgrupp upplever sig som allmänt missaktad av ett antal citat ur Bibeln och från en del litteratur om sionismen? Är det inte fördomsfullt att bortse från individuella olikheter?

För det tredje: Lagen om missaktning av och hets mot folkgrupp och mot människor av viss religiös tro har alldeles uppenbart tillkommit för att motverka spridning av antisemitism eller judehat och rasism eller rasfördomar samt förföljelse av avvikande religiösa. Antisemitism är ett allmänt förakt och hat till judar. Antisemitismen säger: Lita aldrig på en jude, juden är falsk och opålitlig. Antisemitismen har alltså en generaliserande nedsättande inställning till alla judar, oavsett om de är ortodoxa eller liberala i religiös mening, agnostiker eller ateister, är välassimilerade och skötsamma eller fanatiskt sionistiska. Antisemiten tycker, att inga judar hör hemma i Sverige eller andra icke-judiska

119

länder, utan att de skall packa sig iväg till den judiska staten Israel. Även om judar inte är en ras i antropologisk mening, är ändå antisemitismen nära besläktad med rasismen. I Radio Islam har vi ständigt vänt oss mot antisemitism och rasism, också i det anmälda programmet från den 3 oktober 1987, varvid kan hänvisas till sid. 24 (andra stycket) - sid. 30 i avskriften, där bl a sionismens samverkan med antisemiter och ledande nazister i Hitlers Tyskland berörs. Detta berör förhållanden i Tyskland och i dåvarande Palestina, främst på 1930-talet, inte förhållanden i dag och inte i Sverige. Det bör tilläggas att på 30-talet var sionisterna en minoritet - dessutom en ganska liten minoritet - av den judiska folkgruppen i Diasporan, också i Sverige. Om dagens svenska judar känner solidaritet med de ledande sionister som Theodor Herzl i början av seklet som ansåg att antisemitismen gynnade deras sak och med de sionister som samverkade med Hitlers Tyskland och t o m erbjöd den nazistiska staten vapenbrödraskap i början av 1941, då är det deras sak! I radioprogrammet antyds inte ens något dylikt.

För det fjärde: När JK säger om det anmälda programmet att det är sammanställt med bl a bibelcitat så att avsikten skulle vara "avsedd att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende", så måste man fråga sig hur detta kan vara möjligt. För de ortodoxa judarna är ju allt som står i Gamla Testamentet (GT) Guds ord och heligt, särskilt Torah eller de fem Moseböckerna. För denna - i Sverige - mycket lilla grupp kan självfallet inte några citat, oavsett hur de är sammanställda, vara en missaktning mot dem. För den något större gruppen konservativa och reformistiska judar kan inte några korrekt återgivna bibelcitat gärna vara en missaktning mot dem, oavsett hur dessa bibelcitat är sammanställda, eftersom dessa citat har sin speciella tolkning för dem. Hur dessa bibelcitat rätt skall tolkas är en renodlat teologisk tvist mellan olika grupper inom judendomen, främst mellan de ortodoxa och de reformistiska judarna, alltså en tvist som de religiösa judarna får göra upp inbördes, vilket också fortlöpande förekommer - se t ex Judisk Krönika, nr 5, 1987, sid. 2 (artikeln "Shabat-kriget" av chefredaktören Jackie Jakubowski), sid. 27 (arti-

120

keln "Judisk pluralism - en välsignelse" av Manfred Speier) och sid. 21 ("Antecknat i Jerusalem" av Arne Lapidus, där det rapporteras om de allt fler ultraortodoxa judarna i Jerusalem)! Så länge Gamla Testamentet, i synnerhet Torah, kvarstår som judendomens Bibel eller heliga bok, så måste det vara helt legitimt att bedöma judendomens bärande element efter vad där står. Om det stora flertalet av den judiska folkgruppen i Sverige, som ställer sig likgiltig eller främmande till Gamla Testamentets texter, skulle känna sig missaktade av dessa bibelcitat, så borde de vända sig mot sin bibel och de judar som sätter den högt som Guds ord, inte mot den som korrekt citerar därur. Man erinras osökt om historien om den konung i Antiken som hade för vana att låta avrätta budbäraren, när han framförde dåliga nyheter. Det är att missa själva saken.

För det femte: I det anmälda programmet finns också citat från Nya Testamentet, som ju är de kristnas heliga skrift. I citat från evangelierna berättas om hur de samtida judarnas högsta råd dömde Jesus till döden för hädelse och hur sedan översteprästerna och fariseerna förde Jesus till den romerske ståthållaren Pilatus för att få honom att låta verkställa dödsdomen, hur motsträvig Pilatus var, eftersom han inte kunde finna Jesus vara skyldig till något brott, men att de judiska översteprästerna och fariseerna då utsatte Pilatus för utpressning: om han inte skulle låta döda Jesus genom korsfästelse, så skulle de anmäla honom för kejsaren i Rom. Eftersom kejsar Claudius var känd för sin nyckfullhet och för sin orubbliga vilja att förhindra ett nytt jäsande missnöje i Judéen som kunde leda till ett nytt judiskt uppror, beslöt Pilatus att ge vika för översteprästernas och fariseernas ivriga övertalningsförsök sedan dessa hade uppagiterat den judiska pöbeln. Allt detta är mycket välkänt för varje kristen liksom för var och en som läst den dramatiska skildringen i evangelierna om dödsdomen och verkställandet därav mot Jesus. Hur det kan vara anstötligt för någon ett par tusen år senare att återberätta denna välkända episod, är fullständigt ofattbart. Skulle den judiska folkgruppen i Sverige solidarisera sig med de judar som dömde Jesus till döden och så här långt efteråt, i Sverige, känna sig "missaktade", när detta återberättas? Om så verkligen

121

skulle vara fallet, så får väl någon deputation från den judiska församlingen uppvakta Svenska kyrkans råd eller regeringen att dessa ställen i evangelierna stryks och förbjudes som uttryck för "hets mot den judiska folkgruppen". Men så länge Nya Testamentet är allmänt tillgängligt att läsa för varje läskunnig person i Sverige, kan det väl inte gärna vara brottsligt att läsa upp valda ställen därur i ett radioprogram? Notera vad som sägs i det anmälda närradio-programmet, avskriften sid. 9, andra stycket!

För det sjätte: Det bör kraftigt framhållas, att ingenstans i detta anmälda program talas det om judar i Sverige, utan om den bibliska judendomen (genom flerfaldiga citat från Gamla Testamentet, judendomens bibel). Citaten är autentiska, kommentarerna är deduceringar och förtydligande explikationer, inga fria omtolkningar. Självfallet finns det en linje eller målinriktad tendens i valet av dessa bibelcitat, nämligen att åskådliggöra brutaliteten, grymheterna och rovgirigheten liksom det etnocentriska självförhärligandet i GT-läran, som också råkar vara den judiska bibeln och dessutom en relevant förlaga för hur sionisterna i vårt århundrade bemäktigat sig palestiniernas land, fördrivit hundratusentals palestinier och sedan förtryckt och förslavat de kvarvarande palestinierna, precis som forntidens Israel erövrade samma Patestina, Kanaans land, och grymt förfor med dess folk. (Se sid. 23 i avskriften av det anmälda programmet!) Hur kan svenska judar, vilka lever som fullvärdiga och jämlika medborgare i Sverige, känna sig "missaktade" av att dessa GT-citat återges och förklaras med hänsyftning på hur palestinierna berövats sitt land? De svenska judarna bär väl inget ansvar för vare sig GT-författarnas skriverier eller sionisternas erövring av Palestina och förtryck av den palestinska befolkningen? Om de ändå anser sig vara delaktiga i eller medskyldiga till allt detta, så får de väl göra upp den saken med sig själva. I det anmälda radioprogrammet omnämnes i varje fall aldrig de svenska judarna i sammanhanget.

För det sjunde: Ett lika välkänt som genomgående drag hos Gamla Testamentets Gud (JHV eller Jahve) är hans fasansfulla hämndgirighet, hans fruktansvärda straffdomar

122

mot sitt utvalda egendomsfolk. Däri ligger de troende judarnas - liksom de kristna bibelfundamentalisternas - stora och ångestfyllda tragedi. I det anmälda radioprogrammet erinras om detta och framförs ett exemplifierande citat från Femte Moseboken, kapitel 28, verserna 47-48 och vers 59. (Se sista stycket på sid. 11 och första stycket på sid.12 i avskriften!) Den efterföljande kommentaren kan kanske verka chockerande ("Med dessa ord från Jahve i judendomens Torah är följaktligen Holocaust ett verktyg, ett verk av Jahve.") Men om man läser också vers 63 i detta 28 kapitlet i Femte Moseboken, så förstår man kanske denna kommentar bättre. Där står: "Och det skall ske, att liksom Herren förut fröjdade sig över eder, när Han fick göra eder gott och föröka eder, så skall Herren nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder ..." Man kan även tillfoga vad som står i Femte Moseboken, 32 kapitlet, verserna 21-25: "De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min näsa och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem. De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall svärdet förgöra deras barn och inomhus skall förskräckelsen göra det; ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän." Är inte detta en skildring av en fasansfull "förintelse", som alltså redan har sin religiösa sanktion i Torah?

För det åttonde: Det är välbekant att troende judar vanligen starkt protesterar när någon säger att den bibliska judendomen är rasistisk liksom sionister och prosionister livligt protesterar när någon framhåller att det sionistiska Israel är rasistiskt. Utvaldheten - eller utkorelsen - är inte en fråga om judarnas företrädesrätt framför andra folk sägs det från (troende) judiskt håll. Därvid brukar man citera Andra Moseboken, 22 kapitlet, vers 21: "En främling skall

123

du icke förorätta eller förtrycka: I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land." Liknande utsagor återkommer i Andra Moseboken 23:9 och Femte Moseboken 27:19. Men då måste man göra klart för sig att främling är den som helt underkastar sig Israels herravälde. Ty de som står Israels oinskränkta herravälde emot, de skall förgöras. Detta löper som en röd tråd genom hela Torah liksom i större delen av hela den judiska bibeln (GT). Så t ex i Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna 24 och 25: "Var ort som eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden - floden Eufrat - ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse För eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land i beträden, såsom han har lovat eder." Här kan vidare hänvisas till det anmälda radio-programmet, sid.22 och 23 i avskriften. Att den bibliska judendomen inte bara legitimerar imperialistisk erövring av andra folks land utan också är klart rasistisk, framgår bl a av Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna 2-3, liksom Esra 9:12, 10:2-3, 10-12 och Nehemja 13:3, 25, 29-31. Det kanske kusligaste draget i denna gammaltestamentliga tro är hämndgirigheten och den besinningslösa oförsonligheten, att den som en gång har varit Israels fiende för alltid skall förbli det och utrotas. I Andra Moseboken 17:16 heter det: "Och Moses sade: - Ja, jag lyfter min hand upp mot Herrens tron och betygar att Herren skall strida mot Amalek (amalkiterna) från släkte till släkte." I Femte Moseboken 25:17-19 heter det: "Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen när I drogen ut ur Egypten, huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. Därför, när Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig till besittning såsom arvedel, skall du utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Förgät icke detta!" Och i Femte Moseboken 20:16-17 heter det: "När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först tillbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folket som finns där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina tjänare. Men om den

124

icke vill hava fred med dig, utan föra krig mot dig, så må du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finns i staden, allt rov du får där skall du hava såsom byte: och du må då njuta av det rov som Herren din Gud låter dig taga ifrån dina fiender. Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från dig och som icke höra till dessa folks städer. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud vill giva dig till arvsdel, skall du icke låta något som andra har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo…"

 För det nionde: Notera att själva upphovet till det anmälda närradioprogrammet är den inledningsvis återgivna nyhetsnotisen i den allkristna rikstidningen Hemmets vän av den 17 september1987, där det meddelas, att Nya Testamentet inte längre får finnas med i bibelutgåvor för israeliska skolor och att en talesman för israeliska utbildningsministeriet förklarat att Gamla Testamentet kommer från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av människor! Alltså betraktas Gamla Testamentet som heligt också av den israeliska regeringen! Detta är resultat av en långtgående process i Israel, där fundamentalistiska (bokstavstroende) rabbiner som Tzvi Yehuda Macohen Kook och Abraham Aidan intar ledande positioner inte bara inom den israeliska skolundervisningen utan även inom den israeliska krigsmakten och dess högre officerare sedan slutet av 60-talet. (Se professor Israel Shahaks Boken om den sionistiska terrorn, utgiven på hebreiska i Jerusalem i oktober 1975 och i ett utdrag på engelska i september 1977 under titeln Begin and Co. as they really are! Se även Judisk Krönika, november 1987 sid. 1!

För det tionde: Beträffande sionisternas samverkan med det nazistiska Tyskland, som förtigits i svenska massmedia och i den svensk-språkiga litteraturen, så finns det en ganska omfattande dokumentär litteratur i ämnet utomlands, bl a följande:

* Dr Jörgen von Uthmann (Västtysklands förste ambassadör i Israel): Doppelgänger, du bleicher Geselle, Zur Pathologie

125

des deutsch-judischen Verhältnisses (Seewald, Stuttgart 1976)

* Lenni Brenner: Zionism in the Age of the Dictators (Croom Helm, London E Canberra och Lawrence Hill, Westport, Connecticut, USA, 1983).

* Edwin Black: The Transfer Ageement - The Untold Story of the Secret Pact between the Third Reich E Jewish Palestine, New York/London 1984).

***

126

 

DÄRFÖR ÄR RADIO ISLAM "FARLIG": den slaktar en "helig" bluff

Sionisterna är inflytelserika i svensk opinionsförmedling. Det gäller framför allt tidningen Expressen, Dagens Nyheters ledarsida och flera av de stora bokförlagen ... Många frågar varför sionisterna är så upprörda över Radio Islam. Det är främst av följande orsaker:

1. Den skarpa kritiken av Israels brutala ockupationspolitik på Västbanken och i Gaza kan möjligen tolereras, sådan kritik framförs ofta också i massmedia. Men att själva Israel är en ockupationsmakt, en judisk stat som stulit de palestinska arabernas land, det är alltför pinsamt, eftersom man därmed bryter mot Israels rätt att existera som en judisk stat. Och så långt är Israel en helig ko.

2. Att sionismen är rasistisk: att den judiska staten Israel diskriminerar de palestinska araberna på samma sätt som Sydafrika diskriminerar de svarta. Tänk om Israel skulle bojkottas som Sydafrika! Israels nära samarbete med Sydafrika söker man också förtiga.

3. Att Israel genom ständiga brott mot FN-stadgan om mänskliga fri- och rättigheter förverkat rätten att vara en rättsstat i moralisk mening, och sålunda inte kan räknas till de västliga demokratiernas krets. Israel befinner sig i självförvållat permanent krigstillstånd. Och Israel vägrar att sluta fred på FNs villkor.

4. Att Israel genom ständiga brott mot FN-resolutioner om delning av Palestina förverkat rätten från FN att vara en stat - dessutom att en majoritet av FNs medlemsnationer i dag aldrig skulle erkänna Israel som stat. FNs medlemsstater är i dag mer än dubbelt så många som 1948, då Israel invaldes med rätt knapp majoritet.

5. Att de ledande sionisterna som Theodor Herzl, sionismens grundare, från början samverkade med antisemiter och ansåg att antisemiterna var sionismens bästa stöd.

127

Denna del av sionismens historia har man sökt förtiga från sionistiskt håll.

6. Att ledande sionister senare även samverkade med det nazistiska Tyskland och t o m anhöll om vapenbrödraskap med Hitler mot Storbritannien, den dåvarande mandatmakten i Palestina. Och detta har helt mörklagts av prosionistiska massmedia.

7. Att Israel är ekonomiskt - liksom militärt - helt beroende av enormt stöd från utlandet, främst från USA genom starka sionistiska lobbygrupper, men även från Västtyskland genom skadestånd för de nazistiska judeförföljelserna och judemorden. Det rör sig om svindlande belopp, hundratals miljarder kronor som pumpats in i Israel.

8. Att det sionistiska Israel är ideologiskt helt uppbundet av den bibliska judendomen med judar som Guds utvalda folk som av Gud utlovats ett Storisrael från Nilen till Eufrat - och att Israel aldrig fastställt sitt lands gränser just för att ständigt kunna expandera. Att det inte skulle finnas någon sionism utan den bibliska judendomen. Trots att detta är så tydligt, vägrar flertalet att se det.

9. Att den sionistiska erövringen av Palestina i vår tid i stort motsvaras av den israelitiska erövringen av Kanaans land som omtalas i Gamla Testamentet. Också detta vill man blunda för.

10. Att Israel utgör en fara för världsfreden, dels genom sin utmanande aggressiva politik, dels genom sitt hemliga innehav av kärnvapenmissiler (som konstrueras och utprovas i samverkan med Sydafrika), dels genom sionistiska lobby-gruppers starka grepp om USAs politiska ledning.

11. Att sionismen har ett så relativt starkt grepp om även svensk opinionsbildning, att den svenska allmänheten i massmedia inte får en tillräckligt kritisk rapportering och analys av vare sig själva Israel eller sionismen som politisk lobbyrörelse. Att det kaotiska Libanon är en följd av Israels invasion 1982 och inblandning framgår klart i massmedia.

128

12. Att en bredare folklig opinion mot Israel i Sverige liksom i övriga västländer aldrig kan effektueras, eftersom sionisterna kan sätta in så effektiva protestaktioner att massmedierna faller undan och inte kan stödja en sådan folklig antisionistisk opinion. Massmedia och politiska ledare utsätts helt enkelt för utpressning med hotelser av sionistiska lobbygrupper.

13. Att Sverige liksom andra västländer för ett dubbelspel om sionismen: Å ena sidan accepterar man sionismen som israelisk eller judisk nationalism, men å andra sidan uppmanar man inte sionisterna att ge sig iväg till Israel, när de betraktar denna judiska stat som deras stat med primär lojalitet. Inställningen till sionismen och Israel är ett enda hyckleri.

14. Att accepterandet av sionismen inte är någon solidaritet med judar som fullvärdiga svenska - eller amerikanska, franska, sovjetiska o s v - medborgare utan i stället ett stöd åt antisemitismen, eftersom sionismen bygger på tesen om att judar inte kan leva fredligt med andra folk utan måste ha ett eget land på palestiniernas bekostnad. Också detta vägrar man att inse. Sionismen ger just judehatet legitimitet.

Alla dessa 14 punkter som tagits upp är synnerligen komprometterande för Israel och sionismen. Om människor i allmänhet blir informerade om detta i Sverige och andra västländer, främst förstås USA, är det slut med Israel och sionismen spricker som en uppblåst ballong för ett nålstyng. Detta vet sionisterna, och därför måste denna information till varje pris stoppas, med alla till buds stående medel. Folk måste sväva i okunnighet om detta, det är enda möjligheten för Israels fortsatta stöd och överlevnad. När en liten närradiosändare som Radio Islam gång på gång förmedlar denna information är det visserligen bara ett försvinnande fåtal personer som mottar denna information, men det är tillräckligt allvarligt för sionisterna för att de skall känna sig allvarligt oroade. Tänk om exemplet smittar av sig! Tänk om motsvarande radiosändare börjar även i USA, England, Frankrike, Västtyskland m fl länder, då kan också små men växande rännilar av antisionistiska opinioner börja

129

trycka på de större massmedia. När alltfler människor samtalsvis får klart för sig att de utsatts för en falsk och skev propaganda och fått historien delvis förfalskad, blir de misstrogna och hela det opinionsskapande etablissemanget kommer i en allvarlig förtroendekris.

I USA, där sionismen är oerhört stark i opinionsmedia, har allt tydligare tecken börjat framträda på sionismens växande kris i och med att Israels vänner - förutom de sionistiska lobbygrupperna - sedan en tid främst återfinns bland de konservativa och inom den kristna fundamentalismen, den s k Moral Majority. Tidigare har Israel och sionismen alltid haft sitt främsta stöd hos vänstern, i USA bland liberalerna (eftersom socialisterna spelar en underordnad roll i USA). Men sedan en tid har detta stöd från liberalerna börjat vackla. Ett intressant exempel, som helt förbigåtts i svenska media, är fallet Gore Vidal, en mycket känd ultraliberal amerikansk författare som bl a skrivit en roman om Justinianus, den östromerske kejsaren på 500-talet, och en annan roman om Abraham Lincoln, den förra är översatt till svenska, men inte den senare. Denne Gore Vidal medarbetar regelbundet som kolumnist i tidskriften The Nation, som har en jämförelsevis liten upplaga men är mycket inflytelserik bland amerikanska vänsterintellektuella. I det nummer av The Nation som utkom den 22 mars 1986 publicerade denna veckotidning en artikel av Gore Vidal, anspelande på "femtekolonnare", alltså agenter och provokatörer för främmande makt. I sin artikel angrep Vidal särskilt Norman Podhoretz, redaktör för den inflytelserika amerikanska tidskriften Commentary, som utges av American Jewish Committee. Denna tidskrift läses alltid noga av president Reagan och hans stab. Denne Podhoretz var prosovjetisk under Vietnamkriget och tillhörde den aktivistiska nymarxistiska vänstern, men när sedan Israel var mera betjänt av ett högerorienterat nationalistiskt USA, sadlade Podhoretz - allmänt kallad "Poddy" - om och blev Reagan-anhängare. Gore Vidal skrev:

"Under flera år har Poddy, liksom hans arbetsgivare A J C, förflyttat sig från liberala ställningstaganden som traditionellt omfattas av amerikanska judar (och mig) till den yttersta högern i amerikansk politik. Orsaken härtill är mycket enkel. För att få skattepengar för Israel (förra

130

året 3 miljarder dollar) måste proisraeliska lobbygupper se till att ryssarna utgör ett tillräckligt starkt hot för att skrämma amerikanska folket att offra enorma summor på det militära "försvaret", vilket också innefattar stöd till Israel i dess aldrig upphörande krig. För att garantera att så gott som en tredjedel av den amerikanska regeringens budget går till Pentagon och Israel, måste de proisraeliska lobbisterna göra gemensam sak med vår galna höger." Därefter anklagar Gore Vidal den sionistiske Podhoretz för att "vifta med vår flagga som en ränksmidare med sin kaftan" och att han "inte ett dyft tänker på sig själv som amerikan utan i stället som jude med enda lojalitet till Israel". Om Podhoretz fru, Midge Decter, ordförande för den nykonservativa kommittén för den fria världen, säger Gore Vidal: "Som de flesta av våra israeliska femtekolumnister är Midge inte särskilt intresserad alls för vad gojim hade för sig före Ellis Island" och tillfogar: "Jag måste bekänna, jag gillar inte alls ditt land, som är Israel." Vidal summerar sina klagomål mot de båda liberala överlöparna till det konservativa lägret genom att räkna upp den amerikanska högerns synder i det förflutna: "Vi (amerikaner) stal andra folks land. Vi mördade många av dessa länders invånare. Vi påtvingade vår religion och vårt herradöme på de överlevande. General Ulysses S Grant (från det amerikanska inbördeskriget för över hundra år sedan) skämdes över vad vi gjorde i Mexiko, och också jag skäms över det. Mark Twain (en av de mest berömda amerikanska 1800-tals-författarna) skämdes över vad vi gjorde på Filippinerna, och det gör jag också. Men Midge Podhoretz skäms inte, eftersom i Mellersta Östern ett annat rovgirigt folk är i full färd med att fullfölja stölden av ett annat folks land i namn av en utländsk och främmande teokrati. Hon är en propagandist för dessa rovgiriga plundrare ..."

Så snart Vidals artikel kom i tryck, "blev det ett herrans oväsen och taket höll på att ramla ned på tidskriften The Nations redaktion", enligt en av tidskriftens medarbetare, som blev förfärad över den veritabla syndaflod av sionistisk vrede och ursinnigt hat som östes över tidskriften.

131

Norman Podhoretz själv gick i svaromål i de spalter som står till hans förfogande i en mängd dagstidningar genom att karaktärisera Vidals artikel som "en dy av kloakvatten" och som "det mest skräniga utbrott av antisemitism som någonsin framförts i en anständig amerikansk tidskrift sedan andra världskriget". Och han anklagade Vidal för att "ha uppslukats av de mest grymma och vildsinta antijudiska känslor" och att "varje ord hos honom är dränkt i hat till judar". Andra sionistiska författare stämde in i denna klagokör. William Safire anklagade Vidal för att "hetsa mot och smäda judar urskillningslöst och hätskt". Denne Safire skriver regelbundet krönikor i New York Times och en rad andra ledande amerikanska dagstidningar.

Men märkligt nog deltog inga icke-sionistiska liberaler eller moderater i detta ursinniga skall på Vidal. De föredrog att ligga lågt och tiga om saken. Podhoretz organiserade en kampanj med krav på att alla intellektuella skulle bojkotta The Nation och hans krav på att denna tidskrift skulle kasta ut Vidal ledde inte till några framgångar - endast 20% av de uppvaktade intellektuella svarade positivt på Podhoretz krav.

Också i en annan amerikansk tidning i New York den vänster-orienterade och promarxistiska Village Voice har på senare tid infört flera artiklar, där det hävdats att "andra världskrigets historia har förvrängts av sionister för att gynna sionistiska intressen" - och naturligtvis har även detta framkallat våldsamma proteststormar från sionistiskt håll - men trots allt utan märkbar effekt.

Kanske är en omsvängning av opinionen på väg även i USA - och detta är det viktigaste av allt, ty utan stödet från USA kan Israel inte fortleva utan går i kvav inom ett halvår ...

***

132

 

ISRAELÄLSKARE ELLER JUDEHATARE?

Israelerna blir allt desperatare, alltmer hysteriska inför den palestinska frihetskampen mot den arroganta israeliska ockupationsmakten. Nu har israelerna också blivit alltmer besinningslösa främlingshatare: journalister från Europa och USA skymfas och utsätts allt oftare för hatfulla glåpord och i vissa fall även misshandel av judiska bosättare och judiska soldater.

I International Herald Tribune den 12 mars 1988 publicerades en stor sexspaltig artikel av New York Times medarbetare Alan Cowell med följande rubrik i svensk översättning: När den israeliska konflikten utvidgas, springer förolämpningarna och skymforden upp efter årtiondens plågor och förödmjukelser.

Det är de skymfade och nesligt förtrampade palestinierna som vid varje närkontakt med de beväpnade israeliska soldaterna och judiska bosättargängen för denna verbala strid: de värnlösa palestinierna har rätten på sin sida och vreden mot förtryckarna som enda resurs i kampen, och med denna vrede kan de kasta sina stenar av avsky mot de avskydda förtryckarna och ockupanterna, men de kan också överösa dem med ord, vredgade ord varav deras sinnen är fulla, ord av vrede och förakt: "Judesvin, söner av suggor och hyndor", kallar de de israeliska soldaterna och de väpnade judiska bosättarna, och naturligtvis blir dessa än mer rasande och desperata, och som kulmen på detta ropar de mot de israeliska soldaterna: "Var är Hitler?" Och därefter - "Gud är stor! Gud skall segra! Vi skall segra!"

Inför detta känner sig de väpnade israeliska soldaterna alltmer vanmäktiga trots sina skjutvapen, tårgas och batonger av glasfiber: de kan döda och misshandla palestinier, de kan bryta armar och ben av palestinier, de kan bryta sig in dag och natt i palestinska hem och bortföra palestinska ungdomar, män och kvinnor, de kan spränga sönder palestinska byar och hus - men israelerna kan inte knäcka palestiniernas motståndsvilja, palestiniernas rättfärdiga strävan efter en egen palestinsk stat.

133

I sin artikel i Herald Tribune berättar Alan Cowell om ett typiskt fall av israelisk desperation som tar sig uttryck i ursinnigt främlingshat, särskilt mot utländska journalister: "Judehatare", skrek israelen till journalisten som på sin bils vindruta hade fäst en skylt på arabiska och engelska om att det var en pressbil. Bilen stod parkerad i västra Jerusalem, den del som övervägande befolkas av judar. När journalisten - en amerikan - närmade sig skrek den upprörde israelen besinningslöst: "nazist". Nog är det sant som ofta sagts: när argumenten tryter återstår bara för de förtvivlade de meningslösa skymforden, invektiven.

Ska man ställas framför enbart två alternativ, två val: antingen att vara Israels älskare (som den nyttiga idioten Ahlmark, och kärleken är blind) eller "judehatare" om man inte älskar Israel: dess rasism, dess ockupation och dess förtryck och, som journalist, kallar vitt vitt och svart svart? Sionisterna vill inte se sig som de är i spegeln. Det är spegelns fel. De försöker krossa spegeln som är en objektiv rapportering om grymma fakta!

Skulle det vara "judehatiskt" och "nazistiskt" att enbart vara journalist och göra sin plikt att rapportera om de illdåd som begås av israelerna mot de värnlösa palestinierna som berövats sitt land och som på det mest skändliga sätt dödas och misshandlas och ständigt utsätts för det mest brutala förtryck? Ja, då har ju orden och begreppen fullständigt perverterats och mist all sin innebörd! Då har det blivit en hedersbevisning och ett moraliskt föredöme att kallas "nazist" och "judehatare"! Är det detta som Israel egentligen vill, frågar man sig?

134

 

JUSTITIEKANSLERN BESLUT (Avskrift) 1987-08-24 Dnr 2350-87-31

Ifrågasatt yttrandefrihetsbrott

Den 1 juli 1987 inkom till närradionämnden en anmälan mot ett närradioprogram som sänts av Radio Islam över Stockholm den 28 maj 1987 klockan 00-06. Enligt anmälaren förekom i programmet yttranden av beskaffenhet att böra föranleda ansvar för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Närradionämnden har med skrivelse den 1 juli 1987 överlämnat ärendet till justitiekanslern för prövning av om yttrandefrihetsbrott har blivit begånget.

Justitiekanslern har tagit del av en bandupptagning av det anmälda närradioprogrammet.

Ingripande från min sida med anledning av innehållet i närradioprogram kan ske endast om yttrandefrihetsbrott föreligger. Detta följer av 1 § andra stycket lagen om ansvarighet för närradio jämfört med 2 § och 8 § radioansvarighetslagen (1966:756). Med yttrandefrihetsbrott avses framställning eller offentliggörande som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott om gärningen begåtts genom tryckt skrift.

Efter att ha tagit del av bandupptagningen av närradioprogrammet i fråga har jag funnit att det yttrandefrihetsbrott som skulle kunna komma i fråga i detta fall är hets mot folkgrupp. Brottet hets mot folkgrupp består enligt 16 kap. 8 § brottsbalken av att någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Enligt den parallella bestämmelsen 7 kap. 4 § 8 i tryckfrihetsförordningen skall - med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän

135

tryckfrihet - såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar framställning som innefattar hot mot eller missaktning för sådan folkgrupp eller annan sådan grupp av personer som angivits ovan.

Enligt 1 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen står det varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i tryckfrihetsförordningen till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Enligt bestämmelserna i 1 kap. 4 § första stycket samma förordning skall den som har att döma över missbruk av tryckfriheten alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla. Det sistnämnda stadgandet, som i likhet med det förstnämnda bl a syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, understryker vikten av att framställningens egentliga syfte uppmärksammas.

Vid tillkomsten av bestämmelsen i 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp uttalade departementschefen följande (se Beckman m.fl. Kommentar till brottsbalken II, femte upplagan s.235). "I den politiska debatten förekommer ej sällan uttalanden som innefattar kritik mot en viss stat för handlingar, för vilka dess regering är ansvarig, men som kan uppfattas som ett angrepp mot medborgarna i den staten. Även om sådana uttalanden skulle kunna tolkas som uttryck för missaktning för dessa medborgare, får emellertid straffbarhet i sådana och liknande fall som regel anses utesluten redan på grund av att kravet på uppsåt från gärningsmannens sida att uttrycka missaktning för folkgruppen som sådan icke är uppfyllt".

Det anmälda närradioprogrammet har till större delen av sitt innehåll behandlat den s.k. Palestinafrågan. I det sammanhanget har omfattande och måhända i vissa avseenden osaklig kritik riktats mot staten Israel och mot sionismen. Däremot har jag inte kunnat finna att det i programmet har förekommit några nedsättande uttalanden om judar

136

eller någon annan folkgrupp. Jag kan därför inte finna att vad som har förekommit i programmet innefattar något yttrandefrihetsbrott.

Ärendet avskrivs från vidare handläggning.

Hans Stark

Göran Persson

 

137

 

JUSTITIEKANSLERN BESLUT (Avskrift) 1988-02-10 Dnr 3304-87-31

Angående ifrågasatt yttrandefrihetsbrott i närradioprogram (Radio Islam)

En anmälan har gjorts mot ett närradioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arabislamiska förbundet den 3 oktober 1987 klockan 11.00-12.00. Enligt anmälan innehåller programmet uttalanden som innefattar yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Svensk-Arabislamiska förbundet har efter anmodan överlämnat en bandupptagning av det anmälda programmet till justitiekanslern.

Det yttrandefrihetsbrott som kan komma ifråga är hets mot folkgrupp. Jag anser att programmet i dess helhet syftar till att uttrycka missaktning för den judiska folkgruppen. Sålunda innefattar programmet enligt min mening en sådan sammanställning av olika bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer som är avsedd att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende. Förundersökning skall därför inledas mot programutgivaren Ahmed Rami, Box 316, 101 24 Stockholm.

Jag uppdrar åt överåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt att ombesörja att förundersökningen verkställs och emotser besked om resultatet av denna.

Handlingarna i ärendet samt bandupptagningen översänds till överåklagaren.

Hans Stark

Harald Dryselius

ExP. till:

- Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt, Box 12512, 102 29 Stockholm.

- Ahmed Rami, Box 316, 101 24 Stockholm.

138

 

JUSTITIEKANSLERN BESLUT (Avskrift) 1988-03-30 Dnr 3304-87-31

Angående ifrågasatt yttrarandefrihetsbrott i närradioprogram

Ett närradioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arabislamiska förbundet den 3 oktober 1987 mellan klockan 11.00 och 12.00 har anmälts hit för granskning. Anmälaren har påstått att den som är ansvarig för programmet har gjort sig skyldig till yttrandfrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Med anledning av anmälan uppdrog jag genom beslut den 10 februari 1988 åt överåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt att inleda förundersökning mot ansvarige programutgivaren Ahmed Rami, Stockholm, såsom misstänkt för det anmälda brottet. Förundersökningen är numera genomförd och protokoll från denna har överlämnats till mig. Efter att ha tagit del av innehållet i förundersökningen gör jag följande bedömning.

Programmet, varav en utskrift fogas som bilaga till detta beslut, innefattar främst en sammanställning av bibelcitat samt kommentarer till dessa. Citaten används, såsom jag har uppfattat programmet, på ett sådant sätt att lyssnaren skall inges föreställningen att den till biblisk tid hänförliga karakteristik av den judiska folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten är giltig även i fråga om nutidens judar. Härigenom uttrycks i programmet missaktning för folkgruppen judar.

Såvitt Rami kan uppfattas förnekar denne att syftet med programmet har varit att uttrycka missaktning för judar såsom folkgrupp. Rami anser i stället att programmet skall ses som ett ställningstagande mot staten Israel och ett fördömande av dess ideologi, sionismen. Utgångspunkten har därvid enligt Rami varit att genom tolkning av Bibeln dra paralleller mellan den förkristna judiska statsbildningen och den nuvarande staten Israel.

139

Det är viktigt att i vårt land skall kunna föras en öppen och obunden debatt om olika samhällsförhållanden här och i andra länder. Kritik skall kunna uttalas om förhållandena i en viss stat och den politik som förs där.

Enligt min mening är det även med beaktande av det sist sagda inte godtagbart från yttrandefrihetsrättslig synpunkt att utforma ett närradioprogram på det sätt som har skett i detta fall. Jag vill inte förneka att syftet med programmet kan ha varit det av Rami uppgivna. Detta kommer dock inte till uttryck i den framställning som görs. En viss diskussion rörande förhållandena i Israel förekommer visserligen i programmet. Programmet betraktat såsom en helhet domineras emellertid av nedsättande omdömen om den judiska folkgruppen. I programmet tillskrivs medlemmar av denna folkgrupp karaktärsegenskaper som uttrycker missaktning för dem. Detta förfaringssätt faller inom straffbudet hets mot folkgrupp även om ett övergripande syfte med programmet må ha varit att driva en åsikt i en aktuell samhällsfråga.

Med hänvisning till det anförda har jag kommit till den uppfattningen att det föreligger laga grund för att väcka åtal mot Rami för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Det ankommer emellertid på mig att även göra en prövning av om det är från allmän synpunkt lämpligt att åtal väcks. Vid denna prövning har jag bland annat att söka bilda mig en uppfattning om verkningarna av ett rättegångsförfarande i saken. I denna fråga vill jag anföra följande.

Urvalet av de bibelcitat som har använts i närradioprogrammet är tendensiöst. Citaten skapar, lösryckta ur sitt sammanhang och utan historiskt perspektiv, enligt min mening en skev bild av judendomen och av den judiska folkgruppen. Bibelcitaten är i och för sig i stort sett riktigt återgivna men olika uppfattningar kan framföras om citatens innebörd och deras betydelse för nutida förhållanden. Det föreligger därför en uppenbar risk för att ett åtal för hets mot folkgrupp kommer att mynna ut i en debatt

140

inför domstolen om Bibelns innebörd och rätta tolkning. Härigenom kan komma att fördöljas vad saken verkligen gäller, nämligen att en grupp människor i samhället genom programmet har blivit utsatta för andras missaktning. Redan med hänsyn härtill kan man hysa tvekan huruvida ett åtal verkligen bör komma till stånd.

Det är viktigt att ta hänsyn till att det förekommer en intensiv, seriös debatt i massmedierna och i andra offentliga sammanhang rörande förhållandena i Israel som otvivelaktigt tjänar som motvikt till meningsyttringar av det slag som programmet representerar. Det har också sin betydelse att det inte kan uteslutas att domstol kommer att anse att det brott som har blivit begånget genom programmet är att anse som ringa och därför inte föranleder annan påföljd än böter.

Vid ett övervägande av samtliga omständigheter har jag kommit fram till den uppfattningen att åtal inte skall väckas mot Rami i detta fall.

Ärendet är härmed avslutat.

Hans Stark

Harald Dryselius

141

 

JKs DOM UTAN RÄTTEGÅNG 1988-03-30

Justitiekanslern säger att bibelcitaten i det JK-anmälda Radio Islams program den 3 oktober förra året "används på ett sådant sätt att lyssnaren skall inges föreställningen att den till biblisk tid hänförliga karakteristiken av den judiska folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten är giltig även i fråga om nutides judar". "Härigenom", tillfogar JK, "uttrycks i programmet missaktning för folkgruppen judar." I P1s Kanalen den 31 mars säger JK Hans Stark i en intervju att Radio Islam begått ett lagbrott, men att JK trots detta underlåter att väcka åtal mot Radio Islam för rättslig prövning, eftersom en ny rättegång enligt JK skulle kunna leda till ytterligare smädelser av judar och föranleda diverse teologiska tvister om olika tolkningar av anförda bibelcitat.

Jag protesterar mot JKs egenmäktiga förfarande och bestrider riktigheten i JKs godtyckliga omdöme. Låt mig framhålla följande:

* JK förbigår helt orsaken till att Radio Islam så utförligt behandlade Bibeln med citat från Nya Testamentet i den första tredjedelen av det anmälda programmet. Orsaken var ett officiellt meddelande från det israeliska utbildningsdepartementet att Israels regering beslutat att Nya Testamentet skall utgå från bibelutgåvor i den israeliska skolundervisningen och att Gamla Testamentet förklaras komma från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av människor och alltså inte kan betraktas som likvärdig med Gamla Testamentet.

* Det är alltså Israels koalitionsregering med dess breda väljarunderlag över blockgränserna som uttalat en generell förkastelsedom över Nya Testamentet, kristendomens heliga urkund, och utrensar den som mindervärdig eller farlig i den israeliska skolundervisningen! Tydligen innehåller Nya Testamentet sådant som väcker svår anstöt hos stora delar av Israels judiska befolkning eller anses på något sätt farlig av den israeliska koalitionsregeringen.

142

* Eftersom Radio Islam - efter måttet av sina blygsamma resurser - bedriver undersökande journalistik, fanns det sålunda vägande skäl att ånyo granska innehållet i Nya Testamentet för att undersöka vad som där kan uppfattas som särskilt anstötligt för också vår tids judar i den judiska staten Israel. Syftet var alltså inte, som JK hävdar, att med illasinnat utvalda bibelcitat uttala "nedsättande omdömen om den judiska folkgruppen", utan syftet var att efterforska orsakerna till att Nya Testamentet väcker sådan anstöt bland Israels judar att den israeliska koalitionsregeringen utrensar och fördömer Nya Testamentet ur principiell religiös synpunkt. Därefter såg Radio Islam som sin uppgift att påvisa detta med adekvata bibelcitat, åtföljda av förtydligande kommentarer. Någon annan metodik står inte till buds för den undersökande och seriösa journalistiken.

* JK har uppenbarligen inte med erforderlig observans studerat Radio Islams programinslag, när han påstår att de anförda bibelcitaten skulle åsyfta även "nutidens judar". Redan från början - efter citaten från Matteusevangeliet, 23 kapitlet, verserna 23-33, och Johannesevangeliet, 8 kapitlet, verserna 37 och 44 - noteras särskilt i den därpå följande kommentaren: "Alltså, Jesus fördömer sin samtids judar som hårdnackat höll fast vid sin judendom ..." Här sägs sålunda klart att de i dessa evangelietexter omtalade händelserna och omdömena berör judarna på Jesu tid och dessutom endast de judar i det dåtida Judeen som höll fast vid den judiska lagtroheten och formalismen som Jesus gick till storms mot. Följaktligen handlar det inte om vår tids judar som utgör en synnerligen heterogen befolkningsgrupp spridd i många länder på flera kontinenter!

* Till yttermera visso betonas detsamma i programmet i den därpå följande kommentaren: "I alla de fyra evangelierna i Nya Testamentet omtalas att det var de ledande samtida judarna som ville döda Jesus ..." Alltså, de ledande judarna på Jesu tid som befattade sig med honom för över 1 900 år sedan, inte vår tids judar! För människor med normala förståndsgåvor finns här inga möjligheter till missförstånd.

143

* Alla de följande långa citaten från evangeliernas texter berättar den välkända historien om hur Jesus dömdes enhälligt till döden av judiska Stora Rådet i Judéen under en storm av smädelser och även handgripligheter utan att några verkliga bevis på hans föregivna brott kunde företes, hur sedan de judiska rådsherrarna sökte övertala den romerske ståthållaren Pontius Pilatus att låta romarna verkställa dödsstraffet genom korsfästelse, hur Pilatus envetet spjärnade emot men till slut - efter hotelser att anmäla honom till kejsaren i Rom - föll till föga och beslöt villfara de enträgna judiska rådsherrarnas begäran. Här är det sannerligen inte fråga om några "ur sitt sammanhang lösryckta citat för att ge en skev bild av judendomen och den judiska folkgruppen", som JK gör gällande, utan här ges i ett adekvat koncentrat en bild av händelseförloppet sådant det skildras i evangelierna som torde vara välbekant för varje litterat och elementärt bibelkunnig person.

* Ett intressant spörsmål är varför samtidens ledande judar i Judeen (flertalet judar bodde redan på Jeus tid utanför Judéen, i Alexandria, på Cypern, i Mesopotamien, i Mindre Asien, även i själva Rom) var så ivriga att låta romarna verkställa dödsstraffet som de själva hade dömt Jesus till. Varför lät de inte själva verkställa dödsstraffet, när de i egna angelägenheter hade autonomi och kunde verkställa det genom stening som med den förste kristne diakonen i Jerusalem, Stefanus (vilket omtalas i Nya Testamentets Apostlagärningarna)? I den religionshistoriska litteraturen är detta ämne ganska ofta behandlat, så till exempel i den tyske religionshistorikern Josef Binzlers även till svenska översatta bok Dödsdomen mot Jesus (Diakonistyrelsens förlag, Stockholm 1960, med förord av Uppsalaprofessorn Harald Riesenfeld, som var en av experterna i Bibelkommissionens nyöversättning av Nya Testamentet häromåret). I Radio Islams program ansluter vi oss till professor Binzler genom att besvara denna fråga med hänvisning till ett explikativt ställe i den judiska lagen, i Femte Moseboken, 21 kapitlet, verserna 22 och 23. Detta är en relevant förklaring, alls inte någon illasinnad eller missriktad infamitet riktad mot dagens judiska folkgrupp.

144

* Efter denna sammanfattande redovisning av relevanta texter i Bibeln, främst från Nya Testamentet, summeras ett svar på själva huvudfrågan som ställdes i programmets inledning, nämligen frågan varför Nya Testamentet väcker sådan uppenbar anstöt bland dagens judar i Israel att den israeliska regeringen anser sig föranlåten att ingripa med censur och fördömande uttalanden som inte bara flagrant bryter mot religionsfriheten med vederbörlig respekt för främmande trosbekännare utan även måste skada Israels ofta redan ömtåliga relationer med kristna västerländska stater. Svaret anges i programmet: "Att det föreligger en skarp motsättning mellan judendomen och kristendomen, det framgår i alla händelser mycket klart av Nya Testamentet." (s.8, JKs avskrift) Att sedan vissa kristna - både enskilda och samfund - vill se saken på ett annat sätt genom att lyfta fram vissa andra bibelcitat, må vara teologiskt mer eller mindre acceptabelt men är likväl i detta sammanhang skäligen irrelevant som svar på själva huvudfrågan varför det officiella Israel förbjuder och religiöst förkastar Nya Testamentet.

* I slutet av denna framställning om Nya Testamentet i Radio Islams anmälda program föregrips JKs anmärkningsvärda "dom" mot Radio Islam utan väckt åtal och rättegång, nämligen när vi säger: "Det återstår att se om Radio Islam i det kristna Sverige, där man respekterar religionsfriheten, skall dömas för antisemitism eller judehets, när vi ordagrant citerar ur de kristnas bibel, Nya Testamentet. I så fall är det tydligen den sionistiska makten att tolka lagarna som gäller i Sverige ... att det är sionisterna som dikterar villkoren i detta land." Detta är hårda ord. Men har de inte visat sig vara riktiga i detta fall? Den sionistiske aktivisten Per Ahlmark säger mycket belåtet i en intervju i Sydsvenska Dagbladet den 31 mars efter JKs utfall mot Radio Islam: "Det är viktigt att få en myndighet med sig, och JK är ju en tung instans som nu fått upp ögonen." När JK tidigare helt friade Radio Islam, var det annat ljud i skällan. Då förklarade Per Ahlmark i korus med sina sionistiska meningsfränder att JK var skumögd, ingenting begrep och en samhällsfarlig dåre. Men nu har alltså JK fått "upp ögonen" efter alla de energiska påtryckningar från framstå-

145

ende sionister, också hitkallade ända från USA efter Per Ahlmarks konsultationer i New York med Elie Wiesel och Israels FN-ambassadör (se Expressen den 20 oktober 1987)! Kan detta tolkas på annat sätt än att JK böjt sig för de starka sionistiska påtryckningarna och därmed satt både sitt höga ämbete och rättssäkerheten i fara?

* Det bör tilläggas att också i slutet av programmets framställning av Nya Testamentet betonas att bibelcitaten avser de samtida judarna: "Jesus och aposteln Paulus har sagt så vanvördiga sanningar om sin samtids judar/sionister". Om vår samtids sionister - drygt 1 900 år efteråt - känner sig illa berörda av dessa evangeliska uttalanden av Jesus och av Paulus i dennes brev i Nya Testamentet, så måste detta rimligen vara något som vår tids sionister måste göra upp med Jesus och Paulus eller möjligen med de kristna kyrkor och samfund som inhämtar sin lära och tro från Nya Testamentet och sprider den bland allmänheten, inte något som dessa sionister i vår tid kan förebrå Radio Islam med krav på att nedtysta oss när vi endast korrekt citerar från Nya Testamentet med förtydligande kommentarer. Är man ute efter att utrensa alla misshagliga ställen i Bibeln, också när de utgör omistliga element och ledtrådar i Nya Testamentets berättelser, högspänd dramatik och förkunnelse? Detta innebär införande av statlig censurmyndighet med ytterst långtgående befogenheter att strypa både kulturarvet och åsiktsfriheten. I totalitära stater förekommer ju sådant, vilket inte anses vara särdeles föredömligt ur demokratisk synpunkt. Själva metoden för dylika utrensningar beskrivs ingående av George Orwell i dennes lika kända som skrämmande framtidsroman från 1948, "1984", i det s k Sanningsministeriet, som i själva verket är ett Lögnministerium (vilket ingen får säga högt av rädsla för den allestädes närvarande STOREBROR). Är det ett dylikt sanningsministerium som föresvävar de nitiska JK-anmälarna av Radio Islam och nu även själve JK. Ett sionismens sanningsministerium för historie- och nyhetsförvanskning, också för vederbörlig utrensning av farliga eller allmänt misshagliga uttalanden i Bibeln liksom i annan litteratur också den klassiska som Shakespeares Köpmannen i Venedig (juden och procentaren Shylock är osympatisk,

146

även om han är tragisk), Voltaires Essai sur les meurs et I'esprit des nations (där judarna avfärdas som ojämförligt grymma och barbariska), Immanuel Kants Die Religion inerhalb der Grenzen der blossen Verruft (där judendomen förklaras vara "världens pestsmitta"), Schopenhauers Parerga und Paraltpomena (där judarna blankt avfärdas som "lögnens stora mästare"), Nietzsches Zur Genealogie der Moral (där det heter att "judarna är ett den tillbakaträngda prästerliga hämndlystnadens folk"), Martin Luthers förbittrade sista skrifter Vom Scbem Hamphoras och Die Juden und ihre Lugen och Karl Marx' uppsats Om judefrågan (där judendomen avfärdas som en besatthet av guld och girighet) ... Skall all denna och mängder av annan klassisk litteratur, däribland Anatole France's mest lovprisade mästerverk Drottning Gåsfot (där juden Mosaide skildras som den mest infernaliska skurk), utrensas ur litteraturen? Eller vad är avsikten?

Det synes uppenbart att judendomens ledande representanter i dagens Israel betraktar den kristna tron och läran som djupt anstötlig och farlig - liksom det är lika uppenbart att Israels koalitionsregering med dess breda väljarunderlag har fogat sig därefter och i gärning gjort samma bedömning. I Jerusalem Post International Edition (26 February -3 March, 1984, s. 22) rapporteras att "Israels sefardiska och askenasiska överrabbiner enhälligt fördömde kristna missionärer och beslöt att det är förbjudet för judar att ha något att göra med sådana". I världspressen har vid flera tillfällen också rapporterats att troende judar i Israel, särskilt ortodoxa, gått till fysiska angrepp på kristna - liksom ännu oftare på muslimer - och trängt in i de kristnas församlingshus - liksom i moskéer - och ofredat de bedjande, i några fall har dessa judar bränt ned kristna församlingslokaler utan att drabbas av några straffpåföljder. Israels premiärminister Yitzhak Shamir höll på långfredagen i år ett brandtal utanför Betlehem på den Israelockuperade Västbanken, där han nedlåtande förklarade att "de där nere", d v s palestinierna, "till dem säger vi från denna höjd och från ett tusenårigt perspektiv att de inte är förmer än gäshoppor". Detta vanhelgande förakt av palestinska medmänniskor (vilkas land man erövrat och vilka man ständigt skändar och misshandlar) vittnar om en sådan inhuman

147

arrogans att det svårligen kan överträffas. Tidigare har emellertid Israels ÖB, Rafael Eytan, kallat palestinierna "kackerlackor" (SvD,2 april 1988). Tidigare har förre israeliske premiärministern, Menachem Begin, kallat palestinierna för "den plåga som tidigare omnämnts i Bibeln", varmed han liksom senare Shamir torde åsyfta de sju "plågor" som Israels Gud sände över Egypten, däribland gräshoppssvärmar (2 Mos. 10;12-15). Här har vi i åratal fått höra, främst av judiska överlevande från "Förintelsen", att nazisternas förintelse av judar föregicks av antisemiternas föraktfulla och hätska språkliga tillvitelser mot judarna: att den som börjar med att kalla ett visst folk för parasiter eller ohyra slutar med att övergå från ord till handling och utrotar den förment plågsamma ohyran. Rabbinen och överstelöjtnanten i israeliska armén, Abraham Avidan, har till exempel förklarat att enligt gällande judisk lag, halascha, är det fullt tillåtet för den israeliska armen att "döda även goda civila bland icke-judar". (David Shacham: Al-Hamishmar Chotam supplement, Jerusalem, 28 mars 1975, citerat av prof. Israel Shahak: Begin and Co., Jerusalem, sept. 1977, s.70). Rabbinen Schlomo Ritskin, som anses tillhöra den moderata falangen bland de judiska bosättarna på Västbanken, sade i sitt hälsningstal till premiärminister Shamir på långfredagen: "Vi utkämpar ett trefrontskrig: mot araberna, mot massmedia och mot antisemiterna." (SvD, 2 april 1988).

* Det synes alldeles uppenbart att den israeliska regimen har fogat sig efter också de mer fanatiska rabbinernas påbud och krav och att därmed ett slags militant judisk teokrati, påminnande om de krigiska mackabeernas (vilkas grymma och blodbesudlade herravälde omtalas i Mackabeer-böckerna i Gamla Testamentets apokryfer), alltmer befästs i vår tids Israel. Ursprunget och förebilden i Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet. Det är av största vikt - och fullt relevant - när man skall försöka förklara de aktuella förhållandena i vår tids Israel med dess skändliga behandling av palestinierna, som är både muslimer och kristna, att här framföra skarp kritik mot Israels ingrepp mot religionsfriheten - och inte bara mot de fysiska övergreppen. Detta måste vara fullt legitim samhällskritik och har självfallet inget att göra med den (övervägande

148

välassimilerade) judiska folkgruppen i Sverige. Om vissa medlemmar av denna judiska folkgrupp i Sverige tar anstöt av denna kritik, kan detta inte innebära annat än att dessa solidariserar sig med den fanatiska intoleransens Israel och att de därmed är principiella fiender till tolerans, religionsfrihet och upplyst demokrati, vilket måste stå för dem, inte för Radio Islam som är anhängare av tolerans, religionsfrihet och upplyst demokrati!

Vad beträffar den andra avdelningen i det anmälda programmet i Radio Islam, det som behandlar De sju dödssynderna och judendomens Torah (den judiska lagen och läran som omfattar de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet), så upprepas inledningsvis rapporten från det israeliska utbildningsministeriet att "Gamla Testamentet kommer från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av människor och att de därför inte är likvärdiga". (s. 9) Med judendomen avses här vissa bärande inslag i just Gamla Testamentet, judendomens Bibel, eftersom allt däri "kommer från Gud", också enligt den israeliska koalitionsregeringen, inte endast från vissa rabbiner eller från en eller några judiska trossamfund. Israels koalitionsregering, bestående av de två stora politiska blocken, representerar ju den övervägande majoriteten av Israels judiska befolkning.

JK hävdar i sitt fällande utslag mot Radio Islam att detta närradioprogram är "tendentiöst: att citaten skapar, lösryckta ur sitt sammanhang och utan historiskt perspektiv, enligt min (JKs) mening en skev bild av judendomen och av den judiska folkgruppen". Denna lika försåtliga som grundlösa beskyllning måste bestämt avvisas. De återgivna bibelcitaten är självfallet tendentiösa i den meningen att de är valda för att tydliggöra den bärande förkunnelsen och moraluppfattningen, vilket är även vetenskapligt fullt befogat. Men dessa bibelcitat är infe tendentiösa i den mening som JK här lägger in i ordet: de är inte valda för att framställa "en skev bild av judendomen och den judiska folkgruppen", eftersom det i Gamla Testamentet inte finns några motbilder, inte finns något som klart och entydigt motsäger vad som framkommer i de återgivna bibelcitaten - annat än enstaka uttalanden som endast kan ge just en

149

skev helhetsbild av den gammaltestamentliga judendomen. Senare tillkomna teologiska spetsfundigheter och mer eller mindre godtyckliga omtolkningar av de bärande textställen som Radio Islam återgivit är i sammanhanget irrelevanta ur sanningens synpunkt.

* Radio Islam utmanar härmed JK att återge relevanta citat från Torah som motsäger eller bara modifierar de i programmet återgivna citatens klara innebörd om De sju dödssynderna (högmod, avund, vrede, lättja, vällust, girighet och frosseri). Så länge JK inte kan eller vill besvära sig med att göra detta - faller hela denna anklagelse mot Radio Islam platt till marken. För övrigt bör än en gång betonas att kritiken i Radio Islams anmälda program gäller judendomen som sanktionerats av Israels koalitionsregering, inte "den judiska folkgruppen", som ju omfattar personer av de mest skilda åskådningar, därav många ateister för vilka att religion, särskilt kanske judendomen, är förhatlig eller totalt främmande och likgiltig. Särskilt framhålls också i programmet att kritiken avser "den mosaiska judendomen" (s. 19) och att den "på Jesu tid förvaltades av sadducéerna, översteprästerna och fariseerna och som räknas till den nutida judendomens läromästare" (s. 20). Ledande rabbiner i vår tid har betygat detta. Vill och kan JK gendriva detta, så torde JK komma i konflikt med judendomens främsta representanter i Israel, USA och övriga världen, inklusive överrabbinen Morton Narrowe i Stockholm!

* Eftersom hela Gamla Testamentet och inte bara Torah (de fem Moseböckerna) sanktionerats av Israels koalitionsregering ("kommer från Gud"), så är det helt legitimt att Radio Islam med sitt starka engagemang för de fördrivna och förtryckta palestinierna och kritik av ockupations och världsmakten Israel, kritiskt granskar Gamla Testamentet, också Psaltaren, den judiska sång- och böneboken och de s k historiska böckerna som Gamla Testamentet och Andra Samuelsboken och därur återger vissa relevanta citat för att visa hur den i Israel än i dag lovprisade "hjältekonungen David" for fram mot ammoniterna ("Ammons barn"), som bebodde Kanaans land, alltså just Palestina och det nuvarande Israel, i synnerhet som vår tids palestinier fått plågsamt

150

och tragiskt erfara hur vår tids sionistiska judar, som räknar sig som ättlingar och arvtagare till Davids israeliter: ammoniterna mördades metodiskt och kallblodigt för att sedan förintas i eld av Davids Israel (2 Sam. 12:29-31), medan Ben-Gurions, Begins och Shamirs Israel har med våld och terror fördrivit bortåt 750 000 palestinier från deras urgamla hembygder i samband med den judiska staten Israels utropande 1948 och sedan diskriminerat, förtryckt, skändat och misshandlat kvarvarande palestinier. Att det här finns ett djupgående ideologiskt samband mellan den sanktionerade gammaltestamentliga judendomen och det militant sionistiska Israels politik har ingående dokumenterats av professor Israel Shahak, som grundat och leder Kommitten för mänskliga rättigheter i Israel - så till exempel kan vi hänvisa till Shahaks även till engelska översatta antologi BEGIN AND C.O. AS THEY REALLY ARE. I denna dokumentationssamling redovisas hur många militant ortodoxa judiska rabbiner i stor omfattning också är högre officerare i Israels armé och bedriver en rent bibelfundamentalistisk propaganda för de israeliska officerarna och soldaterna - detta har vi refererat i ett annat program i Radio Islam.

Det är signifikant att JK helt förbigår det senare inslaget i det anmälda programmet i Radio Islam, där vi dokumentärt belyser det nära samröret mellan ledande sionister och antisemiter och även med det nazistiska Tyskland. Redan den politiska sionismens grundare och förste ordförande för Världssionistiska Organisationen, dr Theodor Herzl, betygade ofta att antisemiterna var sionismens nyttigaste välgörare. Och redan kort efter Hitlers maktövertagande 1933 samarbetade sionister i Tyskland och det dåtida Palestina med ledande nazister. Så sent som 1941, alltså under andra världskriget, uppvaktade en sionisisk deputation den tyske militärattachen i Ankara och anhöll om ett vapenbrödraskap mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland - för att bekämpa Storbritannien som då var mandatmakt över Palestina! Här är det i hög grad modern historia om sionismen som belyses. Skall JKs fördömande av Radio Islams program tolkas som att det är förbjudet att beröra vissa känsliga historiska fakta, när de på något sätt kan misshaga sionisterna? Hur överensstämmer i så fall detta

151

med JKs bedyranden i bland annat P1s Kanalen den 31 mars 1988 att "det är viktigt med en fri och öppen debatt"? Och när JK manar Radio Islam att undvika att beröra den på Gamla Testamentet grundade sionistiska ideologin (Israel skulle aldrig finnas utan Bibelns Gamla Testamentet), innebär då inte detta att JK låter JK-ämbetet förvandlas till en kamouflerad censurinrättning som gör allt JKs lovprisande av yttrandefriheten till en grym fars?

***

ISRAELMAFFIANS KAMPSÅNG

På med dom roliga mössorna grabbar,

nu ska vi garva åt arabernas tabbar,

för Israels sak är vår

och kampen blir varken lång eller svår.

Israels soldater gör hjältedater,

araberna knatar hem till sin mamma

ryssar och kineser

kan göra detsamma.

LARS GUSTAVSSON

 

152

 

ISRAEL ÄR INGEN DEMOKRATI

- säger ledande israeliska politiker själva

Ständigt läser och hör vi de sionistiska propagandisterna försäkra, att "Israel är Mellanösterns enda demokrati".

Att detta är felaktigt och rent hyckleri, är uppenbart, och vi ha ofta påtalat det: Israel är ingen demokrati, eftersom denna judiska stat diskriminerar och förtrycker palestinierna, som är det erövrade och ockuperade Palestinas ursprungliga befolkning.

Det intressanta är att inte bara palestinierna och deras vänner och inte bara vissa oppositionella israeliska judar utan även framstående israeliska politiker erkänt, att Israel inte är en demokrati.

David Ben-Gurion, en av den judiska statens grundare och Israels premiärminister från 1948 till 1963, bortsett från två år under 50-talet - denne Ben-Gurion har sagt följande: "Det finns ingen demokrati i det här landet ... Folket har inget att säga till om vem som bildar regeringen och kan inte välja sina representanter - allt detta görs av partimaskinen."

Detta sade den pensionerade israeliske premiärministern och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion den 10 oktober 1971 i New York Times.

Och Chaim Herzog, tidigare chefen för Israels militära underrättelsetjänst, därefter Israels FN-ambassadör och i dag Israels statspresident - denne Chaim Herzog sade följande i The Jerusalem Post Weekly den 4 januari 1972:

"Den genomsnittlige medborgaren i Israel erhåller inget tillräckligt stöd från regeringen, som rättar sig efter olika påtryckningsgrupper på bekostnad av den enskilde. Lagar som är avsedda att skydda individen åsidosätts på grund av vissa särintressen. Knesset, det israeliska parlamentet,

153

representerar inte den enskilde medborgaren, eftersom dess ledamöter inte är valda av honom. Den röstberättigade röstade inte på en representant utan på ett parti som bekymrar sig om honom eller henne endast en gång vart fjärde år."

Chaim Herzog beklagar också den genomgående tendensen i Israel att "totalt strunta i demokratins grundläggande regel att en medborgare är oskyldig inför en domstol ända tills bevis kan framläggas om att han eller hon är skyldig till en viss förseelse eller ett visst brott". Vidare har Chaim Herzog kritiserat "det skattesystem i Israel som också varje regering medgivit leder till korruption av den allmänna moralen".

Och i en ledare i Israels kanske mest inflytelserika nyhetsmagasin Háolam Hazeh den 5 mars heter det:

"Den som tror att Israel är en demokrati, en demokratisk stat, bör nog tänka efter ännu en gång om detta har med verkligheten att göra."

Att det politiska systemet i Israel inte bara möjliggör utan institutionaliserar politisk och ekonomisk korruption på högsta nivå, anser ingen mindre än professor Shlomo Avineri, som bl a var chef för socialvetenskapliga institutionen vid hebreiska universitetet i Jerusalem och direktör för premiärministerns kansli. I New York Times den 15 juni 1973 säger denne politiskt erfarne socialvetenskaplige professor:

"Israel har en klass kapitalister som uppmuntras och stöds av regeringen. De skapar personliga rikedomar på regeringens politik väldiga rikedomar som står i bjärt kontrast till det politiska systemet "

***

154

 

ISRAEL ÄR EN POLISSTAT

- detta erkänner även höga israeliska jurister

Under den brittiska mandatperioden i Palestina åren 1922 till 1947 införde de brittiska kolonialmyndigheterna mycket stränga lagar och föreskrifter för att upprätthålla ordningen och förhindra utbredning av terrorism. De judiska sionisterna protesterade våldsamt mot dessa lagar och förordningar. Vid en konferens som 400 medlemmar av judiska juristförbundet höll i Tel Aviv i februari 1946 - alltså två år före den judiska staten Israels tillkomst - förklarade förbundets ordförande dr A Dunkelbaum, som senare skulle bli medlem av Israels Högsta Domstol:

"Dessa lagar strider mot de mest grundläggande principerna för lag, rättvisa och rättsvetenskap. De ger de administrativa och militära myndigheterna makt att påbörda straff som endast kan betecknas som fullständigt godtyckliga ... Syftet med denna konferens är att protestera kraftfullt mot dessa lagar, som berövar varje bosättare de grundläggande rättigheterna ... som står i motsättning till lag, ordning och rättvisa." (Från Dunkelbaums inledningsanförande, återgivet i Haparaklete, Juristen, i februari 1946, s. 58-64)

Också den judiska agenturens representant, dr Bernard Joseph, som sedan under namnet Dov Joseph i 17 år skulle tjänstgöra som Israels justitieminister, delade denna strängt avvisande inställning till den brittiska mandatmaktens hårda säkerhetslagar och yttrade vid denna konferens följande:

"Beträffande de brittiska säkerhetslagarna har vi alla blivit offer för en officiellt erkänd terrorism, eller kommer den individuella friheten att segra ... Varje medborgare kan med dessa lagar fängslas på livstid utan rättegång. Det finns ingen trygghet för friheten eller individen. Det finns ingen möjlighet att vädja till högre rättslig instans gentemot beslut som fattats av den militära befälhavaren ..."

Också Jaacov Shapiro, som senare skulle bli israelisk justitie-

155

kansler och justitieminister framförde vid denna judiska juristkonferens sina starka protester mot de brittiska militärlagarna under mandattiden i Palestina. Han sade:

"Det system som inrättats i Palestina saknar motsvarighet i varje civiliserat samhälle - det fanns inte ens sådana lagar i det nazistiska Tyskland. Det finns i själva verket bara en motsvarighet - förhållandena i ett ockuperat land ... Det är vår plikt att ropa ut till hela världen att dessa säker hetslagar förstör själva grundvalarna för rätten i detta land."

De judiska juristernas konferens avslutades med en resolution, i vilken de brittiska militärlagarna kraftigt fördömdes för att - och här är det värt att noga uppmärksamma följande -"beröva den palestinske medborgaren hans grundläggande rättigheter som människa, undergräva lag och rättvisa, utgöra en allvarlig fara för den enskildes liv och frihet och upprätta ett våldets herravälde utan varje rättslig kontroll."

De brittiska kolonialmyndigheterna såg sig inte föranlåtna att vidtaga några ändringar. Men - när den judiska staten Israel 27 månader senare utropades, blev det inte heller någon ändring: den judiska staten övertog in till denna dag den brittiska mandatmaktens militärlagar.

Vad de höga juristerna på sin juristkonferens högtidligen fördömde som omänsklighet och fullständig rättslöshet, värre än i det nazistiska Tyskland, det har den judiska staten Israel bara fortsatt att utöva - och - väl att märka - med de tidigare upprörda juristerna som Israels högsta juridiska ämbetsmän: justitieministern Dov Joseph, justitiekanslern och senare justitieministern Jaacov Shimshohn Shapiro! Det hyckleri hos de judiska fariséerna som Jesus en gång så kraftfullt fördömde sitter sannerligen i högsätet i den judiska staten Israel! Och därtill "omänskligheten" och "rättslösheten"!

***

156

 

"PLIKTEN ATT FÖRDÖMA JUDISK NAZISM"

Presstalesmannen för den sionistiska fredsrörelsen Oz ve Shalom, Yehezkel Landau, har i en intervju sagt följande:

"Vår sionistiska dröm kan bli en mardröm om vi inte förstår begränsningen i Israels vilja att dominera andra människor."

Israel Shahak, ordförande i det s k Förbundet för de mänskliga rättigheterna, säger i sin bok Le Racisme de I'Etat d'Israel följande:

"Som ett offer för nazismen, vilken jag fördömer, känner jag det som min plikt att fördöma judisk nazism. Jag tvekar inte att säga att judarna i Israel - och med dem majoriteten av världens judar - just nu undergår en process av nazifiering ... Tyskarna som levde under Hitler borde ha tagit sitt liv hellre än att bli nazister. För mig råder samma förpliktelse, som jude i Israel i dag" (s.88 och 267). På bokomslagets baksida står följande: "Författaren av denna bok är hotad till döden av de israeliska fascisterna ..." Israel Shahak är kemilärare vid hebreiska universitetet och bosatt i Västra Jerusalem.

Den israeliske författaren A B Jehoshua har i en intervju sagt följande:

"Judendomen är ett misslyckande: I dag har den judiska ortodoxin satt en fana i händerna på en förtrupp av reaktionära krafter i det här samhället.

För mig är katastrofen i judendomen idén om att vara utvald och vittne. Ingen vill höra oss predika universell moral! Det är nonsens! Hela historien här är en neuros. "Nästa år i Jerusalem." Jag såg inte egyptier och etiopier ränna omkring i världen och längta hem. När svenskarna flyttade till Amerika blev de amerikaner och satt inte i evighet och sade, "Nästa år i Stockholm".

157

"Förställ dig en professor i rummet här intill som sitter och talar om Nicaragua, som han kommer ifrån, hela tiden. Han firar Nicaraguas nationaldag och samlar in pengar och skickar sina barn dit på läger. "Nästa år i Nicaragua!" Naturligtvis blir jag lömsk på denne man så småningom. Åk då för höge fan till Nicaragua!" (DN, 3 januari 1988)

***

158

 

SIONISTLEDARES FÖRAKTFULLA UTTALANDEN OM PALESTINIER, ARABER OCH MUSLIMER

David Ben-Gurion, Israels förste premiärminister och ledare för det israeliska arbetarpartiet, ville köra iväg alla palestinier. Detta uppger en av Israels ledande politiska kommentatorer Boaz Evron i den israeliska tidningen Yediot Aharonot den 1 april 1975. Han skriver: "Ben-Gurion hoppades att Israels araber skulle bli så irriterade, när vi på olika sätt besvärar dem och gör livet till ett litet helsike för dem, att de kan tvingas lämna sitt land av fri vilja".

Golda Meir, som också var Israels premiärminister och även ledare för det israeliska arbetarpartiet, visade det fullständiga föraktet för palestinierna genom att förneka deras existens. "Det finns inga palestinier", sade hon. Själva namnet Palestina är en nagel i ögat på sionisterna, eftersom det är härlett från filisteerna, ett folk som fanns utmed hela kustlandet långt innan israeliterna en gång kom till Palestina - enligt deras egen bibel, som de betraktar som sin historiebok.

Chaim Weizmann, ordförande för den judiska agenturen i Palestina under den brittiska mandatperioden och sionist-ledare och sedan Israels förste statspresident, uttalade sitt arroganta förakt för araber och muslimer till den brittiske utrikesministern Arthur Balfour den 30 maj 1918. Weizmann sade:

"Araberna, som är ytligt sluga och snabba i repliken, dyrkar en sak och endast en sak: makt och framgång ... De brittiska myndigheterna, som bör väl känna till arabernas förrädiska natur, bör ständigt se upp mycket noga. Ju rättvisare den engelska regimen försöker vara, desto mer arroganta blir araberna ... För närvarande - alltså år 1918 - ser det ut som om det skulle bli ett arabiskt Palestina, om det fanns ett arabiskt folk i Palestina. I själva verket kommer det inte att bli så, eftersom feltahen, den arabiska jordbrukaren, befinner sig minst fyra århundraden efter i utvecklingen, och eftersom den styrande klassen araber är obildade, oupp-

159

fostrade, giriga och lika opatriotiska som lata och allmän ineffektiva."

Dr A Carlebach, chefredaktör för den inflytelserika israeliska tidningen Máariv, säger den 7 oktober 1955 i sin tidning följande:

"Islam är fienden till all fruktbar tanke, alla verkliga initiativ och alla produktiva idéer. Islam har inte åstadkommit något gott i det förflutna, och kommer aldrig heller att göra det i framtiden. Islam representerar mörk reaktion för hundratals miljoner mänskliga varelser."

Detta säger alltså en ledande israelisk journalist - okunnigheten, arrogansen och föraktet kan inte vara större.

Och detta förakt för araber och muslimer är mycket utbrett bland den judiska befolkningen i Israel och blir bara allt värre med åren, enligt ett flertal opinionsundersökningar. År 1970 ansåg 23% av Israels judar att de kände sig besvärade om de skulle behöva sitta vid ett bord intill en arab på samma arbetsplats, 54% om deras barn skulle undervisas av en arabisk lärare i skolan, 74% om deras barn blev nära vänner med en eller flera araber. År 1985 hade dessa siffror genomsnittligt stigit med 15% - alltså rasfördomarna bara ökar bland den judiska befolkningen i Israel!

Inte undra på, när så gott som alla de ledande sionisterna - de må vara politiker eller publicister - uttalar sitt ohöljda förakt för araber och muslimer! Så är det ställt med "demokratin Israel", som Per Ahlmark och andra sionistiska propagandister lovprisar och till varje pris vill försvara mot kritik!

160

 

SKALL VI LITA PÅ VAD SIONISTLEDARNA HAR SAGT? VI TROR ATT DET FINNS ANLEDNING ATT GÖRA DET.

Den politiska världssionismens grundare och dess förste ordförande Theodor Herzl säger i sin bok Den judiska staten, som först utkom på tyska i Leipzig 1896, Der Judenstaat, på sidan 25 följande:

"Vårt undre skikt proletariseras till omstörtare och bildar alla revolutionära partiers underofficerare och samtidigt växer vårt övre skikts fruktansvärda penningmakt."

Den i Paris utgivna judiska tidningen Le Peu le Juifs skrev på ledande plats den 8 februari 1919, alltså två år efter bolsjevikernas Oktoberrevolution 1917, och ett år efter den av de två judarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht ledda Spartakistrevolutionen i Berlin och samma år som den av judarna Kurt Eisner, Ernst Toller, Erich Mühsam, Levien och Levine igångsatta revolutionen i Bayern med upprättandet av en "rådsrepublik" efter sovjetisk modell och som juden Bela Kun gjorde revolution i Ungern - då skrev Le Peuple Juifs följande:

"Världsrevolutionen, som vi nu upplever, är helt och hållet vårt verk. Denna revolution kommer att befästa den judiska rasens herravälde över alla andra raser."

Och den sionistiska världsorganisationens ledare och sedermera den judiska staten Israels förste statspresident, Chaim Weizmann, höll år 1920 ett tal i Jerusalem om "Den judiska renässansens skönhet", som sedan återgavs i den judiska tidningen Jiidische Rundschau, nr 4, som utgavs i Berlin samma år.

Där skrev sionistledaren Chaim Weizmann följande om hur Balfourdeklarationen år 1917 tillkom. Där den engelske utrikesminisiern Arthur Balfour lovade judarna "ett nationalhem i Palestina". Chaim Weizmann sade:

"Vi uppnådde deklarationen - alltså Balfourdeklarationen - inte genom underverk utan genom ihärdig propaganda,

161

genom oupphörliga bevis på vårt folks livskraft. Vi sade till de tongivande politiska ledarna i världen: - Vi kommer till Palestina antingen ni vill det eller ej. Ni kan påskynda vår ankomst eller fördröja den, men det är bättre för er att hjälpa oss att komma dit, ty annars kommer vår uppbyggande kraft att förvandlas till en förödande kraft, vilken kommer att få hela världen att jäsa."

Alltså, den världssionistiska organisationens ledare använde sig av exakt samma metod som alla gangsterledare och maffialedare: utpressning för att få igenom sina krav. Om inte dåtidens mäktigaste staters ledare tillmötesgick sionisternas krav på att få Palestina, så hotade sionisterna med att mobilisera den judiska befolkningen i förödande uppror och revolutionära jäsningar. Att sionistledarna verkligen menade allvar kunde de senare visa med Oktoberrevolutionen i Ryssland, revolutionerna i Tyskland och Ungern, där judar i stor omfattning var både anstiftare och ledare. Att det verkligen var övervägande judar och inte ryssar som genomdrev och sedan till egen fördel utnyttjade bolsjevikrevolutionen i Ryssland, är historiskt väl bestyrkt. Robert Wilton, den välansedda brittiska tidningen The Times korrespondent i Ryssland sedan många år, uppskattade antalet judar bland sovjetregeringens ledande kommissarier under Lenins tid till "över 90%" - Se Wiltons bok Romanoffs sista dagar, som utgavs i London 1920, sid. 27-28, 81, 118-119, 127, 147-148. Också under Stalin dominerade judarna bland Sovjets ledare: år 1936 var av 59 medlemmar i Centralkommittén 56 judar, och alla Sovjets ambassadörer - utom den i London -var judar. London Times Europakorrespondent, Douglas Reed, skrev i sin bok Dårskapens marknad 1938, att Sovjets censurmyndigheter till hundra procent bestod av judar ännu år 1935. Fram till slutet av 30-talet var Sovjet judiskt behärskat.

Till detta kommer att ledande samtida sionister och sionistiska tidningar som Jewish Chronicle i London den 4 april 1919, The American Hebrew den 9 oktober 1929 och Le Droit de vivre i Paris den 5 december 1935 på ledande plats uttryckte sitt fulla stöd för och gillande av bolsjevik-

162

revolutionen och Sovjetsystemet. Den sionistiska kritiken av Sovjet kom först sedan den sionistiska staten Israel hade bildats och konsoliderats och när Sovjet inte ville släppa alla sina judar till Israel och förlora en mängd kvalificerade judiska tekniker och andra högutbildade akademiker.

Fakta är fakta, även när de är synnerligen obehagliga för sionisterna och deras propaganda.

***

163

 

SKALL VI TRO PÅ VAD SIONISTLEDARNA HAR SAGT I DAGENS ISRAEL?

Deras uttalanden avslöjar i varje fall deras oerhörda övermod och vad de vill och tror sig kunna genomföra.

Moshe Dayan, israelisk general och politiker, sade den 25 juni 1969 i Londontidningen Times följande:

"Våra fäder uppnådde de gränser som erkändes i delningar planen. Vår generation har nått 1949 års gränser och utvidgat den judiska statens område. Nu, efter sexdagarskriget 1967, har den nya generationen lyckats nå Suez, Jordanfloden och Golanhöjderna. Men detta är inte slutet. Vi kommer att utvidga våra gränser bortom Jordanfloden och kanske omfatta hela Libanon och centrala Syrien också "

Och generalen Yitzhak Rabin, också israelisk politiker för arbetarpartiet och idag ansvarig för den israeliska krigsmakten och ockupationspolitiken, denne Rabin sade den 20 juli 1973 till den israeliska tidningen Háaretz följande:

"Amerikanerna har gett oss vapen så att vi ska använda dem när det är nödvändigt - i vissa fall är det tillåtet för den civiliserade världen att ta kontroll med våld över oljekällorna i hela Mellanöstern."

Och den israeliske generalen och politikern Arik Sharon, ökänd som Beiruts slaktare och ordergivare av masslakten i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila sommaren 1982, sade den 7 juni 1973 i den israeliska tidningen Yediot Aharorat:

"Israel är nu en militär supermakt ... För amerikanerna är det viktigaste att Israel är starkt. Alla de europeiska ländernas militära styrkor är svagare än våra. Israel kan på en vecka erövra ett område från Khartoum i Sudan till Bagdad i Irak och ända till Alger."

164

Och David Ben-Gurion, som den sionistiska propagandan i bl a Sverige söker helgonförklara, han sade den 21 maj 1947 i sin dagbok:

"Arabländernas svaga punkt, deras akilleshäl, är Libanon. Det islamiska herraväldet där är konstlat och kan lätt störtas. En kristen stat bör upprättas där, som vi kan ingå ett förbund med. Sedan när vi har brutit Arablegionens styrka och bombat Amman, huvudstaden i Jordanien, kan vi utplåna Transjordanien. Därefter kommer Syrien att falla samman. Och om Egypten då skulle våga föra krig mot oss, skall vi bomba Port Said, Alexandria och Kairo. Vi skulle då sluta krigföringen och få Egypten, Assyrien och Kaldéen att betala till oss vad de är skyldiga våra förfäder."

Och detta skrev alltså David Ben-Gurion redan 1947, året innan den sionistiska banditstaten upprättades den 14 maj 1948. Kan det tydligare avslöjas vad sionistledarna från början är ute efter och vill. Är det en tillfällighet, att Israel aldrig velat fastställa sina gränser? Naturligtvis inte. Dessa sionister är ute efter att roffa åt sig mer och mer arabiskt land! Detta är expansionistisk politik, imperialistisk erövringslusta - inget annat! När skall de många okunniga och aningslösa Israelvännerna i Sverige och övriga västvärlden vakna upp och se verkligheten sådan den är?

***

165

VAD RADIO ISLAM ANSER

 

 

OM SIONISMEN, JUDENDOMEN, ISRAEL,ANTISEMITISMEN OCH PALESTINAFRÅGAN

Mot bakgrund av vissa kommentarer i massmedia till ett antal JK-anmälningar mot Radio Islam för "hets mot folkgrupp" vill jag som ansvarig utgivare för Radio Islam framhålla följande:

 1. Radio Islam, bakom vilken står Svensk-Islamska Förbundet (SIF), är ekonomiskt och partipolitiskt oberoende. Radio Islam står sålunda helt fri från allt beroende av och alla bindningar till statsmakter, religiösa som profana organisationer, ekonomiska föreningar, korporationer och företag.

FÖR FRI DEBATT OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

 2. Radio Islam vill genom saklig information och fri debatt bland meningsfränder och meningsmotståndare värna om yttrandefriheten och verka för ökad förståelse och vänskap mellan de islamska folken och svenska folket, varvid bör noteras att enbart i stockholmsområdet bor drygt 35 000 muslimer och i hela Sverige bortåt 75 000 (vilket är mer än fyra gånger så många som den judiska befolkningen i Sverige).

 3. Radio Islam försvarar de grundläggande demokratiska rättigheterna enligt FN-stadgan mot rasism, kolonialism och åsiktsförtryck vare sig detta sker genom statligt maktspråk, byråkratiskt paragrafrytteri eller genom politisk, ideologisk eller religiös fanatism.

 4. Radio Islam hävdar alla folks och staters rätt till självbestämmande på deras

166

egna villkor utan inblandning från stormakter och främmande ideologier som utövar förtryck.

MOT SIONISTISK TERROR OCH ISRAELS OCKUPATION

 5. Radio Islam fördömer den sionistiska terrorismen och Israels ockupation av Palestina med åtföljande förtryck av palestinierna. Sionisterna började med ett veritabelt terrorvälde, när hundratusentals palestinier med våld och besinningslös terror fördrevs från sina gamla hembygder av beväpnade sionistiska inkräktare som sprängde hela byar i luften, kallblodigt mördade och lemlästade kvinnor, barn och åldringar för att sedan förevisa stympade människor och förkolnade lik i avsikt att skrämma de kvarvarande palestinierna på flykt ur landet, varefter dessa terrorns ligor och förbrytarband självrådigt utropade "den judiska staten Israel". Än i denna dag, fyra decennier senare, vägrar denna sionistiska stat kategoriskt dessa fördrivna palestinier rätten att återvända till sina hembygder, sina fäders gamla land. I stället måste många av dem, deras barn och barnbarn i decennium efter decennium leva i flyktingläger i Libanon, där de ständigt utsätts för

167

israeliska raketbeskjutningar och israeliska flygbombardemang - och detta barbariska övermod pågår oavbrutet år ut och år in utan en enig världsopinions fördömanden med kraft att ingripa mot den massmördande usurpatorstaten Israel!

 Samtidigt öppnar detta Israel sina portar på vid gavel för all världens judar att strömma in i landet, där de automatiskt erhåller israelsikt medborgarskap, trots att varken de eller deras förfäder sedan över två tusen år satt sin fot tidigare i detta palestiniernas land - och allt detta därför att deras gud ingick ett kontrakt med deras mytiska förfäder i en mycket avlägsen och dimmig forntid om att de är ett herrefolk, "Herrens utvalda egendomsfolk" (2 Mos. 19:5-6) och av honom fick ett löfte att erövra Palestina (Kaanans land), fördriva eller döda dess invånare, röva allt vad dessa byggt och odlat och plundra dem på deras egendomar (5 Mos. 6:10-19). Därmed skulle sionisternas våld och rov få någon slags biblisk sanktion.

 Kan detta barbari gälla för upplysta människor och civiliserade stater i vår tid? Kan rättvisa skipas och fredlig lösning av Palestina-frågan uppnås med en grym erövrarstat, som grundar sin existens på en gudom som gett sitt folk rätt att döda och fördriva ett annat folk och röva detta folks land? NEJ och åter NEJ!

 

MOT SIONISMENS RASISM OCH IMPERIALISM

 6. Radio Islam ansluter sig helhjärtat till den FN-resolution 3375 från 1975 (som antogs av en stor majoritet av FN:s medlemsnationer, men tyvärr inte av Sverige) där sionismen fördömdes som en rasismens ideologi och politik, fullt jämställd med Sydafrikas apartheid (som ju

168

enhälligt fördöms i Sverige). I den sionistiska staten Israel diskrimineras, terroriseras och förödmjukas palestinierna som Sydafrikas svarta.

 7. Radio Islam fördömer sionismen som våldets, terrorns och det brutala förtryckets och skändliga svekets ideologi, en fiende inte bara till det palestinska folket utan till hela mänskligheten, också till alla judar, som bedragits av den sionistiska propagandans hot och hat.

 Vi instämmer med vad PLO-ledaren Yasser Arafat sade i sitt stora tal inför FN:s generalförsamling den 13 november 1974:

"Sionistisk teologi användes mot vårt palestinska folk: ändamålet var inte bara att etablera västvärldens koloniseringspoliktik utan också att skilja judar från deras olika hemländer och senare fjärma dem från deras nationer. Sionismen är en ideologi som är imperialistisk, kolonialistisk, rasistisk; den är djupt reaktionär och diskriminerande; den är förenad med antisemitism genom sina bakåtsträvande grundsatser och är, när allt kommer omkring, endast den andra sidan av samma mynt. När det föreslås att anhängare av den judiska tron, oavsett vilken nationalitet de har, inte skall hysa lojalitet med sina hemländer och inte leva på ett jämlikt sätt med sina andra icke-judiska landsmän - då är avsikten antisemitisk. När det föreslås att den enda lösningen till judeproblemet ligger i att judarna måste fjärma sig från samhällen eller nationer, av vilka de har varit en historisk del, när det föreslås att judar löser judeproblemet genom att utvandra och med våld bosätta sig i ett annat folks land -då förordas samma politik som antisemiterna förde mot judarna."

 

169

 

HAR ISRAEL "RÄTT ATT EXISTERA SOM JUDISK STAT"?

 8. Radio Islam frågar: Hur kan en så stor del av den i övrigt upplysta svenska opinionen svälja den fräcka sionistiska propagandalögnen att motståndet mot sionismen ("antisionismen"), en ideologi som legitimerar det råaste våld och skändligaste förtryck, skulle vara "antisemitism" (hat och förakt till judar), när det är just sionismen som animerar till antisemitism?

9. Radio Islam frågar: Varför håller det demokratiska och frihetsälskande Sverige på den sionistiska erövrar- och förtryckarstaten Israels rätt att existera som "judisk stat" i palestiniernas gamla land, när en enhällig opinion i Sverige fördömt andra kolonialistiska stater och kraftigt fördömer rasismens Sydafrika som ett orättfärdigt statssystem som måste avskaffas? Varför är rasismen avskyvärd och måste avskaffas i Sydafrika men vidmakthållas i rasismens Israel? Är inte detta hyckleri eller "dubbeltänkande" enligt mönstret från George Orwells kusliga skildring av det totalitära förtryckarsystemet i "1984"? Eller tror man på fullt allvar i det upplysta demokratiska Sverige att det sionistiska och krigiska Israel är en uppfyllelse av den bibliska legenden om israeliterna som Guds utvalda herrefolk över alla andra folk: Israel som strider för Gud (1 Mos. 32:28) och har rätt att röva andra folks land, fördriva och förinta dem (5 Mos. kap 6 och 7)?

 Och hur kan man okritiskt svälja den fräcka sionistiska propagandalögnen att det rasistiska och stridslystna Israel (som ständigt förses med de mest avancerade moderna vapen från supermakten USA för att

170

sprida terror och förödelse bland palestinska flyktingar i Libanon, vid ett tillfälle ända bort i Tunisien) är en fredlig liten demokrati - "Mellersta Österns enda demokrati" - och vara en civiliserad småstat som respekterar FN-stadgan om de mänskliga fri- och rättigheterna i likhet med Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island, Holland eller Schweiz (för att nämna några exempel)? Har man totalt glömt att Israel egenmäktigt nonchalerat FN:s resolutioner och stadgar?

 

DEN SIONISTISKA AVSKRÄCKNINGSPROPAGANDAN

10. Radio Islam kan endast finna ett svar på dessa frågor: Den sionistiska propagandamaktens starka genomslagskraft att styra opinionen i önskad riktning, vari ingår att häftigt angripa varje uppdykande opposition som ondskefull "antisemitism" och därmed få all obekväm kritik avskydd och helst lagligen förbjuden. Sionismen utövar sin makt genom en både offensiv och defensiv trumeld av propaganda som skulle gjort den beryktade nazistiska propagandaministern dr Joseph Goebbels grön av avund.

 Den sionistiska propagandans grepp om viktiga opinionsmedia bygger på vissa förberedande operationer: att sionisterna skaffat sig nära nog total kontroll över amerikansk film-, TV- press- och bokproduktion som sprids över västvärlden, att sionisterna i bl a Sverige har målmedvetet lyckats placera sina trogna angängare på strategiskt viktiga poster i opinionsmedia som fogar sig efter systematiska sionistiska påtryckningar i samordnade enskilda och kollektiva protestaktioner mot varje uppdykande kritik av sionismen. Sionisternas största personella tillgång är de värvade proselyterna, prosionisterna, vilka alla - de må vara frikyrkliga fundamen-

171

talister eller liberala ateister - är blint hängivna den sionistiska staten Israel.

 Sionismen erbjuder en propagandabild av Israel för alla smakriktningar: det historiska Israel med sina arkeologiska fynd, Bibelns Israel med vandringar i Jesu fotspår, det dygdiga Israel, det tappra lilla Israel som besegrar övermakten, det demokratiska Israel för förföljda judar, det hotade Israel som kräver vårt deltagande och vårt stöd och som bara heroiskt försvarar sig mot lömska arabiska angripare. Samtidigt med dessa alltmer slitna propagandaschabloner om Israel bedriver sionisterna och deras proselyter skamlöst förtal av sina motståndare med smädeskampanjer, där det talas om "antisemitism" och "hets mot judar" för att i opinionsmedia söka stoppa all obekväm sanning om sionismen och dess förehavanden. Sionisterna och deras proselyter är fanatiskt hängivna Israel, en främmande makt (vilket bara detta är skäligen suspekt: att i det neutrala Sverige gå främmande makts ärenden)! Ingen skugga får falla över Israel, och i försvaret för denna sionismens våldsmakt är tydligen alla medel tillåtna!

 

 

DEN SIONISTISKA PROPAGANDATEKNIKENS EFFEKTER

 11. Radio Islam anser det vara en viktig uppgift att avslöja den försåtliga och fräcka sionistiska lögnpropagandan. Den sionistiska propagandan är farlig ur flera aspekter: den sprider inte bara lögner och kan i alltför stor utsträckning i kraft av intensiva och välregisserade påtryckningsaktioner hejda sanningen och driva förtalskampanjer mot sina motståndare, den är dessutom - på de suggestiva mediernas område - psykologiskt och moraliskt destruktiv genom sin våldsfixering med sadistiska och masochistiska inslag i

172

främst Hollywoods ymnigt flödande produktioner av rafflande och tårdrypande melodramer, s k soap operas.

 När sionisterna inte kan försvara den alltför komprometterade israeliska våldspolitiken, väljer de att avleda uppmärksamheten från Israel och fokuserar i stället massornas intresse på annat med full styrka som judeförföljelser och nazistiska judemord i det förflutna och om faran av "nynazism" och "en växande antisemitism", väl medvetna om att sionismen suger sin näring just ur judehatet. Nazismen med dess panoptikon av nazistkoryféer och svartuniformerade SS-bödlar, sataniskt grymma och vällustigt sadistiska är en lika stor tillgång för sionismen som de namnlösa judiska offren: - Utan Auschwitz skulle vi aldrig fått något Israel, sade den store sionistledaren Nahum Goldmann. För sionisterna gäller det därför att ständigt hålla "förintelsen" levande och oavbrutet mobilisera sina kraftresurser i främst amerikansk film och TV för detta ändamål: att aldrig glömma, aldrig förlåta, att om och om igen påminna om omvärldens ondska (alla sionismens fiender är "nazister") och de egna oförskyllda lidandena och tallösa offren.

 Vad blir väl följden av denna ständigt återkommande litania om inte att hos alla människor ingjuta missmod, misströstan, fruktan och ångest? Är det inte just ur detta förlamningens och orons psykologiska till- stånd som sionisterna kan tillskansa sig makt och inflytande? De andra folkens skuldkänslor skall odlas så att sionismen ständigt kan skörda de alltid otillräckliga pekuniära och politiska försoningsoffren - utan dessa botgörarnas ständiga offergåvor skulle den

173

sionsistiska staten Israel aldrig kunna överleva!

 

 

SIONISMEN - EN SÄKERHETSRISK FÖR VÄRLDSFREDEN

 12. Radio Islam anser att sionismen är en säkerhetsrisk för fred och samförstånd mellan folk och stater i Mellersta Östern och i hela världen: att driva propaganda i Sverige och hela västvärlden för en aggressiv militärmakt som ständigt bombar värnlösa flyktingar, förtrycker landets befolkning och ständigt expanderar på andra folks bekostnad, det är att legitimera våld och aggression som - genom sionismens styrning av supermakten USA - lätt nog kan trappas upp till en storkonflikt, ett tredje hett världskrig. Vill vi inte alla förhindra ett världskrig?

13. Radio Islam anser att den sionistiska propagandan ger näring åt just vad den säger sig bekämpa, nämligen antisemitism eller judehat. När sionisterna och deras fanatiska anhängare hänsynslöst exploaterar de förföljelser och lidanden som judar utsatts för i historien, främst av det nazistiska Tyskland, söker de göra hela den judiska historien till en enda oräknelig serie upprörande tragedier med judarna som offer för andra folks grymma övergrepp samtidigt som de heroiserar sina egna brutala hämndaktioner, vilket vi kan läsa om i deras egen bibel, Torah, Gamla Testamentet: deras påsk firar de ännu årligen till minne av hur deras Gud "befriade dem från träldomshuset i Egypten" genom massmord på alla förstfödda egyptier fullständigt urskiljningslöst (2 Mos. 12: 12-13, 29-30), och deras Purimfest, den upprymda glädjens fest, firar de fortfarande varje vår till minne av hur deras förfäder i Perserriket för över 2 500 år

174

sedan tog hämnd på perserna genom att döda 75 000 av dem (Ester 9:16...10:3).

 På detta sätt blir deras historia historien om dem själva som offer för andra folks illvilja och övergrepp mot dem, varefter de utkräver hämnd och åter hämnd: hämndens triumf är för dem - enligt deras egen heliga historia - segerfester som skall ihågkommas och firas i årtusenden, glädjens och tacksamhetens högtider, då fienden krossas och förödmjukas (så även hos deras stora profeter, t ex Jesaja 60: 10-16). Alltid måste påminnas om verkliga eller hopfantiserade gamla oförrätter som begåtts mot dem och aldrig får glömmas, medan de är snara att glömma oförrätter som de begått mot andra och ständigt begår mot palestinierna. Nog kan detta göda misstro och hat till judarna. Kan fred och försoning någonsin uppnås och rättvisa skipas med denna oförsonliga sionistiska inställning? Är inte förutsättningen för fred och rättivsa att alla folk respekterar varandra som jämlika och att inget folk anser sig vara utvalt av Gud och förmer än andra med egenmäktig rätt att påtvinga dem sin vilja?

 

HAR BARA JUDAR FÖRFÖLJTS OCH DÖDATS?

 14. Radio Islam frågar: är det verkligen, som den sionistiska propagandan söker göra gällande, bara judar som hemsökts av lidanden och utsatts för svåra övergrepp som massmord ("folkmord")? Varför heter det jämt och ständigt att de nazistiska judemorden är "unika" och "ojämförliga"? Har inte förfärliga massmord drabbat också andra folk både längre tillbaka i historien och i vårt eget århundrade, bland dem armenierna (i Turkiet), serberna och kroaterna under Balkankriget och sedan under andra världskriget, ryssarna,

175

ukrainarna, Krimtatarerna och andra folk i Sovjetunionen (under den stora stalinistiska terrorn på 30-talet, som krävde inemot 20 milj människoliv i arkebuseringar och i Gulag-arkipelagens hemska straffarbetsläger), ryssarna, balterna, polackerna och andra folk under andra världskriget (av både stalinister och nazister), de fördrivna tyskarna åren närmast efter andra världskriget (i bl a Tjeckoslovakien, Polen, Sovjetunionen och Jugoslavien), pakistanier och indier i samband med frigörelsen från den brittiska kolonialmakten, ibofolket i Biafra under inbördeskriget i Nigeria, Ugandas folkstammar under Idi Amin och sedan under Milton Obote, khmererna under Pol Pots skräckvälde i Kampuchea och palestinierna alltsedan Israel bildades för snart 40 år sedan...? Visst har allt detta hänt och mycket annat händer alltjämt i världen.

 Om vi aldrig får glömma det förflutnas illgärningar därför att de inte får upprepas, varför då inte räkna också andra folks offer och lidanden? Och varför inte protestera än kraftfullare mot de offer och lidanden som sker i samtiden och som vi gemensamt skulle kunna förhindra? Beträffande sionismens ständiga övergrepp på palestinierna kunde Internationella Juristkommissionen i Geneve fastslå i två fristående rapporter att palestinska barn torteras i israeliska fängelser (SvD 5/8 -87)! Var finns här de ljungande protesterna i stora demonstrationståg till Israels ambassad? Varför tiger svenska kyrkan och de olika frikyrkosamfunden som annars är så protestglada? Vad gör Rädda Barnen och Röda Korset? Och framför svenska regeringen ens en liten protestnot till en uppkallad israelisk stockholmsambassadör på Arvfurstens palats?


176

 

AMERIKANSKA FILMER I SIONISMENS TJÄNST

15. Radio Islam frågar: Hur kommer det sig att de resursstarka och väletablerade amerikanska film- och TV-bolagens talrika sionistiska propagandaprodukter så flitigt inköps och visas på den svenska marknaden, på biografer, video och i Sveriges Televisions sändningar? År efter år fabriceras en ständig ström av spelfilmer, TV-serier och s k TV-dokumentärer (t ex "Det judiska arvet" med Israels f d utrikesminister och Washington-ambassadör Abba Eban som speaker) om massförbrytelser mot judar, helst med motiv från nazisttidens Europa, men aldrig några motsvarande skildringar om de fruktansvärda massförbrytelser mot andra folk vare sig i det förflutna eller i samtiden. Man kunde kanske vänta sig att amerikansk film och TV skulle - i f d Hollywoodaktören Reagans antikommunisktiska USA - skildra massförbrytelser i bolsjevismens Ryssland, t ex Gulag-arkipelagens vedervärdiga förhållanden efter nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyns kända böcker. Men så har ej skett. Kan detta möjligen bero på att Stalins handgångna män som organiserade denna ohyggliga fängelseindustri var judar som Naftalij Aronovitj Frenkel, Gulag-chefen Matvej Berman, OGPU-styrkornas nitiske vice befälhavare Lazar Kogan, GPU-chefen Genrich Jogoda och Jakov Rapporport (A. Solzjenitsyn: "Gulag-arkipelagen, Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden", Sthm 1974, s 72-82)? Och varför försummar man att skildra det palestinska folkets långvariga och ännu pågående lidanden och vanmäktiga kamp mot den brutala sionistiska övermakten, stödd av sionismens lobbygrupper utomlands? Varför är

177

bara judarna intressanta som offer för den brutala övermakten? Fattar man inte att den amerikanska filmens och televisionens ämnesval tjänar vissa krafters intressen?

 16. Radio Islam kan bara finna ett svar på dessa frågor, ett svar som är lika uppenbart som det oskyldiga barnets i H-C Andersens saga "Kejsarens nya kläder": han är ju naken! De amerikanska film- och TV-bolagen styrs av sionister och deras proselyter som går sionismens och Israels ärenden: att tjäna den sionistiska statens intressen, som främst går ut på att legitimera denna orättfärdiga stats existensberättigande och överlevnad, som i sin tur kräver ett obetingat politiskt och ekonomiskt stöd från USA och de andra rika västländerna.

 Därför måste opinionen i dessa stater ständigt påverkas till Israels förmån:

Den sionistiska propagandan måste oavbrutet indoktrinera massorna att det bara eller främst är judarna som ständigt lidit under förtryck och grymma förföljelser av andra folk, att judarna därför måste vara skyddade i en egen "judisk stat". Därmed vinner sionisterna också ett annat syfte, nämligen att odla ett kroniskt skuldmedvetande hos andra folk, särskilt i den kristna västvärlden (som påstås ha blankt struntat i att rädda nazismens judiska offer), ett skuldmedvetande som endast kan gottgöras med ytterligare ekonomiska bidrag (miljarder och åter miljarder dollar) så länge Israel som den orättfärdiga stat den är utsätts för "hot om förintelse", vilket ytterligare späder på skuldmedvetandet hos de kristna folken i USA och övriga västliga demokratier i ett ändlöst kretslopp som leder till en fortgående psykisk upplösningsprocess.


178

 

SIONISMENS BIBLISKA FÖRANKRING FÖR ATT INJAGA KOLLEKTIVT SKULDMEDVETANDE HOS DE KRISTNA

 Det ligger i sionismens intresse att härska genom andras söndring: att genom ett inpiskat kollektivt skuldmedvetande hos andra folk för begångna oförrätter eller försummelser mot judarna angripa själva livsnerven och tågan hos andra folk: att de skall känna avsky för sin egen historia, förlora all självaktning och därmed bli så förvirrade och försvagade att de kan manipuleras och styras av sionisterna. Detta är inte något påfund från "Sions Vises Protokoll", som Expressens sionistiska propagandaskribenter typ Per Ahlmark eller Jackie Jakubowski med alltid samma uppsyn av fasa kommer dragande med.

Detta överensstämmer helt med deras sionistiska bibel, deras Torah:

"Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras. Och han skall giva deras konungar i sin hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem."

(5 Mos. 7:23-24)

 17. Radio Islam vill erinra om att alla sionistledare har åberopat sin sionistiska stat i Palestina på bibliska anspråk, att deras gud skall ha lovat dem detta land.

 Den store sionistledaren Chaim Weizmann, som sedan blev Israels förste statspresident, säger i sina memoarer att den sionistiska rörelsen hade sitt bibliska valspråk från Psaltaren 137:5:

"Om jag förgäter dig Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst"

(C. Weizmann: Ett liv i kamp för Israel, Sthlm 1951, s 124)

179

Tre verser senare i Psaltaren 137, nämligen i vers 9 heter det:

"Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan."

Det spelar ingen roll om sionistledarna är vänster eller höger, tillhör arbetarpartiet eller Likud, de är ändå blint övertygade om att deras gud har gett dem rätt att erövra palestiniernas land.

 Golda Meir sade den 15 oktober 1971 i den franska tidningen Le Monde:

"Detta land existerar som ett resultat av ett löfte givet av Gud själv. Det skulle vara löjligt att be om erkännande av dess legitimitet."

 

SIONISMENS LÖFTE FRÅN GUD - LEGITIMERAR SIONISTISKA ÖVERGREPP OCH ISRAELS EXPANSION

 När Menachem Begin, Israels premiärminister under den sionistiska invasionen av Libanon sommaren 1982, mottog Nobels fredspris (!) i Oslo hösten 1978, sade han: "Detta land (dvs Palestina)har lovats oss av Gud och vi har rätt till det." (Davar 12/12 -78). Och den sionistiske härföraren och politikern Moshe Dayan, starkt glorifierad som ett slags hjälte à la kung David i Israel, sade i augusti 1967: "Om man har bibelns bok och bibelns folk, då har man ju också bibelns land - domarnas och patriarkernas i Jerusalem, Hebron, Jeriko och runt där omkring som naturligtvis är vårt." (Jerusalem Post 10/i -67).

I den påkostade sionistiska kvartalstidskriften Menorah, utgiven av Förenade Israelinsamlingen i Stockholm, publiceras i nr 4, 1985 en artikel med rubriken "Israels sanna rätt till sitt land", där författaren, en viss Lubavitcher Rebben skriver följande, som går helt i stil med ovannämnda sionistledaren bibliska sionism:

 

"Vad som först och främst krävs för att ge

180

sann klang i våra argument är att de människor som representerar Israels anspråk klart och tydligt uttalar att Israels folk inte existerar tack vare icke-judarnas välvillighet, utan tack vare världens Skapare, som valt ut oss och skilt oss från alla andra folk.

  För icke-juden står det klart att varje jude ingått förbund med G-d (dvs Gud eller JHV, gemenligen kallad Jahve eller Jehova), såsom det berättas i vår muntliga lära (Midrash Devarim Rabba)... Den som vill veta det sanna judiska argumentet behöver bara öppna Första Mosebok 15:18, där det står (efter det att Abraham rest genom landet på G-ds befallning): "På den dagen slöt G-d förbund med Abraham och sade: Till din säd har Jag givit detta land...".

 Som vanligt när sionister är i farten är det angivna bibelcitetet stympat - fortsättningen lyder (och är återgivet i Knesset, Israels parlament):

"... från Egyptens flod (dvs Nilen) ända till den stora floden Frat."

Den sionistiska staten Israel, som ju aldrig fixerat sina landgränser, håller enligt detta heliga bibelord på att Israel skall omfatta hela Sinaihalvön, hela Jordanien, en bra bit av Saudiarabien, hela Libanon och hela Syrien och en bra bit även av Irak fram till Eufrat - och detta utöver det Palestina som man redan rövat till sig!

 Den sionistiska expansionen på allt fler folks bekostnad skall uppenbarligen fortgå. Sionisterna räknar med att kunna mobilisera sitt folk för nya härnadståg: "deras styrka är som vildoxars... ett folk som står upp liksom en lejoninna, ett folk som reser sig

181

likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned förrän det har ätit rov och druckit blod av slagna män" (4 Mos. 23: 22,24).

Eller kanske skall man lyssna till deras profet Mika som utropar: "Hedningarna (icke-judar) skola komma på skam med all sin makt... De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar och städer. Med förskräckelse skola de söka Herren, vår Gud: ja, för dig skola de frukta." (Mika 7: 16-17).

Eller skall vi tro på "Sions kommande härlighet" hos deras profet Jesaja: "Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras." (Jes. 60:12).

Eller skall vi tro på deras profet Sefanja att deras gud skall ödelägga hela världen, varefter alla folk slaviskt skall tillbedja honom: "Ty mitt domslut är, säger Herren: jag skall församla alla folk och hämta tillhopa konungariken, för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd: ty av min nitälskande eld skall hela jorden förtäras. Se, då skall jag giva åt folken nya, renade läppar, så att de allesamman åkalla Herrens namn och endräktigt tjäna honom." (Sef. 3: 8-9).

Eller skall vi mera tro på de förbannelser som skall drabba de arma judarna själva i deras heliga Torah: "Ock det skall ske, att likasom Herren förut fröjdade sig över eder, när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall Herren nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning." (5 Mos. 28:63).

 

BITER HUMANITÄRA OCH RATIONELLA ARGUMENT PÅ BIBELFANATISKA SIONISTER?

 18. Radio Islam frågar: - Hur kan förnuftiga svenska politiska ledare - liksom

182

politiska ledare i andra västliga demokratier som säger sig respektera rationella argument - vänta sig att de fördrivna och förtryckta palestinierna skall kunna uppnå några rättvisa resultat i förhandlingar med sionismens ledare, som helt försvurit sig åt en barbarisk gammal stamreligion med en helig bok, där det står att dessa sionister är ett utvalt folk, som genom ett kontrakt fått löfte av sin gud om att med våld erövra andra folks land? Måste inte en upplyst opinion i Sverige och övriga västvärlden med skärpa vända sig mot sionisternas bibliska anspråk som fullständigt löjeväckande, hårresande egenmäktigt och fullkomligt irrelevant i vår tid, som för länge sedan lämnat bakom sig en vilt barbarisk forntid?

 19. Radio Islam föraktar inte judar vare sig enskilt eller kollektivt. Vi respekterar dem som våra medmänniskor, och vi hyser en särskild medkänsla med dem, ty det tragiska är att just judarna är de främsta offren för sionismen med dess frenetiska propaganda och gränslösa maktsträvanden som i historien och i denna dag framkallat denna antisemitism, denna misstro som kulminerar i förakt och hat till judarna för deras arrogans att anse sig vara förmer än andra folk, ett utvalt folk, ett herrefolk, Guds egendomsfolk, som civiliserade s k assimilerade judar för länge sedan övergivit men som sionisterna väckt till liv. Förstår man inte att sionismen är oerhört provocerande med allt detta delirerande prat om Guds löfte till det utvalda folket?

 Gud har inte utvalt något visst folk framför andra, han - eller hon - är alla människors Gud; jude, grek, turk, arab, svensk eller vad vi må vara. Vill ett folk tillbe en särskild gud må så vara, men det får inte och kan inte

183

gå ut över andra folk utan vara en rent intern angelägenhet i bönehus, inte i världspolitiken med godtycklig rätt att erövra ett annat folks land och för- trycka det!


 

 

SIONISMEN MÅSTE AVSLÖJAS I ALLA DESS FÖRGRENINGAR OCH SYFTEN!

 20. Radio Islam anser att den orättfärdiga och hänsynslöst listiga och brutala sionismen måste lugnt och sakligt avslöjas som en hotfull fara för alla folk, främst för de grymt drabbade palestinierna: Sionismens rasism, grundad på ett mytiskt förbund mellan en viss dunkel stamgud och hans utvalda folk, måste påtalas och fördömas, sionismens välregisserade och världsomfattande maktapparat i Världssionistiska Organisationen, Judiska Världskongressen och ADL (Anti Defamation League/Antiförtalsligan) måste skärskådas och dess makt och inflytande måste kartläggas liksom varje internationell maffia.

 Varför bevakar inte TV, Riksradion och de stora tidningarna dessa världssionistiska organisationers kongresser och redovisar deras öppna och hemliga aktiviteter som är av minst lika stor världspolitisk betydelse som toppmöten mellan stormakternas ledare eller som arabstaternas liksom PLO:s officiella kongresser? Varför tar den lovprisade undersökande journalistiken aldrig itu med sionismens verksamheter på såväl det nationella som det internationella planet? Varför undersöks inte i våra massmedia om Israel som främmande makt genom världssionismen bedriver fientlig agent- och spionageverksamhet i Sverige liksom i USA och andra västliga demokratier?

184

 

 

SIONISMENS SAMARBETE MED NAZITYSKLAND

 21. Radio Islam anser att den sionistiska propagandatekniken måste uppmärksammas och analyseras som exempel på försåtligt lurendrejeri, vari ingår bl a den fräckaste historieförfalskning. Ett exempel härpå må nämnas, som torde vara helt okänt för också flertalet i politisk samtidshistoria bildade personer, nämligen det väldokumenterade faktum att sionisterna både i Tyskland och dåvarande Palestina utvecklade ett nära samarbete med ledande tyska nazister redan kort efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 och hela tiden fram till ett stycke in på 1941, alltså under andra världskriget, ja, en sionistisk delegation anhöll till och med om ett vapenbrödraskap mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland i januari 1941. Av det nazistiska Tysklands efterlämnade arkiv, som utforskats av den tyske historikern dr Klaus Polkehn, framgår att representanter för de sionistiska organisationerna Lohamei Herut Israel (Kämpar för Israels frihet), gemenligen kallad Sternligan, och Irgun Zwai Leumi i januari 1941 uppvaktade marinattachén vid tyska ambassaden i Istambul, som var ansvarig för speciella tyska uppdrag över hela Mellersta Östern. I ett specialmeddelande till den tyska riksregeringen i Berlin framhålls särskilt följande förslag från sionistgruppen Lehi med huvudkvarter i det dåvarande brittiska mandatet Palestina, daterat den 11 januari 1941:

 "Evakuering av de judiska massorna från Europa är det första villkoret för lösning av det judiska problemet, men detta är endast möjligt om dessa massor kan bosättas i en judisk stat inom dess historiska gränser... Detta är det mål som Lehi och dess nationella militärorganisation under åratals kamp har

185

eftersträvat. Det borde vara ett gemensamt intresse mellan Tysklands vilja att upprätta en ny ordning i Europa och det judiska folkets sanna strävanden, sådana dessa förkroppsligas av Lehi. Samarbete skulle vara möjligt mellan det nya Tyskland och en pånyttfödd hebreisk nation. Upprättandet av den historiska judiska staten på nationell och totalitär grundval och fördragsenligt knuten till Tyska Riket skulle hjälpa till att stärka och upprätthålla Tysklands framtida ställning i Mellersta Östern... Samarbete med Lehi skulle vara i överensstämmelse med de riktlinjer som nyligen angivits av rikskanslern, i vilket tal herr Hitler framhöll att varje kombination, varje allians måste accepteras, bara denna allians är ägnad att isolera och försvaga Storbritannien."

(Citat från professor Israel Shahak i den israeliska tidningen Zo Haderekh, 2 september 1981).

 

ISRAELS LEDARE, F D TERRORISTER OCH NAZIKOLLABORATÖRER

 Till Sternligans aktivister hörde Itzhak Shamir, som sedemera blev Israels premiärminister. Till Irgun Zwai Leumi hörde bland andra Menachem Begin, som också han blev Israels premiärminister. Man kan sålunda inte avfärda dessa sionistiska organisationer som extremistiska, stående utanför det "demokratiska" israeliska politiska etablissemanget. Till Sternligans många bravader i terroristbranschen hörde till exempel mordet på den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte, densamme som tog initiativet till och genomförde den stora svenska Röda Korsräddningen av tiotusentals judar från de tyska koncentrationslägren i andra världskrigets slutskede!-

186

Samarbetet mellan ledande tyska nazister och ledande sionister inleddes emellertid på ett tidigt stadium, som tidigare nämndes kort efter Hitlers makttillträde, genom ömsesidiga närmanden mellan den nazistiska elitorganisationen SS och ledande tyska sionister. Den 13 juni 1933 skrev den tyska sionismens huvudorgan "Jüdische Rundschau" i en ledare: "Sionismen erkänner existensen av ett enda judiskt folk. Att lösa detta problem innebär att samarbeta med alla länder - med dem som är vänligt inställda likaväl som med dem som är fientligt inställda till judar." Rabbinen Jakob Agus har i sitt omfattande verk "The Meaning of Jewish History" (Abelard-Schuman, New York 1963, Vol. II, s. 391) i 5 satser framhållit vad som kännetecknar sionismens politiska inställning:

A. Judarnas emancipation eller frigörelse i Europa var ett misstag.

B. Judarna kan i Europas länder endast fungera som ett sönderfrätande element socialt och kulturellt.

C. Judarna kan - till skillnad från andra europeiska folk - inte assimileras, de kommer alltid att bibehålla sin särart och vara främlingar i Europa.

D. Alla världens judar utgör ett enda folk, oavsett var de bor och vilka språk de talar.

E. Antisemitismen var och är det naturliga uttrycket för de europeiska nationernas folkliga medvetande, därför är antisemitismen outrotlig.

 

SIONISMEN LEGITIMERAR OCH ANIMERAR ANTISEMITISM

 Denna grundinställning, som man möter ideligen hos de ledande sionisterna, t ex hos den moderna sionismens grundare Theodor Herzl, överensstämmer helt med den klassiska

187

antisemitismens inställning till judarna. Detta insåg tidigt några framstående SS-män, däribland Leopold von Mildenstein, som med SS-ledaren Heinrich Himmlers samtycke, for två gånger - 1933 och 1934 - i sällskap med sionistiska funktionärer till Palestina, varefter han i den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels tidning "Der Angriff" skrev flera reportage om de judiska bosättningarna och sionismens kampvilja i de mest hänförda ordalag. Förbrödringen mellan de ledande nazisterna och de aktivistiska sionisterna var stor och hjärtlig: nazisterna såg en fin möjlighet öppnas att skeppa i väg sina judar och sionisterna såg naturligtvis en möjlighet att få fart på invandringen till Palestina samtidigt som de kunde få bättre kontroll över motspänstiga judar som betraktade sig som tyskar...

 Den 23 december 1935 publicerade Goebbles tidning "Der Angriff" en intervju med ordföranden för den tyska statssionistiska föreningen, Georg Kareski, där denne sionistledare i varma ordalag hälsade de nazistiska Nürnberglagarna välkomna som en uppfyllelse av sionismens önskemål. Särskilt glad och tacksam var Kareski över att Nürnberglagarna strängt förbjöd sexuella förbindelser mellan "arier" och "judar", eftersom blandrasigt folk är ett sådant otyg och en sådan olycka. Det hör till saken att den kanske mest aggressiva av alla nazistiska antisemiter, Julius Streicher - densamme som senare dömdes för brott mot mänskligheten i segermakternas Nürnbergprocess till döden genom hängning - ägnade ett helt nummer av sin tidning "Der Stürmer" åt att prisa de antisemitiska Nürnberglagarna av år 1935 som en uppfyllelse av "judiska önskemål" genom att citera långa passager från de judiska lagstiftarna Esra och Nehemja i Gamla

188

Testamentet. Den ledande tyske antisemiten och den ledande tyske sionisten var sålunda hjärtligt överens. Också Alfred Rosenberg - han hängdes också för brott mot mänskligheten i Nürnbergprocessen - uttryckte sin förtjusning i sin bok "Blut und Ehre", en av nazismens kampskrifter "Sionismen", förklarade riksledaren Alfred Rosenberg med kraft, "måste i handling understödjas för att vi årligen skall kunna få i väg ett visst antal judar till Palestina eller över huvudtaget få i väg dem över gränserna."

SIONISMENS NÄRA SAMVERKAN MED NAZISTISKA SS

 År 1933 slöts ett särskilt avtal mellan den tyska nazistregeringen och den sionistiska centralorganisationen, den så kallade Haavara-överenskommelsen, där alla judar som var villiga att utvandra från Tyskland erbjöds att utföra ur Tyskland en större del av deras förmögenhet till just Palestina. För detta ändamål inrättade det nazityska finansdepartementet i Berlin en särskild Palestinabyrå, kallad Paltreu, vilket ledde till att den judiska utvandringen från Tyskland till Palestina steg så brant, att många araber började allvarligt misstänka att Hitler själv var jude och förtäckt sionist.

 I slutet av februari 1937 sammanträffade Feiwel Polkes, en representant för Haganah, den största sionistiska kampgruppen som utgjorde kärnan till den israeliska armén, med Leopold Mildensteins efterträdare Herbert Hagen och dennes medarbetare inom SS, en viss Adolf Eichmann. Mötet ägde rum på en vinrestaurant Traube i Berlin under hjärtlig samvaro, varvid främst diskuterades hur man bäst skulle kunna överlista de brittiska mandatmyndigheternas stränga lagliga inskränkningar i invandringen till Palestina.

189

Polkes föreslog att den judiska utvandringen från Tyskland skulle uteslutande ske till Palestina, inte till något annat land. Som motprestation erbjöd sionistiska Haganahs representant Polkes att förse SS:s säkerhetstjänst, SD under chefskap av Himmlers förtrogne Reinhard Heydrich med "alla tänkbara hemliga uppgifter och samtidigt i hela Främre Orienten verksamt främja Tysklands intressen". På hösten samma år - alltså 1937 - begav sig Hagen och Eichmann till Kairo för att fortsätta förhandlingarna med Haganahs representant Polkes. Att förhandlingarna strandade berodde främst på att flertalet tyska judar föredrog att utvandra till andra länder, vilket sionisterna ogillade.

 Det kan dock vara av intresse att nämna, att SS:s ledande organ, veckotidningen "Das Schwarze Korps" av den 15 maj 1935 skrev på ledande plats: "De dagar är inte långt avlägsna förrän Palestina kommer att hälsa välkomna sina förlorade söner. Vi önskar dem lycka till, och den nya tyska statens välvilja är med er!" (Litteraturen om detta ämne är redan ganska omfattande, utöver skrifter av Klaus Polkehn, Heinz Höhne och Jakob Agus kan nämnas Andreas Bliss: "Der Stopp der Endlösung", Seewald, Stuttgart 1966, och Jörg von Uthtmann: "Doppelgänger, du bleicher Geselle", Seewald 1976).

 Det står utom varje skymt av tvivel att nazismen och sionismen inte bara är ideologiskt nära befryndade utan de har även politiskt samverkat för gemensamma mål: att särskilja judar från sina frändefolk i olika länder och att upprätta en särskild judisk stat i Palestina! Alltså, när sionismen i sin propaganda söker framställa sig som nazismens värsta fiende är detta bara en av sionismens

190

många historielögner och försök att blanda bort korten.

SIONISMEN ÄR VÄRLDSOMSPÄNNANDE KONSPIRATION MOT SAMFÖRSTÅND OCH FRED

 22. Radio Islam erinrar om att sionismen inte endast är en intern nationell angelägenhet för den sionistiska staten, detta Israel som med list, våld och terror har lagt beslag på palestiniernas land. Sionismen är världsomfattande med Världssionistiska Organisationen, Judiska Världskongressen och talrika sionistiska underorganisationer i olika länder. Sionismen är Israels förlängda arm som ständigt utövar påtryckningar på allmänna opinionen och på partier och regeringar i olika länder. Sionismen eftersträvar sionistiskt herravälde i världen, inte blott i själva Israel. Denna konstanta sionistiska inblandning i andra staters interna angelägenheter utgör en fara.

 23. Radio Islam hävdar att den sionistiska propagandan är en ständig utmaning mot fred och samförstånd mellan folken och olika stater, främst därför att sionismen kunnat tillskansa sig ett grepp om supermakten USA:s högsta ledning som i stort för sin utrikespolitik efter israeliska agenters och inhemska amerikanska sionisters diktat. Därför måste den sionistiska propagandan blottställas inför opinionen i Sverige liksom i alla länder, så att sionismen kan oskadliggöras och Israel isoleras som ett hot mot världsfreden.


 

SIONISMENS MÅLGRUPPER 

24. Radio Islam vill fästa uppmärksamheten på att sionismen i sin propaganda vänder sig främst till två viktiga opinionsbildande

191

målgrupper i Sverige liksom i andra västerländska demokratier: den religiösa bibelpropagandan till de kristna, och den moraliska och politiska propagandan till de skuldtyngda liberalerna, vari ingår både de partilösa och personer från alla de etablerade demokratiska partierna. I Sverige är folkpartiet sionismens parti framom alla de andra partierna. De sionistiska propagandisterna har insett att om de kan dupera de viktiga målgrupperna, så har sionismen ett fast grepp om det demokratiska samhället. Resultatet blir att Gud, Moralen och Demokratin står på Israels sida och att sionisterna och deras proselyter framstår som oförvitliga och aktningsvärda, att den sionistiska staten Israel blir okränkbar. Denna propagandamyt måste avslöjas.

 25. Radio Islam hävdar att den sionistiska propagandan har lyckats indoktrinera flertalet opinionsbildare att acceptera så gott som alla sionismens grundsatser om judarna som ett Guds herrefolk eller ett överlägset folk som alltid måste visas särskild beundran och ett särskilt överseende. Den sionistiska propagandan och dess eftersägare framhåller eller antyder ständigt följande:

 1) Judarna är ändå "Guds folk", "Biblens folk" och "Jesus var jude" - och eftersom Jesus enligt kristen tro var Gud i människogestalt, måste väl judarna vara nära Gud, rentav just "Guds folk".

 Att kritisera judarna är att kritisera Gud, en hädelse. Och än värre är det då att ifrågasätta judarnas rätt till en egen stat, det är ju att kullkasta Gud, hela Skapelsen! - Detta bitande argument är förstås särskilt avpassat till de fromt kristna, de

192

bibeltrogna. Men även de kristet påverkade sekulariserade människorna, de som är ljumma i tron, påverkas ändå något av detta tal om judarna som "Guds folk" och "Bibelns folk". Ock de tror att Israel skulle vara Guds löfte.

 

SIONISMEN EXPLOATERAR ANDRAS MEDLIDANDE

 2) Judarna har varit i hela historien förföljda och de är alltjämt hotade, i Israel är judarna utsatta för ständiga krigshot - därför måste vi känna särskilt medlidande med judarna och hysa stor fördragsamhet med dem, detta bjuder all anständig moral! - Detta argument är avpassat till både de troende (kristna) och till alla humanitärt sinnade. Att mera närgånget efterforska om inte åtminstone många judeförföljelser har varit till stor del självförvållade och inte varit vare sig kvalitativt eller kvantitativt värre än vad många andra minoritetsgrupper utsatts för i historien avfärdas som synnerligen opassande, nära nog som ett helgerån. Tige i församlingen!

 3) Judarna har utsatts för "Förintelsen", något som är helt "unikt" och alltså inte kan jämföras med de massmord som andra folk har drabbats av - därför måste vi inte bara uttrycka vårt medlidande med de överlevande, vi måste även påta oss skulden för denna "Förintelsen", likgiltigt om vi aldrig varit nazister och inte ens var födda när de nazistiska bödlarna verkställde denna "Förintelsen". - Detta argument är också avpassat till envar och det mest dräpande av alla och gör självfallet judar till ett fridlyst folk både kollektivt och enskilt: uttalat eller underförstått innebär "Förintelsen" i den ständigt pågående sionistiska propagandan att varje kritik av judar eller

193

något judiskt bär fröet till nya gaskammare och nya förintelseläger, vilket är den sionistiska propagandans oslagbara trumfkort: att tysta munnen på varje opposition, hur välgrundad och moraliskt rättfärdig den än är. "I skolen vara ett heligt folk." (2 Mos. 19:6)

SIONISMENS SKRYTPROPAGANDA

 4) Judarna är känsligare, mera själsfina än andra därför att de har lidit mer än andra, ja, därför att det är deras öde i vår onda - eller bristfälliga - värld att lida, kanske därför att judarna står Gud närmare än andra - därför måste vi beundra och vörda dem mer än andra. - Detta argument är särskilt avpassat för ömsinta liberaler, i synnerhet de poetiskt finstämda och djupsinniga kulturknuttarna som läser eller i varje fall skriver och talar om den fina litteraturen och är med och bestämmer vilka författare som är stora och fina. Judarna som kulturens blå blomma! Andakt!

 5) Judarna är mycket intelligenta, nog bra mycket inteligentare än andra, de återfinns ju i alla intellektuella yrken som forskare, läkare, advokater, filmregissörer och författare och journalister. Tänk bara på nobelpristagarna, judar nästan allesamman! - Detta argument är särskilt väl avpassat för journalister och andra opinionsbildare, de som imponeras av framgångar och uppmärksammar rekordhållare inom alla branscher, och det ger sionismen god PR. Bara de surögt avundsjuka, de småsint tarvliga kan mot dessa "solklara fakta" bestrida att det är något extra märkligt med judarna.

 6) Judarna är dugligare än andra - just därför att de är mer intelligenta. Överallt

194

utmärker judarna sig - sällan eller aldrig hör vi i varje fall talas om judar som är utslagna eller som det går dåligt för i samhället, inga judar är hamnsjåare, alkisar eller nedknarkade eller förbrytare, åtminstone syns de aldrig som sådana i pressen. - Detta argument är avpassat för både eliten och massan, det argumentet tar kål på alla som sticker upp. Bara den tarvliga avundsjukan kan här protestera!

  

 

ÄR SIONISTER DEMOKRATER OCH VÄRLDSMEDBORGARE? 

7) Judarna är demokrater, mera demokratiska än andra - titta bara på våra liberala opinionsledare i pressen, är de inte själva av judisk härkomst så hänvisar de till liberala statsvetare i USA och annorstädes som nästan alla är judar, de må heta Erich Fromm, David Riesman, Daniel Bell, David Halberstam, Ishiah Berlin, Herbert Marcuse eller vad det nu kan vara för särskilt betydelsefulla demokratiska banbrytande idégivare, och i lilla Sverige har vi ju Joachim Israel, Ernst Klein, Harry Schein, Robert Rock och andra oöverträffade demokratiska snillen. Sedan har vi "den judiska staten Israel, Mellersta Österns enda demokrati"! - Detta argument är avpassat för de välvilligt inställda opinionsbildarna som en garantiförklaring till att judarna tillhör den demokratiska västvärldens avantgarde. En Per Ahlmark och en Hagge Geigert vittnar därom.

 8) Judarna är världsmedborgare, de bryter de trånga och inskränkta nationsgränserna och står som ojämförliga kulturförmedlare över hela världen. Därför är de omistliga både för kulturen och för en värld som måste överbrygga motsättningar och konflikter. Detta

195

argument är avpassat för alla oupplysta och tanklösa som inte känner till judendomens etnocentriska religionsitet ("Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn." (2 Mos. 19: 5-6) och sionismens chauvinistiska rasism.

 

MÅSTE JUDAR HA ETT EGET LAND PÅ ETT ANNAT FOLKS BEKOSTNAD?

 9) Judarna måste ha ett eget land där de kan vara trygga mot alla förföljelser som de under hela sin historia har varit utsatta för. Judarna har rätt till ett eget land som alla andra folk. Detta argument, som ytligt sett verkar så bestickande, ger sionisterna en särskild kraft med tillägget: - Aldrig mer skall judarna underkasta sig ännu en Förintelse! Att upprättandet av denna judiska stat skett genom erövring av landets egna inbyggare, palestinierna, undanskyms inför den ständigt framvältrande propagandafloden om judarnas "unika" lidanden och offer som kulminerade med Hitlers judemord. De sionistiska propagandisterna kalkylerar kallt med att alltför få genomskådar denna ut- pressningstaktik för att legitimera egna rov på oskyldiga staters och individers bekostnad, främst på palestiniernas bekostnad.

 10) ISRAEL är heligt och okränkbart som judisk stat - alla Israels fiender förklaras vara i grunden mänsklighetens fiender, antisionisterna blir eländiga antisemiter. Denna tes är avsedd att vara på en gång religiöst sakrosankt och ett maktpolitiskt faktum, den oåterkalleliga sanningen som är oupplösligt förbunden med hela världens

196

övelevnad. Hotas Israel släpps de israeliska kärnvapnen - utom all internationell kontroll - lös och världen må gå under i ett Harmagedon enligt den judiske profeten Jesaja:

"Ty se, Herren skall komma i eld, och hans vagnar skola vara såsom en stormvind; och han skall låta sin vrede drabba med hetta och sin näpst med eldslågor. Ty Herren skall hålla dom med eld, och med sitt svärd skall han slå allt kött, och många skola de vara, som bliva slagna av Herren."

(Jes. 66: 15-16).

 

FINNS DET ETT SÄRSKILT "GUDS UTVALDA FOLK?"

 26. Radio Islam anser att den sionistiska propagandans grundteser och argument är inget annat än fräcka lögner som måste avslöjas:

 1) Det finns inget "Guds utvalda folk" annat än i mycket inbilska människors fantasi, närd av den judiska bibelns skrönor, som sionisterna åberopar sig på för att röva palestiniernas land:

"Och därför har jag sagt till eder: I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är Herren, eder Gud, som har avskilt eder från andra folk."

(3 Mos. 20:24)

Denna folkmordens Gud måste tillbakavisas, det bjuder humaniteten, civilisationen och rättvisan.

2) Judar har förföljts främst därför att deras tro att vara "Guds utvalda egendomsfolk" som står över alla andra folk verkar utmanande:

"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig."

(2 Mos. 23:27)

Ett folk med en sådan tro framkallar misstro, motstånd och även avsky. Högmod går före fall!

197

"FÖRINTELSEN" FINNS I JUDENDOMENS BIBEL

 3) Holocaust (eg. brännoffer) eller Förintelsen ingår i judendomens mosaiska tro:

"De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup, den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem... De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter och bitter pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift."

(5 Mos. 32: 21-24)

Folkmord är något som judendomens gud JHV ger order om till sitt utvalda folk att begå. Så t ex anbefaller han midjaniterna, ett gästfritt folk där Mose uppehöll sig i 40 år och hämtade sin brud Sippora, skall mördas - utom de orörda flickorna:

"Så dräpen nu alla gossebarnen, och dräpen alla kvinnor som hava haft med män, med mankön, att skaffa. Men alla flickebarnen som icke hava haft med mankön att skaffa, dem mån I låta leva för eder räkning. "

(4 Mos. 31: 17-18)

Och vid ett annat tillfälle heter det i Torah:

"Och om Herren, din Gud, då giver den (en främmande stad) i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte; och du må då njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender."

(5 Mos. 20: 13-14)

Det heter också:

"Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet."

(5 Mos. 7:16)

198

 Ett folk som tillber en sådan Gud kan inte påräkna någon särskild sympati för sina lidanden och offer i historien, i varje fall inte mer än talrika andra folk som drabbats av stora oförrätter och svåra lidanden. Att dra politiska och ekonomiska fördelar för det egna folkets lidanden i historien - dessa lidanden och offer må vara verkliga eller mytiska - är sionismens specialitet, ett lika oblygt som suspekt geschäft, utan vilket den judiska staten Israel aldrig tillkommit och aldrig kunnat upprätthållas.

 

 

SIONISTER ORGANISERADE GULAG-ARKIPELAGEN I STALINS SOVJET OCH ANDRA MORDPROJEKT

 4) Sionisterna bör påminnas om att deras egendomsfolk i vårt århundrade har stått bakom fanatiska förföljelser av de kristna i Sovjet, så t ex ledaren för De gudlösas liga, Jelmaljan Jaroslavskij alias Minej Izrailevitj Kubelmann (Efraim Briem: Kommunism och religion i Sovjetunionen, N o K, Sthlm 1945, s. 236).

 Det var också sionister som organiserade dödsarbetslägren i Stalins Sovjet, däribland Naftali Aronovitj Frenkel, Jakov Rappoport, Matvej Berman, Lazar Kogan och GPU-chefen Henrich Jagoda (Alexander Solsjenitsyn: "Gulag-arkipelagen Dödsarbetslägren, Själen och taggtråden", W & W, Sthlm 1974, s. 71-80).

 En ledande amerikansk sionist och tillika ordförande för Amerikas Fredsförbund, Theodor Nathan Kaufman, som var nära vän till president Franklin D. Roosevelt och hans hustru Eleonore, utgav i mars 1941 en bok "Germany Must Perish" (Argyle Press, Neward, New Jersey), där denne Kaufman framhöll att det endast finns en lösning på "det tyska problemet": att alla tyskar utrotas genom

199

tvångssterilisering av alla män under 60 år och av alla kvinnor under 45 år samtidigt som hela Tyskland skulle uppslukas av grannländerna. Detta radikala förintelseprogram (som framfördes nio månader före USA:s inträde i andra världskriget mot Tyskland, Italien och Japan) lovprisades av de stora prosionistiska amerikanska tidningarna TIME, Washington Post och New York Times: "En plan för permanent fred bland civiliserade nationer", skrev New York Times. Vidare kan man erinra om Roosevelt's sionistiske finansminister Henry Morgenthau Jr, som under andra världskriget framlade en plan - Morgenthauplanen - för att förvandla hela Tyskland till ett enda agrarland utan några industrier, vilket skulle ha lett till att minst 20 miljoner tyskar hade svultit ihjäl. Förintelsen är en judisk tradition (1 Mos. 6:7).

 

 

SIONISTPROPAGANDAN OCH KULTUREN

 5) Naturligtvis finns det inga belägg för att judar skulle vara vare sig känsligare eller intelligentare än andra folk - annat än i deras egen propaganda, ett skäligen banalt fall av nationellt självförhärligande, ett föga aktningsvärt skryt. En sak synes vara ganska uppenbar: på konstens område - detta gäller inom arkitektur, bildhuggarkonst och målarkonst - har judarna inte utmärkt sig i jämförelse med de stora kulturfolken annat än som mer eller mindre talangfulla eklektiker. Bortsett från enstaka stycken i Bibeln har judarna inte heller åstadkommit några högklassiga verk inom litteraturen, det finns ingen judisk Homeros, Sofokles, Euripides, Platon, Dante, Li Po, Ibn Khaldun, Shakespeare, Moliére, Goethe, Balzac eller Dostojevskij, inte heller någon judisk Plutarchos, Thukidedes, Tacitus, Snorre Sturlason,

200

Michelet, Carlyle, Mommsen eller Toynbee.

 Några epokgörande vetenskapsmän - utöver Einstein och den mycket kontroversielle Freud - kan judarna heller knappast uppvisa trots många briljanta begåvningar. Om den judiska litteraturen - med ett fåtal undantag (Heine, Kafka och kanske några till) - är fäsörernas litteratur, så gäller i stort detsamma inom de vetenskaper där judar främst gjort sig gällande, inom psykologi, sociologi och statsvetenskap liksom nationalekonomi.

6) Visst hävdar sig judar ofta mycket väl i västerländska konkurrenssamhällen, fast inte med uteslutande så lysande bedrifter som den prosionstiska pressen gör gällande, eftersom det där råder en oskriven publicistisk sed att endast omnämna personer som judar i positiv mening, t ex som nobelpristagare (Canetti, Singer m fl) eller som populära sångare (Bob Dylan egentligen Fred Zimmermann, Leonard Cohen m fl), aldrig i negativ mening, t ex som maffialedare (Meyer Lansky m fl), knarkkungar, porrfilmare, barnporrspridare osv.

 

 

DET FINNS OCKSÅ EN "JUDISK MAFFIA"

 Att judar så påfallande väl kan hävda sig i det kapitalistiska samhället torde till stor del kunna förklaras av dess konkurrensvillkor: judar som den ojämförligt bäst sammanhållna minoritetsgruppen som drivs av ett starkt socialt självhävdelsebehov - det utvalda folket - har ett övertag, i synnerhet om man förfogar över mycket kapital och har kontroll över reklambranschen och viktiga opinionsmedia som i sin tur utövar ett stort inflytande över hela affärsvärlden, vilket särskilt gäller USA, vars inflytande är enormt. Omfattningen av den judiska makten i

201

USA har aldrig till fullo kartlagts, den skall vara hemlig.

 Det är dock anmärkningsvärt att för internt bruk - i den judiska pressen, i Israel liksom i USA - försöker man inte undanhålla de mindre smickrande sidorna av judiskt/sionistiskt liv. Så t ex i den digra "THE JEWISH ALMANAC", redigerad av Richard Siegel och Carl Rheins och utgiven av Bantam Books i New York, october 1980, där ett helt kapitel på sju tvåspaltiga sidor ägnas åt "THE JEWISH UNDERWORLD: AMERICAN JEWISH GANGSTERS", där det bl a sägs:

"Det skulle inte vara en överdrift att säga att deras (de judiska gangstrarnas) inflytande på den organiserade brottsligheten i Förenta staterna under 1920-och 1930-talen konkurrerade med, om inte överträffade deras italienska motparter."

Här nämns och avporträtteras ett flertal av de mest beryktade judiska gangsterledarna alltifrån Moses L. Annenberg, Louis "Lepke" Buchalter, Jake "Greasy Thumb" Guzik till Meyer Lansky och Benjamin "Bugsy" Siegel.

JUDAR HAR ALDRIG HAFT DEMOKRATI

 7) Om judar är varma anhängare av demokrati, har detta i varje fall inget att göra med judisk tradition eller judendom. Demokrati kommer från grekiskan och är en tradition från Hellas, närmare bestämt från Aten och från den romerska republiken. Demokrati är vidare en nordisk tradition (alltinget) och en brittisk tradition (parlamentarismen), medan den gammaljudiska statsformen var strängt teokratisk, inte republikansk utan ett kungadöme, ett utpräglat orientaliskt självhärskardöme (Saul, David, Salomo).

 Under sin månghundraåriga ghettotillvaro utvecklade judarna aldrig något demokratiskt

202

styrelseskick. Att de emanciperade judarna senare blev anhängare av både kapitalistisk demokrati och bolsjevism (majoriteten av kommissarierna i Lenins och även Stalins Sovjet var judar) torde främst sammanhänga med oanade möjligheter att kunna hävda egna gruppintressen. Det finns i alla händelser goda skäl att ifrågasätta den demokrati, som sionisterna genomfört i "den judiska staten Israel" på den infödda palestinska befolkningens bekostnad - ett hån mot själva den demokratiska idén om lika respekt för människovärdet och vilja till internationellt samförstånd.

 Ingen stat har så självsvåldigt och tjurnackat trotsat FN som Israel. Ingen stat utom Israel vägrar att fastställa sitt lands gränser. Inget land utom Israel besitter i vårt århundrade rövat land och åkallar härför sin Guds vilja. Enda parallellen är det forna rasistiska vita Sydafrika, som också var en "demokrati"- för den ena befolkningsgruppen. Om detta är demokrati, så är demokrati - "made in Israel" - ett skämt, ett gyckelspel för narrar och en grym drift med godtrogna människor!

 

HUR SIONISTERNA LURADE TILL SIG PALESTINA

 8) Cyniskt bedrägeri kännetecknar sionisterna redan från början, när de genom Lord Rothschild lurade till sig Palestina av den brittiske utrikesministern Lord Balfour - den så kallade "Balfourdeklarationen" den 2 november 1917 under första världskriget för att "ententen" (Storbritannien och Frankrike) därmed skulle kunna dra in det sionistiskt infekterade USA i kriget mot Tyskland och mot Turkiet (som då behärskade bl a Palestina).

Sionisterna sade sig endast önska Palestina som "ett judiskt nationalhem", inte som en judisk stat. Lord Curzon, Balfours eftert-

203

rädare som Storbritanniens utrikesminister, anade emellertid - fastän alltför sent - ugglor i mossen och skrev den 26 februari 1919:

"Medan (sionistledaren) Weizmann må säga en sak till Er, eller medan Ni må mena en sak med ett nationalhem (som centrum för judisk kultur och religion), är han ute efter något helt annat. Han planerar för en judisk stat, en judisk nation, en helt underordnad arabisk befolkning etc behärskad av judar. Han försöker genomföra detta bakslugt under skydd av brittiskt förvaltarskap."

 I mars 1921 sände sionismens dåvarande huvudorgan Judiska Nationalrådet ett memorandum till Winston Churchill, som då var koloniminister: "Vi kan inte uthärda misstanken att vi (sionister beträffande Palestina) skulle förneka en annan nation dess rättigheter." När senare sionisterna med svek, våld och terror etablerade sin judiska stat Israel har varje israelisk ledare frankt deklarerat att alla tidigare löften om att i Palestina skapa blott "ett judiskt nationalhem för judisk kultur och judisk religion" var inget annat än bluff, att avsikten istället var att skapa en judisk stat. Den 25 juni 1969 proklamerade dåvarande israeliska premiärministern Golda Meir i Knesset: "Jag vill ha en judisk stat med en klar och beslutsam judisk majoritet... Jag har alltid utgått från att detta var den rena sionismen."

 Sionismen vägleds av den mest cyniska maktfilosofi och förlitar sig i sin diplomati på Machiavellis ord i "Il principe", "Fursten": "Folk är så enfaldiga och så kuvade av dagens tunga, att en bedragare alltid finner någon som låter lura sig." Men sionisterna borde besinna vad den insiktsfulle florentinaren Machiavelli säger på ett annat ställe i sin

204

ryktbara bok: "un popolo che può fare ciò che vuole non è savio." (Ett folk som kan göra vad det vill är dåraktigt.)

 

DEN SIONISTISKA CHAUVINISMEN

9) Judar är inga "världsmedborgare", inga sanna internationalister, bara därför att de är medborgare i många olika länder, talar olika språk och har tillägnat sig olika länders kultur där de bor och verkar. Som bekännare av den etnocentriska judendomen och som anhängare av den chauvinistiska sionismen kan judar inte vara världsmedborgare, lika litet som en dövstum kan vara operasångare. För sådana judar existerar ingen verklig förståelse och humanitet för alla medmänniskor, endast för andra judar. När har väl Världsjudiska Kongressen eller Världssionistiska Organisationen ägnat den ringaste omsorg om andra folk i världen än judar? När har väl Israel bett att få ansluta sig till Röda Korset eller Röda Halvmånen och medverkat i internationella räddningsaktioner? Intresset för andra folk - kollektivt liksom enskilt - inskränker sig hos dem uteslutande till andra folks inställning till judar. Världsmedborgare är sådana som inte bara kan göra sig väl hemmastadda bland alla folk utan som även ser alla människor, oavsett deras ras, nationalitet eller religion, som sina bröder och systrar.

 

JUDAR HAR I ALLA TIDER LEVT I OLIKA LÄNDER

 10) Varför skall judar, som i årtusenden levt bland andra folk, ha ett eget land på bekostnad av detta lands egna ursprungliga invånare med hänvisning till att detta land, Palestina, en gång för bortåt 2 800 år sedan skall ha varit ett judiskt rike? Detta

205

sionistiska krav är helt absurt - och det är absurt i flera avseenden:

 * Det sionistiska kravet på Palestina som judiskt land återgår på deras egen bibelhistoria - men denna historia är inte ens judisk, inte israelitisk, inte hebreisk, utan den är till större delen lån från babyloniska myter och sägner, som judarna under den s k babyloniska fångenskapen snappade upp och sedan fritt spann vidare på. Det var först i Babylonien som judarna lärde sig skriva.

 *Därtill kommer att den bibliska historien - i Gamla Testamentet - om judiska riken ISRAEL och JUDA och kung Salomos enade judiska rike aldrig kunnat bekräftas av den historiska och arkeologiska forskningen. Man har i Palestina inte funnit några lämningar av en judisk kultur, däremot av fenicisk, kananeisk och filisteisk. Inte ens en sten från Salomos ryktbara tempel har kunnat påträffas - trots att arkeologerna grävt ihärdigare i Palestina än kanske i något annat landområde i över 150 år. Med all sannolikhet fanns det endast smärre judiska kolonier och vissa små vasallfursentdömen, helt beroende av kringliggande stormakter som Egyptien, Babylonien, Assyrien, Fenicien och senare Persien. Kanske låg forntidens Israel i Asir i sydvästra Saudiarabien, som prof Kamal Salibi i Beirut hävdar i en bok?

 * Judar fanns aldrig uteslutande i själva Palestina, de fanns spridda i alla angränsande länder. Efter den babyloniska fångenskapen på 500-talet f Kr valde senare flertalet judar att stanna kvar i det babyloniska riket som erövrats av perserna, och på Jesu tid var den judiska kolonin i Alexandria (i Egypten) större än den judiska befolkningen i hela Palestina. Därtill kom

206

att judarna vid denna tid fanns i hela det östra Medelhavsområdet, ja, också i själva Rom, huvudstaden i det dåtida romerska riket. Det är sålunda inte sant, att den judiska diasporan (förskingringen till andra länder) började med Jerusalems förstörelse år 70 e Kr genom romarna. Palestina har aldrig varit judiskt.

 

DAGENS SIONISTLEDARE ÄR INTE ÄTTLINGAR TILL FORNTIDENS JUDAR

 * Dagens judar, inklusive de israeliska judarna, är inte alls ättlingar till forntidens judar i Palestina, ty judarna bedrev en omfattande missionsverksamhet både före och efter Jesu tid i de olika länder där det fanns judiska kolonier, vilket betyder att mycket tidigt uppblandades de semitiska judarna med olika icke-judiska (ariska eller indoeuropeiska) folk, även om de troende judarna höll på Mose lag att inte beblanda sig med andra folk. De s k östjudarna eller ashkenazim, de övervägande ryska och polska judar som utgör kärntruppen inom sionismen och i staten Israel, härstammar inte alls från forntidens palestinska judar, utan de härstammar från kazarerna i södra Ryssland som på 700-talet e Kr övergick till judendomen. (Se bl a Arthur Koestlers väldokumenterade bok "The Thirteenth Tribe"!) Plalestinierna kan i högre grad göra anspråk på att vara biologiska ättlingar till forntidens judar än dagens judar.

 * I denna härva av sionistiska absurditeter är kanske ändå det mest absurda sionisternas självsvåldiga vilja att veva tillbaka historien 2 800 år eller så och sudda ut allt vad som hänt sedan dess. Vad skulle konsekvensen bli om andra folk reste samma anspråk som sionisterna - om indianerna krävde tillbaka sina stora betesmarker och i

207

Latinamerika ville återupprätta Mayariket och Inkariket och därför beslutsamt körde ut alla invandrarfolk som upprättat USA, Canada och de olika latinamerikanska staterna, eller om svenskarna krävde tillbaka hela nordvästra Ryssland, därför att en vikingahövding från Uppland, Rurik, på 800-talet grundade ett rike där osv?

 11) Att som sionisterna förklara sin stöld av ett annat folks land med åtföljande sionistisk terror för något heligt och okränkbart, är att bita huvudet av skammen. Det är att utmana all rättfärdighet och att göra sig till den fredsälskande och civiliserade mänsklighetens fiende. Detta kan inte tolereras, det kan endast fördömas och bekämpas!

 

SIONISTISKA LÖGNER OCH UTPRESSNINGAR

 12) När det lilla Israel, som livnär sig genom sionistiska femtekolonnares utpressning av andra nationer, främst av USA, tillskansar sig kärnvapen och hotar hela omvärlden med total eller partiell förintelse, så är detta kulmen på den permanenta sionistiska utmaningen mot civilisationen som en enad världsopinion äntligen måste resa sig emot. Det gäller de skändade palestiniernas rätt till deras bortrövade land, ytterst gäller det hela världen, ja, kanske dess överlevnad.

 27. Radio Islam hävdar att den sionistiska propagandan är fullständigt samvetslös, en bottenlös moralisk utpressning: sionisternas fräcka lögner förklaras vara sanning, deras brutalitet förklaras vara rättfärdighet, deras övermäktiga statsterrorism förklaras vara försvar mot internationell terrorism, deras listiga intrigeranden förklaras vara normal diplomati, deras åsiktsterror

208

förklaras vara åsiktsfrihet, deras förtryck förklaras vara frihet, deras maktfullkomlighet förklaras vara högsta moral, deras hån och smädeskampanjer förklaras vara försvar för tolerans och demokrati - idel fräcka bortförklaringar och perfida sofismer. Kanske är allt detta bara en reflex av deras egen gudom och fruktan att inte lyda denna GT-guds skräckinjagande hämnd i budorden:

"Om I icke hören mig, utan vandren mig emot, så skall också jag i vrede vandra eder emot och tukta eder sjufalt för edra synders skuld. I skolen nödgas äta edra söners kött och edra döttrars kött."

(3 Mos. 26:27-29)

De som skapat ett vidunder som de sedan själva tillber har blivit vidunder bortom sanningssträvan och moral - eller hur skall man annars förklara detta amoralismens fenomen?

 

SIONISTPROPAGANDANS METODER: INDOKTRINERING, SJÄLVMEDLIDANDE OCH SMÄDESKAMPANJER

 28. Radio Islam vill fästa uppmärksamheten på den sionistiska propagandans tre metoder för att nå avsedd effekt:

* Indoktrinering genom att oupphörligt upprepa sionismens tio falska grundteser ända tills folk- genom vanans tillvänjning - tar lögnerna för sanning:

* Självmedlidandets sentimentalitet genom att oupphörligt framhålla sig själva som offer för andra folks illasinnade förföljelser och förtryck alltifrån "träldomshuset i Egypten" och "den babyloniska fångenskapen" i de bibliska legenderna till de nazistiska judeförföljelserna kulminerande i "Förintelsen", dels för internt bruk att framhålla sig själva som "det stora miraklet", som det enda överlevande martyrfolket från forntiden in i våra dagar med idel nya tillfälliga

209

uppkomlingsfolk, dels för att väcka andra folks medkänsla och skuldmedvetande, som de endast kan sona genom tillbedjan av och offergåvor till "det utvalda egendomsfolket";

* Slutligen de systematiska smädeskampanjerna, där man lyckats hamra in i allmänna medvetandet att den som brännmärks som "antisemit" (judehatare eller judefiende) gjort sig skyldig till det mest vanhedrande och nesliga av allt, värre än att smäda Gud, värre än att begå lagens värsta brott, ty gudsförnekare kan vara goda människor och brottslingar kan alltid förlåtas och bli väl omhändertagna för social återanpassning, aldrig "antisemiter". Detta visar sionismens oerhörda grepp om själarna.

 

SIONISTISK KONTROLL ÖVER VIKTIGA OPINIONSMEDIA I USA OCH STYRNING AV "AMERIKANSK KULTURIMPERIALISM"

 29. Radio Islam vill framhålla att förutsättningen för den sionistiska propagandans breda genomslagskraft är sionistisk kontroll över alla viktiga opinionsbildande instrument: reklamindustrin, pressen, de stora bokförlagen, teater och showbusiness, film, TV, video och radio samt tillräckligt många företag, vilkas annonser behövs för opinionsmedias finansiering med möjligheter att i samlade (sionistiska) aktioner hota med annonsbojkotter mot de obstinata mediaföretag, som framför farlig fundamental kritik av den sakrosankta sionismen och dess förehavanden. I USA gäller detta i extrem grad, vilket får stor inverkan på även Sverige och andra länder - genom den amerikanska kulturimperialismen. Den påstridiga vulgäriteten i den ständigt forsande och skummande flod av amerikansk skräpkultur - flabbhumorn, den tårdrypande

210

sentimentaliteten, hårdrockgalorna, de larviga och fjantiga ungdomsmodena, porren och våldsporren - är till övervägande del styrd av sionister och deras medlöpare eller tjänar i varje fall sionismens intressen att förråa och fördumma massorna till att bli allenast konsumentfixerade idioter, oförmögna till varje självständigt kritiskt tänkande och därmed lättfångna byten för sionismens politiska ambitioner att topprida och behärska opinionsinriktningen i åtminstone den teknologiskt avancerade och rika västvärlden. Att blottställa sionismen och dess propaganda för att få våra lyssnare att tänka efter och reagera, det ser Radio Islam som en viktig och angelägen uppgift.

 

ANTISEMITISM - SIONISMENS GROGRUND

 30. Radio Islam hävdar att judehatet eller antisemitismen var - och alltjämt är - sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism. För sionisterna är den judiska assimileringen den huvudfiende som främst måste bekämpas, eftersom assimilerade judar upphör att vara judiska nationalister och därmed kan de inte bli sionister eller värvas för sionismen. Den judiska sammanhållningen över nationsgränserna och myten om ett enat judiskt folk som skiljer sig från alla andra folk är ju sionismens förutsättning. Denna judiska sammanhållning kräver ett gemensamt hot: judehatet, antisemitismen. Utan ett sådant hot från omvärlden underlättas och påskyndas i de sekulariserade moderna samhällena judisk assimilering, och sionismen blir bara en generalstab utan soldater, ett huvud utan kropp. Därför blir antisemitismen nödvändig, räddaren i nöden. Här några uttalanden av framstående sionister:

211

 Theodor Herzl, sionismens grundare, skriver i sin efterlämnade dagbok:

"Antisemiterna kommer att vara våra mest pålitliga vänner och de antisemitiska länderna kommer att vara våra allierade."

(Patai, 1960, band I, s.84)

Dr Arthur Ruppin:

"Man kan väl inte säga att endast antisemitismen har satt sionismen till världen, men åtminstone i Västeuropa är antisemitismen den starkaste agitatorn för sionismen, och antisemitismens undergång skulle också leda till sionismens undergång."

(A Ruppin: Die Juden der Gegenwart, Jüdischer Verlag, Köln, 1911, s. 278)

 Dr Leo Wertheimer säger i sin bok "Der Judenhass und die Juden", som utkom 1918:

"Antisemitismen är judarnas räddande ängel, som kraftfullt sörjer för att judarna förblir judar... Antisemiterna har skapat det judiska medvetandet hos många judar som inte vill vara judar."

(citerad av dr Franz Scheidl: "Israel - Traum und Wirklichkeit", Wien, 1962, s. 18)

 Den store sionistledaren dr Nahum Goldmann sade i sitt inledningsanförande vid Judiska Världskongressens möte i Géneve den 23 juli 1958:

"När antisemitismen i dess klassiska mening försvinner medför detta visserligen en förbättring materiellt och politiskt för de judiska samfunden överallt i världen, men det har också en negativ inverkan på vårt interna liv... Vårt (judiska) folk vet att kämpa heroiskt i dåliga tider men har ännu inte lärt sig att leva skapande i goda tider."

( N.Y. Times, 24 juli 1958)

Och i sin bok Den judiska paradoxen (Tiden,

212

Sthlm, 1978, s. 182) säger Nahum Goldmann:

"En fullständig assimilation skulle vara en sannskyldig katastrof för hela det judiska livet."

 Och prof Jeshua Goldmann förklarade vid den 26:e Världssionistiska Organisationens möte i Israel den 30 december 1964:

"Den största faran för judendomen och den judiska enigheten är den bristande antisemitismen."

(citat från Franz Scheidl, ibid. s. 18)

 Det står utom allt tvivel att sionismen är oupplösligt förbunden med antisemitismen och inte kan leva den förutan. Sionisterna framhåller ständigt sin fruktan och avksy för antisemiter - men man vill inte bli av med dem utan ständigt väcka den till liv. Antisemitismens död blir sionismens död.

 

DEN SIONISTISKA HERREFOLKSMYTEN INSPIRERADE NAZISTERNA

 31. Radio Islam hävdar att det finns fundamentala överensstämmelser mellan sionismen och den antisemitiska nazismen, det är två i stort sammanfallande ideologier: Tron eller föreställningen att det egna folket är ett utvalt folk som har rätt att härska över andra folk, att det egna folket måste bevaras och inte får beblanda sig med andra folk, och slutligen att det egna folket skall besitta det historiskt givna landet. Hos sionismen möter vi dessa föreställningar redan i den judiska bibeln, i GT; så här lyder trosbekännelsen i Torah:

 "Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, såsom han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla folk

213

på jorden skola se att du är uppkallad efter Herrens namn; och de skola frukta dig."

(5 Mos. 28:9-10)

Här är alltså det utvalda herrefolket som andra folk skall frukta. Det understryks även att detta folk skall behärska andra folk:

"Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, dig Guds, bud, som jag i dag giver dig, för att du skall hålla och göra efter dem."

(5 Mos. 28:13)

Och att det utvalda herrefolket har rätt att fördriva andra folk och underlägga sig dem framgår av följande:

"Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter dem, så att I älsken Herren, eder Gud, och alltid vandren på hans vägar och hållen eder till honom, då skall Herren fördriva alla dessa folk för eder, och I skolen underlägga eder folk som äro större och mäktigare än I. Var ort som eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till Libanon, ifrån floden - floden Frat - ända till Västra havet skall edert område sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för eder skall Herren, eder Gud, låta komma över hela det land I beträden, såsom han har lovat eder."

(5 Mos. 11: 22-25)

Att folkmord välsignas som en Gudi behaglig gärning och att det stadgas om strängt förbud mot ras- eller folkblandning framgår av följande bibelord:

 

"DET UTLOVADE LANDET" LEGITIMERAR SIONISTERNAS ROV AV PALESTINA

 "När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går, för att taga det i besittning, och när han för dig förjagar stora folk - hetiterna, girgaséerna,

214

amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och mäktigare än du - när Herren, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd. Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner."

(5 Mos. 7: 1-3)

Att ledande israeliska politiker legitimerar sionismens rov av palestiniernas land, sionismens rasistiska och expansionistiska politik med hänvisning till bibeln framgår av följande:

 "Detta land existerar till följd av ett löfte av Gud själv. Det skulle vara löjligt att be om erkännande av dess legitimitet", sade dåvarande israeliska premiärministern Golda Meir i ett tal i knesset i oktober 1971(Le Monde, 15 oktober 1971).

 "Detta land var ett löfte till oss, och vi har rätt till det", sade premiärminister Menachem Begin i december 1978 i Oslo, när han mottog Nobels fredspris (Dabar, 12 december 1978).

 

HAR JUDARNA ALLTID UTSATTS FÖR FÖRFÖLJELSER?

 32. Radio Islam ifrågasätter den ständigt återkommande tesen att judar i historien alltid utsatts oförskyllt för förföljelser: att judehat eller "antisemitism" skulle vara en närmast kronisk företeelse hos alla folk. Typiskt är följande utlåtande i boken "Why the Jews? The Reason for Antisemitism" (Simon and Schuster, New York, 1983, s. 17) av de båda judiska författarna Dennis Prager och Joseph Telushkin: "Hatet till judarna har varit mänsklighetens stora hat. Medan hatet till

215

andra grupper alltid förekommit, har inget hat varit så universellt, så djupt eller så varaktigt som antisemitismen."

Detta tema går ständigt igen, inte bara i polemiska tid- ningsartiklar av judar utan också i större verk med seriösa anspråk om judarnas historia och om antisemitismen - verk som så gott som alltid är skrivna av sionister, i Sverige t ex framlidne prof Hugo Walentin, i Frankrike Leon Poliakov, tillika chef för judiskt dokumentationscentrum i Paris, i USA bl a Max I Dimont. Det är alltså genomgående fråga om partsinlagor - ungefär som om nazismen uteslutande skulle behandlas av nationalsocialister och alla antinazisters skrifter om detta ämne skulle åsidosättas.

Det kan därför finnas skäl att erinra om en saklig bok som professor Efraim Briems "Antisemitismen genom tiderna" (Natur och Kultur, Sthlm 1940) och citera några valda stycken ur den om antisemitismen under antiken i Romarriket:

"En av orsakerna till hatet (mot judarna) var, att judarna mer än kanske något annat folk under antiken åtnjöto en mängd förmåner och rättigheter, som inte kommo andra till del. Av olika skäl gynnade flera romerska imperatorer dem alltifrån Julius Caesar och flera edikt utgåvos, vilka tillförsäkrade judarna fri religionsutövning. På grund av deras stränga iakttagande av sabbatsbudet blevo de befriade från all militärtjänst, för att de icke skulle behöva bruka vapen på en lördag." (s. 169)

"Att judarna på detta sätt åtnjöto en helt annan frihet och större förmåner än som kommo underkuvade folk till del runt om i det romerska riket, kan man se av en mängd uttalanden av Josefus (den störste judiska historieskrivaren, som levde under åren 37 till 100 e kr). Den kände tyske orientalisten prof Julius Wellhausen skriver i Israel-jüd.

216

Geschichte, s. 236: "Judarna åtnjöto alle- handa privilegier och friheter för att kunna fullgöra sina religiösa förpliktelser, de hade även sin egen jurisdiktion, emedan deras religion var oupplösligt förbunden med rätten: de fingo lov att uppbära den i Mose lag föreskrivna skatten per capita för tempeltjänsten och sände den åstad till Jerusalem. De voro i själva verket högt gynnade, även om de icke hade och icke haft egentligt medborgarskap, dvs andel i statsstyrelsen, då de ju själva uteslöto sig från de gemensamma angelägenheterna och den offentliga kulten."

"Det är uppenbart, att denna judarnas gynnade ställning skulle väcka ont blod hos andra, i synnerhet som de, tack vare denna, kunde avsöndra sig från de andra och bevara sin fulla egenart. Detta jämte judarnas starka centralitetsaffekter uppväckte i hög grad de andra folkens differensaffekter. Vi kunna se det av de antisemitiska uttalanden, som finns hos de mest skilda författare inom den grekisk-romerska kulturvärlden: filosofen Poseidonius Apamea (omkr 135 f Kr), Appollonios Molon från Rhodos, Apion, Cicero, Seneca, Plutarchos, Horatius, Persius, Qvintillianus, Statius, Juvenalis och framför allt den store romerske historieskrivaren Tacitus. I sin Historia skriver han, efter att ha rekapitulerat de gamla sagorna om judafolkets skymfliga uppkomst - redan den egyptiska prästen vid solgudens tempel i Heliopolis, Manetho (300-talet f Kr) berättar i sin historia, att judarna härstammade från de spetälska egyptier, som konung Amenophis låtit samla från hela landet och skickat till slavarbete öster om Nilen, varefter de så småningom avföll från konungen och valde en präst från Heliopolis vid namn Osarsiph till överhuvud, denne antog namnet Moses, under vars ledning de gjorde uppror, dödade

217

Amenophis och härskade tretton år i Egypten, varefter de fördrevs och slog sig ned i Kanaan - "Judarnas riter, huru deras uppkomst än må ha varit, ha ett visst försvar på grund av sin ålder. Deras institutioner, dystra och nesliga, ha endast bestått tack vare sin gelenskap. Ty de närboende folkens drägg, föraktande sina fäders religioner, avlämnar hos dem sina tributer och sina offer: på så sätt uppstår judarnas förmögenhet, bortsett från att det hos dem finnes en envis sammanhållning, som yttrar sig i inbördes hjälpsamhet. Mot alla andra folk nära de däremot ett fientligt hat...". "Allt", skriver Tacitus på ett annat ställe, "som för oss är heligt, är för dem orent, tvärtom, det som för oss gäller som vanhelgande, upphöjes av dem." (s. 170-173)

"Blevo judarna utsatta för förföljelser, så utövade de själva repressalier överallt där de kommo åt. Inte fullt femtio år efter Jerusalems förstörelse, omkring år 116, reste sig den judiska befolkningen runt om i de östra Medelhavsländerna för att utrota den befolkning, bland vilka de bodde och som de så grundligt hatade och hatades av. De judiska upproren hade sina huvudcentra i Egypten, Cyrenaika och Cypern, ehuru dessa uppror utbreddes även till Mesopotamien och Palestina. Överallt, där judarna till en början segrade, utövade de samma fruktansvärda blodbad på de andra folken, som de själva varit utsatta för. De dödade sina offer under kvalfulla marter och tvungo fångarna att under kampspel kämpa med varandra tills de stupade. I Cyrenaika skola judarna ha dödat icke mindre än 220 000 människor och på Cypern ända till 240 000 - siffrorna verkar ju onekligen ganska fantastiska. Enligt en uppgift av den romerske historieskrivaren Dio Cassius (återigen som trovärdig av både Gibbon och

218

Mommsen) söndersleto judarna de fallnas kroppar och smorde sig med deras blod. I Egypten hade de till en början stor framgång och härjade svårt mot befolkningen, så att de t o m överfollo deras skepp, på vilka de skräckslagna flyktingarna sökte rädda sig ut på havet. Emellertid sände kejsar Trajanus starka häravdelningar dit, som slogo ned upproret... I Palestina bröto oroligheterna på nytt ut år 132 under ledning av en rövarhövding Bar Kochbà, "stjärnans son" - hänsyftande på en profetia i Fjärde Moseboken: "En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ned alla söner till Set... Ty Israel skall göra märkliga ting: ur Jakob skall en härskare komma, han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit." (4 Mos. 24:17-19) Denne Bar Kochbà förklarades av den berömde judiska lagläraren Rabbi Akiba såsom Messias och såsom sådan hyllades han av det judiska folket därstädes. Upproret blev så svårt att kejsar Hadrianus måste tillkalla sin bäste fältherre, Julius Severus, från Britannien för att få bukt med det. Först efter tre års hårdnackade strider, år 135, var upproret nedslaget; 580 000 människor skola ha dödats, och hela Judéen låg härjat som en ödemark.

"Dessa uppror bidrogo naturligtvis icke att stärka judarnas ställning i det romerska riket, och en judefientlig stämning härskade också under hela den hedniska tiden fram till kristendomens genombrott." (s. 174-175)

 

---

219

 

ISRAEL FÖRBJUDER NYA TESTAMENTET

- och försöker i Sverige förbjuda Radio Islam som rapporterat och kommenterat nyheten (och JKs granskning och beslut)

Radio Islams program som sändes den 3 oktober 1987 kl 11.00 - 12.00 (sid. 219-251 i denna bok).

Programmet anmäldes till Justitiekanslern. Enligt JKs beslut av den 10/2 1988:

"Det yttrandefrihetsbrott som kan komma i fråga är hets mot folkgrupp. Jag anser att programmet i dess helhet syftar till att uttrycka missaktning för den judiska folkgruppen. Sålunda innefattar programmet enligt min mening en sådan sammanställning av olika bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer som är avsedda att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende. Förundersökning skall därför inledas mot programutgivaren Ahmed Rami."

* * *

Här följer en avskrift av hela programmet som sändes den 3 oktober 1987 kl 11.00 - 12.00:

Den allkristna rikstidningen, Hemmets vän, som utges av Evangeliepress i Örebro rapporterar i sitt senaste nummer den 17 september följande:

"Det israeliska utbildningsdepartementet har fattat ett beslut att Nya Testamentet inte längre kommer att finnas med i de bibelutgåvor som finns i de israeliska skolorna". Landet, bibelssällskapet ser det som en mycket dålig nyhet. Enligt en talesman för utbildningsministeriet i Israel kommer Gamla och Nya Testamentet inte längre att betraktas som likvärdiga. "Gamla Testamentet kommer från Gud medan Nya Testamentet är skrivet av människor", menar man i det israeliska utbildningsdepartementet."

220

ISRAEL FÖRBJUDER NYA TESTAMENTET

Detta officiella israeliska meddelande om att Nya Testamentet, kristendomens heliga skrift, inte får användas i israeliska skolor inom religionsundervisningen är synnerligen intressant. Därmed saboterar alltså den sionistiska staten Israel all grundläggande förståelse för den kristna läran och tro och allt samförstånd mellan judendom och kristendom.

Än mer anmärkningsvärt är att det officiella Israel samtidigt förkunnar att Gamla Testamentet, judendomens Bibel och heliga skrift, är skriven av Gud medan Nya Testamentet är skrivet av människor och alltså en falsk tro, en irrlära, ett grov avsteg från den enda rätta tron och läran, judendomen. Palestinas kristna blir här de främsta offren.

Detta skall ses mot bakgrund av att judar i kristna länder, i muslimska länder, ja, i alla länder utanför Israel, ivrigt och högljutt säger sig försvara religionsfriheten och angriper var och en som på minsta sätt kritiserar eller ifrågasätter judendomen. Ideligen uppvaktar olika deputationer av troende judar de kristnas överhuvuden och själve påven att tillmötesgå olika judiska krav i den kristna förkunnelsen, alltså inblandning i de konfessionellt kristnas inre trosangelägenheter.

Senast vid påvens besök i USA framförde judiska ledare klagomål över att påven hade mottagit Österrikes statspresident och förre generalsekreteraren i FN, Kurt Waldheim och över att Vatikanen inte diplomatisk erkänt den sionistiska ockupationsmakten Israel. Fräckheten kan inte vara större. Det är som om påven och andra kristna ledare skulle uppvakta ledande judiska rabbiner och be dem att sluta med att fira judiska högtidligheter som är fientligt riktade mot icke-judar och uppmana alla kristna att bojkotta judendomen som en farlig irrlära.

221

Den judiska påsken t ex firas ju till minne av massmord på alla förstfödda egyptier och hur israeliterna plundrade egyptierna på alla deras dyrbara ägodelar (2 Mos 12 kap) och Purimfesten firar de ännu varje vår till minne av hur judarna dödade 75 000 perser. (Se Esters bok 9 kap i GT).

Men varför är då staten Israel så rädd för Nya Testamentet och förbjuder det i israelisk undervisning?

Svaret är att de fyra evangelierna, Apostlagärningarna och flera av aposteln Paulus brev, som ju alla ingår i Nya Testamentet, innehåller ett enda stort generalangrepp på den samtida judendomen. Särskilt häftigt angriper Jesus de judiska skriftlärda och de judiska fariséerna, vilka judendomen än i dag prisar och hyllar.

I till exempel Matteusevangeliet 23:e kapitlet, verserna 27-33 säger Jesus: "Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser ni prydliga ut, men inuti är ni fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet. Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar och säger 'Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod.' Därmed visar ni själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. Fortsätt som era fäder, tills måttet är rågat. Ormar, huggormsyngel, hur skulle ni kunna undgå att dömas till helvetet?"

Men Jesus går ännu längre i sina våldsamma angrepp på de ledande samtida judarna. I Johannesevangeliet, åttonde kapitlet, vers 37 säger Jesus till judarna: "Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. Och Jesus fortsätter sedan i vers 44: "Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar.

222

Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning finns inte i honom. När han ljuger, talar han med egna ord, ty han är en lögnare och en lögnens fader."

Alltså, Jesus fördömer sin samtids judar som hårdnackat höll fast vid sin judendom som Satans anhang, mordlystna och lögnaktiga alltigenom!

Men det stannar inte vid detta. I alla de fyra evangelierna i Nya Testamentet omtalas att det var de ledande samtida judarna som inte bara ville döda Jesus, de dömde honom också till döden i judarnas stora råd av överstepräster, de äldste och de skriftlärda.

I Markusevangeliet 14:e kapitlet verserna 53-65 heter det:

"De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla överstreprästerna och de äldste och de skriftlärda... Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men lyckades inte. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga: 'Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat, som inte är gjort av människohand.' Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: 'Skall du inte svara på deras beskyllningar?' Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: 'Är du Messias, den Välsingnades son?' Jesus svarade: 'Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.' Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: 'Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?' Alla fann att han förtjänade döden. Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: 'Visa att du är profet!' Och vakterna gav honom örfilar."

223

Alltså, det var de högsta ansvariga judiska myndigheterna som dömde Jesus till döden utan att kunna framföra någon annan anklagelse mot honom än att han predikade en lära som de inte tålde.

Men det stannar inte vid detta. Den judiska ledningen ville inte själva verkställa dödsstraffet utan judarna ville förmå den högsta romerska ledningen i landet att verkställa dödsdomen - och därmed vältra över skulden på romarna. Därför heter det ständigt än i dag i den judiska propaganden att det inte var judarna utan romarna som dödade Jesus! Ett infernaliskt trick att förvanska och förfalska historien. Den romerske ståthållaren Pilatus utsattes för starka påtryckningar att låta romarna verkställa dödsstraffet genom korsfästelse. I Johannesevangeliet 18:e kapitlet verserna 28-38 heter det:

"Från översteprästen Kaifas förde de Jesus till det romerska residenset. Det var tidigt på morgonen. Själv stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta sin påskmåltid. Pilatus gick då ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? De svarade: 'Om han inte hade varit en förbrytare, skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.' Pilatus sade: 'Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.' Men judarna svarade: 'Vi har inte rätt att döda någon.' (Detta var lögn, ty judarna hade stening som dödsstraffets verkställande, sålunda stenade de senare den judekristne diakonen Stefanos till döds, vilket omtalas i Apostalagärningarna, 7:e kap, verserna 54-60).

Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade: 'Så du är judarnas konung?' Jesus svarade: 'Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?' Pilatus sade: 'Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?' Jesus svarade: 'Mitt rike hör inte till denna världen.

224

Om mitt rike hörde till denna världen, hade mina fö1jeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.' Pilatus frågade: 'Du är alltså kung?' Jesus svarade: 'Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.' Pilatus sade till honom: 'Vad är sanning?' Sedan gick han ut igen till judarna och sade: 'Jag kan inte finna honom skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?' Då ropade judarna igen: 'Inte honom utan Barabbas!' Barabbas var en rövare."

I 19:e kapitlet, verserna 5-12 heter det:

"Pilatus sade: Här är mannen. Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: 'Korfäst, korsfäst!' Pilatus sade: 'Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.' Judarna svarade: 'Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.' När Pilatus hörde detta, blev han ännu mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: 'Varifrån är du?' Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då: 'Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?' Jesus svarade: 'Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.' Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: 'Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren."'

Detta var alltså en infernalisk påtryckning: Judarna hotade den romerske ståthållareri. om han inte villfor deras krav på att korsfästa Jesus, skulle judarna anmäla detta till den romerske kejsaren och Pilatus skulle riskera att komma i allvarliga svårigheter för att framkalla ännu ett judiskt uppror mot Rom.

225

Inför denna judiska utpressning föll han småningom till föga och lät korsfästa Jesus.

Men varför var då den judiska ledningen så ivrig att låta romarna verkställa dödsdomen mot Jesus? Visst ville de vältra över skulden på romarna. Men det fanns ett djupare skäl: De ville för alltid få Jesus och hans lära fördömd bland judarna. I den judiska lagen, den mosaiska, står följande i Femte Moseboken 21:a kapitlet, verserna 22 och 23:

"Om på någon vilar en sådan synd som förtjänar dödas, och han så bliver dödad och du hänger upp honom på trä, så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten, utan du skall begrava den på samma dag, ty si Guds förbannelse är den som har blivit upphängd; och du skall icke orena det land som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel."

Eftersom romarna hade dödsstraff för de värsta förbrytelserna genom korsfästelse, medan judarna hade dödsstraff genom stening, så passade det judarna förträffligt att låta romarna verkställa dödsdomen mot Jesus genom korsfästelse - därmed blev enligt den judiska lagen Jesus "en Guds förbannelse".

Man förstår varför Jesus, kristendomen och den kristna Bibeln, Nya Testamentet, är så förhatligt för de troende judarna!

Allt judiskt tal, om att judarna respekterar religionsfrihet, är bara bluff och båg. Ty om de skulle respektera kristendomen, skulle de därmed upphäva sin egen judiska tro all giltighet.

Judarnas förföljelser av de första kristna omtalas mycket ofta i Nya Testamentet, främst i Apostlagärningarna och i flera av aposteln Paulus brev. Ideligen omtalas i Apostlagärningarna hur judarna försökte döda den till Jesu lära omvände juden Saulus, senare kallad Paulus, varför han såg sig nödd att söka sig

226

till hedningarna (Apsg 18:6). I Första Thessalonikerbrevet Andra kapitlet, 15:e versen säger Paulus:

"Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten." Och i Titusbrevet Första kapitlet, verserna 10-14 heter det: "Det finns särskilt bland de omskurna (d v s judarna) många som inte vet sin plats, pratmakare som förvrider huvudet på andra. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp på hela familjer genom att för snöd vinnings skull sprida otillåtna läror.

En landsman till dem, en av deras egna profeter, har sagt: - Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Det vittnesbördet är sant. Vederlägg dem därför med kraft, så att de blir sunda i tron och inte ägnar sig åt judiska legender och åt påbud från människor som vänder sig bort från sanningen."

Att det föreligger en skarp motsättning mellan judendomen och kristendomen. Det framgår i alla händelser mycket klart av Nya Testamentet. I Israel, det ockuperade Palestina, utsätts också de kristna liksom muslimer för stor missaktning. Det verkar som om det av kristna judar skrivna testamentet skulle vara antisemitiskt eller judefientligt.

Det återstår att se om Radio Islam i det kristna Sverige där man respekterar religionsfriheten skall dömas för antisemitism eller judehets, när vi ordagrant citerar ur de kristnas bibel, Nya Testamentet. I så fall är det tydligen den sionistiska makten att tolka lagarna som gäller i Sverige och, som om det inte räcker att sionisterna lagt beslag på Palestina, att kristendomen inte ens respekterar sin egen heliga urkund och att allt tal om religionsfrihet och yttrandefrihet bara är bluff och inget annat, att det är sionisterna som dikterar villkoren i detta land.

227

Kan vi vänta oss att sionisterna här i Sverige skall lyckas genomföra vad de nu genomfört i Israel? Ett förbud av Nya Testamentet, eftersom Jesus och även aposteln Paulus har sagt så vanvördiga sanningar om sin samtids sionister ?

* * *

I den allkristna rikstidningen Hemmets vän som utges av Evangeliepress i Örebro rapporteras i numret den 17 september 1987, följande: "Det israeliska utbildningsdepartementet har fattat ett beslut att Nya Testamentet inte längre kommer att finnas med i de bibelutgåvor som finns i de israeliska skolorna."

Enligt en talesman för det israeliska utbildningsministeriet kommer Gamla och Nya Testamentet inte längre att betraktas som likvärdiga. Gamla Testamentet kommer från Gud förklaras det, medan Nya Testamentet är skrivet av människor. Mot denna bakgrund kan det ha sitt intresse att närmare granska vad judendomen står för. Här skall vi nu redovisa för de sju dödssynderna och judendomen.

* * *

 

DE SJU DÖDSSYNDERNA OCH JUDENDOMEN

I den katolska kyrkan talas sedan länge om "De sju dödssynderna": Högmod, Avund, Vrede, Lättja, Vällust, Girighet och Frosseri. Från dessa "dödssynder" härrör sedan även andra - alltid närbesläktade - laster enligt högre kristen moral, så t ex Grymhet, Mordlystnad, Svekfullhet och Lögnaktighet. Den högmodige liksom den avundsjuke och den argsinte (vredgade) hemfaller lätt åt grymhet och även mordlystnad. Den vällustige (lättjefulle) och girige hemfaller lätt åt svekfullhet och lögnaktighet.

228

I judendomen - den mosaiske trosbekännelsen - talas inte om "de sju dödssynderna". I stället visar det sig att just dessa kristna "dödssynder" prisas som dygder, eftersom själve Jahve är hänfallen åt dem alla, utan möjligen Lättja (fastän även detta kan ifrågasättas). Och dessutom är det just i Högmod, Avund, Vrede, Lättja, Vällust, Girighet och Frosseri, som Jahve prisar hos sitt utvalda egendomsfolk eller utlovar som belöning vid sträng lydnad för hans bud och stadgar.

 

I. HOS JAHVE HETER DET

1. Högmod - enbart i detta att han sägs ha skapat världen och anser sig ha full rätt att förfara som han vill med den, förinta allt liv i en syndaflod eller ständigt hota med att slutgiltigt förinta den ligger ju ett våldsamt Högmod. Dessutom redan i första Budet: "Du skall inga andra gudar hava jämte mig." (2 Mos. 20:3) Ty det är här ej tal om att Gud verkligen är den ende, andra folk har andra gudar, endast att hans utvalda folk enligt ett löfte till (kontrakt med) Abraham, härstammande från Ur i Kaldeen, skall hålla sig till honom (Jahve). Därav den gudsinspirerade och gudaingivna rasismen eller etnocentrismen, det kollektiva högmodet i den yttersta avskildhet från andra folk, och hat och förakt till andra folk.

2. Avund - Detta första bud vittnar även om Jahves avund: att han inte tål att hans folk kan föredra andra folks gudar, utan då straffar de avfälliga, också deras efterkommande, vilket tydligast framkommer i följande tillägg: "du skall icke tillbedja sådana (andra folks gudar), ej heller tjäna dem, ty jag, Herren din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig." (2 Mos. 20:5)

229

3. Vrede - Detta är det mest uttalade och utmärkande draget hos GT-guden Jahve. Och Jahves/Herrens vrede drabbar inte bara israeliternas fiender, utan även dem själva ideligen vid deras avfall eller ohörsamhet. I t ex Klagovisorna heter det: "Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen: Så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer." (Klag. 2:5)

När Herrens utvalda folk drabbas av missöden eller nederlag av mäktiga fiender, så är detta ytterst Herrens vilja, ty han använder i sin vrede sitt utvalda folks fiender som sitt redskap: "Eftersom du icke tjänade Herren, din Gud, med glädje och hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, skall du få tjäna fiender som Herren skall sända mot dig under hunger och törst och nakenhet och brist på allt; och han skall lägga ett järnok på din hals, till dess att han har förgjort dig..., så skall Herren sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankhter." (5 Mos. 28: 47-48, 59)

Med dessa ord från Jahve i judendomens Torah är följaktligen "Holocaust" ett verk av Jahve/Herren, ty så högmodig och så full av vrede är han, så sataniskt grym.

4. Lättja - "Och Gud fullbordade den sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk, som han hade gjort. Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade." (1 Mos. 2: 2-3)

- Efter fullbordat verk utför alltså Gud inget arbete, den fullkomliga lättjan.

230

5. Vällust - Något mera vällustigt än Jahve är svårt att ens i sin vildaste fantasi föreställa sig, en vällust som paras med Frosseri, nämligen när han i Leviticus (3:e Moseboken) påbjuder "Lagen om brännoffer", "Lagen om spisoffer", "Lagen om tackoffer", "Lagen om syndaoffer" och tillägg till alla dessa lagar i 5:e, 6:e och 7:e kapitlet. "Men inälvorna och fötterna skola tvås i vatten. Och prästerna skall offra alltsammans och förbränna det på altaret: Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren." (3 Mos. 1:13) Detta om brännoffer av ungdjur i själva helgedomen såsom "välbehaglig lukt för Herren" återkommer ständigt, ja, redan i Exodus (2:a Moseboken 29 kapitlet "Föreskrifter om prästernas invigning och om det dagliga offret"). (Se även 1 Mos 17:16)

6. Girighet - Jahve/Herren utmärks av den fanatiska girighet som tar sig uttryck i dyrkan av guldet. Så t ex ges noggranna anvisningar om hur den heliga arken skall förses med guld: "Och du skall överdraga den med rent guld, innan och utan skall du överdraga den och du skall på den göra en rand av guld runt omkring. Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och sätta dem över de fyra fötterna... Och du skall göra stänger av akacieträd och överdraga dem med guld... Och du skall göra en nådastol av rent guld... Och du skall göra två keruber av guld... Du skall göra ett bord av akacieträd och du skall överdraga det med rent guld, och runt omkring listen skall du göra en rand av guld... Och lampstänger och brickor till den skall du göra av rent guld." (2 Mos 25: 11-13, 16-18, 23-25, 38)

En sak är klar: De kristna dygderna fattigdom, kyskhet givmildhet, anspråkslöshet och medlidande - vad man än må säga om dem och hur frekvent de än brytes av svaga människor - utmärker sannerligen inte Jahve

231

och hans utvalda folk i dess lydnad för hans bud. Världen har heller aldrig sett en rabbin som den heliga Franciskus av Assisi, och om någon sådan ralr bin förekommit är han i alla händelser ej föremål för någon helgondyrkan.

 

II. HUR JAHVE/HERREN UPPMANAR SITT UTVALDA FOLK

1. Högmod - "Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min, och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du (Moses) skall tala till Israels barn." (2 Mos 19: 5-6)

2. Avund - Avund parad med Vrede återkommer ständigt i Jahves/Herrens bud gentemot andra folk med andra gudar: "Du må icke tillbedja deras gudar, eller tjäna dem, eller göra såsom man där gör, utan du skall slå dem ned i grund och bryta sönder deras stoder... Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till..." (2 Mos. 23: 24, 27-)

3. Lättja/Girighet - Lättja parad med Girighet är den belöning som Jahve/Herren ständigt ställer i utsikt för sitt utvalda folk: "När nu Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke har planterat - och när du då äter och bliver mätt, så tag dig till vara för att förgäta Herren, som har fört dig ut ur Egyptens land..." (5 Mos 6: 10-12-) Ja, här ryms även Frosseri.

232

4. Vällust - "Och om Herren, din Gud, då giver den (En främmande stad) i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte: och du må då njuta av det rov som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender." (5 Mos. 20: 13-14)

Hur skall de mosaiska trosbekännarna - "de religiösa judarna" - kunna bortförklara alla dessa vedervärdigheter som frappant strider mot såväl kristen som sekularistisk humanistisk etik...? De fem Moseböckerna - Genesis, Exodus, Leviticus, Nuneri och Duteronanium - utgör ändå alltjämt judendomens Torah, Lagen, och är som enbart framgår av namnet den bärande beståndsdelen i den mosaiska trosbekännelsen. Att åtminstone vissa av profeterna senare, i varje fall i någon mån vid vissa enstaka tillfällen modifierade eller reformerade den mosaiska gudsbilden av den hämndgirige, grymme och hejdlöst frossande Jahve torde i sak inte ändra så värst mycket.

Hos Jesaja som räknas som den störste av de stora judiska profeterna, heter det i sista kapitlet ("Slutdomen över det falska och sanna Israel"): "Ty, se, Herren skall komma i eld, och hans vagnar skola vara såsom en stormvind; och han skall låta sin vrede drabba med hetta och sin näpst med eldslågor. Ty Herren skall hålla dom med eld, och med sitt svärd skall han slå allt kött, och många skola de vara, som bliva slagna av Herren." (Jes. 66: 15-16)

Ständigt denna mordlystne vredgade gud, fixerad till att förgöra och förinta - och just i eld. Den som observerat och besinnat detta kan förstå varför "Holocaust" blivit en sådan fixering och föremål för en sådan sällsam dyrkan, uppblandad med hat och långmod hos de troende judarna.

233

Ett mycket frapperande drag i mosaismen är att det inte där förekommer någon klar boskillnad mellan Gott och Ont, inkarnerad i två skilda mot varandra stridande krafter (Gud och Djävulen), även om Satan dyker upp i Job som "åklagaren", men denne "åklagare" är samtidigt Jahves verktyg, utsänd för att pröva "den rättfärdige Jobs gudsfruktan" genom att utsätta honom för de mest vedervärdiga djävulstyg. Det är även anmärkningsvärt, att Jahve/Herren sammanblandas med Satan. Så här heter det i Första Krönikerboken 21:a kapitlet, vers 1: "Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel." Och samma sak omtalas i Andra Samuelsboken 24:e kapitlet, vers 1 så här: "Men Herrens vrede upptändes åter mot Israel, så att han uppeggade David mot dem och sade: Gå åstad och räkna Israel och Juda." Är då Jahve densamme som Satan?

Och i Andra Krönikerboken ger Jahve/Herren sin välsignelse åt lögnens ande":

"Slutligen kom anden fram och ställde sig inför Herren och sade: - 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla hans profeters mun. Herren frågade honom: 'På vad sätt?' Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla hans profeters mun.' Då sade Herren: 'Du må försöka att locka honom därtill, och du skall också lyckas, gå ut och gör så.' Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, medan Herren ändå har beslutat att olycka skall komma över dig."(2 Krön. 18: 20-22)

 

 

JUDENDOMEN - EN NATIONALRELIGION (ej som kristendomen eller islam en individens religion och en religion för alla folk).

LYDNAD (det bärande kravet i judendomens/mosaismens) contra TROHET.

Innebörden av begreppet Lydnad i religiös mening och innebörden av begreppet Trohet kan förefalla för många,

234

som inte närmare reflekterat över saken, som likartade, identiska. I själva verket föreligger det en djup skillnad mellan Lydnad och Trohet.

I den mosaiska trosbekännelsen krävs av det utvalda folket obehindrad och villkorslös Lydnad för Jahves/Herrens bud och stadgar. Denna lydnad för en högre och fruktansvärd potentat förutsätter underkastelse, som för att kunna tillfullo genomföras hos ett helt folk, kräver Övervakning och Kontroll, alltså ett system av Terror, som när Herren ger Mose order att upprätthålla den upplösta) ordningen i lägret genom att säga: "dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände". (2 Mos 32: 27)

Terrorn i detta system understryks ju genom ständiga hotelser från Herren att utdöma fasansfulla straff, som även titt och tätt verkställs (eftersom Jahve/Herren använder sig av fiendefolk som sitt straffredskap).

Kravet på Lydnad/Underkastelse medför ju inte bara ett legaliserat terrorvälde, utan även svek och hyckleri, eftersom detta krav på lydnad och obetingad underkastelse under ytterst stränga föreskrifter blir outhärdligt för många och leder till revolter, om inte genom direkt avfall och uppror så indirekt genom, just att i smyg, handla självrådligt, alltså genom svek och hyckleri. (I alla totalitära stater är ju just å ena sidan terrorsystemet och å andra sidan det mer eller mindre nödtvungna sveket och hyckleriet utmärkande.)

Trohet har emellertid en helt annan innebörd än lydnad, eftersom Trohet sker frivilligt, åtminstone i princip. Trohet, när den uppfylls, leder inte - i varje fall ej nödtvunget - till underkastelse och ytterst terror, utan till pliktuppfyllelse och Ära. Den som uppfyller Trohet tillerkänns ett samvete, och när han bryter sin avlagda trohetsed (i äktenskapet) eller inför sin konung eller sitt lands fana) är han

235

medveten om att han därmed är pliktförgäten och handlar ärelöst (enligt de etiska principer som han med sin trohetsed underkastat sig i ett fritt val).

Trohet var den bärande individualistiska princip som bar upp de förkristna samhällena i Europa, både i Norden och i det antika Grekland liksom i det antika Rom, och som sedan överlevde i kristenheten, transponerad efter Kristi etiska budskap, särskilt under medeltiden. Trohet har sedan levt kvar men alltmer förflackats och uttunnats i våra sekulariserade samhällen, där individens frihet ofta överbetonats till självsvåld och därmed "otrohet". Men grunden för all moral och etik är ändå alltjämt ytterst Trohet.

Mosaismen och judendomen - liksom flera varianter av judaiserad kristendom och allmän liberalistisk sekularisering - känner ej till Trohet utan endast Lydnad som t ex lydnad för lagen (av fruktan för lagbrott med dess påföljder, ej djupare sett full trohet för lagen). Därför har vi en sådan omfattande rättsapparat med övervakning och kontroll av medborgarna, någon Trohet förväntar man sig ej längre, endast lydnad ("laglydnad") och denna lydnad förutsätter underkastelse som människor ofta är föga hågade att finna sig i utan gör sitt yttersta för att undkomma, när så är möjligt eller synes möjligt.

Här har vi alltså påtagliga effekter av mosaismen/judendomen i vår tid: kommunismens totalitära samhällssystem, där det allenahärskande partiet fungerar som en motsvarighet till det judiska prästväldet i den judiska teokratin, vidare också i våra sekularistiska demokratier: en byråkratisk kontrollapparat jämte ett omfattande hyckleri parat med betydande brottslighet på skilda nivåer, ofta som uttryck för frihet från det påtvingade laglydnadskravet, ofta som en otyglad hängivelse åt de lustar och laster, som inte längre är vare sig "ärelösa" eller "dödssynder".

236

Idéhistoriskt bör man ha klart för sig att den judiska mosaismen väsentligen är semitisk i så motto att den främst torde ha påverkats av det semitiska Babylonien (dit hebréerna fördes i "fångenskap" och där de skrev utkasten till hela Gamla Testamentet - H G Wells säger i sin Världshistoria att judarna kom till Babylon som ett ociviliserat folk och återvände därifrån med en kultur).

Kristendomen däremot blev genom Jesus frigjord från det semitiska kulturgodset och starkt påverkad av flera främmande "ariska/indoeuropeiska" kulturer och religioner. Professor C Nortocote Parkinson (han med "Parkinsons lag") säger i sin bok "Öst och väst" (Bonniers 1965), där han först citerar S Radha-krishnan:

"Persiens och Indiens inflytande på Främre Orienten, där kristendomen uppstod, är tydligt Buddhistiska idéer vandrade till Medelhavets kuster genom de grekiska städerna, förmedlade av köpmän och missionärer. Alexandra låg ännu mer än Syrien öppet för österländska idéer. En sällsam blandning av idéer från de olika traditionerna, grekiska, babylonska, buddhistiska och zoriastriska, uppstod under första århundradet före Kristus. - Allt detta är sant. Det framgår tydligt av många episoder i evangelierna: de vise männen "från Österns länder" och liknelsen om såningsmannen är buddhistisk, Jesu frestelse är zoro-astrisk (från Persien), hans avstående från familjen är hinduisk. De etiska normerna kommer huvudsakligen från essénerna via Johannes Döparen, vilka i sin tur fått det mesta från buddhismen. Helveteseld ingår i mazda och zoroasterläran och Jesu död föregripes av Mithra, fornpersisk gudom, ljusets besegrare över mörkret - en religion som konkurrerade med kristendomen första århundradet efter Kristus. Från buddismen åter skulle det senare kristna klosterväsendet komma." (s. 123)

237

Med den mosaiska judendomen (som på Jesu tid förvaltades av sadduceerna ("översteprästerna") och fariséerna och som räknas till den nutida judendomens läromästare) har kristendomen föga eller intet gemensamt. Oavsett hur det historiskt sett verkligen förhöll sig gick ju den evangeliske Jesus till storms mot just översteprästerna och särskilt fariséerna, som illasinnade och falska hycklare och kallade dem "huggormars avföda". Kristendomen har väsentligen påverkats av indoariska och indoeeuropeiska religioner, och därför var det kanske ingen tillfällighet att kristendomen kom att utbreda sig nästan uteslutande bland de "ariska" folken i västerlandet och omformas därefter med en gundläggande filosofisk och etisk uppfattning som bjärt kontrasterar mot den semitiska judendomen, fastän starka fundamentalistiska inslag i kristendomen - genom att kedja fast Gamla Testamentet vid Nya Testamente - röjde fatalt nog väg för mosaismen.

 

GRYMHETER I JUDISK BIBELTRO

Enligt Den Heliga Skrift (GT) förfor "hjältekonungen" David på samma sätt mot sina försvarslösa fiender ammoniterna (2 Sam. 12: 26-31) som (enligt officiell nutida judisk version) Hitler och Himmler förfor mot sina försvarslösa fiender judarna - ja, faktiskt förfor konung David ännu grymmare, eftersom han först lät stycka de försvarslösa ammoniterna innan han lät bränna upp deras kvarlevor, medan judarna i "förintelselägrens gaskammare" skall aningslöst ha gasats ihjäl i föreskrivna duschrum, varefter de skall ha bränts upp i krematorieugnar. Massmord är etiskt sett lika avskyvärt hur förfarandet än tillgår, men att stycka försvarslösa människor i tröskvagnar av järn och bilor av järn, som David lät sina män göra, förefaller obestridligen mera grymt än att avliva människor aningslöst. Den stora skillnaden är dock den, att David av talrika judar och även kristna hedras som en stor och legendomspunnen "hjälte", medan Hitler, Himmler och deras kumpaner ständigt förbannas som ärelösa skurkar och djävulska nidingar.

238

Vad gäller denne konung David glömmer man inte bara att han lät massmörda ammoniterna var han kunde komma åt dem, utan man glömmer även att han på sin dödsbädd uppmanade sin son och arvinge till tronen, Salomo, - att döda hans (Davids) gamle trotjänare Joab: "Låt inte hans gråa hår få fara ned med frid i dödsriket." (1 Kon. 2:6), eller för att David skulle få Sauls dotter Mikal som brud måste ge konung Saul i brudgåva "förhudarna av ett hundra filistéer" (1 Sam. 18: 25), och att David gjorde detta dubbelt upp genom, att "låta döda tvåhundra filistéer, tog deras förhudar och överlämnade dessa som tvåfaldig brudgåva åt Saul", varigenom "Saul såg och förstod att Herren var med David". (1 Sam. 18: 27-28).

Och vad skall man väl säga om Psaltaren, den judiska församlingens sång- och bönebok än i denna dag. Där lovsjunges hat, hämndbegär, mordlystnad och folkmord, ja även barnamord lovsjunges. (ps. 37:28, 34, 59:6, 79: 5-6, 110: 6, 118: 10-12, 137: 8-9)

I denna judiska sång- och bönebok heter det:

"Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan." (Ps. 137: 9)

Vilken framtidsvision hägrar för de troende judarna som vill ty sig till den store profeten Jesaja, han som många kristna sluter till sitt bröst, eftersom han på ett ställe förebådade Kristi ankomst ...?

Inte är det ett fränt himmelskt paradis för de gudfruktiga och sannfärdiga, ty den mosaiska tron (som även Jesaja omfattade) hyser ingen tro på ett liv efter detta och tror inte att människan har en evig själ, vilket ändå "hedniska" filosofer som Platon och Sokrates trodde. Nej, judendomen förkunnar om människan: "Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda." (1 Mos. 3: 19) Det är i stället ett jordiskt världsherravälde under judisk ledning, ett "Sions kommande härlighet" :

239

"Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig... Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens (de främmande och underkuvade folkens) skatter kunna föras in i dig, med konungarna i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras (Jes. 60: 10-12)

Kan en imperialistisk utsugnings- och slavstat skildras åskådligare, mera konkret? Vad kan här bortförklaras? Och är det inte rent och skärt hyckleri, en pervertering av ordens innebörd och en fräck lögn, när profeten Jesaja senare bedyrar:

"Och i ditt folk skola alla vara rättfärdiga..." (Jes. 60: 21)

Alltså, de andra folkens "rättfärdighet" genom deras utsugning och förslavande under Herrens självutkorade lilla "egendomsfolk".

Arma judiska folk som segt genom årtusenden fasthållit vid denna vanvettiga tro - inte undra på att de så tragiskt fallit offer för andra folks djupa misstro och även dåraktiga övergrepp. 'Högmod går före fall eller snarare förfall.'

Om sionisterna inte hade med våld och terror skapat en judisk stat i Palestina, detta Israel och sedan upprätthåller med våld och terror denna judiska stat, då skulle man kunna låta Gamla Testamentet, med alla dess horribla grymheter vila i frid och betrakta det uteslutande som ett historiskt dokument. Men, Israel som judisk stat bygger på denna judiska bibel, Gamla Testamentet och därför är den en skrämmande aktualitet än i denna dag. Palestinierna är denna sionistiska läras första offer.

***

240

SIONISM. RASISM OCH NAZISM

 

VARFÖR TALAR JAG OM DET HÄR ÄMNET?

De följande sex studierna om sionismen, rasismen och nazismen är föranledda främst av den sionistiska staten Israels fördrivning av den palestinska urbefolkningen från deras hembygder och sionisternas förtryck av den kvarvarande palestinska befolkningen i det ockuperade Palestina, som sionisterna ombildat till den judiska staten Israel med de av denna stats militärmakt ockuperade områdena Västbanken och Gaza.

En annan anledning till dessa analyser är den historiska sanningen, som undanhållits eller förvrängts av den inflytelserika sionistiska propagandan i flertalet uppslagsverk och historieböcker liksom i massmedia - här i Sverige liksom i den övriga västvärlden.

Det som vanligen döljs är att sionismen inte bara är en rasistisk ideologi som för en rastisk politik på samma sätt som den vita härskarmakten med sin apartheidpolitik i Sydafrika. Man undanhåller också det som är kanske än mer komprometterande för sionismen och dess anhängare, nämligen sionismens nära samband med den judefientliga nazismen och ledande sionisters samarbete med ledande nazister i Hitlers Tyskland både före och under andra världskriget.

Man förstår att sionisterna och deras mäktiga propaganda-apparat med alla medel förvrängt och förfalskat historien och fortfarande gör så. Ty sanningen om sionismens verkliga ansikte skulle inför världsopinionen i Väst omöjliggöra sionisternas erövring av Palestina med staten Israel som okränkbar och i ständigt behov av västvärldens, främst USAs, sympatiska välvilja och ofantliga ekonomiska bidrag för att detta Israel skall kunna fortleva och utöva sitt förtryck och sitt militära herravälde.

För att till fullo kunna förstå den tragiska Palestinakonflikten och upprättandet av den sionistiska ockupationsmakten

241

Israel, måste man förstå den ideologi som bär upp denna maktstat, nämligen sionismen liksom dess historia.

Redan från början var sionismen rasistisk, senare på 30-talet och under början av andra världskriget samarbetade flera sionistledare med ledande nazister i Hitlers Tyskland och förslag framfördes även av ledande sionister i dåvarande Palestina till den tyska ambassaden i Ankara om ett vapen-brödraskap mellan sionisterna och Hitlers Tredje Riket.

Jag skall här i en serie föredrag informera om sionismens rasism och samverkan med nazisterna.

242

 

1- SIONISMENS NAZISM OCH SIONISTERNAS SAMVERKAN MED NAZITYSKLAND

När man försvarar palestiniernas rätt till deras eget land, Palestina, som berövats dem av sionisterna med deras judiska stat Israel, och när man i analogi därmed fördömer detta Israel och dess ideologi, sionismen, i själva Israel liksom i olika länder där sionismen är aktivt verksam att stödja Israel politiskt och ekonomiskt, då tillgriper sionisterna och deras tanklösa anhängare ständigt samma metod, nämligen att avfärda de förtryckta palestiniernas försvarare som "antisemiter", judehatare, och associerar dem därmed till nazisterna och deras judeförföljelser och judemord under andra världskriget, väl medvetna om att detta är ett synnerligen effektivt propagandavapen att nedtysta och ta kål på motståndarna, eftersom ingen vill bli stämplad som nazist och ha minsta samröre med Hitler och hans anhang, hur politiskt tillintetgjord nazismen än är 42 år efter Hitler-Tysklands totala nederlag och upplösning.

Detta att stämpla försvaret för de skändade palestinierna och fördömandet av sionismen och dess stat Israel som antisemitism, är inte bara ett fult propagandatrick för att skydda och rättfärdiga Israel, alltså ett skydd och rättfärdigande av rov, våld och förtryck som ständigt pågår och inte tillhör ett passerat förflutet. Detta fula propagandatrick fyller också uppgiften att framställa sionismen i förryckt skepnad som antisemitismens och nazismens motsats. I själva verket förhåller det sig tvärtom: sionismen är spegelvänd antisemitism och nazism.

Som vi tidigare ofta framhållit har sionismen alla antisemitismens och nazismens ideologiska kännetecken: föreställningen om ett herrefolk som anser sig vara förmer än andra folk med rätt att behärska dem, den fanatiska hängivenheten och den lika lömska som försåtligt upphetsande propagandan för att lura folk, förhärligandet av militära dygder och den råa styrkan - allt detta är gemensamt för nazister och sionister.

243

Naturligtvis söker sionisterna på alla sätt dölja detta djupgående ideologiska och politiska samband mellan nazismen och sionismen - just genom att agera och agitera som den politiskt döda nazismens ivrigaste fiende och brännmärka varje kritiker av sionismen som antisemit och nazist. Precis som Hitler en gång i sin "Mein Kampf" på tal om massorna och propaganda, förlitar sig sionisterna på massornas okunnighet, lättrörlighet, dumhet och feghet: att de är för okunniga för att direkt avslöja lögner, att de är så lättrörliga att de låter sig påverkas av enkla slagord för eller emot något, att de antingen ger sig hän åt dyrkan av något eller hat mot något, att de är intellektuellt alltför loja eller otränade för att kunna genomskåda falska propagandafraser eller falska påståenden och oriktiga eller halvsanna slutsatser och att folk i allmänhet är alltför fega för att våga stå för sin egen uppfattning när den strider mot den förhärskande opinionens, att fegheten leder till konformism och anpassning.

Förutsättningen för detta tyranni över massorna är naturligtvis att man behärskar massmediainstrumenten för massornas påverkan och styrning. I den totalitära staten av den typ som fascismen och nazismen upprättade erbjuder detta inga oöverstigliga svårigheter: där införs statlig censur på varje obekväm åsikt och statsmakten eller det allenarådande partiet kontrollerar och styr all opinionsförmedling. I kapitalistiska demokratier av västerländsk typ, där det åtminstone officiellt råder full åsiktsfrihet och rätt att kritisera de makthavande, är det inte så lätt att kunna utöva åsiktstyranni mot massorna - men det kan gå åtminstone vad gäller en speciell fråga under förutsättning att man har eller kan utöva en tillräckligt stark kontroll över denna speciella fråga kring ett visst föreställningskomplex. För sionismen är detta föreställningskomplex följande - teser som ständigt upprepas:

1) Judar har alltid förföljts.

2) Judar har på ett ojämförligt fasaväckande sätt massmördats av nazisterna i Hitlers Tyskland.

244

3) Andra länder gjorde inte tillräckligt för att rädda judarna undan de nazistiska judebödlarna.

4) De flesta - eller i varje fall många - åsåg passivt hur nazisterna massmördade judarna, ja, många av dem tyckte det bara var bra att på detta sätt bli kvitt judarna och det var även många som hjälpte nazisterna att massmörda judarna.

5) Israel är den enda räddningen för judarna, ty med Israel har judarna äntligen "kommit åter till sitt gamla hemland" och har fått sin egen stat som de känner sig lyckliga över, de har därmed fått sin förlorade nationella självaktning åter.

6) Israel har visat sig sällsynt livsdugligt genom att besegra övermäktiga grannar i krig som vill förinta Israel, varefter den judiska tragedin skulle återkomma och bli än mer förödande.

Slutsatserna av dessa sionismens propagandateser blir följande, som också ständigt upprepas så att massorna får in dem i sitt undermedvetna och accepterar dem utan eftertanke:

1) Judar kräver av oss ett särskilt deltagande, en särskild välvilja och sympati.

2) Detta deltagande och denna välvilja förstärks ytterligare av nazisternas fasansfulla judemord: detta får på inga villkor hända igen!

3) Genom vår själviskhet var vi medansvariga i nazisternas ohyggliga judemord: vi har syndat och vi måste sona denna vår skuld genom att understödja judarna, annars är vi medbrottslingar till ännu ett uppflammande judemord!

4) Längst inne var det nog så att alltför många av sitt besinningslösa judehat ville bli av med judarna: vår medskyldighet är fruktansvärd, vi måste sona detta genom att visa judarna förståelse och välvilja, all kritik av dem kan ge förnyad kraft åt judehatet!

245

5) Jovisst är Israel judarnas enda räddning och en återvunnen stolthet för dem: att beröva dem Israel vore ett oförlåtligt brott, att vi ådrog oss en svår synd, trots vår insikt om judehatets fruktansvärda följder! Vi måste trots allt stödja Israel!

6) Ja, judarna har sannerligen visat sig värdiga sin judiska stat, när de besegrat de hätska och övermäktiga arabiska staterna. Vi måste beundra judarna, för deras offervillighet och för deras tapperhet och duglighet.

Det är så här den sionistiska propagandan ständigt förs och genom psykologisk och moralisk utpressningstaktik kan den förlama varje motstånd också i demokratiska länder, där det råder åsiktsfrihet. Ty åsikten att Israel är en alltigenom orättfärdig stat och sionismen en judisk nazism blir inför denna sionismens propaganda fullständigt misstänkliggjord som direkt ondskefull eller aningslöst ondskefull - så länge det inte erbjuds motsvarande propagandaresurser att ingående bemöta denna sionistiska propaganda och ständigt kunna utmana sionisterna på offentlig debatt. Följande ifrågasättanden av sionismens propagandateser måste föras fram:

1) Har verkligen judar förföljts mer än andra trosbekännare och folkgrupper? Och varför har judarna förföljts - har judarna varit medskyldiga?

2) Var nazisternas massmord av judar "unika"? Och hur mycket är egentligen till fullo klarlagt om dessa massmord? Vad är masshysteri, vad är propaganda och vad är verklighet?

3) Mottog verkligen inte andra länder, judar från det nazistiska Tyskland, senare det införlivade Österrike och Tjeckoslovakien före kriget? Och hur stora var möjligheterna under kriget ...? Och med anledning därav: tar den judiska staten Israel emot förföljda kristna, muslimer och andra icke-judar?

4) Varför väckte så många judar i Östeuropa under kriget så många människors hat och illvilja? Fanns det någon

246

orsak? Och i så fall vilken? Borde man inte undersöka den saken och redovisa detta?

5) Är verkligen "det hotade och hatade Israel" den enkla räddningen för judarna? Eller är denna sionistiska stat kanske en fälla för judarna?

6) Hur har Israel blivit en övermäktig militärmakt? Vilka resurser förfogar själva det lilla Israel över? Varifrån får Israel hjälpen? Och hur fungerar denna hjälp från USA? Med vilka metoder arbetar Israel här? Borde inte detta närmare undersökas och redovisas?

***

247

 

2- RASISMEN HOS NÅGRA VÄRLDSBERÖMDA SIONISTER

I den sionistiska propagandan sägs det ständigt att antisionister, alltså de som kritiserar sionismen och ifrågasätter den sionistiska staten Israel med dess förtryck och ockupation av palestinierna, är "rasister" och "antisemiter" på samma sätt som nazisterna. I själva verket förhåller det sig tvärtom: det är sionisterna som är rasister och det är sionisterna som samarbetade med det nazistiska Tyskland. Flertalet människor känner inte till den sanna historien utan tror på sionistpropagandans förfalskning av historien. Och beklagligtvis är det så som alla propagandister vet: om en lögn upprepas tillräckligt ofta och aldrig blir offentligt motsagd, så tror flertalet människor att lögnen är sanning.

Vi bör nämna, att de källor vi hänvisar till genomgående är sionistiska och - beträffande sionisternas samverkan med nazisterna - delvis nazistiska. Det är alltså inte fråga om någon falsk hetspropaganda mot sionismen av dess fiender. Det är sionisterna själva som avslöjar sin rasism och sin periodiska samverkan med nazisterna.

Theodor Herzl, sionismens grundare, var inte någon motståndare till antisemitismen, i varje fall inte någon aktiv motståndare. Han betraktade antisemitismen som något oundvikligt och obotligt. I sina dagboksanteckningar säger han: "Jag förstår antisemitismen. Vi judar har som främlingar i olika nationer själva ådragit oss detta. I själva verket är antisemitismen en följd av den judiska emancipationen ... Antisemitismen kommer emellertid inte att skada judarna, jag anser att antisemitismen är en nyttig rörelse för den judiska karaktärsfostran" (Tagebucher, Berlin 1922).

Den tidigaste politiske sionisten var faktiskt inte Theodor Herzl utan Moses Hess, en äldre vän till den unge Karl Marx. "Genom Moses Hess grundades den judiska nationalidén på begreppet ras", framhåller Edmund Silberner, professor vid hebreiska universitetet i Jerusalem, i sin bok Socialists and the Jewish Question (Princeton University, 1969). Att Hess verkligen var den förste sionisten fastslås även av

248

Chaim Weizmann i dennes självbiografi (Ett liv i kamp för Israel, Stockholm 1951, s. 60).

I sin bok Rom und Jerusalem, som utkom 1862, förklarar Moses Hess ordagrant:

"Hela historien har hittills handlat om en ras- och klasskamp. Raskampen är det ursprungliga och primära, klasskampen är det sekundära. Denna raskamp har i världshistorien främst stått mellan två mot varandra konfronterande raser: arier och semiter."

Detta är exakt samma historiesyn som nazisterna långt senare skulle framföra, inspirerade av fransmannen Arthur de Gobineaus digra verk om rasernas olikhet och den förtyskade engelsmannen Houston Stewart Chamberlains bok "Nittonde århundradets huvudlinjer".

Moses Hess framhöll dock, att "erkännandet av olika raser inte får leda till något över- och underordnande. En harmonisk samverkan mellan olika folk kan endast uppnås, när varje folk frigör sig från främmande herradöme. Nationell självständighet är en förutsättning för varje politiskt och socialt framsteg."

Moses Hess myntade först begreppet nationalsocialism, gemenligen förkortat till nazism, som han avsågo för den judiska nationalismen - och detta alltså redan år 1862. Sambanden mellan sionismen och den tyska nazismen fanns alltså redan från begynnelsen och skulle sedan både ideologiskt och politiskt utvecklas alltmer.

Theodor Herzls efterträdare som ordförande för Världssionistiska Organisationen blev den kände författaren Max Nordau. Trots att han var gift med en kristen kvinna av icke-judisk härkomst och lät döpa sina barn, var Max Nordau en utpräglat judisk eller sionistisk rasist. Den 21 december 1903 yttrade han i Edouard Drumonts militanta antisemitiska tidning La Libre Parole (Det fria ordet) i Paris följande:

"Sionismen är inte en fråga om religion utan uteslutande

249

en fråga om ras, och det finns ingen som jag är mer överens om i detta avseende än Monsieur Drumont:" (Desmond Stewart: Theodor Herzl, s. 322).

Sionisterna - till skillnad från flertalet emanciperade judar -accepterade rasismens grunduppfattning att judarna är ett folk för sig i främmande länder bland främmande folk med vilka de inte kan assimilera sig. Judarnas enda hemortsrätt är i deras fäders land, Palestina. Därvidlag var sionisterna helt överens med antisemiterna. Sionisterna var också överens med antisemiterna om att blandäktenskap är av ondo, inte av religiösa eller kulturella skäl utan därför att det egna blodet, den egna rasen måste hållas ren, varvid de kunde åberopa sig på Torah, Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna 3-4, och på lagstiftarna Esra och Nehemja i Gamla Testamentet. Den av många judar lovprisade filosofen Martin Buber, av många ansedd som vårt århundrades mest framstående judiske tänkare, skriver i sin bok Drei Reden uber das Judentum, som utkom år 1911:

"Det är blodet som juden känner som ett arv från årtusenden och som gör honom odödlig. Denna insikt om att det är blodet som skapar den närande kraften hos varje enskild är det väsentliga: att de djupaste lagarna för vårt vara bestäms av blodet, att vårt innersta tänkande och vår vilja bestäms av det ... Vem det vara må som ställs inför valet mellan miljöpåverkningar och blodets substans och kraftkälla väljer blodet, om han vill vara en verklig jude." (Martin Buber, On Judaism, s. 15-19)

Denna Bubers blodsmystik företer frappanta överensstämmelser med nazisternas "Blut und Boden".

För Buber var de sedan över ett årtusende i Europa bosatta judarna fortfarande asiater med hemortsrätt endast i Palestina. År 1911 skrev Martin Buber:

"Judarna har drivits bort från sitt land och skingrats i västerns länder, men trots detta har de förblivit orientaler, judar och endast judar ... Man kan upptäcka detta också hos de mest assimilerade judar, bara man förstår att nå deras själar ... När juden en gång får kontakt med sin moders-

250

jord, kommer han ännu en gång att bli skapande." (Ibid. s. 75-77)

Vad är väl detta om inte precis samma nationalistiska rasmystik som nazisterna använde mot judarna i deras antisemitiska propaganda: - Juden är och förblir jude, en obotlig främling bland oss tyskar, en fiende till oss som rotlös främling!

Också i sin långt senare utgivna bok Kampf um Israel återkommer Buber till samma tema: "Sionism är bekännelse till något enastående, oförlikneligt och unikt: den judiska själens bestämmelse".

Bubers mystiska sionism blev inte den folkligt rasistiska sionismen, som i stället kom att företrädas av Ignatz Zollschan från Österrike. Denne förkunnade följande: "Judarna är en nation av rent blod, av en högt utvecklad känsla för familjens renhet och av djupt rotade dygder, som kommer till uttryck i ojämförligt överlägsen intellektuell verksamhet. Förbudet mot blandäktenskap med mindervärdiga främmande folk skapade förutsättningarna för dessa moraliska värden och intellektuella prestationer som inte får gå förlorade genom beblandning med lågtstående raser. Om en ras som är så högt begåvad skulle få möjligheter att än en gång utveckla sin ursprungliga kraft, skulle ingen kunna jämföras med vad den skulle åstadkomma." (Jiidische Fragen/Jewish Questions, 1914, s. 17-18).

Detta nationalrasistiska skrävel är som hämtat ur en vulgär-nazistisk pamflett från Tredje Rikets dagar! Om man i stället för judar läser "tyskar" och "germaner"!

Vårt århundrades kanske främste naturvetenskapsman och den jude som alla judar är så stolta över, nämligen Albert Einstein, hemföll också åt rasistiska tankar. Så här sade Einstein i Solomon Goldmans bok Crisis and Decision (s. 116, 1938):

"Nationer med olika raser tycks ha en instinkt att motverka

251

rasernas sammansmältning. Judarnas assimilering i europeiska nationer kan inte utplåna den bristande känsla av frändskap mellan judarna och deras värdfolk. Som en sista utväg är den instinktiva känslan av brist på frändskap en hänvisning till energins bevarande. Därför kan inte denna grundläggande brist på frändskap mellan judar och icke-judar utplånas genom aldrig så stora och välmenande påtryckningar."

Den världsberömde nobelpristagaren Albert Einstein med sin epokgörande relativitetsteori lade alltså under Hitlertiden sin stora prestige i vågskålen för det rasistiska tänkesätt som de antisemitiska nazisterna vände just mot Einsteins stamfränder judarna. Det var också Albert Einstein som i ett antal brev till USAs president Franklin D. Roosevelt övertygade denne om att USA måste tillverka atombomber och därmed inledde kärnvapnens tidsålder, under vars hotfulla slagskugga hela vår värld lever i fasa. (Se t ex Max I. Dimont: Judarna, Gud och historien, Stockholm 1980, s. 305)

En fanatisk rasist bland sionisterna som torde överträffa alla de andra sionisterna är Maurice Samuel, densamme som Chaim Weizmann framför ett särskilt varmt tack till vid utarbetandet av sin självbiografi Trial and Error, på svenska Ett liv i kamp för Israel. Denne Samuel, som på sin tid var en välkänd författare i USA, utgav 1927 boken 1, the Jew, där han med passionerad indignation fördömer en stad som han aldrig besökt utan endast ryktesvis hört talas om, nämligen staden Taos i New Mexico, dit konstnärer och författare från hela världen drogs på 20-talet:

"På denna lilla plats", skriver Samuel, "finns representanter för alla raser, afrikanska negrer, amerikanska och kinesiska mongoler, semiter och arier i en enda röra och som beblandar sig med varandra. Varför framkallar hos mig denna halvt verkliga halvt overkliga bild en sådan vämjelse och avsky som något skamligt och dystert djuriskt? Det hela verkar som en hop sammangyttrade kräldjur som ynglar av sig i en slaskhink."

Denna rasistiska tirad torde knappast kräva några kommentarer!

***

252

 

3- ANTISEMITISKA SIONISTER OCH SIONISMENS HÄNFÖRELSE FÖR "BLUT UND BODEN", DEN BRUNA BLODS- OCH JORDKULTEN

Att sionismen är rasistisk och sionister är rasister ter sig för flertalet alltför chockerande för att det skall kunna vara sant, eftersom vi så länge har blivit indoktrinerade av den sionistiska propagandans falska teser att sionisterna bekämpar rasism och att det är sionismens motståndare som är rasister. Vi har i det föregående påvisat att ledande sionister som Moses Hess, Max Nordau, Världssionistiska Organisationens andre ordförande som efterträdde Theodor Herzl, den världsberömde judiske filosofen Martin Buber och även den än mer världsberömde fysikern Albert Einstein samt Chaim Weizmanns nära medarbetare, författaren Maurice Samuel, alla var de hängivna rasister: sionistiska rasister.

Men att ledande sionister också bekänt sig till nazisternas antisemitism och judeförakt, det framstår nog som än mer chockerande för många. Men också detta är sant och kan bestyrkas med relevanta fakta. Den antisemitiska propagandan påverkade sionisterna, i varje fall några av de ledande sionistiska aktivisterna.

För sionisterna var den judiska assimilationen den fiende som framför allt måste bekämpas. Så länge förföljda judar kunde bege sig till Västeuropa och framför allt till Amerika från Ryssland och Östeuropa och så länge judar i stort accepterades som likaberättigade medborgare i olika länder, insåg sionisterna att det här förelåg en stor fara att flertalet judar alltmer skulle beblanda sig med folken i de olika länderna och glömma sitt judiska ursprung. Därmed skulle det inte längre finnas någon judisk sammanhållning över nationsgränserna och sionismen skulle bli överflödig, totalt meningslös. Detta framtidsperspektiv tedde sig fruktansvärt hotfullt för sionisterna och det gör så alltjämt. Antisemitismen, judehatet, betraktades därför som en räddare i nöden, en nödvändig bundsförvant.

253

Här följer några uttalanden av framstående sionister:

Leo Wertheimer skriver i sin bok Der Judenhass und die Juden, som utkom 1918:

"Antisemitismen är judarnas räddande ängel, som kraftfullt sörjer för att judarna förblir judar ... Antisemiterna har skapat det judiska medvetandet hos många judar som inte vill vara judar." (Citerad av Franz Scheidl: Israel -Traum und Wirklichkeit, Wien 1962, s. 18).

Theodor Herzl, sionismens grundare, sade:

"Antisemiterna kommer att vara våra mest pålitliga vänner och de antisemitiska länderna kommer att vara våra allierade." (Patai, 1960, band I, s. 84)

Dr Arthur Ruppin sade:

"Man kan väl inte säga att endast antisemitismen har satt sionismen till världen, men i varje fall i Västeuropa är antisemitismen den starkaste agitatorn för sionismen och antisemitismens undergång skulle här leda också till sionismens undergång." (A. Ruppin: Die Juden der Gegenwart, Jiidischer Verlag, Köln 1911, s. 278)

Dr Nahum Goldmann, som avled häromåret vid 87 års ålder, var alla tiders störste sionistledare, en veritabel stormästare inom sionismen: ordförande för Världskonferensen för judisk uppfostran, president för Världssionistiska Organisationen, president för Världsjudiska kongressen, president för Judiska materiella anspråk på Tyskland och ordförande för Judiska Agenturens exekutivkommitté. Denne Nahum Goldmann sade vid sitt inledningsanförande vid Världsjudiska kongressens möte i Geneve den 23 juli 1958:

"När antisemitismen i dess klassiska mening försvinner medför detta visserligen en förbättring materiellt och politiskt för de judiska samfunden överallt i världen, men det har också en negativ inverkan på vårt interna liv ...

254

Vårt (judiska) folk vet att kämpa heroiskt i dåliga tider, men har ännu inte lärt sig att leva skapande i goda tider." Och Jeshua Goldmann förklarade vid den 26:e Världssionistiska Kongressens möte i Israel den 30 december 1964:

"Den största faran för judendomen och den judiska enigheten är den bristande antisemitismen." (Franz Scheidl, ibid. s. 18)

Precis som antisemiterna i det nazistiska Tyskland ville den store sionistledaren Nahum Goldmann förbjuda judar att beblanda sig med andra folk. I Den judiska paradoxen (Tiden, 1978, s. 182), säger Goldmann: "En fullständig assimilering skulle vara en sannskyldig katastrof för hela det judiska livet "

Den judiske historikern och profesorn Bruno Blau hävdade 1951 följande:

"Hur sällsamt det än må förefalla, så står staten Israel i tacksamhetsskuld till de tolv år Hitlers "tusenåriga rike" varade, ty utan den nazistiska antisemitismens genomslagskraft skulle Förenta Nationerna aldrig ha kunnat driva igenom ett beslut till stöd för en judisk stat i det arabiska Palestina." (Der Staat Israel im Werden, Frankfurter Hefte, December 1951)

Nazisterna hävdade ju att judarna är en "ras för sig". Exakt samma uppfattning hade Louis D. Brandeis, medlem av USAs högsta domstol och länge det amerikanska sionistförbundets ordförande, en man som Chaim Weizmann stod i ständig kontakt med efter vad han uppger i sina tidigare omnämnda memoarer. "För Brandeis var sionismen ett intellektuellt experiment, vilande på en solid grund av logik och förnuft", försäkrade Weizmann. Denne Brandeis förkunnade:

"Vi vill för alla erkänna att vi judar utgör en särskild nationalitet, till vilken med nödvändighet varje jude hör i vilket land i världen han än bor, oavsett social ställning

255

och trosuppfattning. Vi måste organisera oss, organisera oss ända tills varje jude som kan stå på sina egna fötter förenas frivilligt eller ej under vårt sionistiska banér."

Det kanske mest egenartade är ändå, att flera sionistiska aktivister var renodlade antisemiter. Den sionistiska ungdomsorganisationen Hashomer Hatzair (Unga nattväktare), som bildades 1917, utgav år 1936 - alltså under Hitlertiden en pamflett där det hette:

"Juden är en karikatyr på en normal, naturlig mänsklig varelse, både fysiskt och andligt. Som enskild i samhället gör han uppror och kastar av sig alla samhälleliga förpliktelser och känner inte vare sig ordning eller disciplin." (Ibid. December 1936)

På liknande sätt deklarerade en amerikansk sionist, Ben Frommer:

"Det faktum är odisputabelt, att judarna kollektivt sett är sjuka och neurotiska. De judar som härav känner sig kränkta och ivrigt förnekar denna sanning är de största fienderna till deras egen ras, ty därmed söker de efter falska lösningar på det judiska problemet:" (The Significance of a Jewish State, i tidskriften Jewish Call, Shanghai, maj 1935, s. 10)

Detta judiska självhat var faktiskt mycket vanligt förekommande bland kämpande sionister på 20-talet. År 1934 väckte det stor uppmärksamhet i sionistiska kretsar, när en känd forskare i biblisk historia vid hebreiska universitetet i Jerusalem, Jehezkel Kaufman, som själv var sionist, plockade fram i ljuset några av de värsta avsnitten i den hebreiska litteraturen. I sin bok Hurban Hanefesh (Själens holocaust eller bränning till döds) citerade han tre klassiska sionistiska tänkare: Mikha Josef Berditjevskij som sagt att "judarna är inte en nation, inte ett folk och inte mänskliga": Josef Chaim Brenner som sagt att "judarna är inget annat än ett zigenarpatrask, smutsiga hundar, omänskliga, lättsårade byrackor", och Aharon David Gordon, som sagt att "judarna är inget annat än eländiga parasiter, ett totalt

256

onyttigt och meningslöst folk". (J. Kaufman, Hurban Hanefesh: A Discussion of Zionism and Antisemitism, Issues, Winter 1967, s. 106)

Och Maurice Samuel, Chaim Wiezmanns medarbetare, skrev i sin bok You Gentiles (Ni icke-judar) från 1924:

"Vi judar, vi förstörare, kommer alltid att vara de som river ned och förstör vad andra bygger upp. "

* * *

257

 

4- SAMARBETET MELLAN SIONISTER OCH LEDANDE TYSKA NAZISTER FÖRE OCH UNDER ANDRA VÄRLDSKRIGET

Följande är väldokumenterade fakta och hänvisningar sker till välrenommerade judiska forskare och författare. Det är sålunda inte fråga om några subjektiva tyckanden för att ogrundat söka misstänkliggöra sionismen för dess samröre med nazismen, utan det är här fråga om historiska fakta och saklig information - att dessa fakta om sionismen är okända för det stora flertalet, också bland opinionsbildare och debattörer i våra massmedia, detta visar bara hur framgångsrik den sionistiska propagandan har varit och fortfarande är att förfalska och förvanska verkligheten om sionismen och hur inflytelserika sionisterna är att kunna hemlighålla för dem synnerligen obekväma och komprometterande fakta: att dessa sionister styr både historieskrivningen och åsiktsbildningen i nyhetsförmedling och debatter om Israel och det världsomfattande stödet till det ockuperade Palestina, den sionistiska staten Israel.

Först måste man göra klart för sig att förutsättningen för samarbetet mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland under Hitler var en ideologisk gemenskap mellan sionismen och nazismen. Sionismen är helt enkelt judisk nazism - med två undantag som bör noteras:

1) Sionismen grundas på föreställningen att judarna är ett av Gud utvalt folk som fått Guds löfte att erövra ett annat folks land, Palestina, enligt Moseböckerna i Bibelns Gamla Testamentet, judendomens Torah (1 Mos. 15:18, 2 Mos. 19:5-6), 2 Mos. 23:31, 5 Mos. 34:4): "Ta bort föreställningen om det utvalda folket och det utlovade landet. och sionismens grundval faller samman", säger Nathan Weinstock i sin bok Le Sionisme contre Israel (förlaget Maspero, Paris 1969, s. 324). Någon motsvarighet till denna religiöst sanktionerade rasism med ett gudomligt löfte att erövra andra folks land fanns aldrig hos nazismen, vars rasism var mer renodlat nationalistisk och rasbiologisk.

258

2) Sionismen accepterar i sin stat Israel en parlamentarisk demokrati för sina judiska medborgare, medan nazismen i Hitlers Tyskland avvisade denna styrelseform och ersatte den med en "folkstat med ledarprincipen", i realiteten en diktatur.

I övrigt är överensstämmelserna slående mellan sionismen och nazismen: den extrema nationalismen, rasismen med stränga förordningar mot ras eller folkblandning, herrefolkstänkandet och den oförsonliga kampinställningen till utpekade fiender liksom läran om Lebensraum, livsrum, och Eretz Israel är alla gemensamma drag hos sionismen och nazismen.

Man bör lägga märke till, att staten Israel aldrig har fastställt sitt lands gränser utan ständigt utvidgar sitt territorium på arabernas bekostnad och ser fram emot att förverkliga ett Storisrael - enligt det bibliska löftet av Jahve till Abraham om att hans ättlingar skall få "detta land, från Egyptens flod (d v s Nilen) ända till den stora floden Frat (Eufrat i Irak)". (1 Mos. 15:18, 2 Mos. 23:31, 5 Mos. 3:4 osv)

Att det inte bara är vissa enstaka judiska religiösa fanatiker och bibelfundamentalister utan också ledande sionister som israeliska toppolitiker alltifrån David Ben-Gurion och Golda Meir, Moshe Dayan och Menachem Begin till Israels nuvarande premiärminister Yitzhak Shamir som åberopar sig på Gamla Testamentet för att rättfärdiga både staten Israel och dess ständiga erövringar, det framgår av talrika uttalanden av dem.

En framstående judisk filosof, Morris R. Cohen, professor vid flera välkända amerikanska universitet som Harvard, Stanford, Yale, Chicago, City College of the City of New York, har i sin bok The Faith of a Liberal, utgiven på förlaget Henry Holt & Co. i New York 1946, förklarat:

"Sionisterna godtar i grunden antisemiternas rasideolgi men drar därur olika slutsatser. I stället för teutonerna eller germanerna är det judarna som är den rena överlägsna rasen."

259

Och en av vårt århundrades mest berömde och lovprisade historiker engelsmannen Arnold J. Toynbee, förklarade inför ett årsmöte som hölls av American Council for Judaism i maj 1961 i Philadelphia i USA:

"Sionism och antisemitism är uttryck för identiskt samma åsikter, nämligen att det är omöjligt för judar och icke-judar att leva samman i ett och samma samhälle."

Professor Toynbee hade den 31 januari samma år, alltså 1961, hållit ett tal till studenterna vid det kända McGill-universitetet i Montreal i Kanada, där han bl a sade:

"Behandlingen av de palestinska araberna åren 1947 och 1948, när sionisterna med terror erövrade större delen av Palestina, var moraliskt lika oförsvarligt som nazisternas slakt av miljoner judar under andra världskriget i Europa. Därtill kommer en ännu svårare belastning, nämligen att palestinierna blivit bestulna på sitt land." (Detta senare citat är hämtat från ett referat i New York Times den 1 februari 1961 ).

Alltså, både ideologiskt och i maktpolitisk gärning finns det frappanta överensstämmelser mellan sionismen och nazismen! Vi skall senare återkomma till detta och belysa det ännu tydligare med dokumentära belägg.

Den i USA verksamma och ytterst välkända historikern Lucy Dawidowicz återger i sin bok A Holocaust Reader (s.150-153) följande resolution från Tysklands Sionistiska Federation den 21 juni 1933, alltså knappt fem månader efter Hitlers makttillträde:

"Sionismen tror", heter det i denna sionistiska deklaration, "att en pånyttfödelse av det nationella livet, som sker i tyskt liv genom anslutning till kristna och nationella värden även måste äga rum i den judiska nationella gruppen. Också för juden måste ursprung, religion, ödesgemenskap och gruppmedvetandet vara av avgörande vikt för att forma hans liv ... Vårt erkännande av den judiska nationaliteten sörjer för ett klart och uppriktigt förhållande till det tyska

260

folket och dess nationella och rasmässiga realiteter. Vi önskar inte förfalska dessa grundläggande frågor, eftersom också vi är emot blandäktenskap och för bevarandet av den judiska folkgruppens renhet, och vi avvisar varje överträdelse på det kulturella området "

Den ledande nazistiske ideologen Alfred Rosenberg, författaren till den i över 350 000 exemplar utgivna boken Der Mythus des 20. Jahrhunderts och som 1934 tillträdde befattningen som "världsåskådningsledare för nazistpartiet", förklarade följande i sin år 1937 utgivna bok Die Spur des Juden im Wandel der Zeiten, s. 153:

"Sionismen måste understödjas kraftfullt, så att ett visst antal judar årligen transporteras till Palestina eller åtminstone kan förmås att lämna Tyskland." (Citatet är återgivet av den tyske historikern Karl Pokehn i dennes uppsats The Secret Contacts, Zionist-Nazi relations 1933-1941 i Journal of Palestina Studies, nr 19/20, 1976.

Och Alfred Rosenberg hade fullt stöd av Hitler själv så sent som år 1938, vilket framgår av Jakob och David Kimches bok "Des Zornes und des Herzens Wegen", utgiven i Berlin 1956 (s. 26).

Professor Lucy Dawidowicz framhåller i sin tidigare omnämnda bok, att Tysklands Sionistiska Federation redan 1933 starkt motsatte sig en ekonomisk bojkott av det nazistiska Tyskland som "osionistiskt", och de tyska sionisternas huvudorganisation verkade aktivt för att upphäva handelsbojkotten av Tyskland.

"I slutet av 1937 etablerade sig den sionistiska organisationen Mossad Alyrah Beth i Berlin för att leda utvandringen av tyska judar till Palestina. året därpå 1938, kom sionisten Bar-Gilead från Mossad överens med den sedermera så beryktande Adolf Eichmann om att upprätta särskilda utbildningsläger i bland annat modernt jordbruk, så att de judiska emigranterna skulle vara bättre förberedda, när de anlände till Palestina. Denna verksamhet övertog nazisterna själva 1939, efter krigsutbrottet den 1 september." (Kimche, ibid. s. 433-444).

***

261

 

5- ALLA DAGENS ISRAELISKA, POLITISKA PARTIER HAR SAMARBETAT MED NAZISTISKA TYSKLAND

Efter att själv ha avgått från sin befattning, uppvaktade Hitlers ekonomiminister, dr Hjalmar Schacht, Hitler personligen hösten 1938 och föreslog honom hur man skulle kunna öka den judiska utvandringen från Tyskland till de länder som av ekonomiska skäl inte ville ta emot flera judiska invandrare, nämligen genom att till dessa länder överföra pengar från Tyskland, en plan som Hitler godtog, men som Världssionistiska Organisationens ledare, dr Chaim Weizmann senare tackade nej till, eftersom han endast ville ha judisk invandring till Palestina - för att stärka sionismen i Palestina gentemot den palestinska befolkningen. Förutom detta följer här en redogörelse för det ingående samarbetet mellan sionister och nazister i den s k Arlosoroffplanen samt Cohen-planen som båda var sionistiska initiativ för långtgående samverkan mellan Hitlers Tyskland och de ledande sionisterna i dåvarande brittiska mandatet Palestina.

Underlaget till de fakta som här redovisas är hämtade främst från två källor, dels en omfattande bok av Edwin Black: The Trarsfer Agreement, The Untold Story of the Secret Pact between the Third Reich and Jewish Palestine, som utkom 1984 samtidigt i New York och London på det ansedda förlaget Macmillan, dels en längre artikel om denna bok med kompletterande uppgifter i den vänsterorienterade västtyska tidskriften Mercur, som utges i Stuttgart. Vad som står helt klart är inte bara att framstående sionistledare i Hitlers Tyskland liksom i Palestina samarbetade med ledande nazister, utan dessutom att själva den högsta sionist-ledningen var beredd att offra de tyska judar som - till övervägande del - varken ville eller kunde bege sig till det brittiska mandatet Palestina.

Historien om hur den högsta sionistledningen omintetgjorde en större utvandring av tyska judar började i november 1938. Under intryck av den s k Kristallnatten den 9 och 10 november det året, då synagogor i flera tyska städer stacks i brand och judiska butikers fönster krossades av

262

en uppagiterad pöbel i Tyskland och de våldsamma reaktioner som dessa illdåd väckte utomlands mot nazistregimens Tyskland, beslöt den internationellt kände tyske ekonomen, dr Hjalmar Schacht, att göra något radikalt för att rädda fler judar från det judehatande Tyskland. Schacht ville finansiellt understödja en reglerad utvandring av de kvarvarande judarna i Tyskland, som vid denna tid även omfattade Österrike och Sudetområdena i Tjeckoslovakien. Flera hundra tusen judar hade lämnat Tyskland - men problemet var att det inte fanns några länder vare sig i Europa eller i Amerika eller på andra håll i världen som ville ta emot fler judar. Många mindre stater skyllde på att de av ekonomiska och sociala skäl inte kunde ta emot fler invandrare. Schachts plan gick i korthet ut på att ställa ekonomiska garantier till dessa länders förfogande, så att de kunde ta emot fler judar. Tyskland skulle med beslagtagna judiska egendomar betala mottagarländerna - men överföringen av likvida medel krävde samtycke av inflytelserika bankirer, bland dem chefen för Bank of England, Montagu Norman, som f ö var jude och personlig vän till Schacht. Hitler godkände Schachts plan att omgående flyga till London för att sammanträffa med denne mäktige bankman.

Så skedde och Norman godkände Schachts plan, sedan denne konfererat med den judiske bankiren Lord Berstedt, innehavare av den stora bankirfirman Samuel & Samuel i London och en judisk bankir, Rublee, från Wall Street i New York, som tidigare samma år hade deltagit i Evian-konferensen om hur tyska judar skulle kunna räddas över till andra, för ökad judisk invandring motsträviga, länder. En annan judisk bankir, som var sionist, fick i uppdrag att underhandla med sionistledaren Chaim Weizmann. Men Weizmann, som var chef för den judiska agenturen i Palestina, och sedermera skulle bli Israels förste statspresident, avböjde kallt Schachts plan, eftersom Weizmann endast ville ha judiska invandrare till Palestina för att därmed underlätta bildandet av en judisk stat, och inte judiska invandrare till andra länder, då detta - enligt hans uppfattning - inte skulle stärka sionismens sak. Ökad judisk invandring till Palestina stötte på hinder från den brittiska mandatmakten.

263

Hjalmar Schacht fick alltså återvända till Tyskland med oförrättat ärende. Den store sionistledaren Chaim Weizmann, som är en av den sionistiska staten Israels mest hedrade män och som fått det stora vetenskapliga institutet där uppkallat efter sig, är sålunda den man som bär huvudansvaret för att inte alla Tysklands judar kunde lämna landet. Förbindelserna mellan sionisterna och de tyska nazisterna var mycket ingående. Och började tidigt.

Redan 1933, samma år som Hitler kom till makten i Tyskland, slöts ett hemligt fördrag mellan nazistregimen och sionisterna om reglerad och även irreguljär invandring av judar från Tyskland till Palestina. Mellan april 1933 och maj 1939 lämnade 304 500 judar Tyska riket, därav 65 000 till Palestina, som ju då var ett brittiskt mandat med en mycket stor arabisk-palestinsk majoritet. 63 000 tyska judar begav sig under denna tid till Amerika, 40 000 till Storbritannien, 30 000 till Frankrike och 25 000 till Argentina, därjämte åtskilliga tusen till Holland, Belgien och de skandinaviska länderna.

Det hemliga fördraget undertecknades den 7 augusti 1933 mellan representanter för Tysklands Sionistiska Federation, Londons sionistiska exekutivorgan och Anglo-Palestine Bank och ägde därmed laga kraft i det nazistiska Tyskland den 28 augusti 1933. För denna judiska utvandring från Tyskland till Palestina betalade Tyskland 1 000 pund för varje judisk invandrare till Palestina, vilket i dagens penningvärde motsvarar ungefär 150 000 kronor, alltså för varje från Tyskland till Palestina invandrad jude. Inalles blev detta mycket stora penningbelopp, vilka i hög grad bidrog till investeringar för utveckling av de judiska områdena i Palestina på 1930-talet - inalles ca 1,3 miljarder riksmark.

Denna överenskommelse mellan sionisterna och nazisterna var omstridd bland judarna. Den från Tyskland flyktade och i New York bosatte judiske skriftställaren Helms säger i sitt bidrag till den västtyska tidskriften Merkurs special-nummer om detta ämne:

264

"Chaim Arlosoroff en av ledarna för den judiska agenturen i Palestina och en nära vän till Chaim Weizmann, reste i slutet av april 1933 till Berlin för att underhandla med den nazityska regeringen om möjligheterna att avsevärt öka den judiska utvandringen från Tyskland till Palestina. Arlosoroff föreslog de tyska nazisterna att grunda en särskild "utvandringsbank" där de i Tyskland infrusna förmögenheterna från rika tyska judar skulle samlas och förvaltas i avsikt att sedan överföras till den judiska förvaltningen i Palestina allteftersom judiska invandrare anlände dit.

Just vid denna tid - i april 1933 - hade den i Tysklands ekonomi erfarne judiske bankiren Sam Cohen fått en idé, som han presenterade för den tyske konsuln i Jerusalem, Heinrich Wolff.

Huvdrollen i Cohens plan spelade den av honom kontrollerade palestinska firman Hanatoiah Ltd, som främst befattade sig med inköp och försäljning av citrusfrukter och landområden. Cohens plan bestod däri, att varje tysk Palestina-emigrant skulle inbetala de tusen punden till ett spärrat konto för Hanatoiahs bolags räkning för inköp av bl.a. rör för konstbevattning i Tyskland (i stället för inköp av sådana produkter i Tjeckoslovakien till läge pris). Den tyske konsuln Wolff förordade denna affär."

Sam Cohen reste till Berlin och erhöll den 19 maj 1933 besked om att det nazityska finansdepartementet var villigt att acceptera hans förslag, men begränsa affären till en miljon riksmark (bortåt 60 miljoner kronor i dagens penning-värde).

Chaim Arlosoroff, den världssionistiska organisationens sändebud, kunde alltså på grund av Cohens plan inte uträtta mycket, varför han for vidare till London och där omarbetade och förbättrade sitt projekt, genom att införa en "likvidationsbank", för vilken både den engelska och den (fascistiska) italienska regeringen stod som garanter. Arlosoroffs plan gick ut på att de tyska affärerna med det judiska Palestina skulle utvidgas och inte omfatta enbart fruktodlingar och jordbruk som i Cohens plan utan även omfatta infrastrukturer

265

för nya städer i det judiska Palestina. Dessutom skulle det tyska invandringskapitalet på 1 000 pund per emigrerande jude fördubblas och ett tusen pund därav förvaltas av den sionistiska agenturen för investeringar: "Man kunde inte omflytta tusentals judar till det primitiva Palestina utan att ordna gator, skolor, sjukhus, hamnar och andra grundläggande organ i ett modernt samhälle i tjugonde århundradet." Efter långa förhandlingar enades sionistledningen om att godta Arlosoroffs förslag, vilket var i sista minuten, ty den nazityska regeringen hade redan accepterat Cohens plan. Den fördragstext som den 10 augusti 1933 utarbetades av Hans Hartenstein på tyska finansdepartementet sammanföll med Arlosoroffs, med undantag av några i sak oviktiga detaljer.

Den 18:e internationella sionistkongressen i Prag ägde rum en vecka senare, där flertalet delegater naturligtvis saknade varje kännedom om de hemliga fördragen mellan sionistledningen och det nazistiska Tyskland med påföljd att majoritetsresolutioner antogs om bojkott av Nazityskland, alltså raka motsatsen till vad som överenskommits vid de hemliga förhandlingarna. Några dagar innan denna sionist-kongress i Prag inleddes den 14 augusti 1933, lät den ledande amerikanske sionisten, rabbinen Stephen Wise meddela: "Anständiga judar med självrespekt kan inte driva handel med Tyskland, kan varken köpa eller sälja tyska varor och kan inte resa med tyska fartyg."

Endast judiska arbetarpartiet (Mapai), som utgjorde den starkaste gruppen inom sionistorganisationen, kände före sionistkongressen (i Prag) till de med Nazityskland ingångna fördragen, men behöll denna kunskap för sig själv. Först sedan kongressen påbörjats den 21 augusti lät Goebbels bomben brisera. Genom att indiskret avslöja den hemliga fördragstexten ville han tvinga representanterna för de sionistiska organisationerna att hålla sig till fördraget och dessutom avstyra de judiska planerna på världsomfattande bojkott av tyska varor och tjänster. Uppgifterna från Berlin hotade att splittra enigheten bland de sionistiska delegaterna. En majoritet förordade dock bojkott under

266

ledning av Vladimir Jabotinsky, ledaren för de maximalistiska revisionisterna (den höger som sedan letts av Menachem Begin och Yitzhak Shamir), vilka (åtminstone då) med våld krävde ett Storisrael fritt från araber. Jabotinsky var en stor beundrare av Mussolini (som då ännu inte var Hitlers bundsförvant) och fascismen, och David Ben-Gurion, ledaren för Mapai, kallade faktiskt Jabotinsky för "en judisk Hitler". Minoriteten som förordade ekonomisk samverkan med Nazi-tyskland (enligt det ingångna fördraget) leddes av Mapailedaren David Ben-Gurion. Denne förklarade följande: "Problemet mellan kapital och arbete kan inte lösas på en sionistkongess. Sionistkongessen kan endast intressera sig för att snarast bygga upp Palestina."

Chaim Arlosoroff mördades på kvällen den 16 juni 1933 när han promenerade med sin fru Sima i Tel Aviv. Mordet skylldes effektfullt på "revisionisterna", varigenom Mapai-fraktionen kunde utmanövrera Jabotinsky och de andra motståndarna till överenskommelsen (med Tyskland). Den 27 augusti lät Goebbels meddela i Berliner Tageblatt, att Tyskland var redo att fördubbla importen av palestinska (judiska) Jaffaapelsiner i utbyte mot tyska industriprodukter. Ja, han ställde i utsikt att trefalt öka den tyska importen av frukt från (det judiska) Palestina. Natten mellan den 2 och 3 september krävde Mapai att (den på sionistkongressen i Prag beslutade) handelsbojkotten av Tyskland skulle inställas med 152 röster för och endast 13 röster mot. Den 4 september 1933 bekräftade delegaterna att den träffade handelsöverenskommelsen med det nazistiska Tyskland skulle hållas - därmed kunde 50 000 tyska judar utvandra till Palestina med inalles 100 000 000 eller 100 miljoner pund, dels i kontanter, dels i tyska industriprodukter, vilket innebar en oerhörd ekonomisk potential för Palestinas judar (med möjligheter att köpa upp landområden av araber).

Detta var emellertid inte den enda överenskommelsen mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland. Den nuvarande israeliske premiärministern Yitzhak Shamir tillhörde de sionister som 1941 kontaktade Hitler och framförde till honom ett märkligt förslag. Initiativtagarna (från sionis-

267

tisk sida) satt i den internationella militärorganisationen NMO = Irugn Zwai Leumin (som gjorde sig ryktbar genom terrorism mot den brittiska mandatmakten efter 1945). Dokumentation härom föreligger i Västtyska Förbundsarkivet under beteckningen E 234158, daterat den 11 januari 1941 och har bl a följande ordalydelse:

"Evakueringen av de judiska massorna från Europa är förutsättningen för en lösning av den judiska frågan. Denna lösning är emellertid endast möjlig genom att flertalet av dessa judar kan föras till det judiska folkets hemland i Palestina och genom upprättandet av en judisk stat inom det judiska folkets historiska gränser."

NMO är väl införstådd med den tyska regeringens goda vilja till de sionistiska aktiviteterna och de sionistiska emigrationsplanerna enligt följande:

1) Gemensamma intressen kan å ena sidan existera mellan genomförandet av en europeisk nyordning i överensstämmelse med det koncept som framlagts av Tyskland och å andra sidan med det judiska folkets nationella strävan, förkroppsligade av NMO (Irgun Zwai Leumin).

2) Ömsesidigt och nära samarbete mellan det nya Tyskland och en ny folkligt -nationell judisk enhet skulle vara möjligt.

3) Upprättandet av en historisk judisk stat på nationell och totalitär bas, enligt fördrag förbundet med Tyskland för att stärka dess intressen i Mellanöstern i framtiden, skulle därmed kunna åvägabringas.

Utgående från dessa förutsättningar skulle NMO i Palestina, efter att ha tillfredsställt sina nationella anspråk genom den israeliska frihetsrörelsen, aktivt kunna inträda i kriget (mot de allierade) på Tysklands sida.

Detta anbud från NMO måste förenas med en överenskommelse, att den militära utbildningen och organiseringen av de judiska människoreserverna i Europa ställs under NMOs kommando och ledning ...

268

Den israeliska frihetsrörelsens indirekta deltaganden inom ramen för (den nazityska) nyordningen i Europa, som ännu befinner sig i sitt begynnelsestadium, skulle vara nära förenad med en positiv radikal lösning av det europeiska judeproblemet, i överensstämmelse med det judiska folkets ovannämnda nationella strävanden. Detta skulle betyda en utomordentlig förstärkning av de moraliska grundvalarna gentemot hela mänskligheten.

I sin ideologi och struktur är NMO nära förbundet med Europas totalitära rörelser.

Hitler besvarade emellertid aldrig detta anbud. Alltså, Israels båda största politiska partier (som ingår i den nuvarande israeliska koalitionsregeringen) arbetarpartiet och högerpartiet har nära samarbetat med det nazistiska Tyskland.

***

269

 

6- SKRIFTLIG DOKUMENTATION AV SAMARBETET MELLAN SIONISTER OCH LEDANDE TYSKA NAZISTER

Den västtyske diplomaten - han har bl a varit ambassadsekreterare vid Förbundsrepublikens legation i Israel och västtysk ambassadör i FN - Jörg von Uthmann har i sin Doppelgänger, du bleicher Geselle, Zur Pathologie des deutsch-judischen Verhältnisse (Seew ald, Stuttgart 1976), redovisat detta samröre och bl a framhållit följande:

1) att ledaren för de judiska frågorna inom den nazityska säkerhetstjänsten, underställd SS-ledaren Heinrich Himmler, Untersturmführer Leopold von Mildenstein två gånger, 1933 och 1934, for till Palestina i sällskap med sionistiska funktionärer för att undersöka möjligheter för tyska judar att invandra till Palestina.

2) att i den tyska propagandaministern Joseph Goebbels tidning Der Angriff, publicerades flera artiklar om de judiska bosättningarna i (dåvarande) Palestina och "i ljusaste färger". Goebbels blev så hänförd över dessa vackra skildringar, att han lät tillverka ett minnesmynt över dessa tappra judiska pionjärers insatser, som på ena sidan visade David -stjärnan och på den andra hakkorset.

3) Den 23 december 1935 publicerades i Der Angriff en intervju med ordföranden för Tysklands Sionistiska Federation, Georg Kareski, i vilken denne framhöll (de nazistiska) Nürnberglagarna (av år 1935) i lovprisande ordalag såsom en uppfyllelse av gamla sionistiska önskemål, varvid han särskilt betonade vikten av förbud mot rasblandning och blandäktenskap.

4) Medan andra judiska organisationer fick sin rörelse- och yttrandefrihet inskränkt i det nazistiska Tyskland kunde sionistiska skrifter utges (i Nazityskland).

5) Hösten 1933 hade den tyska riksregeringen slutit en överenskommelse med sionistledare, den s k Haavara-överenskommetsen, om judisk utvandring från Tyskland

270

till Palestina, varvid ingick transferering av pengar till dessa judiska utvandrare. För detta ändamål upprättades i Berlin ett särskilt förvaltningsorgan, Palestina-Treuhandstelle, förkortat Paltreu. Utvandringen av judar från Tyskland till Palestina steg så snabbt och i så stor skala, att araberna blev allvarligt övertygade om att Hitler själv måste vara jude och därför var intresserad av att skapa ett judiskt Mellanöstern.

6) I slutet av februari 1937 sammanträffade Feiwel Polkes, representant för den största sionistiska väpnade gruppen Haganah (som skulle utgöra kärnan i den kommande israeliska armén), med Mildensteins efterträdare Herbert Hagen på en vinrestaurang "Traube" i Berlin för att dryfta möjligheterna av hur man med tysk ("nazistisk") hjälp skulle kunna kringgå den brittiska mandatmyndighetens invandrarbestämmelser. Polkes lät förstå, att man i nationella judiska (sionistiska) kretsar såg med välvilja på den radikala tyska (nazistiska) judepolitiken, varvid man fäste särskild vikt vid, "att de från Tyskland utvandrade judarna förpliktigade sig att uteslutande bosätta sig i Palestina, inte i något annat land". Som motprestation erbjöd Polkes sig, att förse den tyska säkerhetstjänsten (SD) med hemliga informationer och att "med energi understödja tyska utrikespolitiska intressen i Främre Orienten".

7) På hösten samma år (1937) begav sig Hagen och Adolf Eichmann till Kairo för att fortsätta sina (i Berlin inledda) förhandlingar med Polkes, Haganahs representant.

8) Inte bara Haganah utan även dess sionistiska rivalorganisation Irgun Zwai Leumin uppvaktade den tyske marinattachén så sent som i januari 1941 i Istanbul, där denna judiska organisation (som bl a Shamir tillhörde) erbjöd det nazistiska Tyskland ett tyskt-judiskt vapenbrödraskap i kriget mot britterna. (Man bör därvid observera att vid denna tidpunkt befann sig England ensamt i krig mot Tyskland och Italien. Tysklands krig mot Sovjet började ju först den 22 juni 1941 och mot USA först den 12 december samma år.)

271

9) Den tyske marinattachéns kvarlämnade anteckningar från det sionistiska besöket på den tyska legationen i Istanbul visar med all önskvärd tydlighet att det rådde stort samförstånd mellan parterna: "välvillig inställning till den tyska riksregeringen ... till de sionistiska emigrationsplanerna ... och intressegemenskap beträffande strävanden till Europas nyordning enligt den tyska konceptionen och det judiska folkets sanna nationella aspirationer" o s v.

10) Och "den israeliska frihetsrörelsen erbjöd även ett aktivt deltagande i kriget på Tysklands sida".

Jörg von Uthmann framhåller även:

1) att "skaparen av begreppet nationalsocialism (nazism) härrör från den tidige sionisten Moses Hess, medan Marx förutsåg en statslös socialism, ja, han (Hess) jämställde judendom med socialism - liksom senare Hitler, fast med omvända förtecken".

2) att de judiska socialisterna inom "Bund" avfärdade sionismen liksom den judiska nationalsocialismen, hindrade inte att den judiska nationalsocialismen senare fick en ny företrädare i Chaim Arlosoroff, teoretiker för den första palestinska arbetarrörelsen "Hapoel Hazair" i den år 1919 utkomna skriften "Den judiska folksocialismen", där de marxistiska teserna uttryckligen avvisades.

3) att samma tongångar hördes hos Robert Weltsch, chefredaktörer för Jiidischen Rundschau, där det hette: "Den sanna socialisten måste vara nationell. Ty människornas väsentliga sammanhang ligger i den inre, blodbestämda och mytbestämda förbundsenheten, inför vars hemlighet den sanne socialisten måste buga sig med vördnad". I nästan identiska ordalag uttalade sig Alfred Rosenberg: "Den som i dag vill vara nationalist måste vara socialist, och omvänt". Och i ett Führermeddelande den 21 mars 1935 heter det kortfattat: "I stället för klasskampen har inträtt folkgemenskapen".

272

4) Också dr Martin Buber (allmänt ansedd som 1900-talets störste filosof) har uttalat sig på samma mystiskt nationalistiskt rasistiska sätt och i den Rosenbergska nazismens anda: "Det djupaste skiktet i vårt väsen är bestämt av blodet".

Ernst Bloch, en annan av vårt århundrades betydande judiska filosofer och författare säger:

"Nationalsocialismen måste bemötas med en motsvarande judisk rasideologi".

Det är också betecknande, säger Jörg von Uthmann, att i dagens Israel har man genomfört lagar och förordningar som påfallande överensstämmer med det nazistiska Tysklands raslagar (Nürnberglagarna av år 1935), så t ex råder i Israel förbud mot äktenskap - och sexuella förbindelser - mellan judar och icke-judar. Och det är även frapperande överensstämmelser mellan det nazistiska Tysklands lovsånger till "jord och blod" och Israels intellektuellas hyllningar till "jordens bröst" o s v.

***

273

 

SIONISM OCH APARTHEID: Israel och Sydafrika - en jämförelse som visar påfallande stora likheter

Israel är officiellt en judisk stat, alltså en stat där endast judar är fullvärdiga medborgare, medan landets ursprungliga invånare, palestinierna, vare sig de är muslimer, kristna eller ateister, är förtryckta och diskriminerade - eller folkåtskillnadssystem där man skiljer på fullvärdiga medborgare och andra som bor och arbetar i landet. Sydafrika har infört ett apartheidsystem, där endast de vita, folk av europeisk härkomst, är fullvärdiga medborgare. Asiater och de s k färgade - av blandad ras - har emellertid sina valda ombud i det sydafrikanska parlamentet, medan den svarta räknas som "gästarbetare" och är hänvisade till sina s k bantustan eller hemländer alltefter sin svarta stamtillhörighet.

I grunden tillämpar alltså både Israel och Sydafrika samma diskriminerande och repressiva rasåtskillnadspolitik.

Men det finns vissa skillnader:

För det första, har de sionistiska judarna erövrat palestiniernas land genom massinvandring av europeiska och senare orientaliska judar. Israel har genom lagen om återvändande 1950 förklarat att alla judar i hela världen är israeliska medborgare, medan Sydafrika koloniserade sitt område under flera hundra år, först som en holländsk koloni längst i söder över ett stort obebott område, sedan som en del av det brittiska imperiet.

För det andra, har Sydafrika aldrig infört någon lag om att alla vita i hela världen är sydafrikanska medborgare som har rätt att fritt strömma in i landet och som bosättare tilldelas rätt att ta de inföddas jord som fallet är med Israel och världens judar.

För det tredje, har alltså Sydafrika upplåtit ganska stora arealer av sitt territorium till de svarta för egna svarta

274

svartstyrda stater, ett av dessa svarta hemländer Transkai är 40 000 kvadratkilometer, alltså dubbelt så stort som själva Israel utom Gazaremsan och Västbanken.

Fär det fjärde, bistår faktiskt Sydafrika med betydande ekonomisk och teknisk hjälp till de svarta hemländerna, också inom läkarvård och undervisning, både skol- och universitetsutbildning, medan Israel inte bidrar med något för de fördrivna och förtryckta palestinierna, av vilka tiotusentals lever i eländiga flyktingläger. I stället angriper Israel de palestinska flyktinglägren med flygbomber ... Efter denna korta orienterande inledning om den judiska staten Israel och apartheidens Sydafrika skall jag mera ingående beröra likheter och olikheter mellan dessa båda stater.

Likheter: 1. Både Israel och Sydafrika har i flera resolutioner fördömts av FN, dels för att ha brutit mot de mänskliga fri- och rättigheterna, dels för att ha kränkt grannstaterna genom militära interventioner för att destabilisera dem, dels för att olagligen ha ockuperat vissa angränsande områden: Israel genom att ockupera östra Jerusalem, Västbanken, Golanhöjderna och Gazaremsan i samband med sexdagarskriget i juni 1967; Sydafrika genom att ockupera Sydväst-afrika eller Namibia och där tillsätta en sydafrikansk marionettregim.

2. Både Israel och Sydafrika är för den privilegierade befolkningen, alltså för den judiska i Israel och för den vita eller europeiska, västerländska parlamentariska "demokratin" med olika partier som i återkommande fria val tävlar om regeringsmakten. Den interna politiska debatten inom "Herrefolket" handlar mest om man effektivt ska försvara den rasistiska staten.

3. Både Israel och Sydafrika är stater som bygger på en rasistisk ideologi, sionismen respektive aparheid, som båda fördömts av en stor majoritet av FNs generalförsamling.

275

4. Både Israel och Sydafrika är teknologiskt framskridna stater som kan bereda den privilegierade befolkningen en jämförelsevis hög levnadsstandard, i Sydafrika dock i stort betydligt högre än i Israel.

5. Både Israel och Sydafrika har ett mycket avancerat militärt försvar, en krigsmaskin som ofta används offensivt mot grannstaterna och som är ojämförligt mycket starkare än omvärldens. Men Israel skulle inte kunna klara sig på sikt militärt utan USAs hjälp.

6. Både Israel och Sydafrika uppfattas ideologiskt som en utmaning och politiskt och militärt som ett hot mot omvärlden - detta i så hög grad att båda dessa stater permanentar konflikter som kan få oförutsebara konsekvenser och rentav utlösa ett tredje hett världskrig. Ty både Israel och Sydafrika intar en kompromisslös inställning mot alla radikala förändringar av deras ideologier och politiska system samtidigt som båda dessa stater förfogar över kärnvapen utom all internationell kontroll. Det hör också till saken, att Israel och Sydafrika sedan flera år har ett nära och alltmer omfattande samarbete ekonomiskt och militärt, särskilt på kärnvapenteknologins område.

Det finns alltså flera påfallande likheter mellan den judiska staten Israel och apartheidens Sydafrika: båda är i grunden rasistiska och båda är utmanande aggressiva och oresonliga i sin självrättfärdighet. Men det finns även vissa olikheter.

Olikheter:

1. Israel är ett litet land, endast ca 20 000 kvadratkilometer utan värdefulla naturtillgångar, medan Sydafrika är ett stort land, 1,2 miljoner kvadratkilometer eller 60 gånger så stort som Israel. Även om endast 15% av Sydafrikas totala areal är odlingsbar, blir det ändå 180 000 kvadratkilometer eller nio gånger Israels yta. Dessutom har Sydafrika många värdefulla - och på världsmarknaden mycket åtråvärda - naturtillgångar som guld, diamanter krom, platina m m. Det är inte Sydafrika som är i så starkt behov av den övriga världen utan tvärtom

276

den övriga världen som behöver Sydafrika. Med Israel råder det omvända förhållandet. Utan hjälp från omvärlden skulle Israel inte överleva mer än några veckor.

2. En viktig skillnad mellan Israel och Sydafrika är att Israel har ett starkt stöd av den rika och inflytelserika västvärlden, medan Sydafrika saknar allt sådant politiskt och moraliskt stöd (åtminstone öppet) p g a politiskt hyckleri. Större delen av den judiska befolkningen lever utanför Israel, bara i USA bor det dubbelt så många judar som i själva Israel. Och judarna är organiserade i alla länder i hela världen i mäktiga sionistiska lobbygrupper till stöd för Israel. Främst i supermakten USA har de sionistiska lobbygrupperna ett starkt grepp om både opinionsbildningen och själva regeringen i dess Mellanösternpolitik. Även om Israel starkt fördöms i FN och jämställs med Sydafrika av de arabiska och afroasiatiska länderna som utgör majoriteten av generalförsamlingens medlemsstater, så har Israel ändå alltid stöd från USA och flertalet av de andra rika västliga "demokratierna", även om dessa stater ibland kan uttala viss "kritik" mot en alltför flagrant israelisk våldspolitik. Sydafrika däremot fördöms och brännmärks enhälligt av alla världens nationer och avskys som en pestsmittad under Medeltiden. Sydafrika bojkottas - utom när det gäller de allra viktigaste sydafrikanska metallerna. Inte ens svarta sydafrikanska idrottsmän får tävla i Sverige, till exempel, medan det aldrig får vara tal om någon bojkott av Israel. När fyra svenska riksdagsmän för några år sedan besökte Sydafrika för att själva se hur förhållandena var där, så haglade fördömelserna mot dem i svenska massmedia för att bryta bojkotten av Sydafrika, medan det inte väcker några som helst protester att tusentals svenskar - judar liksom icke-judar - besöker Israel som turister eller att vissa svenska judar bosätter sig i Israel och automatiskt får israeliskt medborgarskap. Dubbelmoralen och hyckleriet kan knappast vara större. Svenska polisen och SÄPO samarbetar officiellt med israeliska polisen, medan man straffar några svenska polismän, som åkt på privat semester till Sydafrika.

3. En annan skillnad är att Sydafrika är ekonomiskt

277

självbärande, inte erhåller någon u-hjälp och inte organiserar stora insamlingskampanjer utomlands för sin stat, medan Israel årligen mottar 3,5 miljarder dollar enbart från USA, vilket är ett större bistånd än vad alla de 50 amerikanska staterna tillsammans får från USAs regering. Dessutom får Israel alla toppmoderna amerikanska vapen från USA, medan Sydafrika byggt upp en helt och hållet egen vapen-industri, delvis genom tidigare dyrbara inköp av utländska vapentyper. Skillnaden är kort sagt den, att Sydafrika får klara sig själv, medan Israel endast kan överleva genom att utpressa gåvor från andra. Israel är ett stort intenationellt socialfall. En bandit och terrariststat, som lever på bl a USA.

4. Ännu en skillnad mellan Israel och Sydafrika är att Israel har erövrat ett annat folks land, palestiniernas Palestina, med våld och terror fördrivit halva den dåvarande befolkningen av palestinier 1948 i samband med utropandet av den sionistiska staten Israel, och sedan inte bara diskriminerar den kvarvarande palestinska befolkningen utan även håller större delen av den under hårt militärstyre i det ockuperade Västbanken och Gaza, av vilka tiotusentals lever i eländiga flyktingläger, som får hjälp av UNRWA, ett FN-organ, men inte en cent från Israel, som tvärtom suger ut palestinierna genom höga skatter och egendomskonfiskeringar och exproprieringar. Också Sydafrika diskriminerar och förtrycker sin svarta befolkning, en motsvarighet till Israels palestinier, men ändå lämnar Sydafrika faktiskt vissa bistånd till "sina" svarta i form av utbildning också till universitet och fackhögskolor liksom inom sjukvården, även om denna hjälp långt ifrån motsvarar behoven och inte kan jämföras med den mera kvalificerade utbildning och vård som de vita erhåller. Den avgörande skillnaden är trots allt ändå den, att Sydafrika faktiskt erkänner de olika svarta folkens autonomi, medan Israel vägrar kategoriskt att erkänna palestiniernas rätt till autonomi eller självstyre i ett eget land. Israel vägrar kategoriskt att ens erkänna det palestinska folkets existens. Detta måste var och en erkänna som inte är förblindad av propaganda, sedan må man med all rätt fördöma det rasistiska sydafrikanska apartheidsystemet som i grunden

278

orättfärdigt och förnedrande: Israels politik gentemot palestinierna är en ren folkmordspolitik som går ut på att förinta det palestinska folket. Israels ockupation av Palestina är mycket värre än den nazistiska ockupationen i Europa under andra världskriget.

5. Den avgörande skillnaden politiskt och opinionsmässigt mellan Israel och Sydafrika är att den sionistiska propagandan till stöd för den judiska statens rätt att överleva beaktas i västvärlden och anses vara förpliktande moraliskt, medan apartheidpropagandan till stöd för Sydafrikas rätt att bestå blankt avfärdas som ett gement trick att hålla den svarta befolkningen nere. När krav reses från palestinskt håll att den rasistiska staten Israel med exklusiva rättigheter för judarna på den palestinska befolkningens bekostnad skall ersättas av en demokratisk palestinsk stat med samma rättigheter för alla landets medborgare, judar liksom muslimer och kristna, då avvisas detta - efter diktamen från Israels sionistiska propaganda - som omöjligt, eftersom det - säger man - skulle leda till en ny "förintelse" och att "judarna vräks i havet". Men när motsvarande krav reses från Sydafrikas svarta att Sydafrikas apartheidsystem skall krossas och ersättas av ett demokratiskt Sydafrika, ett Azania, med samma medborgerliga fri- och rättigheter för vita, färgade, asiater och svarta, då samtycker man allmänt i Sverige - liksom i övriga världen - och finner inte att de vita därnere skulle gå under i en "förintelse" eller "vräkas i havet", även om man nog medger att mycket blod kommer att utgjutas. Det är alltså skillnad på rasism och rasism, beroende på om rasismen utövas av judar i Israel eller av vita, huvudsakligen boer, i Sydafrika: den judiska rasismen är lovvärd och måste överleva, medan den vita kristna rasismen är förkastlig och måste försvinna. Är inte detta besynnerligt? Eller är det bara dubbelmoral och gammalt fariséiskt hyckleri som redan Jesus för två tusen år sedan så kraftfullt gisslade hos sin tids ledande judiska representanter, fariséerna och de skriftlärde? Men västvärlden - och Sverige - är ju kristet och ser i Jesus en förebild, inte judiskt som ser fariséerna som sin förebild, dem som Jesus så starkt fördömde. Eller hur är det egentligen

279

med denna sak? Man kan fråga och undra. Hör och häpna: i Radio Islam och i den här boken stannar vi inte vid att bara ställa frågor, vi vill tränga vidare och djupare och gå till botten med denna sak, och då kommer vi in på ett i västerländska opinionsmedia farligt och tabubelagt område: Israels sionistiska lobbygruppers omfattande aktiviteter och den sionistiska propagandans oerhörda makt att påverka sinnena och att förtränga och förvränga verkligheten så att den passar Israel.

***

280

 

DEN JUDISKA LOBBYN I USA

För att förstå hur det sionistiska Israel kan bestå som det palestinska folkets förtryckare måste man förstå USAs stöd till detta Israel.

Kraftfull USA-lobby för Israel styr politiker och generaler - så lyder rubriken på en synnerligen intressant artikel i Herald Tribune av den 7 juli 1987. Där avslöjas hur ofantligt mäktiga sionisterna är i USA. Svenska massmedia klarlägger sällan eller aldrig detta. Så här skriver Herald Tribune i svensk översättning: Den proisraeliska lobbyn i Washington har år för år bara blivit allt större, alltmer utstuderad och allt mäktigare. Det är den starka kraft som skapar och dirigerar USAs politik i Mellanöstern.

Denna proisraeliska lobby går under den formella benämningen American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) eller Amerikansk-Israeliska kommitten för offentliga frågor. Den bedriver sin verksamhet i ytterst välbevakade kontor strax norr om Capitolium, den amerikanska kongressbyggnaden. Organisationen har tillskansat sig makt att påverka varje presidentkandidats val av sina närmaste medarbetare och att stoppa så gott som varje amerikansk vapenförsäljning till arabiska länder. Dessutom förmedlar AIPAC de flitiga kontakterna mellan Pentagon, det amerikanska försvarshög-kvarteret, och den israeliska armén.

AIPAC konsulteras kontinuerligt av USAs utrikesdepartement och av den amerikanske presidentens rådgivare i Vita huset. Också senatorer, kongressledamöter och generaler konsulterar ständigt AIPAC - så att Israels intressen inte åsidosätts i viktiga frågor.

Det bör observeras att AIPAC är en amerikansk lobby, inte en israelisk - och det uppges från AIPAC att dess betydande ekonomiska resurser kommer från enskilda amerikanska bidragsgivare. Att denna organisation som helt verkar för Israels sak kan påräkna ett så omfattande politiskt stöd i USA beror på det reservationslösa stödet för Israel

281

inom Reagan-administrationen, kongressen och den allmänna opinionen i USA. Därav den avund som konkurrerande lobby-grupper känner, främst de experter på Mellanösternfrågor som skulle vilja stärka banden mellan USA och provästliga araber.

"AIPAC förvränger så gott som geramgående sakfrågorna", säger en talesman för USAs utrikesdepartement. "Folk besvärar sig inte med att vilja förstå att det kan föreligga olika ståndpunkter och valmöjligheter. Har de en gång fastnat i föreställningen att Israels sak är rättfärdig, överger de inte denna ståndpunkt, även om det finns aldrig så välgrundade skäl att ifrågasätta denna inställning." En f d högre tjänsteman i Reagans rådgivarstab i Vita huset har kommit till en annan slutsats. "Även om AIPAC var en faktor att ta hänsyn till, uteslöt man inte att ta andra hänsyn innan man fattade sina beslut", menar denne. "Jag känner inte till något fall, när AIPAC fällde avgörandet, åtminstone inte i den analytiska fasen. Det större inflytandet tycks vara på högre nivå."

Den israeliska lobbyn AIPAC laddar upp för fullt inför 1988 års presidentval. Redan 16 månader före 1988 års val hade nästan alla presidentkandidater redan sammanträffat med representanter för AIPAC och blivit vederbörligen intervjuade om sin inställning till Mellanösternfrågan och försetts med en röd, vit och blå märkning, enligt denna organisations verkställande direktör Thomas A Dine: - Det är något som vi tar mycket allvarligt, säger Mr Dine i en intervju. Det är en del av det politiska mandatet, tillfogar han. Innan en presidentkandidat håller ett offentligt tal, tillfrågar han oss hur detta kan uppfattas bland judarna, som man under inga omständigheter vill stöta sig med. Några kontrollerar hur AIPAC reagerar på folk som kandiderar på befattningar inom utrikesdepartementet. Dine vill inte uppge några namn men säger att en av presidentkandidaterna ringde upp AIPAC och sade: "Jag ska snart hålla ett offentligt tal och jag är intresserad av att anställa en viss person som ledande man i min presidentkampanj, men vill först veta vad ni anser om honom, innan jag bestämmer mig för att anställa honom." "Ger ni honom klartecken?" "Ja", svarade AIPAC-chefen Dine.

282

Några tidigare högre regeringstjänstemän anklagar AIPAC för att föra en alltför hårdhänt taktik. En av dem (som bad att inte bli identifierad) berättade om en brevkampanj till ett universitet som inbjudit honom som talare, där AIPAC och andra judiska organisationer i USA anklagat honom som fientlig till Israel. Universitetsledningen utsattes för starka påtryckningar att förhindra honom att tala men motstod dessa censurförsök. Några personer blev illa berörda och fruktade för sina karriärmöjligheter. Och därpå fann han det vara lämpligast att avstå från att hålla sitt tal, eftersom "man ogärna vill ställa till med obehag för människor som siktar på sin framtida karriär".

Kanske överskattas AIPACs styrka och betydelse - det menar i varje fall en högre tjänsteman i Vita huset som har nära förbindelser med olika judiska organisationer.

Många politiker har fått det bestämda intrycket att denna lobby för Israel avgör vilka presidentkandidater som är passande och vilka utrikespolitiska medarbetare de skall ha i utbyte mot de pengar som kan ställas till deras förfogande. AIPAC-direktören Dine säger att alla lobbyns medlemmar - underrättas om de olika presidentkandidaternas inställning till Israel efter en graderad skala och att de på grundval därav vet vilka presidentkandidater som är värda att ekonomiskt understödja, varvid även med AIPAC samverkande proisraeliska lobbygrupper underrättas.

AIPAC har länge haft ett rykte om att stå bakom den organiserade arbetarrörelsen och fackföreningarna i USA. Detta framhåller Bob Beckel, som var den demokratiske president-kandidaten Walter Mondales kampanjledare i 1984 års presidentval. Men samtidigt har AIPAC visat sig ha stor förmåga att få grepp om också arbetsgivarna och deras intresseorganisationer med påföljd att en majoritet av både senatens och kongressens medlemmar tar största hänsyn till AIPAC. I dag anses dess inflytande vara större än nagonsin. Under Reagans presidenttid har den amerikanska regeringsadministrationen helhjärtat stött Israel, vilket många betraktar som en stor triumf för AIPACs skickliga lobbyverksamhet: AIPACs medarbetarstab är ytterst skickliga och mycket hängivna Israels sak i välorganiserade PR-aktiviteter,

283

framhåller en högre tjänsteman på amerikanska utrikesdepartementet. Detta har bl a lett till att USA gått miste om en jätteorder till Saudi-Arabien av de avancerade Maverick-missilerna som Saudi-Arabien ville köpa. Samtidigt har USA begärt stöd från Saudi-Arabien om skydd för trafiken av oljetankers i Persiska viken, en begäran som Saudi-Arabien visat föga intresse att tillmötesgå, eftersom USA inte vill ge Saudi-Arabien nödvändigt eget militärt försvar. Följden har blivit att USA själv får svara för det militära skyddet i Persiska viken och utsätter sig för ökade risker att komma i direkt konflikt med Iran - allt p g a den effektiva israeliska centrallobbyn AIPAC.

Israel får årligen omkring 30 miljarder kronor från USA i militär och ekonomisk hjälp, långt mer än någon annan stat - samtidigt som USA alltså går miste om stora miljardvinster genom att via främst AIPAC, rätta sig efter Israels krav och önskemål. Detta har vållat vissa bekymmer för den amerikanska administrationens Mellanösternstrateger.

Sedan 1980, då Thomas Dine blev verkställande direktör, har AIPAC samlat en mängd experter på moderna vapen och strategiska analytiker som förändrat denna proisraeliska lobby till en ytterst sofistikerad vetenskaplig institution.

AIPAC utger bl a monografier med titlar som "Israels strategiska värde" och "USAs förmedling av vapen och tjänster till Israels försvar". Enbart i Washington uppgår AIPACs expertgrupp till 58 högt kvalificerade akademiska forskare.

Redan under tidigare presidenter alltifrån Harry Truman var USAs stöd till Israel starkt, nära nog reservationslöst.

Under Reagan har detta amerikanska stöd till Israel ytterligare förstärkts och förbättrats dramatiskt. De proisraeliska lobbymakarna har sällsynt god tillgång till all officiell information genom sitt utbredda kontaktnät. AIPACs medarbetare var 1980 ungefär 9 000, i dag uppgår antalet till drygt 55 000. AIPACs årsbudget har växt från 1,4 miljoner dollar år 1980 till över 6 miljoner dollar för i år. Mellan 90 och 95% av medarbetarna är amerikanska judar och resten evangeliskt kristna fundamentalister som reservationslöst stöder Israel som det utvalda folkets land.

284

Till spelreglerna hör att AIPACs VD Dine bestrider att AIPAC är ett språkrör för Israels regering och att en israelisk diplomat klagar över att "de sällan rapporterar om vad de gör och att de inte bryr sig om vad vi anser".

***

285

 

DET SIONISTISKA ISRAELS TUNGA VAPEN: den judiska lobbyn i USA saboterar yttrandefriheten

Utan det nära nog reservationslösa ekonomiska, politiska och militära stödet från supermakten USA skulle den judiska staten Israel inom kort gå under. Därför är det ett livsvillkor för Israel att ha USAs stöd. Och för att få detta stöd måste Israel ständigt mobilisera USAs (enligt officiellt judiska uppgifter) sex miljoner judar i politiska och ekonomiska påtryckningskampanjer för Israel. Dessa sionistiska påtryckningskampanjer är synnerligen välorganiserade och effektiva. De två sionistiska huvudorganisationerna är AIPAC (American Israel Public Affairs Committee) och ADL (Anti-Defamation League), som är intimt sammankopplade med den judiska frimurarlogen B'nai B'rith. Både AIPAC och ADL samarbetar förstås med Israels regering och Israels ambassad i Washington.

Det sionistiska inflytandet över USAs politik inleddes redan under den amerikanske presidenten Woodrow Wilson före och under första världskriget, ökade sedan väsentligt under president Franklin D Roosevelt, men ett verkligt grepp om USAs politik fick sionisterna först under Roosevelts efterträdare som amerikansk president Harry S Truman. Därefter har det sionistiska greppet om USAs politik blivit allt starkare, oavsett om det är en demokratisk president med en demokratisk administration eller en republikansk president med en republikansk administration som sitter vid makten.

Den ende amerikanske president som åtminstone i ett avgörande fall vågat direkt trotsa den "osynliga" sionistiska makten är den republikanske presidenten Dwight D Eisenhower, som innehade en ojämförlig nationell auktoritet genom att han under andra världskriget var de västallierades överbefälhavare på västfronten. Eisenhower tvingade Israel till reträtt under det ominösa Suezkriget (mot Egypten i allians med England och Frankrike) genom att direkt hota den judiska staten med att omgående dra in all amerikansk hjälp till denna stat - och det tog skruv! Aldrig vare sig

286

tidigare eller senare har en amerikansk president vågat trotsa den lilla judiska staten och dess mäktiga lobby i USA på detta sätt. Eisenhowers utrikesminister John Foster Dulles sade ifrån på skarpen till sin republikanske partivän William Knowland, när denne hotade med att dra sig tillbaka från sin post som USAs FN-ambassadör sedan Eisenhower meddelat att USA skulle stödja en FN-resolution mot Israel för dess självsvåldiga aggressioner:

- Du bör noga studera denna sak. Vi kan inte ha all vår politik tillverkad i Jerusalem.

Till den mäktige ägaren av Time-koncernen, Henry Luce, sade Dulles också:

- Jag är fullt medveten om att det är så gott som omöjligt att i detta land föra en utrikespolitik som inte godkänns av judarna. Men jag ämnar föra en politik som gagnar USAs intressen, inte enbart judarnas. Detta betyder inte att jag skulle vara judefientlig, men jag tror på vad George Washington sade i sitt ryktbara avskedstal, att en känslomässig sympati för ett främmande land aldrig får påverka oss till att föra en politik som främst gagnar det främmande landets intressen.

Dessa klara - man kan väl säga självklara - ord var ett mycket ovanligt och sensationellt avbrott i efterkrigstidens USA, som allvarligt skakade den judiska lobbyn. Efter detta bakslag genomförde den judiska lobbyn en väsentlig förstärkning av det sionistiska greppet om USAs utrikespolitik. Eisenhowers efterträdare som USAs president, demokraten John F Kennedy fick en kuslig föraning om sionismens maktsträvanden, när han kandiderade till presidentvalet 1960. Han hade inbjudits till middag hos några rika och framstående judar i New York. En av dessa, Abraham Feinberg, mäktig ordförande för American Bank and Trust Company i New York och dessutom inflytelserik i nationella judiska affärer inom demokratiska partiet, sade följande till Kennedy:

- Vi vet att din presidentkampanj befinner sig i vissa ekonomiska svårigheter. Men vår grupp här är villig att hjälpa

287

att du överlåter åt oss att föra USAs Mellanösternpolitik under de närmaste fyra åren. Detta skall självfallet uppfattas som ett absolut diskret samförstånd oss emellan.

Kennedy, som blev djupt chockad över detta fräcka mutförsök, var dock tillräckligt erfaren av skumraskmetoder i politikens värld för att hålla god min i elakt spel. Han svarade en smula undvikande att han skulle tänka på saken. Dagen efter uppsökte han i Washington en gammal vän, journalisten Charles Bartlett, för att tala ut om saken med honom. Bartlett har senare berättat, att Kennedy kände sig djupt förolämpad av detta oblyga erbjudande från den judiska gruppen.

- Om jag någonsin blir president, sade Kennedy, skall jag sörja för att ingen presidetkandidat i framtiden skall kunna utsättas för sådana här skamlösa utpressningsförsök och därmed rädda landet från en massa bekymmer och komplikationer.

Men när Kennedy sedan blev president ville eller kunde han inte genomföra de offentliga bidrag till politikernas presidentkampanjer som i praktiken kunde omöjliggöra de privata bidrag som möjliggör dolda påtryckningar och korruption.

Det mutförsök som Kennedy utsattes för var ingen enstaka företeelse. Detsamma har alla amerikanska presidentkampanjer utsatts för. Och så fortsätter sedan att ske med presidenten själv, då den judiska lobbyn ser till att sionister ingår i presidentens stab av personliga rådgivare liksom inom de olika departementen som statssekreterare. Sålunda var Trumans närmaste personlige rådgivare sionisten Ed Jakobson. Lyndon B Johnson hade herr och fru Arthur Krim som sina främsta rådgivare, vilka båda var sionister. Kennedy hade Myer Feldman, en ivrig sionist, som sin personlige rådgivare och den ominöse Abraham Feinberg från New York dök sedan upp som en annan av Kennedys inflytelserika rådgivare liksom senare under Kennedys efterträdare Lyndon Johnson. Ingen president har varit så omgiven av judiska/sionistiska rådgivare som Jimmy Carter. Och under presidentkampanjerna 1984 var särskilt de demokratiska presi-

288

dentkandidaterna Garry Hart och Walter Mondale helt i händerna på sionistiska rådgivare - och förstås judiska finansiärer liksom tidigare Truman, Eisenhower, Kennedy, Johnson och Carter i deras respektive administrationer, där alltså endast Eisenhower i ett avgörande fall vågade visa självständighet.

Den judiska lobbyn bedriver framför allt en mycket omfattande spionageverksamhet. George Ball, en av USAs mest erfarna, intelligenta, kunniga och modiga politiker, sade vid ett tillfälle:

- Israels amerikanska understödjare utövar inte bara ett mäktigt inflytande på en majoritet av kongressens ledamöter, utan vad kanske än värre är: så gott som inget som berör Israels intressen kan göras eller ens diskuteras i verkställande organ utan att detta genast blir känt av Israels regering. Israels vakande öga inregisterar allt.

Så fort en ledande amerikansk politiker som förre Texas-guvernören och demokratiske presidentkandidaten i 1980 ars presidentval, John Conally, yrkar på att Israel bör dra sig tillbaka från Västbanken och Gaza och bemöts med försiktig förståelse från vissa amerikanska tidningsledare, i detta fall Washington Post, vips framträder i samlad trupp ett antal upprörda rabbiner och andra inom den judiska lobbyn med våldsamma protester om Israels förestående förintelse med USA som bödel, varpå de utpekade "antisemiterna" bringas till tystnad. En judisk republikan som kandiderade till posten som Philadelphias borgmästare vägrade kategoriskt att låta sig fotograferas med Conally med motiveringen att "jag vill inte synas tillsammans med det judiska folkets slaktare".

Hur denna fullständigt vettlösa, ofta rent hysteriska sionist-propaganda kan få ett sådant kusligt grepp om USAs folk, däribland eljest nyktra och ofta moraliskt sunda amerikanska intellektuella och politiker, kan synas gåtfullt. Med det har väsentligen sin orsak i den skrupelfria terror som sionisterna bedriver i sin propaganda på alla nivåer i det amerikanska samhället, inte minst vid universiteten som borde vara, kan man tycka, högborgar för fri debatt och yttrande-

289

frihet, för kunskapstörst och sanningssträvan. Så må vara fallet inom många områden, men så fort det gäller Israel och Palestinakonflikten har sionisterna sett till att med skrikiga demonstrationer och skrällande mötesstörningar i en veritabel turbulens av känslostormar strypa varje ansats till akademisk frihet - allt organiserat av AIPAC och ADL, i nödfall opererar JDL (Jewish Defence League), en regelrätt judisk terrororganisation, skapad av den numera i Israel verksamme Knessetledamoten och rabiate arabhataren, rabbinen Meir Kahane, som fällt det bevingade uttrycket: - Jag är inte demokrat, jag är jude! Om honom har det sagts, att han säger högt vad andra sionister - av taktiska skäl - finner lämpligast att tänka men inte öppet säga. Denne rabbin Kahane är ledaren för de mest militanta judiska s k bosättarna på Västbanken och i Gaza som med terror söker driva iväg palestinierna.

Den även i Sverige kände språkforskaren och medborgarrättskämpen, Noam Chomsky, själv av judisk börd, är kritisk till Israel och därför föremål för ständig hetsagitation. Chomsky säger:

- När jag skall hålla ett tal vid något universitet eller någon annanstans, är det vanligt att en grupp sprider diverse flygblad och litteratur, som är osignerat och innehåller en samling angrepp på mig, kryddade med citat, som vanligen är fabricerade, från vad jag påstås ha sagt här eller där. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att källan är ADL, och ofta erkänner de som sprider denna osignerade hetslitteratur att så är fallet. Detta är ondskefullt och syftar endast till att avskräcka många medmänniskor från att säga sin mening. Naturligtvis är detta olagligt. Om ADL väljer att uppföra sig på detta sätt, så må man göra det, men detta måste också avslöjas.

När en månadspublikation, Berkely Graduate, vid Berkely-universitetet i Californien, i sin utgåva i april 1982 publicerade några artiklar som var kritiska till Israel och dess dåvarande premiärminister Menachem Begin, vars karriär som bekant är terroristens, ansvarig för bl a massakern på en hel palestinsk by Deir Yassin, så organiserade sionisterna en våldsam kampanj mot den ansvarige redaktören James Schamus, som i ett antal anonyma hotbrev uppmanades

290

att "ta nästa tåg till Auschwitz". Naturligtvis kom även den sedvanliga störtfloden av anklagelser mot redaktören Schamus för att vara "en inbiten antisemit" också från universitetets judiska studentförbunds styrelse - ända tills Schamus kunde intyga att han själv var jude, varefter "beklaganden" framfördes, sedan man lyckats förmå juden Schamus att i nästa utgåva av publikationen införa ett "erkännande av att föregående nummers artiklar var tarvlig antisemitism av värsta slag både i innehåll och avsikt". Inkvisitionens metoder alltså!

När professor Edward Said - han är amerikansk medborgare av palestinsk börd och ingår som medlem av det palestinska nationalrådet - inbjöds att hålla ett föredrag om Palestina-konflikten vid Washingtons universitet, så organiserade sionisterna en våldsam mötesstörning för att hindra professor Said att säga ett enda hörbart ord. De tjöt och vrålade i korus: "Stoppa terroristen! Stoppa judemördaren!"

Man frågar sig varför dylika huliganer, sådana här våldsamma sabotörer mot det fria ordet inte genast omhändertas av polisen, spärras in i ett lämpligt häkte för att kyla ned sina upprörda känslor och sedan ställs inför rätta och döms till kännbara bötesstraff och tillika fördöms av den allmänna opinionen som demokratins dödgrävare. Svaret är att sionisterna har lyckats tillskansa sig sådant inflytande och sådan makt i USAs flesta delstater, att de ansvariga myndigheterna inte vågar göra polisiära och rättsliga ingripanden, eftersom sionisterna med fina kontakter i ledande massmedia då kan framställa sig som "förintelsens martyrer i ett alltmer antisemitiskt och nazifierat amerikanskt samhälle" - och därefter skulle de många demokratiskt valda delstatliga förtroendemännen råka i allvarligt blåsväder och med all sannolikhet inte bli omvalda och förlora sina inkomstbringande jobb, eftersom den judiska minoriteten är både den politiskt mest engagerade och ekonomiskt den starkaste av alla grupper i USA!

På motsvarande sätt är det i USA med massmedia - pressen, radio och framför allt TV - vilka övervägande är i judisk ägo. När självständiga reportrar framför alltför stark eller närgången kritik av sionismens Israel eller bara vidrör den

291

judiska lobbyns oerhörda makt, genast utsätts vederbörande tidning, radio- eller TV-bolag för en storm av judiska protester med hot om att företaget kommer att utsättas för annons- eller reklambojkott från en mängd judiskt ägda företag. Inför detta hot böjer man sig. Inget tvivel råder om att detta är kapitalismens akilleshäl, som inte är fullt aktuell i Sverige med ett omfattande tidningsstöd av skattemedel och ett radio- och TV-bolag som står utanför privata fiansiärer som enda ekonomisk resurs. Men i USA är det en beklaglig verklighet som till fullo utnyttjas av främst sionisterna och därmed av en främmande makt, Israel!

Man behöver inte vara försvuren åt socialism och troskyldigt ge sig hän åt dess i allt välsignelsebringande verkan för att inse att en rejäl portion socialism i kapitalismens USA är det enda botemedlet mot den virulenta sionismens ok i denna viktiga supermakt. Eisenhower, som trots sina brister var en av USAs bästa presidenter under 1900-talet, varnade som bekant för "det militärindustriella komplexet" som en fara för nationen. Kanske ännu farligare för inte bara USA utan för hela världen är det sionistiska maktkomplexet i USA, eftersom detta sionistiska maktkomplex inte bara binder USA till en farlig förbrytarstat Israel utan även terroriserar USAs folk, inklusive den judiska befolkningen som genom sionistisk terror tvingas in i sionismens led.

Den som mest ingående och sakkunnigt belyst den judiska lobbyns stora och förödande makt i USA är den republikanske f d kongressmannen Paul Findley i hans bok They Dare To Speak Out (Lawrence Hill & Company, Westport, Connecticut USA 1985, 362 sidor). Det är en lysande - och skrämmande - bok. Dagens Nyheters mångarige Mellanöstern-korrespondent, Åke Ringberg, uppmärksammar i sin utmärkta bok Blodet i Beirut (Carlsson, Stockholm 1987) Findleys bok i ett särskilt kapitel baserad även på en intervju med författaren Findley. Åke Ringberg säger:

- Kärnpunkten i Findleys bok, vågar man nog säga, är att det starka inflytandet från den judiska lobbyn, med dess förgreningar, helt enkelt är ett hot mot yttrandefriheten och en öppen debatt. Detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot, mordbrand, smädelser, sabotage av offentliga

292

möten, påtryckningar på lokala radio- och TV-stationer att stoppa vissa annonser och/eller debatter etc. Under vårt samtal som äger rum i Abraham Lincoln-muséet i Springfield citerar Findley den förste republikanske presidenten: demokratin kan inte fungera i en atmosfär där medborgarna inte vågar tala öppet.

Ännu ett citat från Åke Ringbergs bok med hänvisning till Paul Findleys dokumentära redovisning i They Dare To Speak Out:

"Den mest häpnadsväckande förödmjukelsen som det stora USA fick svälja inträffade den 8 juni 1967, två dagar efter Sexdagarskrigets utbrott. Det amerikanska signalfartyget USS Liberty, med kulsprutor som enda försvarsvapen, anfölls i fullt dagsljus i östra Medelhavet, 15 sjömil från Sinaihalvön, under två timmar av israeliskt flyg och torpedbåtar. USS Liberty förde fullt tydlig flagga som vajade i svag bris och i flera timmar hade israeliskt spaningsplan flugit över Liberty så nära att piloterna vinkade till besättningen. Anfallet resulterade i att fartyget förstördes, dock utan att sänkas, och 34 amerikanska sjömän dödades medan 171 sårades. Det var en öppen krigshandling; likväl blev allt nedtystat på order av Vita Huset under den demokratiske presidenten Lyndon B Johnson."

Varför denna otroliga överslätning?

Varje annan stat som begått denna regelrätta stridshandling mot USA hade självfallet fått umgälla det med allvarliga reprimander, sannolikt med amerikanska repressalieaktioner, med en kör av massmedia som skrikit om banditstatens illdåd och lett till fördömanden i FN. Men Israel undslapp allt obehag och kunde fortsätta att årligen inhösta miljarder dollar i amerikanskt bistånd och stöd från USA i dess talrika andra piratdåd! Varför?

Amiralen Thomas L Moorer säger att orsaken var inrikespolitisk: - Johnson var rädd att tappa judiska röster. Israel, som fräckt avfärdat attacken som ett "misstag", kunde även här som i tusentals andra fall lugnt lita på stödet från sin judiska lobby. Amiralen Moorer säger vidare: - Det amerikanska folket skulle bli fly förbannat om man visste vad som pågår ("would be goddam mad if they knew what goes on"). Just det!

***

293

 

HUR DEN JUDISKA LOBBYN SKAFFAR SIG MAKT OCH INFLYTANDE FÖR ATT ISRAEL SKALL KUNNA FÖRTRYCKA PALESTINIER. SANNINGEN FÖRVANDLAS TILL LÖGNER GENOM HOT FÖR ÖKAD SIONISTISK MAKT

Får man säga att sionistiska intressen till stöd för den sionistiska inkräktarstaten Israel utövar stor makt och har stort inflytande över svensk opinionsbildning utan att man då genast skall avfärdas som "antisemit" och "jude-hatare"?

Frågan är: Vad är sanning? Är det sant eller osant att sionistiska intressen har stor makt och stort inflytande över svensk opinionsbildning? Det är denna fråga som sionisterna och Israel söker dölja - till varje pris. Opinionsbildning utövas av skola, massmedia och litteratur (bokutgivning).

I den svenska skolans läromedel, som rättar sig efter Skol-överstyrelsens allmänna direktiv, försvaras Israel som en kämpande demokrati med "rätt att existera som stat för det judiska folkets strävan efter en egen stat". Att det verkligen förhåller sig så, går lätt att övertyga sig om efter en granskning av skolans läromedel under de senaste 30 åren. I skolan är sålunda undervisningen genomgående proisraelisk och prosionistisk, även om visst utrymme ges för palestiniernas trängda situation på Västbanken och Gaza. Men att hela det nuvarande Israel är en erövrarstat, en judisk stat som lagt beslag på palestiniernas land med våld och terror, det framgår inte klart i flertalet av skolans läromedel.

Vad så gäller massmedia - Sveriges Television, Sveriges Riksradio och tidningspressen - så kan man tryggt påstå att massmedia i stort ställer sig bakom själva den judiska staten Israel som något rättfärdigt och nödvändigt men att Israels ockupationspolitik på Västbanken och i Gaza ofta kritiseras. Att Israel är en rasistisk stat som systematiskt och målmedvetet diskriminerar palestinierna också i själva Israel som ett led i den sionistiska ideologin och politiken, det framgår endast sällan i svenska massmedia,

294

utan skylls på vissa s k högerpolitiker som tidigare Begin och numera på Shamir och Sharon, tillhörande likudblocket. Att också de ledande israeliska socialdemokraterna alltifrån Ben-Gurion, Golda Meir och till Yitzhak Rabin och Shimon Perez också är av denna uppfattning, det söker man vanligen förtiga.

De största dagliga tidningarna i Sverige som Dagens Nyheter (DN), Svenska Dagbladet och Expressen är i stort mycket Israelvänliga, även om man inför kritiska reportage, åtminstone i DN och Svenska Dagbladet. Någon djupare analys av sionismen och den sionistiska staten Israels verkliga avsikter och karaktär ger man dock inte - uppenbarligen för att skydda staten Israel som sakrosankt och även för att inte såra Israels röststarka och ytterst känsliga vänner inom den sionistiska lobbyn i Sverige.

Israels verkliga ansikte, sådant det framträder i den hebreisk-språkiga pressen - inte i den för utlandet avsedda engelsk-språkiga Jerusalem Post - förmedlas sällan eller aldrig i den svenska pressen eller i svenska etermedia. Grundaren och ledaren för De Mänskliga Rättigheternas Kommitte i Israel, professor Israel Shahak, är så gott som helt okänd i Sverige, trots att han är en ytterst flitig författare som dokumenterat vad han kallar "nazifieringen av hela det israeliska samhället".

Faktum är att i stort är den judiska pressen i Israel mera frispråkig och kritisk till sionismen och det israeliska samhället än vad den svenska pressen är.

Om vi så vänder oss till litteraturen i ämnet, så kan man konstatera att den palestinska litteraturen - som blommar i exil - sällan eller aldrig utges, medan de svenska bokförlagen utger mängder med judisk och israelisk litteratur. En lärd och skarpsinnig palestinsk författare som Edward Said, professor i USA och utbildad vid amerikanska universitetet i Beirut, är okänd i Sverige. Kända antisionistiska judiska författare som Israel Shahak, Moshe Menhuin, rabbinen Elmer Berger, Alfred Lilientahl, Maxime Rodinsohn och Walter Lehn är också okända i Sverige och har aldrig fått

295

sina böcker översatta och utgivna i Sverige. Alfred Lilientahls magnum opus, det över 800 sidor väldokumenterade verket The Zionist Connection, som i detalj redovisar den sionistiska lobbyns omfattande och hänsynslösa verksamhet i västvärlden, främst i USA, är inte bara outgiven i Sverige, inga av våra debattörer tycks känna till verket och förstår därför inte varför supermakten USA nära nog reservationslöst stöder Israel. Det är också typiskt för den proisraeliska stämningen i svenska media, att man senare även förbigick med total tystnad den amerikanske kongressmannen Paul Findleys i USA uppmärksammade bok om den judiska lobbyn They Dare To Speak Out - De vågar tala ut - ända tills DNs mångårige Mellanösternkorrespondent Åke Ringberg i sin bok Blodet i Beirut nyligen berättade om Findleys bok - och typiskt är också att Expressens utrikesredaktör Ernst Klein därmed avfärdade Åke Ringberg som "antisemit". Att bara omnämna fakta, att det finns en mäktig och inflytelserik judisk lobby som verkar för Israel räcker för att Klein skall brännmärka vederbörande som "antisemit". Som Per Gahrton tidigare sagt här i Radio Islam är detta fullständigt absurt och ett gement försök att strypa åsiktsfriheten och informationsfriheten.

Även om den judiska lobbyn i Sverige inte är lika stor och omfattande som i USA, så är den ändå mycket aktiv och inflytelserik. Varje försök att analysera och fastställa vad sionismen verkligen är, en judisk nazism, väcker alltid samma våldsamma protester och anklagelser för "antisemitism" och en "vilja att ånyo förinta judarna" - med påföljd att massmedia blir skrämd från vettet och rättar sig i stort efter sionisternas önskemål. Varje försök att klarlägga att den judiska staten Israel är en brutal rasistisk stat av samma skrot och korn som rasåtskillnadens Sydafrika väcker samma våldsamma protester från sionistiskt håll, varvid massmedia tonar ned kritiken och nöjer sig med att tala om "beklagliga israeliska övergrepp som dock inte får leda till att vi överger Israel som har rätt till säkra gränser", alltså precis som sionisterna önskar, då de är livrädda för sanningen om sionismen och Israel, eftersom detta kan leda till en framväxande opinion som kräver bojkott av Israel på samma sätt som opinionen mot Sydafrika lett till en världsomfattande bojkott av Sydafrika.

***

296

 

DET ÄR VIKTIGT ATT VETA HUR DEN JUDISKA LOBBYN ARBETAR I USA FÖR ATT FÖRSTÅ HUR DEN OCKSÅ ARBETAR I SVERIGE

Den judiska lobbyn i USA - som ibland kallas Israel-lobbyn, ibland den sionistiska lobbyn - är den utan all jämförelse mäktigaste och fruktade av alla politiska påtryckningsgrupper. Men i själva verket är den judiska lobbyn något mycket mer än en vanlig politisk påtryckningsgrupp eller lobby: den består av flera samverkande organisationer som opererar på olika nivåer, både synligt och osynligt, både öppet och i hemlighet. Den judiska lobbyns verksamheter sträcker sig över alla USAs politiska livsformer.

Bland de synliga sionistiska organisationerna finns främst Amerikansk-israeliska kommitten för offentliga angelägenheter (AIPAC) och Anti-Defamation League, antiförtalsligan (ADL). Det är två mycket stora organisationer med en årsbudget på flera tiotals miljoner dollar.

AIPAC upprätthåller ständigt fortlöpande förbindelser mellan Israels regering och USAs kongress, motsvarande Sveriges riksdag. AIPAC påverkar USAs lagstiftare i alla frågor som är av intresse för Israel, t ex USAs bistånd till främmande stater, USAs utrikeshandel och USAs militära bistånd till allierade stater i världen. AIPAC opererar ungefär som en konventionell lobby i USA, man bjuder politiker på middagar och resor, man förser alla viktiga beslutsfattare med mängder av propagandaskrifter, s k information, man inbjuder särskilt utvalda politiker till Israel o s v.

ADL, å andra sidan, arbetar mer som en spionorganisation i en totalitär stat, som ett övervaknings- och kontrollorgan. ADL försöker förhindra varje person som offentligt ogillar Israels politik eller framför invändningar mot att USA reservationslöst stöder Israel att bli vald eller återvald till något offentligt ämbete i USA. För detta ändamål förfogar ADL över talrika agenter över hela USA - och också via systerorganisationer - i andra länder. Dessa agenter övervakar alla politiska uttalanden och yttringar och sänder

297

fortlöpande in sina rapporter till en central databank i ADLs huvudkontor i New York och Jerusalem. Om t ex en student eller en skolelev uttalar sig kritiskt mot Israel till en kamrat och detta avlyssnas av en av ADLs agenter eller bara av en jude som har förbindelser med ADLs agenter, så inrapporteras detta och lagras i ADLs databank. Flera år senare kanske denne skolelev eller student kandiderar till ett offentligt ämbete eller står på en lista till ett politiskt parti. ADL för då - vad man kallar - en rutinkontroll i sitt datasystem, varefter han eller hon utsätts för en närgången intervju av en ADL-agent. Om han eller hon på ett övertygande sätt ber om ursäkt för sin tidigare fientliga inställning till Israel och visar sig ha en flexibel karaktär, blir det "grönt ljus", i annat fall blir det svartlistning. Den lokala judiska kommittén underrättas liksom massmedia att det här är en "antisemitisk kandidat". Om detta inte leder till stopp i karriären, varskos ADLs huvudkontor och en massiv samverkande propagandakampanj startar med en störtflod av protestskrivelser och insändare och motdemonstranter organiseras så fort den antisemitiske kandidaten gör ett offentligt framträdande. Inför dessa välorganiserade propagandakampanjer måste vederbörande helt enkelt ge upp liksom de som understött honom eller henne.

Men AIPAC och ADL utgör ändå bara toppen av isberget. Israel understöds dessutom av Världssionistiska organisationen, Världsjudiska kongressen och av en mängd lokala judiska organisationer i varje västerländsk stat, i Sverige t ex de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, vidare Förenade Israelinsamlingen, Svenska föreningen för judar och kristna, Svenska kommittén mot antisemitism m fl. Till alla dessa organisationer, som i USA uppgår till flera hundra, kommer då Simon Wiesenthals Center i Los Angeles i USA och densammes Judiska dokumentations-centrum i Wien, som indirekt verkar för Israels intressen genom att ständigt jaga "så kallade tyska krigsförbrytare mot judar" under andra världskriget för över 40 år sedan i syfte att hålla den s k Förintelsen levande. Utan att massmedia ständigt erinrar om denna förintelse skulle sionisterna inte kunna få den välvilliga sympati som möjliggör miljarder och åter miljarder dollar i gåvor och bidrag till den judiska staten Israel.

298

En viktig förutsättning för att den ekonomiskt bankruttmässiga sionistiska staten Israel skall kunna överleva genom utländska miljardbidrag är att inflytelserika massmedier i USA och övriga västvärlden utmålar Israel som en hjältemodig stat av goda och tappra judar som är omringade av grymma, barbariska och krigiska arabstater där särskilt palestinier och arabiska muslimer kan utmålas som "terrorister" och fullständigt fanatiska och oförsonliga till fred. Sedan länge - långt före den judiska staten Israels tillkomst 1948 - är också det sionistiska greppet om viktiga amerikanska opinionsmedia i sionistiska händer. De två viktigaste amerikanska dagstidningarna New York Times och Washington Post ägs av judar - New York Times ägs av den judiska familjen Sulzberger medan Washington Post liksom vecko-tidningen Newsweek ägs av Katherine Meyer-Graham, som är dotter till den stormrike judiske bankiren Eugene Mayer. Den amerikanska veckotidningen Time står under redaktionell ledning av juden Henry Grunwald, medan den tredje stora och politiskt inflytelserika amerikanska vecko-tidningen US News and World Report står under redaktionell ledning av juden Marvin Stone. USAs största veckotidning Parade ägs av den judiska förlagsfamiljen Newhouse.

Alla de tre stora amerikanska radio- och TV-bolagen ägs och kontrolleras av judar: ABC av juden Leonard Goldensohn, CBS av juden William Paley och NBC av David Sarnoff och dennes arvingar.

Till allt detta kommer att alla de stora amerikanska bokförlagen också är ägda och kontrollerade av prosionistiska judar.

Självfallet kan inte alla dessa amerikanska opinionsmedia hundraprocentigt gå Israels ärenden, eftersom det ändå finns många självständigt kritiska journalister och redaktörer som måste rapportera om sådant som går den israeliska regeringens intressen emot i flera uppenbara fall som när israeliska soldater dödar värnlösa civila på Västbanken och i Gaza. Men i stort kan man ändå dölja eller förvränga den djupare liggande sanningen om sionismens nazistiska ansikte och Israels brutala ockupations- och expansionspolitik

299

- och man har ständigt en oerhörd press på sig från de sionistiska lobbygrupperna att ta hänsyn till: alltför frispråkiga journalister riskerar ständigt att få sparken och möta svårigheter som svartlistade i ADLs register att få nya jobb.

Gäller nu samma förhållanden också i Sverige? Inte helt och hållet, men säkerligen delvis - med tanke på den oerhört starka aktivitet som de sionistiska grupperna i Sverige visar t ex mot vår lilla radiosändare Radio Islam, med mängder av JK-anmälningar mot oss, bara för att vi här i ett fåtal timmar i veckan i Stockholms närradio informerar om vad sionismen verkligen är och bakgrunden till Israels våldsamma brutalitet och politiska svekfullhet. Dessa sanningar tål inte sionisterna, de måste stoppas. Trots att vi inbjudit de mest passionerade sionisterna till debatt där de fritt får göra sina invändningar mot oss och rätta till våra misstag, så föredrar de att skrika om "antisemitism" och försöker få oss att sluta med våra sändningar. Frågan är om de skall lyckas i sitt skumma uppsåt att strypa yttrande- och informationsfriheten.

300

 

DEN SIONISTISKA STATEN ÄR ETT PARADIS FÖR JUDISKA TERRORISTER

Offentliggörandet av en promemoria som upprättats av FBI (= USAs säkerhetspolis) har uppenbarat det skydd som Israel ger åt judiska terrorister, som gjort sig skyldiga till förbrytelser mot araber och andra personer utanför Israel.

Dokumentet som publicerats av den amerikanska tidningen The Village Voice utgörs av en intern promemoria som upprättats av tjänstemannen i FBI, Floyd Clarke, och översänts till en chefstjänsteman Oliver Revell. Promemorian redogör för israeliska myndigheters åtgärder för att hindra FBIs undersökningar om terrorister som tillhör den judiska organisationen Jewish Defence League eller som den kallas efter initialbokstäverna JDL.

I promemorian sägs bl a "Talrika ledtrådar har av FBI överlämnats till den israeliska hemliga säkerhetspolisen i Washington men svaren har blivit helt katastrofala för uppklarandet av 25 terroristhändelser och andra brott som genomförts av JDL". FBI har begärt uppgifter om telefon-nummer, kriminell bakgrund, anhållande, fängelsekontakter, medhjälpare, bostadsort och resedokument. Enligt promemorian har dessa förfrågningar lämnats helt obesvarade av de israeliska myndigheterna.

FBIs terroristsektion har haft talrika sammanträden med israeliska representanter i Washington "men någon förbättring av informationsflödet har inte skett". Den israeliska ambassaden i Washington har vägrat kommentera klagomålen från FBI.

Jewish Defence League grundades 1968 i New York av rabbinen Meir Kahane och är skyldig till terroraktioner mot den arabiska befolkningen i USA. Kahane invandrade 1971 till Israel, där han grundade det rasistiska partiet Kach Party, som kräver utdrivande av hela den arabiska befolkningen ur Palestina. Inom FBI anses många av de

301

misstänkta i FBIs utredningar ha samröre med Kach-partiet och med Jewish Defence League.

FBIs utredningar försvåras av det förhållandet att de misstänkta har amerikansk-israeliskt medborgarskap, vilket gör det möjligt för dem att fritt resa mellan de tva staterna och ibland under deras hebreiska namn. JDLs medlemmar misstänks bl a för bombmordet på Olex Odeh, som var ordförande för det arab-amerikanska antidiskrimineringssällskapet.

 

---

302

 

SIONISTERNAS INFLYTANDE PÅ USAs POLITIK AVSLÖJAD OCH KARTLAGD

Att den sionistiska ockupationsmakten Israel är ekonomiskt beroende av enorma bidrag från supermakten USA, det vet nog alla politiskt intresserade och det rapporteras då och då också i den svenska pressen. USAs regering ger sedan flera år lika mycket till det lilla Israel med cirka fyra miljoner invånare som till alla andra stater i "u-hjälp". Varje israelisk medborgare får mer än dubbelt så mycket som varje amerikansk medborgare i statlig eller federal hjälp från den amerikanska regeringen. Dessutom får Israel stora bidrag från de judiska organisationerna i USA - dessa bidrag till den judiska staten är också avdragsgilla vid deklarationen i USA. Den vid enstaka tillfällen i svenska massmedia omtalade "judiska lobbyn" i USA är politiskt mycket inflytelserik. Utan denna "judiska lobby" skulle USA inte visa denna stora generositet och detta nära nog helhjärtade stöd till den sionistiska ockupationsmakten Israel. Och omvänt: utan detta stöd med alla dessa miljarder dollar från USA skulle den judiska staten inte kunna existera nämnvärt länge utan braka samman i ekonomisk bankrutt. Flertalet judar skulle då lämna den judiska staten för att finna bättre näringsfång i andra länder. Då supermakten USAs politik inte uteslutande är USAs angelägenhet utan hela världens, är det naturligtvis av intresse att få en inblick i det judiska inflytandet på USAs politik.

Den amerikanske statsvetaren och journalisten Stephen D Isaacs - han är av judisk börd - har i sin bok Jews and American Politics behandlat ämnet ganska ingående och redovisar intervjuer med 200 ledande amerikanska judar, av vilka många från början vägrade att medverka, eftersom de ansåg det olämpligt att deras synpunkter och reflexioner skulle offentliggöras för den icke-judiska allmänheten, trots att de garanterades fullt anonymitetsskydd.

Isaacs ställer inledningsvis två frågor. Den första lyder: "Varför är de amerikanska judarnas politiska makt så oproportionerligt stor, långt större än vad som vore rimligt med

303

hänsyn till att den judiska befolkningen i USA endast uppgår till omkring tre procent av landets totala befolkning?" Svaret på den frågan är att judarna mer än någon annan etnisk minoritet i USA insett att politiskt inflytande är viktigt för att bevaka sina egna intressen och därmed kunna minimera riskerna att bli en missaktad minoritet som - i en våg av antisemitism - kan förlora allt.

Den andra frågan som Isaacs ställer är: "Varför söker judar så sällan offentliga toppbefattningar För att i stället verka bakom kulisserna som strateger?" Svaret på den frågan är att judar inte vill synas utåt inför offentligheten som politiska makthavare och utsättas för obehag att bära personligt ansvar för en dålig eller misslyckad politik: judar vill verka utan att synas, de vill på inga villkor schavottera i massmedia och därmed kanske ådra sina egna stam- och trosförvanter obehag.

Enligt Isaacs bör man göra klart för sig att politiskt medvetna judar, åtminstone i USA, inte ser världen befolkad av judar och andra folk, utan de ser världen befolkad av judar och deras fiender, som är verkliga eller potentiella "antisemiter", varvid judarnas vänner, de som reservationslöst stöder sionismen, inrangeras bland kategorin judar, ungefär på samma sätt som vissa tysknationella judar i det nazistiska Tyskland utnämndes till "hedersarier", så till exempel den nazistiska arbetsfrontens ledare Robert Ley, som kallades "Levy" bland nazikoryféerna, och chefen för den nazityska säkerhetstjänsten och sedermera protektorn för Böhmen-Mähren, Reinhard Heydrich, som var halvjude.

Fr o m Franklin Delano Roosevelt har alla USAs presidenter varit sådana "hedersjudar" - utom Eisenhower, när han lät USA i FN gå emot Israel 1956 och fördömde den sionistiska staten som angripare i Suezkriget, också Nixon blev en judisk avfälling, när det i samband med Watergateskandalen avslöjades att han fällt nedsättande omdömen om judar till sina närmaste medarbetare. Carter var en pålitlig "hedersjude": som baptistisk fundamentalist såg han judarna som Guds utvalda folk. Också Reagan är "hedersjude" - i varje fall så länge han bär ansvaret för

304

USAs reservationslösa stöd till Israel. För "den judiska lobbyn" i USA gäller lojaliteten till Israel först, medan lojaliteten till USA beror helt på USAs stöd till Israel. Om USA skulle vända sig bort från Israel och överge "de speciella relationerna till denna stat", skulle den judiska lobbyn protestera mangrant och göra sitt yttersta för att sabotera USAs utrikespolitik och på alla sätt söka kompromettera USA inför världsopinionen.

Den judiska lobbyn i USA är alltså inte bara en vanlig politisk påtryckningsgrupp eller "pressure group" som söker tillvarata sina medlemmars intressen gentemot de politiska makthavarna, utan den judiska lobbyn är unik såtillvida att den står i främmande makts tjänst och dessutom genom sin stora ekonomiska makt kan utöva utpressning mot varje amerikansk regering. Judarna är den rikaste av alla etniska minoriteter i USA, rikare också än majoriteten av anglosaxare och kristna. Man får inte förbise att alla de ledande amerikanska opinionsmedia - filmindustrin, de stora rikstäckande TV-bolagen CBS, NBC och ABC liksom de stora dagstidningarna som New York Times, Washington Post och Los Angeles Times och de stora opinionsskapande veckotidningarna Time, Newsweek och Fortune ägs av judar och domineras av sionistiska och prosionistiska redaktörer och journalister. Ingen amerikansk president och administration skulle kunna fungera och bli långlivad, om den fick större delen av opinionsmedia emot sig. Den som har makt över media har också makt att tillsätta och störta en president och hans regering i en demokrati som USA, där fackföreningar och folkrörelser spelar en underordnad roll - till skillnad från Sverige.

För palestinierna är det viktigt att göra fullt klart för sig att den yttersta orsaken till och förutsättningen för den israeliska ockupationsmaktens tillkomst och fortvaro är USAs stora ekonomiska och militärteknologiska stöd till Israel och att detta väldiga stöd från världens mäktigaste nation beror på den judiska lobbyn med dess oerhörda makt och inflytande att förmå USAs regering att till varje pris stödja den sionistiska staten Israel. Det är också viktigt att vi i Sverige, liksom alla andra folk som upprörs av den israeliska ockupationspolitiken och den israeliska arrogansen

305

mot FNs vädjanden och resolutioner, gör klart för oss detta samband. Detta är inte förtal av amerikanska judar - ty det finns många amerikanska judar som inte är sionister och inte samtycker med den judiska lobbyn för Israel, fastän dessa tyvärr är politiskt tämligen maktlösa.

Isaacs ställer i sin bok också frågan: "Varför har den judiska lobbyn i USA som reservationslöst stöder Israel blivit så inflytelserik? Är det fråga om israeliska påtryckningar? Och vilka är i så fall dessa påtryckningar?" Isaacs ger följande intressanta svar: "Israels makt över USAs rika och utbildade judar ligger främst på det psykologiska planet genom att ständigt frammana fruktan för judefientlighet som när som helst kan flamma upp och driva judarna i elände och kanske in i rya gaskammare. Israel - i samverkan med Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen - är fullt medveten om att sionismens förutsättning är judisk sammanhållning överallt där det finns judar, särskilt i USA som Israel är helt beroende av. Och judisk sammanhållning kan endast finnas när judar tror sig stå inför ett verkligt eller inbillat gemensamt hot: ett folkligt judehat eller "antisemitism". Utan antisemitism ingen sionism.

Sionismen uppstod till följd av antisemitism i Europa. Och sionismen - och därmed den judiska staten Israel - kan endast fortleva inför ett verkligt eller inbillat hot om en framväxande antisemitism. Om det inte finns någon antisemitism, så måste sionisterna ständigt erinra om antisemitismen i det förflutna och söka frammana den på nytt som ett hot. Därav alla dessa ständigt återkommande filmer och TV-program om den antisemitiska nazismen och ivern att leta upp och ställa vid skampålen nynazister, verkliga eller konstruerade. Och därav denna skräckfyllda kult av Holocaust, den nazistiska judeförintelsen, som ingår som huvudbeståndsdel i den judiska religiösa kulten - liksom träldomshuset i Egypten, den babyloniska fångenskapen, skövlingarna av de judiska templen i Jerusalem, Jerusalems förstörelse av romarna år 70 efter Kristus, fördrivningen av judarna från Spanien genom inkvisitionen och de judefientliga pogromerna i det tsaristiska Ryssland på 1800-talet. Hela den judiska traditionen är uppfylld av hur judar ständigt

306

och överallt förföljs. Sionismen utnyttjar den judiska skräcken för nya förföljelser och nya massakrer. Judar erinras ständigt och jämt om att de lever i en fientlig omvärld: att skräcken och ångesten är deras judiska särmärke, deras arvedel, ja, att det är detta som gör dem till judar. Många judar orkar inte bära allt detta lidande och all denna ständiga ångest och fruktan, de vill glömma och leva som vanliga friska och själsligt sunda människor. Men så kommer sionisterna med sina förmaningar och predikningar: Tänk på att ni är judar och att andra folk som lever mitt ibland er hatar er och när som helst kan organisera nya pogromer och kasta er in i nya gaskammare: ert enda värn, er enda trygghet är att ni har ett eget land, Israel, som ni alltid kan ta er tillflykt till och som därför måste bestå, måste överleva i en fientlig omvärld: Därför måste ni hjälpa Israel och uppoffra er för Israel med egna pengar och med propaganda till stöd för Israel! Ja, det är i stora drag så här det fungerar. Denna fruktans propaganda för en annalkande antisemitism med hot om nya judepogromer och en ny Förintelse faller i god jordmån hos alltför många judar därför att en ondsint omvärld och hemska straff för judar av deras vredgade Gud ingår i den judiska tron, det judiska arvet, den judiska traditionen som vårdas och omhuldas av deras ledare - och då spelar det föga eller ingen roll om många judar är högutbildade akademiker och eljest kritiska intellektuella som säger sig vara fritänkare och förakta all religiös och politisk fanatism, också den judiska intoleransen. Tänk på den skarpsinnige psykologen Sigmund Freud och hans ångestladdade sexualbesatthet och Oidipus-komplex! Tänk på den hyperintellektuelle författaren Franz Kafka och hans besatthet av outgrundliga mardrömmar i böcker som Processen, Slottet, I straffkolonin m fl! Och detta i början av seklet och på tidigt 20-tal, långt före Hitlers makttillträde och de nazistiska judeförföljelserna! Den typiskt judiska ångesten bottnar i Jahvefruktan. Isaacs nämner ett kostligt och säkerligen mycket typiskt exempel på hur judar reagerar inför blotta ordet "jude" eller "judar", när det uttalas eller skrivs av en icke-jude, en "gojim". De reagerar vanligen omedelbart med en besinningslös fruktan, eftersom de utgår från att det här måste röra sig om antisemitism: ett angrepp på judar i allmänhet och

307

därmed även på den enskilde juden personligen som hör eller läser det ominösa ordet. Jude är helt enkelt ett tabu-belagt ord - utom i för judar lovprisande och starkt positiva sammanhang. Enligt judisk uppfattning är juden som sådan oberörbar, helig, sakrosankt, Guds egendom, en del av själva Gud, eftersom det i Torah ideligen förklaras att judarna är Guds utvalda egendomsfolk som inte får besudlas av de andra folken, de förskjutna, de orena.

Enligt Isaacs är denna oresonliga fruktan särskilt typisk för de judar som engagerat sig politiskt för sionismen, däremot mindre för de judar som är engagerade för socialistisk politik och än mindre för naturvetenskapligt och medicinskt verksamma judar.

Stephen D Isaacs, som är medarbetare på den liberala och inflytelserika dagstidningen Washington Post, drar sig inte för att kalla de typiskt judiska reaktionerna av fruktan, ångest och snarstuckenhet för "paranoida" - det är här, menar denne jude, fråga om renodlad förföljelsemani, som står på gränsen till sinnessjukdom, ett skymningstillstånd mellan normal själslig hälsa och fullt utvecklad galenskap. Det är knappast en tillfällighet att mellan 80 och 90% av alla amerikaner som genomgår psykoanalys är judar och att över 95% av alla psykoanalytiker i USA är judar. Isaacs menar att utan denna judiska paranoia skulle det inte finnas någon judisk lobby och heller ingen sionism och inget sionistiskt Israel. Man kan tillägga, att det då inte heller skulle finnas några förutsättningar för en bibehållen judenhet, en fossil bland kulturerna, för att tala med den store engelske historikern Arnold Toynbee. Alla utom ett fåtal ortodoxa judar skulle assimilera sig och glömma sitt bisarra judiska arv.

Att just assimileringen upplevs som den allt överskuggande stora faran för sionismen, framgår av ständigt återkommande varningar av ledande sionister. Framlidne sionistledaren dr Nahum Goldmann yttrade vid den 26:e Världssionistiska kongressen i Jerusalem den 30 december 1964: "Assimilering utgör ett större hot mot den eviga judiska existensen än förföljelser, inkvisitionen, pogromer och Förintelsen i det

308

förflutna." Detta uttalande är väl ett nog så tydligt tecken på sionismens ångestfyllda, traumatiska rasism. (Le Monde, 1 januari 1965).

***

Västbanken ocb Gaza 1967

Över 50 % av främst den odlingsbara jorden har av Israel öveförts till judiska "nybyggare m.m.

Genom den stora israeliska markstölden kan idag bara omkring 5% av bönderna försörja sig helt på sina jordbruk. Denna katastrofala minskning beror nästan uteslutande på den israeliska markpolitiken.

Byn Deir Dibwan ligger 15 km norr om Jerusalem. Sedan 1967 har många emigrerat, och nu är endast 30% mot normalt 50% av byns befolkning i produktiv ålder (mellan l7 och 69 år). De andra i produktiv ålder har flyttat.

309

 

"HOLLYWOOD BEHÄRSKAS AV JUDAR" - skriver ledande judisk tidning

Film och TV påverkar i hög grad opinionsbildningen och är alltså ett mycket effektivt propagandainstrument, t ex för sionismen och Israel som kan glorifieras och heroiseras. I den islamiska världen är det allmänt känt att den amerikanska filmindustrin med dess magiskt glittrande Hollywood ägs och styrs av judar och står i sionismens tjänst. Vi har också framfört detta vid ett tillfälle i Radio Islam. Men för detta har vi beskyllts för "antisemitism", judefientlighet, hets och hat mot judar av Per Ahlmark och andra sionistiska propagandister. Att Hollywood med dess stora produktion av till största delen skräpfilmer och TV-serier liksom videofilmer domineras av judar är tydligen något skamligt som måste döljas, censureras. Men så tycker inte en av västvärldens ledande judiska tidningar; den i London utkommande judiska veckotidningen Jewish Chronicle publicerade 1974 en stor artikel där man skröt över att judar fortfarande behärskar Hollywood. Artikeln, som även återgavs i den stora judiska tidningen Jewish Post and Opinion i USA den 6 december 1974 hade rubriken Jews dominant in Hollywood i fetstil. Vi återger här denna artikel i svensk översättning - för att från trovärdig källa informera våra lyssnare: "Judar dominerar i dag Hollywood liksom de gjorde i denna industris barndom. Judar dominerar som skådespelare, regissörer och producenter. Tom Tugend i "The Jewish Chronicle" i London skriver följande: - På det hela taget, säger han, är den judiska närvaron i Hollywood ett historiskt faktum och ytterst få personer är längre omedvetna om detta. Det tas för självklart att judar styr filmvärlden och att judiska karaktärer och särdrag dominerar. Vid cocktailparties går snacket om den senaste triumfen eller det senaste fiaskot för "vårt folk" - Paul Newman, Barbara Streisand, Joel Grey, Tony Curtis, Dustin Hoffman, Kirk Douglas, Woody Allen, visst är "dom en av våra". Men långt mera betydelsefulla än dessa och många andra populära aktörer är ändå judarna i toppen, de som bestämmer valet av filmer man ska satsa hårt på, bossarna, direktörerna med den verkliga makten som Ted Ashley vid det judiskt ägda och

310

judiskt grundade filmbolaget Warner Brothers, Gordon T Stulberg vid det likaså judiskt ägda filmbolaget 20th Century-Fox, Frank Rosenfeld och Daniel Melnick vid det likaledes judiskt ägda filmbolaget Metro-Goldwyn Mayer, MGM, David Begelman vid det likaledes judiskt ägda filmbolaget Columbia, Lew Wasserman och Jennings Larg vid det judiskt ägda filmbolaget Universal Pictures och Charles Bloudon och Robert Evans vid det judiskt ägda filmbolaget Paramount. Om man sedan går över till producenterna och regissörerna, så finner man, säger Tugend, i Jewish Chronicle, att den överväldigande majoriteten av dessa är judar, och vad gäller manusförfattarna så utgör dessa en sluten judisk butik, bortåt 80%, kanske 90% av filmförfattarna är judar. Tugend ställer sedan frågan: - Hur judisk är den nya filmgenerationen i USA? Han besvarar den frågan genom att citera filmbolaget Metro-Goldwyn Mayers vice ordförande Charles Powell, som säger: - Det är så självklart att det inte ens behöver påpekas, man behöver bara nämna framträdande namn som Richard Benjamin, Elliot Gould, Ron Leibman o s v."

Så långt de judiska tidningarna Jewish Chronicle i England och Jewish Press and Opinion i USA. Man kan tillägga att judarna utgör cirka 3% av USAs befolkning men till omkring 80% av USAs film-, TV- och videoproduktion - så var det redan på 1930-talet och så är det än i dag, om möjligt i än högre utsträckning. I England är det judiska inflytandet inte lika förkrossande starkt men därför inte obetydligt. Det räcker att nämna Englands store filmmagnat, Levy Gradintsky, som adlats till Sir Lew Grade, som i folkmun kallats "Sir Jew Greed" - denne innehar även aktiemajoriteten i det stora kommersiella brittiska TV-bolaget ITV.

Det bör även påpekas att de tre stora rikstäckande amerikanska TV-bolagen Columbia Broadcasting System (CBS), American Broadcasting Corporation (ABC) och National Broadcasting Corporation (NBC) är judiskt ägda. CBS ägs av William Paley, ABC av Leonard Goldensohn och NBC av bröderna David och Robert Sarnoff. Alla är stormrika multimiljonärer i dollar, sannolikt miljardärer.

311

De makabra och utpräglat sadistiska skräckfilmerna, vars enda syfte är att framkalla ångest, oro och fruktan hos åskådarna i underhållningens form är något mycket typiskt för vissa judiska filmskapare som Alfred Hitchcock från den äldre generationen engelska och amerikanska filmer under 30-, 40- och 50-talen, medan vår tids motsvarigheter är Steven Spielberg bland de mest kända - och naturligtvis med svindlande profiter, mellan 150 och 400 miljoner dollar kammar Spielberg in på varje ny film.

Sex- och porrfilmer är också en judisk specialitet, så t ex filmproducenten Joe Levine som ofta anlitar den judiske förf-attaren av billiga sensations- och missromaner, Harold Robbins, som manusförfattare i filmer som "Arvingarna", "Lycksökarna", "Äventyrarna" och "Första graden" - med enbart den senare filmen "kammade" Levine in 130 miljoner dollar i förtjänst. Som flera andra judar i amerikansk film har Levine haft nära samarbete med sovjetiska filmare, så t ex med den i Sovjet inspelade "Sunflower" med Sophia Loren och Marcello Mastroianni i huvudrollerna. I den filmen hyllades den sovjetiska krigsmaskinen. Den stora TV-serien "Det glömda kriget" med Burt Lancaster som speaker var också en samverkan mellan amerikansk och sovjetisk filmindustri och också en hyllning till den heroiska sovjetiska krigsmaskinen under andra världskriget. Den amerikanske oljemiljardären Armand Hammer är den store förmedlaren mellan USA och Sovjet både kommersiellt, politiskt och kulturellt - och Hammer är - alldeles riktigt gissat - jude, född i Ryssland, därtill kommunist eller i varje fall leninist så miljardär han är på främst rysk olja.

Visst är den amerikanska film- och TV-industrin judisk. Det är ett faktum som ledande judiska kretsar är mycket stolta över. Men, frågar man sig, varför måste detta hemlighållas? Låt oss göra tankeexperimentet att den stora amerikanska film- och TV-industrin låg i händerna på den katolska jesuitorden, att alla de stora amerikanska film- och TV-bolagen ägdes av jesuiterna och att bortåt 80-90% av manusförfattarna, producenterna och regissörerna var jesuiter och att de ledande skådespelarna valdes bland jesuiter, och att sålunda endast den strikt katolskt konservativa världsupp-

312

fattningen skulle komma fram i amerikansk film och TV, där judar skulle framställas enligt evangelierna som Guds-mördare, som dömde Jesus till döden i Sanhedrin, det stora judiska rådet, och sedan ivrigt yrkade på att den motsträvige Pontius Pilatus skulle låta korsfästa Jesus, att lösa sexförbindelser skulle skildras som svår synd liksom homosexualitet - hur skulle vi reagera på detta? Skulle inte massmedia - pressen liksom riksradion och televisionen - ideligen rapportera om detta sällsamma förhållande att en viss religiös grupp hade skaffat sig ett sådant enormt inflytande över opinionsbildningen och sökt pådyvla västvärlden en så ultrakatolsk världssyn? Eller skulle man ha förtigit också detta - för att inte framkalla antikatolska stämningar och hets mot katoliker som kunde tänkas leda till religionskrigens mörka tidevarv i kristenheten då protestanter och katoliker bekrigade varandra?

313

 

DE VÅGAR TALA UT: KONGRESSMAN AVSLÖJAR JUDISKA LOBBYN

Som numera torde vara väl bekant även i Sverige finns i USA en mycket stark judisk lobby, som har mycket stort inflytande på kongressen, senaten och till och med på presidentvalet. Denna lobby arbetar för staten Israel genom en organisation som kallas AIPAC efter initialbokstäverna i organisationens namn, som är The American-Israeli Public Affairs Committee. Nyligen har i USA utgivits en bok, som beskriver denna mäktiga lobby och hur den arbetar. Boken bestyrker förhållandena med åberopade dokument och vitsordade fakta och händelser. Boken har sammanställts av en f d kongressman Paul Findley. Denne hade i 22 år varit kongressman för staten Illinois då han blev utslagen i ett val, där motkandidaten stöddes av den judiska lobbyn.

Han redogör för hur lobbyn direkt påverkar arbetet i kongressen och senaten och i bl a utrikesdepartementet. Det har gått så långt att han citerar hur lobbyns ledare, en viss Thomas Dine efter sista valet uttalat, att "nu kan vi diktera vår egen utrikespolitik." Han beskriver hur lobbyn infiltrerar amerikanska universitet och motarbetar professorer och lärare som visar förståelse för arabiska och islamiska länder, hur den söker tysta och kritisera judiska talesmän som Nahum Goldmann, I.F. Stone, Philip Klutznick m fl när de vågar ifrågasätta Israels politik, och hur lobbyn utövar press på massmedias journalister, tidningar och bokförläggare för att hindra kritik av Israel.

Han påvisar även hur Israel och dess underrättelseorganisation Mossad har direkt insyn i USAs departement, militära myndigheter och CIA.

314

Boken har titeln "They dare to speak out", d v s på svenska "De vågar tala ut". Den har publicerats av förlaget Lawrence Hill E Company, Westport, Connecticut.

Vi skall återge ett par avsnitt ur boken, som visar vilken makt Israel har på utrikespolitiken när det gäller militärt stöd till Israel.

Under Yom Kippur-kriget 1973 mot Egypten och Syrien hade Israel stora förluster i vapen, bl a stridsvagnar. Landet vände sig till USA för att få snabbast möjliga ersättning. Kissinger blev deras hjälpare. Nixon var då inblandad i Watergateskandalen och skulle snart lämna presidentskapet men med hans bemyndigande beslöts att sända ett betydande antal stridsvagnar till Israel. Dessa togs från alla hål1, såväl från aktiva förband som från reservlager och till och med direkt från tillverkningsleden. Inget fick stå i vägen för att så snabbt som möjligt stärka de israeliska truppstyrkorna.

Israel önskade de modernaste stridsvagnarna som var utrustade med 105 millimeters kanoner. Men sådana kanoner fanns endast i begränsad mängd och USA fyllde då på med 90 millimeters kanoner. Då upptäcktes att det inte fanns tillräcklig mängd ammunition till dessa kanoner. Pentagon sökte överallt efter reservförråd men hittade ingen ammunition.

En officer vid namn Thomas Pianka, som då tjänstgjorde vid Pentagon, berättar följande: "Vi gjorde alla ansträngningar för att finna ammunition och sökte överallt, armén, marinen och flottan, men hittade ingen 90 millimeters ammunition." Pentagon sände meddelande härom till Israel med beklagande. Några dagar senare kom ett svarsmeddelande från Israel med ett överraskande besked: "Jo, Ni har 15 000 granater i marinkårens förråd på Hawaii " Pianka berättar att man då sökte i förrådet och mycket riktigt hittade ammunitionen där. De israeliska myndigheterna hade alltså bättre reda på de amerikanska förråden än de amerikanska myndigheterna.

315

Richard Helms, som var styresman i CIA under 1967 års arab-israeliska krig erinrar sig en händelse då viss felaktigt material hade sänts till israeliska armén. Från Israel kom då en förnyad begäran om den önskade materielen tillika med dess hemliga militära kodbeteckning och ett meddelande med förfrågan huruvida Pentagon kanske inte riktigt begripit vad de ville ha. Det var, säger Helms, ett sätt för dem att visa oss att de visste vad de ville ha. Han anser att under denna period fick Israel tillgång till alla viktiga hemligheter.

Den amerikanske amiralen Thomas Moorer berättar ett annat drastiskt exempel på den israeliska lobbyns makt från sin tid som chef för generalstaben under 1973 års krig. Mordecai Gur var då militärattaché vid israeliska ambassaden, han blev för övrigt sedermera chef för den israeliska krigsmakten. Han uppsökte amiral Moorer och begärde att USA skulle förse Israel med flygplan som var utrustade med ett modernt anti-stridsvagnsvapen som kallades Maverick.

Moorer förklarade för Gur att USA hade bara en skvadron sådana flygplan och att han inte trodde att kongressen skulle godkänna att denna enda skvadron överlämnades till Israel. Gur hade bara tittat Moorer stint i ögonen och sagt: "Ni ger oss flygplanen. Jag tar hand om kongressen." Och det gjorde han. USAs enda flygskvadron med Maverick-vapen gick till Israel.

Moorer hade motsatt sig leveransen men order kom från presidentnivå. President var då Nixon.

Moorer berättar: "Jag har aldrig sett någon president vägra israelerna något. De får allt de önskar. Och de vet hela tiden om allt som pågår. Till slut blev det så att jag inte vågade skriva ned någonting. Om amerikanska folket förstod vilken makt dessa människor har över vår regering skulle det göra väpnat uppror. Våra medborgare har ingen aning om vad som pågår "

316

Författaren visar hur de, som kritiserar Israels politik, utsättes för pinsam och obeveklig vedergällning, ja till och med förlust av sitt levebröd genom den israeliska lobbyns aktioner. Presidenter fruktar den. Kongressen lyder dess befallningar. Mass-media och militära chefer vacklar under dess tryck. Hur kritikerna än modererar sin kritik karaktäriseras de som offer för oljelobbyn, försvarare av arabiska terrorister och även antisemiter.

Särskilt anklagelsen för antisemitism är besvärande. Termen antisemitism har numera förlorat sin betydelse av etnisk eller religiös förföljelse utan betecknar i stället varje vägran att stödja staten Israels politiska beslut.

Varhelst anti-israelisk eller proarabisk åsikt visas kommer den israeliska lobbyns angrepp omedelbart och kraftfullt. Målet är att skydda Israel för varje kritik, men metoderna går utöver de legitima gränserna för argumentation. De varierar men är ofta mycket fula: smutskastning och ärekränkning, anklagelser hos överordnade chefer, angivelse i offentliga "fiendelistor", hatbrev, anonyma telefonsamtal, hot mot den personliga säkerheten och ibland direkt fysiskt våld.

***

317

 

MENORAH - insamling och stöd för en ockupation!

Svenska företag motverkar Sveriges intressen genom att ge omfattande ekonomiskt stöd till främmande makt: den rasistiska förtryckar- och ockupationsmakten Israel, som ständigt fördöms av FN för sina brott.

Det finns här i Sverige en organisation med en stab heltidsanställda som aktivt verkar för stöd till en främmande, blodbesudlad förtryckarmakt. Mängder av svenska företag ger stora penningsummor till denna aggressiva, arroganta och brutala förtryckarstat, som berövat ett helt folk, det palestinska folket, dess fosterland.

Förtryckarmakten är förstås Israel och organisationen heter Förenade Israelinsamlingen i Stockholm, som utger en flott och påkostad kvartalstidskrift i flerfärgstryck - Merarah. Av denna sionistiska propagandapublikations 60 sidor upptas bortåt halva sidantalet, ca 30 sidor, av stödannonser till Israel och dess propaganda - och PR-aktiviteter i Sverige.

Att det här är endast stödannonser för Israel är helt klart, ty denna sionistiska propagandapublikation går helt Israels ärenden och glorifierar den sionistiska banditstaten sida upp och sida ned samtidigt som den öser sitt hat mot det palestinska folkets rättmätiga frihetskamp. Dessutom: denne PR-publikation för främmande makt har inget pris för vare sig lösnummer eller för prenumeration. Den utskickas gratis, har mycket liten upplaga och kan därför inte vara kommersiellt attraktiv som annonsorgan. Denna publikation och dess stöd till Israel lever på avdragsgilla bidrag från de stödannonserande företagen.

Frågan är om inte Förenade Israelinsamligen bedriver brottslig verksamhet, i varje fall är dess verksamhet i flagrant strid mot Sveriges intressen och mot Sveriges ställning som neutral eller alliansfri stat. Israel är inte bara en främmande makt, Israel är framför allt en stat som befinner sig i krigstillstånd mot flertalet arabiska länder, med vilka

318

Sverige upprätthåller vänskapliga förbindelser och har allt viktigare marknader för svenska exportprodukter och för svenska serviceetableringar. Till detta kommer att Israel gång efter gång fördöms av FN, Amnesty International och andra internationella fora för ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna genom sina bombningar av värnlösa civila i flyktingläger i Libanon, sin brutala ockupationspolitik, sin rasistiska diskriminering av den palestinska befolkningen och sin tortyr av fångar - även av minderåriga ungdomar.

Precis som sin partibroder och företrädare som israelisk premiärminister, Menachem Begin, är Israels nuvarande premiärminister, Yitzhak Shamir, en gammal terrorist och internationell förbrytare, en av den svenske FN-medlaren greve Folke Bernadottes mördare, som i varje rättsordning i en civiliserad värld skulle ställas inför rätta, dömas som krigsförbrytare och hängas alldeles som de ledande tyska nazisterna i Nürnbergprocessen. Att ge sitt stöd till en sådan stat innebär att man gör sig till dess medbrottsling - mot civilisationen och mot humaniteten.

Sverige - liksom hela den civiliserade världen - tar avstånd från det rasistiska Sydafrika och uppmanar alla företag

att bojkotta all handel med Sydafrika. Att skänka pengar ' till Sydafrikas regim är brottsligt. Samma hållning borde intas till Israel, en minst lika rasistisk och brottslig förtryckarstat. Det är också typiskt, att Sydafrika och Israel sedan länge har ett mycket nära samarbete, bl a på det militära området för vidareutveckling av kärnvapen.

Det är sedan länge väl bestyrkt, att Israel i hemlighet i flera år tillverkat kärnvapen och även förfogar över kärnvapenbärande missiler och är beredd att sätta i gång ett kärnvapenkrig.

Och till denna kriminella kärnvapenmakt tigger Förenade Israelinsamlingen pengar av - förhoppningsvis - aningslösa svenska företag. Det är fullständigt hårresande.

Förenade Israelinsamlingen består av smarta personer som listat ut, att det går lättare att samla in pengar för sitt

319

skumma syfte genom att utge en propagandapublikation med stödannonser som vid deklaration är avdragsgilla - som reklamkostnader. Men vet aktieägarna om, att dessa reklam-utgifter går till att stödja en blodbesudlad förtryckarstat, en främmande makt, som befinner sig i krigstillstånd och ständigt fördöms av FN.

Jag kräver att alla de svenska företag som stöder Israel via Förenade Israelinsamlingens tidskrift Menorah bojkottas, därest de inte upphör med denna stödannonsering för främmande makt, därtill en brottslig förtryckarstat. Aktieägarna skall även underräitas om vad som försiggår.

Jag nämner här några av de viktiga företag, som stödannonserar för den blodbesudlade förtryckarmakten Israel: Nils-Johan AB (Stockholm), Stockholms Fondkommission AB, AB Safir (Stockholm), Antikvitetsaffären Bernhard Magaliff (Stockholm), Morneon AB (Stockholm), Fristads arbetskläder (Stockholm). Investment AB Proventus m fI.

Härtill kommer flera företag i Göteborg och Malmö (t ex Skyline Hotel i Malmö) och övriga landsortsstäder.

Det övervägande flertalet av dessa företag torde ha judiska ägare, som av den sionistiska propagandan intalats att tro, att "den judiska staten Israel" är utsatt för ett ständigt hot och därför bör moraliskt och även pekuniärt understödjas. De har inte insett, att det är just Israel som saboterar alla möjligheter till en fredsöverenskommelse. De borde besinna, att de med sitt stöd bara gör ont värre, och framför allt att deras stöd till den krigiska förbrytarstaten är illojalt mot Sverige och mot humaniteten och freden!

320

 

VEM FÖRSÖKTE FÖRA HORN BAKOM LJUSET?

Den svenske generalen Carl von Horn tjänstgjorde under två perioder åren 1958-1960 och 1961-1962 som chef för Förenta Nationernas övervakningskommission i Palestina.

Han har berättat om sina erfarenheter från denna tjänstgöring i en bok med titeln "Fredens soldater" utgiven 1966 på Norstedts förlag.

von Horn beskriver i sin bok svårigheterna att kunna genomföra en rättvis och objektiv övervakning.

Han säger att under diskussioner med israeliska officerare och tjänstemän hörde han dem gång på gång öppet slå bort tanken på objektivitet. Deras rättframma påpekanden att "antingen är ni för oss eller mot oss" förklarade varför han - sedan han vågat vara objektiv - för all framtid hade försetts med etiketten "mot". Ännu värre var den israeliska tendensen att omedelbart ge all objektivitet etiketten antisemitism; ett nära till hands liggande epitet som kunde användas mot varje FN-soldat, vars opartiska rapport inte talade till israelernas fördel. (sid. 313)

von Horn säger vidare att "vi hade då och då väckt en del ovilja under våra kontakter med araberna, men aldrig på samma obevekliga och våldsamma sätt. Araberna kunde vara besvärliga, men deras regler för umgänget med oss låg definitivt på en högre och mer civiliserad nivå". (sid. 314) Han hade kommit till det Heliga Landet med den mest positiva och sympatiserande inställning till israelerna, men aldrig i sitt liv hade han träffat på ett folk som israelerna med en sådan otrolig förmåga att vända motpartens goda vilja till besvikelse. Han säger: "Jag är övertygad om att jag kommer att bli utsatt får bittra angrepp på grund av min uppriktighet, men tyvärr säger jag ingenting annat än sanningen". (sid. 314)

Han brukade alltid ha ett samtal med de medlemmar av

321

övervakningskommissionen som avslutade sin tjänstgöring. De berättade alla om samma erfarenhet. Då han frågade dem om vilken erfarenhet de funnit mest negativ under sin tjänst i Palestina, svarade de så gott som alltid, "israelernas ständiga försök att lura oss och föra oss bakom ljuset". (sid. 314)

Generalen von Horn säger vidare: "Den mycket skickliga israeliska informationstjänsten och hela den israeliska pressen samverkade för att snickra ihop en skev och förvriden version som av experter på området genom varje tillgänglig kanal spreds till det egna folket och till alla sympatisörer och supporters i USA och resten av världen. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att sanningen kunde förvrängas på ett så cyniskt och skickligt sätt". (sid. 109)

von Horn säger också vidare: "Jag hade underskattat israelernas talanger när det gällde att baktala och nedsvärta". (sid. 299) Han skildrar hur han utsattes för bittra attacker i det israeliska parlamentet där han framställdes som den värsta och mest fördomsfulla av Israels fiender. (sid. 300) Man kom med alla möjliga insinuationer som att han under andra världskriget fått tyska järnkorset m m. (sid. 305) Han fick ett brev från en anonym aktionsgrupp som kallade sig "Den hämnande handen" i vilket han anmodades att omedelbart lämna Palestina så snart som möjligt, annars skulle han komma att lämna landet i en kista. (sid. 310)

Men general von Horn var orädd och när två israeler, som varit inblandade i mordet på den svenske FN-medlaren greve Folke Bernadotte, benådades av Golda Meir efter ett symboliskt "straff", sade han direkt till henne, att han "litade på att de inte återupptog sin tidigare verksamhet". (sid. 311)

Den israeliske, judiske mördaren, som sköt Folke Bernadotte (på order av dagens israeliske premiärminister Shamir), sade i en intervju i Dagens Nyheter den 10 juni 1978: "Jag har alltid en kula för Israels fiender".

322

 

JAN GUILLOU

Intervju med JAN GUILLOU 1987-09-07

Ahmed Rami: Är det bara en slump att ledarredaktionema i Dagens Nyheter och Expressen är prosionistiska?

Jan Guillou: Jag började som journalist på Åhlén & Åkerlund, vecko-tidningsförlaget som ägs av Bonnier. Under de år som jag arbetade där hörde jag aldrig talas om att någon från familjen Bonnier skulle utdela någon sorts direktiv om hur ti/pressen skulle förhålla sig till Israel. Däremot visste ju alla småpåvar det, trodde de, att man kom i ett bättre läge om man tog in artiklar som hyllade Israel. Så de fick aldrig ordern att göra det, utan de förutsatte att de nu skulle komma i ett bättre läge.

Frilansare som ville komma till en chefredaktör på Åhlén & Åkerlund och få ett reseförskott för att åka ut och resa i Europa och göra kul reportage , hade ett knep som vi alla som var frilansare kände till efter någon tid. Man gjorde så här, att man föreslog tio kul reportage i Frankrike Spanien, vart man nu ville åka någonstans, och stoppade in den Judiska kyrkogården i Prag eller någonting liknande på den här listan, så skulle chefredaktören lättare ge pengar och säga att man kunde åka. Den proisraeliska pressen blir proisraelisk, ibland på helt irrationella faktorer som inte alls har med kontroll att göra. Ingen Bo Strömstedt går ner till reportrarna på Expressen och ryter till dem, att i fortsättningen, när ni är anställda här, ska ni veta att - välkomna förresten - på den här tidningen skriver vi inte araber, vi skriver alltid ordet "terrorister" i stället för araber, så nu vet ni det. En sådan scen har aldrig ägt rum och kommer aldrig att äga rum.

Ändå har jag sett flera exempel på unga kolleger som kommer, t o m några stycken från den kommunistiska rörelsen, och haft samma uppfattning som all annan vänster till frågan om Israel som omedelbart på Dagens Nyheter och Expressen börjat tala om araber som "terrorister". På första anställningsdagen, praktiskt taget. Och det är inte så att någon gett dem order att göra det här, utan det är deras personliga, opportunistiska, karriäristiska vilja att vara någon sorts inbillad högre makt till lags. Det är många sådana här faktorer som gör att den ursinnigt proisraeliska tidningen Expressen blir ursinnigt proisraelisk utan att vare sig Lukas Bonnier eller Albert Bonnier eller Bo Strömstedt eller Per Ahlmark eller någon annan ger order om det.

323

 

VARFÖR ÄR MORDET PÅ FN-MEDLAREN FOLKE BERNADOTTE SÅ OKÄNT?

Är inte han en lika stor hjälte och ännu större martyr för fredens sak än Raoul Wallenberg? Detta skall vi nu tala om:

Sionisternas brott är många och namnlösa: att ha berövat palestinierna deras uråldriga hemland är och förblir det värsta brottet. Sionisternas kallblodiga mord på greve Folke Bernadotte den 17 september 1948 är ett alldeles speciellt brott, som angår inte bara palestinierna utan hela den civiliserade mänskligheten och särskilt oss här i Sverige, ja; det borde även beröra alla judar med moraliskt samvete och känsla för rättfärdighet. Detta mord kan inte urskuldas med att det var politiskt för judarnas bästa. Mordet på Folke Bernadotte är särskilt upprörande och typiskt för sionismens arrogans och cynism - och detta av följande skäl:

- Folke Bernadotte var en sällsynt godhjärtad människa, som gjorde storartade humanitära insatser. År 1945 blev han vice ordförande för Svenska Röda Korset och ledde en särskild räddningsaktion i andra världskrigets slutskede för fångar i de tyska koncentrationslägren. Tiotusentals människoliv räddades till det fredade Sverige, därav många tusen judar, vilka håller hans minne i ära. Alla rättskaffens människor, också judar, borde hålla hans minne i ära.

- Folke Bernadotte var utsedd av FN att medla mellan araber och judar i Palestina. Han var alltså i Palestina inte som privatperson och inte heller en representant för sitt fosterland Sverige, han var Förenta Nationernas särskilde representant, att mörda en FN-representant är att mörda den civiliserade mänsklighetens själva ide om en enad humanitär mänsklighet, över nationsgränserna.

- Folke Bernadotte var en erfaren och ytterst skicklig förhandlare, som var beredd att lyssna till båda parterna i konflikten och för att nå en konstruktiv lösning - och han hade också bemyndigande från FNs delningsplan, som emellertid konsekvent saboterades av sionisterna.

324

- Själva mordet på Folke Bernadotte var mycket väl förberett och planerat och det kunde inte gärna ha utförts på det sätt som skedde utan samförstånd och gillande av den högsta sionistiska ledningen, även om det var en extremistisk sionistgrupp, Sternligan, som påtog sig ansvaret för mordet, och hade utfört illgärningen.

- FN krävde i flera upprepade resolutioner att den dåvarande provisoriska israeliska regeringen skulle inlämna en rapport om den "fega illgärningen" till FNs säkerhetsråd. Först efter två månader då världsopinionen visat sin avsky inför detta nesliga brott kunde den israeliska regeringen förmå sig att arrestera två medlemmar av Sternligan, Nathan Yallin-Mor och dennes assistent Matijahu Schmulewitz, som sedan fördes inför rätta, leende poserande för fotograferna. I denna parodi på rättegång frikändes Yallin-Mor genom att fräckt anklaga Folke Bernadotte som "Israels fiende": "Han stod i vägen för den judiska införlivningen av kungadömet Transjordanien liksom av hela Palestina", förklarade denne sionistiske fanatiker. Och mördaren Nathan Yallin-Mor kunde redan två år senare inväljas till det israeliska parlamentet Knesset. - Efter 40 år har Israel aldrig kunnat förmå sig att skipa rättvisa på detta nesliga brott, trots att det upprört en hel värld och trots att mordet till fullo är uppklarat: att gäringsmännen och deras motiv är väl kända. I stället har den sionistiska staten inte bara frikänt mördarna utan även hyllat dem genom att låta dem göra politisk karriär - sålunda har ju en av de inblandade i mordet på Folke Bernadotte blivit Israels premiärminister, Yitzhak Shamir.

Raoul Wallenberg lovprisas som hjälte för sina insatser att rädda judar undan nazisterna i Budapest i andra världskrigets slutskede och han vördas som en martyr - det må vara, även om mycket av alla denna glorifiering får en misstänkt bismak av sionistisk propaganda. Men om Folke Bernadotte är det däremot påfallande tyst - varför, frågar man sig, görs det inga gripande filmer och TV-program om hans stora insatser och det nesliga brott som drabbade honom? Varför blir inte Folke Bernadotte hedersmedborgare i USA och varför trycks inga frimärken i hans hemland

325

Sverige med hans bild? Kan det möjligen bero på att Raoul Wallenberg tjänar världssionismens intressen, trots att också Folke Bernadotte räddade tusentals judar undan nazisterna? Varför kräver inte den svenska regeringen att Israel äntligen ska straffa de skyldiga?

Dessa frågor är värda att ställa och fundera över. Och kom ihåg, när vi här talat om världssionismen så är detta inget illasinnat förtal eller grundlöst konspiratoriskt påfund av oss, sionisterna är nämligen sedan många år organiserade i Världssionistiska organisationen - World Zionist Organization -och därmed finns det alltså en världssionism.

Sionismen är sålunda inte uteslutande en israelisk nationalism i den sionistiska staten Israel, utan sionismen är en världsomfattande judisk nationalism för alla judar, oavsett var de bor i världen och oavsett vilket medborgarskap de har. Sionismen kräver alla världens judars främsta lojalitet till den judiska staten Israel.

Vidare vill vi påpeka, att mordet på Folke Bernadotte kan sägas ha fått en förnyad tragisk innebörd för oss i Sverige genom det ännu ouppklarade mordet på statsminister Olof Palme. Det kan vara värt att erinra om att den så internationellt engagerade Olof Palme var en varm vän av palestinierna och deras sak som han på diplomatisk och politisk väg kämpade för så gott han kunde. Vi glömmer inte att Olof Palme - trots all sionistisk hetspropaganda - inbjöd PLOs ledare Yassir Arafat till Stockholm, och vi glömmer inte hur Olof Palme vid ett försoningsmöte om fred i Stockholms Storkyrka, alltså den svenska kristenhetens gamla helgedom; blev avbruten och utbuad av skränande och skrikiga sionister som bröt mot all medmänsklig anständighet och all respekt för kyrkans frid, när de hade fräckheten att till Olof Palme ropa: - "Ut ur kyrkan, din jävel"!! Och, när Palme sedan i sällskap med sin hustru Lisbeth lämnade Storkyrkan, så omringades de av hotfullt påstridiga och skrikiga sionister, alla ytterst välklädda och av allt att döma välmående personer i det svenska samhället. Sionisternas hat till Olof Palme var fullständigt ursinnigt och vitglödgat, bara därför att den svenske statsministern hade inbjudit de förtryckta

326

och förvisade palestiniernas demokratiskt valde ledare till Sverige för att höra hans synpunkter och utbyta åsikter och meningar med honom.

Än en gång bör framhållas, att mordet på Folke Bernadotte var inte endast ett mord på en enskild person, vilket är ett mycket allvarligt brott redan det, utan det var ett mord på FN, Förenta Nationerna, och på hela den upphöjda fredens idé om samverkan och förståelse mellan nationerna för fred och försoning mot våld och krig. Därför är sionisterenas mord på Folke Bernadotte ett så skriande brott som kräver ansvar, upprättelse. Så länge sionisterna inte går till rätta med denna illgärning, kan de inte räkna med att tillhöra den civiliserade och fredsälskande mänskligheten och hänvisa till judendomen som en stor moralisk kraft.

Så länge sionisterna fördömer brott som långt tidigare i historien begåtts mot judar i hela världen som "brott mot mänskligheten" och ständigt yrkar på att de ansvariga för dessa brott skall bestraffas i både Israel och övriga världen samtidigt som samma sionister försöker dölja sina egna brott mot andra folk, då är sionisterna inget annat inför historiens och mänsklighetens domstol än eländiga hycklare.

Redan när Folke Bernadotte på sitt FN-uppdrag anlände till Tel-Aviv i dåvarande judiska delen av Palestina bemöttes han med våldsamma demonstrationer och anklagelser för att vara "judarnas fiende". Det stod också helt klart att den sionistiska ledningen intog samma hätskt fientliga hållning till Folke Bernadotte med sionistiska slagord som "Stockholm är ditt, Jerusalem är vårt, du arbetar förgäves. Vi är här ... Så lände det finns en enda fiende till vår sak, har vi en kula i vårt magasin för honom".

***

327

 

WIESEL OCH LIKGILTIGHETEN - eller Wiesels listighet och slughet

1900-talet har av flera samtida historiker kallats "Taggtrådens århundrade", "Massförintelsens århundrade" och många andra saker i samma stil. Och visst har 1900-talet varit ett sekel med många katastrofer och gigantiska brott.

Några av de värsta brotten i detta århundrade är:

Fransmännens massakter på algerier under det algeriska frihetskriget; mer än en miljon algerier dödades. Israels terror mot palestinierna och sina arabiska grannar som kostat över en miljon människor livet.

I Afghanistan har de ryska trupperna dödat över en miljon människor och drivit 6 miljoner i landsflykt. I de tre baltiska staterna mördades 600 000 människor av Stalins hejdukar i början av fyrtiotalet. Hiroshimabomben som på ett ögonblick brände ihjäl 150 000 åldringar, kvinnor och barn och lämnade kvar ytterligare 150 000 kvinnor och barn svårt bränn- och strålningsskadade i ett obeskrivligt lidande. De amerikanska bombningarna av Tokyo l945 som brände och kvävde 600 000 människor, åldringar, kvinnor och barn till döds. De amerikanska bombningarna i Vietnam som dödade 7 miljoner människor, de allra flesta civila, under fruktansvärda lidanden. Engelsmännens bombningar av Hamburg och Dresden som brände ihjäl över en halv miljon människor.

55 miljoner människor dog under andra världskriget. I Hitlerregimens koncentrationsläger dödades ett stort antal judar och zigenare. Just dessa brott har räknats som de värsta genom offrens antal.

Som vi emellertid strax skall se har det förekommit massakrer som kvalitativt är likvärdiga dessa brott. Det är nämligen diskutabelt om man kan betrakta ett brott som värre enbart för att antalet offer är större. Är en mördare som dödat 90 000 människor en mindre brottsling än en som dödat 100 000?

328

Ett av ovannämnda brott, d v s massakern på judarna under andra världskriget, har som bekant blivit mer omtalat än de andra. Det har beskrivits i otaliga filmer, böcker, biografier och TV-serier. Beskrivningarna har varit så detaljerade och ingående att varje människa (åtminstone i Väst) känner dess gräsliga detaljer. Förutom dessa filmer, böcker, radio-och TV-program, har otaliga föreläsningar och dylikt hållits om detta ämne.

Man frågar sig: Vad är det som gör detta brott så till den grad unikt, att alla proportioner lämnats därhän i förhållande till de andra ovannämrria botten? Svaret brukar som regel bli följande:

Hitlerregimens utrotning av judar är unik så tillvida att den strävade till en total utplåning av alla judar utan undantag. Det är detta som, enligt sionisterna gör det till "världshistoriens värsta brott". Det är alltså avsikten bakan brottet, tillika med den kalla industriella planeringen, som gör brottet enastående. Enligt de som framför den åsikten, till den grad att alla andra brott skall och bör döljas. Men zigenarna då? Var inte avsikten också här? TOTAL UTROTNING! Utfördes inte dödandet av dem med samma iskalla industriella planering? Med samma avlivningsmetoder?

Var finns filmerna, böckerna, TV-serierna om denna fruktansvärda tragedi?

Här faller påståendet om brottets unicitet platt till marken. Som Jan Myrdal påpekade en gång i en skriftställning, så är inte Holocaust något som stiger fram gåtfullt och ondskefullt ur världshistorien.

Vi måste alltså söka en förklaring till denna fokusering på Holocaust och ha civilkurage nog att föra fram obekväma sanningar!

329

En del av svaret är att mycket av ovannämnda mediaflöde emanerar ur judiskt ägda filmbolag, bokförlag etc, då främst i Amerika. Sionistiska judar finns ju i stor utsträckning i massmedia och det finns säkerligen sådana också i Sveriges radio och TV. Om en sådan sionist kan påverka etablissemangets inköp förstår man ju det hela bättre. Ty det är ju naturligt att Förintelsen är ständigt smärtsamt närvarande för en jude och att han inte vill låta mänskligheten glömma. Rätt så!

MEN VARFÖR GLÖMMA DE ANDRA? VARFÖR DESSA GROTESKA DISPROPORTIONER?!!

Det är helt enkelt så att förintelsen använts - och används, ogenerat och skamlöst. Används för att utöva moralisk utpressning på länder och regeringar. Används för att tysta obekväm kritik. Används för att skaffa pengar från Väst speciellt från Tyskland.

Ty, om judarnas lidande ständigt vilar på folks näthinna och ett anklagande finger ständigt pekar och frågar, "Varför gjorde du ingenting? Du visste ju!", då kan obekväm kritik mot ekonomisk maktkoncentration i sionisternas händer, inblandning i andra länders inre angelägenheter, kolonialism och sist men inte minst sionisternas ständigt pågående fördrivning och terror mot det palestinska folket och dess ständiga aggressioner mot sina arabiska grannar tystas.

Detta utnyttjande pågår oavbrutet i våra media. När TV uppmärksammande 40-årsminnet av andra världskrigets början och 50-årsminnet av Hitlers makttillträde, framträdde KZ-offer, som med lidande ögat stirrade in i TV-kameran och sade: "Hotet mot det judiska folket är inte över. Nu hotar araberna att kasta ett helt folk i havet. Men aldrig att TV skulle nämna ett ord om bomberna mot arabiska sjukhus, flyktingläger, daghem, skolor och andra civila institutioner utförda av sionistiska judar. Inte ett ord om Deir Yassin, Sabra och Shatila och alla de otaliga terrordåd som sionisterna utfört.

330

Vad är detta om inte likgiltighet? Och när man en gång upptäckt Sionisternas likgiltighet, rullas sanningen så småningom fram i sin fullhet.

Vi upptäcker att deras likgiltighet för andras lidanden är FUNDAMENTAL - TOTAL!!!

Det är tack vare modiga enskilda debattörer som Verges i Frankrike (Barbies försvarsadvokat), Per Gahrton, Jan Myrdal och Gunnel Jonäng, som enstaka ljus av motstånd tänts mot den sionistiska världsmakten. Några som lever fångade i den sionistiska propagandans mörker.

Låt oss ta en närmare titt på två av dessa sionistiska propagandans främsta fackelbärare; Elie Wiesel och Simon Wiezenthal. Deras ord har varit lag. Ingen kan kritisera dem - ty de är ju offer - de har ju lidit. Så slår media upp sina vida portar för dessa herrar. Helsidor i kvällstidningar, timslånga program i TV. Upprepade gånger. Priser och utmärkelser regnar över dem. Lidandets rätt.

Elie Wiesel åkte förresten direkt till Israel efter det andra världskrigets slut och blev där medlem av terrororganisationen Irgun. Men ingen palestinier, ingen amerikansk indian, inget offer för Hiroshimabomben skall drömma om att erhålla ens en tusendel av dessa herrars utrymme i media.

Elie Wiesel som fick Nobels Fredspris 1986 har enligt hans propagandister (han har ett antal sådana i varje land centralt placerade inom administration och media) predikat mot rasism och förtryck.

Så kan han då till Sverige och framträdde i Berwaldhallen. Var annars? Endast det bästa duger! De finns gott om pengar. Reportrar gick lydigt i den sionistiska lobbyns ledband och berättade om hur Elie Wiesel tittade på "med en blick så fylld av smärta att det gjorde ont".

331

Men när sionisten Wiesel fick en mycket enkel fråga om den israeliska ockupationen då började blicken flacka som hos en tjuv tagen på bar gärning. "Ni frågar mig sådan fråga bara för att jag är jude", svarade han slutligen undvikande. Och reportrarna lät honom undslippa med detta.

Det värsta som finns är likgiltighet har han tidigare förklarat. Men har han någonsin skrivit, hållit föredrag eller talat om några andra än sin egen grupp, judarna? När han talar emot likgiltigheten är det en uppmaning till världen att uteslutande strunta i alla andras lidande och enbart ägna sig åt judarna. Det är detta han menar.

1942 dog 7 miljoner bengaler av medvetet förorsakad svält. Brittiska armén förstörde systematiskt alla åkrar och alla livsmedelsförråd för att bereda svårigheter för den framryckande japanska armén.

Har Wiesel någonsin talat om dem? Aldrig! Och denna skojare som aldrig höjt ett finger mot de israeliska massakerna på spädbarn, gravida kvinnor, mödrar och åldringar, har mage att tala om likgiltighet.

Men det är de utvaldas rätt. Simon Wiezenthal heter en annan sionistisk superkändis som gjort sig känd som nazijägare. Han har alltså jagat en viss förbrytare. Och han har då lyckats trumfa igenom den sionistiska tolkningen av brottsrubriceringen "Naziverbrecherung". Denna tolkning är nu allmänt accepterad.

Enligt denna tolkning är inte massmord utförda mot civilbefolkning specifikt... en brottslig handling. Endast om ovanstående brott har blivit begånget mot en utvald grupp, judarna, klassas det som "Naziverbrecherung".

Alltså massmord på zigenare, jugoslaver. greker, polacker och tyskar som inte tillhör det utvalda judiska folket räknas inte. De är preskriberade.

332

Och det säger sig självt: Skulle Simon Wiezenthal börja jaga också de som ledde zigenare och sinnessjuka så skulle den snäva gettoiseringen till en folkgrupp upphöra. Han skulle då tvingas jaga alla som begått brott mot mänskligheten under en viss period i alla länder som befann sig i krig alltså även Palestina där de judiska terrorligorna förutan att massakrera den arabiska befolkningen på samma sätt som nazisterna massakrerade deras trosfränder (för övrigt med hjälp av europeiska sionister) också döda tillfångatagna brittiska soldater med bestialisk grymhet. Judiska terrorister i Palestina var en mot de allierade stridande part och borde rätteligen ha behandlats därefter. Då skulle även Elie Wiesel jagas som terrorist och Begin som fortfarande finns i Interpols register över förrymda. Därför denna Lidandets utvaldhet. Därför detta bedrägeri. Därför detta döljande av sanningen.

Skulle man jaga brottslingar mot mänskligheten, så skulle man tvingas begära Likudgänget som styr Israel utelämnat. (Shamir, Israels premiärminister t ex, som gav order om mordet på Folke Bernadotte). Att utlämnas då enligt deras egen logik att ställas inför en palestinsk domstol för brott mot mänskligheten och att dömas i enlighet med Nürnbergprejudikatet med galgen väntande.

Men han är slug Wiezenthal, slug och taktisk.

Efter att i två decennier endast ha talat om de sex miljonerna judar ändrade så Simon Wiezenthal taktik och bad sina judiska vänner att börja tala pm de fem miljoner andra som mördats - "annars kan vi förlora 'goy' vänner som är viktiga. Så det var inget annat än en slug taktisk fint. "De Andras" liv var inte värda ett vitten; - INTE ETT VITTEN!!!

Samma sak är det med Elie Wiesel. Wiesel hade upptäckt att japanerna tyckte att Hirochima var den största katastrofen någonsin. Det går inte för sig tyckte Wiesel. Det är antisenitism!

333

Japanerna skall liksom européerna och amerikanarna anse att endast ett folk har lidit. Och att alla skall känna skuld för detta. Så nu flänger han omkring i Japan på en mycket påkostad föredragsturné.

Men den Tredje Världen har inte varit mottaglig för dessa skenheliga kolportörer. Det kan till klart uttryck under Barbieprocessen tidigare i år.

I denna process, där de franska myndigheterna hade ställt Lyons tyske kommendant Klaus Barbie inför rätta, för att på så vis döma den nazistiska förbrytelsen som specifik och enastående, ställde istället den lysande advokaten hela den sionistiska lobbyn inför rätta.

Med sina brilliant utförda analyser visade han att de förbrytelser som fransmännen begått i Algeriet. INTE PÅ NÅGOT SÄTT STOD DE NAZISTISKA EFTER i grymhet och sadism.

Den multiraciella försvarssidan malde sönder åklagarsidans argumentation till grus och aska.

Advokaten M'bemba från Kongo refererade till Frankrikes byggande av den kongolesiska järnvägen på 30-talet och de fruktansvärda massakrer Frankrike utförde i Madagaskar 1947.

Den algeriske advokaten Houaita sade att Israel planerade och uppmuntrade den massaker som falangisterna i Libanon anställde på palestinska kvinnor och barn i flyktinglägren Sabra och Shatila 1982.

Claude Lantzmann har med sin film Shoah åstadkommit ett mästerverk. Det är ett fasans mästerverk. Men återigen; detta får inte få oss att falla på knä inför honom som en moralisk rättfärdig person. Hans moraliteter och moralism skall just därför granskas med den största noggrannhet.

334

På en fråga vad han ville säga dem som inte ville se filmen "Shoah" svarade han "att de borde piskas in, precis som judarna piskades in i gaskamrarna". Alltså: de hade ingen rätt att visa likgiltighet. Men om vi följer detta till sin yttersta konsekvens borde också Claude Lanzmann piskas in i ett palestinskt flyktingläger - för att tvingas lyssna till vittnesmål hur arabiska barn ständigt bränns ihjäl av fosforbomber och napalm, om fördrivningar, hussprängningar och tortyr av barn. Och detta har pågått sedan 40-talet och fortsätter i dag månad efter månad, dag efter dag.

Var är nu Sveriges Radio och TV? Vem i Sveriges Radio och TV är det som stoppar informationen om denna fruktansvärda terrorism?

335

 

WALDHEIMAFFÄREN OCH PALMEMORDET

Under det gångna året har det lilla neutrala landet Österrike hamnat i fokus. I negativ bemärkelse. Ty uppmärksamheten har inte varit smickrande. Den har inte som det är brukligt när det gäller Österrike handlat om Mozart, Haydn, Straussvalser, Bauhausskolan, sekelskiftets Wien eller någon av de vetenskapsmän och kulturpersonligheter som gjort det lilla landet så berömt.

Nej, det har handlat om antisemitism, om ett land fläckat av ett brunt förflutet. Ett förflutet som det lilla landet - enligt de TV-program som visats i Sverige under året - inte vill göra upp med. Historiker och - inte minst - psykoanalytiker har trätt fram i media och förklarat vad som är ruttet med Österrike.

Kampanjen riktade sig till en början endast mot presidenten Waldheim men övergick så småningom till breda angrepp mot landet självt. Man kan säga att Waldheim var målet som man sköt in sig på för att kunna angripa Österrike självt.

Och visst är det riktigt att angripa antisemitismen. Denna motbjudande företeelse som är sionismens spegelbild.

Men denna kampanj innehåller mycket som är märkligt. Och inte bara det. Den är till sin karaktär helt skamlig och brottslig. Trots det ovansagda. Varför?

Jo, när man skärskådar denna kampanj närmare så märker man att det inte så mycket handlar om Waldheim. Det handlar inte heller om Österrikes "ovilja att göra, upp med sitt förflutna". Nej, målet för kampanjen är Österrikes utrikespolitik. En utrikespolitik som bär en judes signatur. Till yttermera visso ett judiskt nazioffers signatur.

Det låter märkligt, men det är inte märkligt, ty det visar bara hur den sionistiska makten inom media i västvärlden återigen lyckas lägga ut dimridåer och dölja sina verkliga

336

syften. Och detta trots att Waldheimaffären innehåller så många märkliga detaljer att man tycker att åtminstone någon enda vaken journalist skulle sätta ut ett frågetecken.

Men antagligen har ingen vågat ifrågasätta historien av rädsla för att få stämpeln "antisemit" på sig. (I Sverige får man den stämpeln på sig väldigt snabbt utan att den sionistdominerade pressen ger någon möjlighet för den anklagade att försvara sig.) Ta exemplet Jan Myrdal, som av Per Ahlmark anklagades för antisemitism för att han ansåg att professor Faurrisson skulle ha rätt att framföra sina åsikter utan att bli trakasserad.

Nå, åter till Waldheim. Vad har han anklagats för, och vad är klarlagt?

Ja, få offentliga personer i Västeuropa har fått sitt liv så fullständigt klarlagt som Österrikes president Kurt Waldheim. Man vet med säkerhet i dag följande:

Waldheim har inte begått krigsförbrytelser. Det är inte fastslaget att han kände till deportationer av judar från Balkan. Vidare vet vi att han var medlem i en nazistisk studentorganisation efter Anschluss (det fanns enbart nazistiska studentorganisationer på den tiden). Det är vidare fastslaget att Waldheim inte sagt hela sanningen om sina förehavanden under kriget. Det var för det sistnämnda han blev kritiserad av Bruno Kreisky. Kreisky var f ö kritisk mot kampanjen mot Waldheim. Han sade att den var "överdriven". Bruno Kreisky visste ju att det var han och den politik som var arkitekten till det som var det verkliga målet för kampanjen.

Detta är kristallklart. Ty, vi vet i dag, att CIA hela tiden ända sedan andra världskrigets slut känt till allt om Kurt Waldheim. Och därmed har den israeliska säkerhetstjänsten, Mossad, också känt till det. Och därmed också World Jewish Congress, som f ö medgivit att man känt till allt som var värt att veta om Kurt Waldheim under hans tid som FNs generalsekreterare. Så varför reagerade man i så fall inte tidigare? Varför väntade man tills det stod klart att Kurt Waldheim skulle bli vald till Österrikes president?

337

Svaret är enkelt - mycket enkelt. Man ville åstadkomma maximal skada på Österrikes anseende. För att därigenom kunna utsätta landet för utpressning. Förmå landet att överge den politik som Bruno Kreisky utformade under sin tid som kansler. Bruno Kreisky förde en utpräglat arabvänlig politik. Han bjöd in Moammar Khadaffi. Han fördömde Israel i mycket hårda ordalag. Han inledde kontakter med PLO. Han blev god vän med Arafat. (De träffades f ö senast på PLOs "enhetskonferens" i Alger, där Kreisky var gäst.) Naturligtvis var sionisterna rasande. Men vad kunde de göra? Bruno Kreisky förlorade en stor del av sin familj i de nazistiska judeförföljelserna. Han var i Sverige under kriget som flykting därför att han var jude, aktiv motståndsman mot nazismen och för att han var vänstersocialist. Sionisterna gnisslade tänder. Per Ahlmark for då och då till Wien och intervjuade Simon Wiesenthal, som i fjol av självaste Jerusalem Post anklagades för att ha varit nazikollaboratör. Så man bidade sin tid. Man väntade tills Kreisky avgått. Nu slår man alltså till med denna jättelika och välregisserade kampanj. Det lilla Österrike utsätts för en internationell utpressningskampanj utan like. En kampanj ledd av Israel, som 1969 bjöd in den ökände rasisten Enoch Powell till Israel. Israel, vars nuvarande premiärminister erbjöd Nazityskland en pakt under andra världskriget.

Man förstår, att sionisterna har lagt ner all sin energi på denna kampanj. Ty det var Bruno Kreisky och Olof Palme som i Europa gick i bräschen för ett erkännande av det palestinska folkets rättigheter. Dessa båda politiker var på väg att bryta upp motståndet mot ett erkännande av PLO i Europa. De var ledare för neutrala länder som ville driva en aktiv neutralitetspolitik med moraliska förtecken. Vi märker alltså att en människas göranden och låtanden i sig inte spelar någon roll så länge han lydigt vandrar i den internationella sionismens ledband. I Sverige har denna kampanj gått helt enligt ritningarna. Men på andra hall i världen har några enstaka protester kommit till tals.

En av de intressantare var den judisk-österrikiske politiske kolumnisten och chefen för Radio Austria International,

338

Paul Lendari, som i ett öppet brev i International Herald Tribune den 19 november skriver följande: "Den kampanj som riktas mot det österrikiska folket använder sig av samma stereotyper och lögnaktiga generaliseringar som rasister, antisemiter och totalitära propagandister brukar använda sig av".

Paul Lendari anklagar vidare i sitt brev den amerikanska ambassadören Ronald Lauder, en sionistisk jude för att smutskasta Österrike. I sitt brev citerar Lendari ambassadör Ronald Lauder när denne säger: "I det här landet är alla fega" och "Österrikare är alltid avundsjuka på dem som har framgång".

Paul Lendari påpekar vidare att "Det bor mer än 3 000 sovjetiska judar i Wien med egna skolor och affärer. Dessa judar har föredragit att stanna i Wien framför att fara till Israel". Lendari avslutar sitt brev med att påpeka, att han själv var nära att förlora livet under de nazistiska judeförföljelserna.

Men detta är en enstaka röst. Nu skall det lilla neutrala Österrike bringas på knä för att det haft djärvheten att föra en egen politik och inte velat gå i sionisternas ledband. Och kampanjen börjar ge resultat; det österrikiska folkpartiets ordförande, Michael Graff, avgick för någon vecka sedan. Borgmästaren i Linz, Karl Höll, avgick redan tidigare. Men denna kampanj kommer att fortgå - var så säker - tills Österrike ger upp sin arabvänliga politik.

I Sverige var ett erkännande av PLO på väg. Olof Palme arbetade långsamt men systematiskt och säkert för ett svenskt närmande till PLO.

För detta blev han intensivt hatad av sionisterna såväl hemmavid som utomlands. När det palestinska folkets ledare, Yassir Arafat, besökte Sverige, sammanträdde en rasande sionistisk mobb i Storkyrkan. När sedan Olof Palme kom för att tala i Storkyrkan haglade glåporden över honom. Han visade dock ett stort mod och höll sitt tal trots att

339

han avbröts av Hillel-skolans huliganer flera gånger. - Nu är Olof Palme borta.

Intresset ljuger inte säger marxisterna. Vem eller vilka har tjänat på detta? Högerextremisterna?

Knappast - Sveriges politik har inte förändrats på någon punkt efter Olof Palmes död, så att det skulle kunna tillfredsställa ytterhögern.

Kurderna - löjligt. På vilket sätt skulle de ha vunnit på Olof Palmes död? Han var ju det kurdiska folkets vän.

Sionisterna - ja, i allra högsta grad. Ty efter Olof Palmes död har engagemanget för Palestinas folk nästan helt försvunnit ur svensk utrikespolitik.

Om vi ser på Palmemordet ur denna synvinkel, märker vi plötsligt att saker och företeelser som annars verkar obegripliga plötsligt blir begripliga. Pusselbitarna faller på plats på ett kusligt sätt.

Författaren Jan Myrdal och journalisten Tomas Kanger har i en rad skriftställningar, böcker, radioprogram m m klart visat på det märkliga i SÄPOs och polisens agerande. De ledde utredningen bort från mördaren/mördarna.

Varför? Ja, går vi litet längre tillbaka i tiden så hittar vi bevisen för att den svenska säkerhetspolisen har ett mycket nära samarbete med den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Samarbetet är så nära, att Mossad ansåg sig kunna skjuta ned folk på öppen gata och lova att deras "vänner" skulle "se till" att de inte åkte fast. Nu åkte de visserligen fast p g a ett "misstag", men de behövde inte sitta inne någon längre tid.

Journalisten Jan Guillou bevisade, att Mossad hade utfört inbrott och en rad andra kriminella handlingar i Sverige med den svenska säkerhetspolisens hjälp.

340

För detta fick Jan Guillou ett års fängelse. Och vem var SÄPO-chef när detta samarbete utvecklades och fördjupades? Jo, ingen mindre än Hans Holmér.

Efter mordet anklagade den kände författaren Olof Lagercrantz Per Ahlmark för att vara medansvarig för mordet. Ahlmark svarade med tystnad.

Men vad gjorde SÄPO? Jo, man jagade helt oskyldiga och oförvitliga medborgare.

Genom sina agenter som fanns strategiskt utplacerade i media bedrev SÄPO en desinformationskampanj utan like i svensk presshistoria. Och denna kampanj fortsätter i dag utan att någon kunnat ingripa mot detta, mot rättsstatens grundprinciper stridande förfarande.

Man planterade ut "falska" spår i media och piskade därefter upp en masspsykos kring spåret - sina agenter i media. Det skrämmande är att media, som skall vara "den fjärde statsmakten" inte under någon av dessa masspsykotiska excesser visade civilkurage nog att på sedvanligt journalistiskt manér pröva de uppgifter som den sionistiska säkerhetspolisen spred ut.

Journalisten Tomas Kanger har ägnat sig åt ett intensivt "muckraking" och grävt fram många intressanta fakta i fallet. Han (och Jan Myrdal i sina skriftställningar) visar hur pressen och TV suttit i knä på spaningsledningen och underlåtit att bedriva en kritiskt granskande journalistik. I stället har media varit spaningsledningens megafon och villigt tagit del i veritabla hetskampanjer mot grupper och enskilda, vilket hade ett flertal tragedier till följd.

I fallet med den s k 33-åringen framstår det klart att han var oskyldig.

Fallet med den s k 47-åringen är mer belysande för pressens roll i detta sammanhang. Dess smutsiga roll. 47-åringen presenterades i Svenska Dagbladet som "Extremisten". Fakta lades fram som var minst sagt belastande. Han hade varit medlem i det ökända WACL (World Anti-Communist

341

League). Han hade åtta dagar före mordet skickat ett brev som innehöll en artikel med rubriken dr Olof Palme skjuten, där ordet doktor var överstruket. För den oinvigde läsaren måste detta te sig mycket märkligt. Men Svenska Dagbladet valde att förtiga fakta som talade emot denna bild. Ty när dessa fakta framlägges framträder en helt ny bild av 47-åringen än den av en kallhamrad fanatisk högerextremist. Dessa fakta valde Svenska Dagbladet att förtiga, för att få en "smaskig" säljande story.

Fakta är följande: 47-åringen hade redan 1984 lämnat WACL. I själva verket blev han utesluten. Detta därför att han avslöjat nazistinfiltrationen inom WACL i boken "The Blue Document".

Han deklarerade då offentligt, att han tog avstånd från högerextremismen. Han var källan bakom Ove Hanssons bok "Till höger om neutraliteten", som bl a avslöjar den högerextremistiska och sionistiska contra-gruppens verksamhet. Han var också medarbetare i boken "Nazismen och fascismen i Sverige", som journalisten på Falukuriren, Hans Lindqvist, gav ut.

Beträffande mordnatten har 47-åringen alibi, för han talade vid tidpunkten för mordet i telefon med en i Sverige bosatt judisk medborgarrättsaktivist från Leningrad. Dessutom är 47-åringen mycket fet och klarar överhuvudtaget inte av att ta sig fram springande.

Nå, den andra möjligheten skulle då vara att 47-åringen själv skulle vara inblandad i en komplott eller känna till en sådan.

Detta är befängt. De fakta som är för handen mal sönder ett sådant påstående till stoft och aska.

Personen i fråga var nämligen känd för att "inte kunna hålla inne" med någonting. Det bekräftades gång på gång av samtliga personer som kände honom. Han var kort och gott skvallrig. Det var svårt att lita på honom. Skulle denna person ha fatt reda på det minsta eller skulle mördaren/

342

mördarna på något sätt kunnat misstänka att 47-åringen kände till något, hade 47-åringen med all säkerhet inte levt så länge, att han fått uppleva presskampanjen mot sig själv.

Det är också beklagligt, att ett flertal personer som kände 47-åringen - och det var många - ringde upp journalisten på SvD och talade om, "att de kokat ihop en jäkligt tunn soppa".

I "Tätt i spåret", SvDs skrönor om 47-åringen, kröp sanningen fram. Allmänheten borde ha fått en chock, men var vid det här laget så van vid de högre kretsarnas skandaler att de bara ryckte på axlarna.

SSI, alltså statens säkerhetstjänst, hade använt sig av en ökänd mytoman och skojare som informatör. Denne skojare har förekommit i en rad skumma sammanhang. Bl a har hans namn nämnts gång på gång i flera tidningar i samband med den s k kriminella guldkuppen i Helsingfors. Han är också bevisligen medarbetare till en sionistisk maffialedare, som har ägnat sig åt det mesta i kriminell väg - bl a knarkhandel och koppleri i Sverige. Denne sionistiske maffialedare kom till Sverige hänvisande till att han var förföljd som jude i Sovjetunionen. Polismyndigheterna i Sverige påpekade för den folkpartistiska pressen, som förde ett väldigt "hallå" om den s k stackars förföljde, att mannen var kriminell. Till slut fick han i alla fall komma till Sverige, när en grupp högt uppsatta folkpartister ingripit till hans förman. Så kom han och inledde omedelbart sin grova kriminella verksamhet i Sverige. Sovjetiska judar har ju automatisk rätt att emigrera till Sverige precis som i staten Israel. Skall Sverige bli ett andra Israel?

Alltså, denne skojare, känd för sin opålitlighet och sin skrytsamhet, använder sig SSI av som informatör. Men i verkligheten är han en desinformatör, precis av den typen som den israeliska Mossad använder sig av för att infiltrera säkerhetstjänsten och förvirra de västerländska säkerhetstjänsterna. Mycket av det som skrevs om 47-åringen visade sig snart vara fabrikationer av denne skojare. Denne skojare

343

hade också "informerat" SSI om andra personer här i Sverige. Allt visade sig vara lögn från början till slut.

Nu frågar sig vän av ordning: hur i Herrans namn kan SSI anställa en välkänd mytoman som informatör? Och varför har SÄPO spridit dessa villospår i pressen? Varför har SvD Inte bedrivit en rudimentär källforskning?

Svaret är enligt logikens obarmhärtiga lagar endast ett: det finns något att dölja. Något som höga vederbörande är beredda att gå mycket långt för att skydda och skyla över.

Vi vet alltså att 47-åringen hade lämnat kretsarna inom ytterhögern 1984. Vi vet att han i stället bekämpade denna. Att det var mot denna ytterhöger som han uttalade hotelser. Hotelser som förvrängdes för att passa in i den konspiratoriska bild man målade upp. Mannen umgicks under perioden 1985-86 med afrikaner på Afrikacenter. I sanning ett underligt sällskap för en högerextremist.

Den ytterhöger han angrep så hårt och effektivt inkluderade höga polisbefäl och högt uppsatta tjänstemän. Det var denna extremhöger, alltså WACL, som bevisligen har förbindelser med latinamerikanska diktatorer som sommaren 1985 planerade Baltic Freedom Cruise. I detta jippo ingick också en Baltisk Tribunal i Köpenhamn. Här finner vi Per Ahlmark som en av de verkliga huvudfigurerna. Pressen fann det tydligen inte märkligt, att Per Ahlmark framträdde i sammanhang där också WACLs ordförande i Sverige framträdde och intervjuades i TV. Denne WACL-ledare var och är god vän med den latinamerikanske diktatorn Alfredo Stroessner, som är känd för att skydda nazister som flytt. Människor som är förblindade av den sionistiska propagandan kanske finner detta märkligt. Sionister och fascister i intimt samarbete. Men det är den naturligaste sak i världen. Sionisterna har alltid samarbetat med fascister och högerextremistiska diktaturer. Speciellt intimt har deras samarbete varit med de latinamerikanska diktaturerna som Somoza-diktaturen i Nicaragua och den vedervärdiga diktaturen i Guatemala

344

som gjorde sig skyldig till de mest fruktansvärda brott mot mänskligheten. Dessa diktaturer hölls uppe och kunde utföra sina hemska dåd, som bl a bestod i ständigt återkommande massakrer på fattiga indianbyar.

I Mellanamerika, där ledande politiker varit centralt placerade inom WACL, har alltså Israel spelat en central roll när det gäller skyddet av fascistiska diktaturer.

I Europa utövar Israel (och CIA) sin makt genom Kilowatt-gruppen. Kilowattgruppen är en grupp stater som har slutit ett avtal för att bekämpa "terrorismen". I första hand den "den palestinska terrorismen", men även den kurdiska. Enligt avtalet är samtliga stater skyldiga att kartlägga palestinier och kurder i sina respektive länder, vilka är politiskt aktiva, samt sådana personer, i sina länder, som är aktiva i solidaritetsgrupper som arbetar för de kurdiska och palestinska folken. Dessa namn förs in på data och enligt avtalets klausuler har varje signatärland tillgång till samtliga länders namnuppgifter.

Medlemmar i Kilowattgruppen är samtliga NATO-länder samt Sverige. Och - naturligtvis - Israel.

Det betyder alltså att Sverige samarbetar med den fascistiska turkiska regeringen och dess ökända säkerhetspolis i förföljandet av den turkiska oppositionen. Det är i ljuset av Kilowattavtalet man måste se Hans Holmérs aktioner mot den kurdiska befolkningsgruppen i Sverige. Dessa aktioner som av en känd svensk advokat liknades vid de metoder som Pinochet använder sig av i Chile.

Det behöver väl knappast sägas att Israel och dess säkerhetstjänst Mossad spelar en central roll inom Kilowattgruppen. Israel och Sverige hade ett omfattande samarbete långt innan Kilowattgruppen bildades. Men i och med gruppens bildande fördjupades samarbetet väsentligt.

Om Mossad kunnat röra sig obehindrat tidigare, deras rörelsefrihet ännu större nu, när de hade avtal att

345

hänvisa till. Mossad har skaffat sig vetorätt när det gäller palestinska flyktingar. När en kvinna på PLO-kontoret i Stockholm började bli en aning för effektiv i kampen för sitt folks rättigheter, såg Mossad till att hon blev utvisad.

Det senaste exemplet på hur de svenska myndigheterna kröker rygg för Israel, är en känd palestinsk sociologiprofessors öde. Denne internationellt aktade vetenskapsman utpekades av Mossad i Sverige såsom varande identisk med Abu Nidal. Svenskarna gjorde inga undersökningar utan stämplade mannen som terrorist. Han spärrades in i en förläggning och förbjöds att läsa annat än svenska serietidningar. Denne lärde man som var van att sluka böcker. Så är den svenska säkerhetspolisen underställd Mossad och lyder dess minsta vink.

Och detta förklarar varför vissa spår i Palmemordet aldrig nämnts av vare sig polis eller massmedia och aldrig heller kommer att nämnas. Varför annars har SÄPO hela tiden undvikit det sionistiska spåret i Palmemordet? - Är det för att skydda vännerna?

***

346

 

"HÖK" eller "DUVA" - ingen Skillnad DE VERKLIGA AVVISARNA:

några avslöjande citat från kända sionister

En av myterna som ivrigt omhuldas av Israels vänner i Sverige är att "det stackars lilla" Israel skulle vara villigt att ge upp ockuperade territorier i utbyte mot fred. Israel-vännerna förklarar vidare, att de skulle vara villiga att erkänna PLO när organisationen erkänner Israels rätt att existera. Man undrar i förbigående vilket Israel de menar. Ty Israels gränser före 1967 rönte inte internationellt erkännande. Faktum var, att Israel 1967 var det enda land i världen som inte hade ett fastslaget bestämt nationellt territorium. FN erkände - och erkänner - endast det territorium, som tilldelades den judiska staten vid delningsplanen 1947. Dessa Israelvänner är så förstockade, att de inte märker inkonsekvenserna i sin egen argumentation. Israel har uttryckligen förklarat, att man aldrig kommer att erkänna PLO även om PLO erkänner Israels rätt att existera. En annan omhuldad myt är, att de israeliska "socialdemokraterna" skulle vara fredsvilliga och villiga att ge upp land mot fred. Men om man slår i läggen från den sionistiska statens skapande fram till i dag, märker man, att de alla är av samma "skrot och korn". När de debatterar med varandra i Knesset om politiken visavi araberna är det medlen inte målen det gäller. Det är inte om det palestinska folket skall utplånas utan hur. Det är som om två bödlar grälade om en fånge skall hängas eller skjutas.

Men nu till citaten. Det blir en blandad kompott av duvor och hökar. Försök att märka någon skillnad.

"Ni måste kämpa energiskt för att etablera ett israeliskt imperium som skall täcka hela området mellan Nilen och Eufrat - antingen med våld eller med slug diplomati."

David Ben-Gurion, israelisk premiärminister, "duva - socialdemokrat" (sagt i ett tal till studenterna vid hebreiska universitetet, 1950)

347

"Vi har fyra principer:

1. inga förhandlingar med PLO
2. ingen palestinsk stat
3. ingen delning av Jerusalem
4. samt att inte återgå till 1967 års gränser."

Yehuda Avner, israelisk ambassadör i Storbritannien, "duva"' (Middle East International, 18 juli 1983)

"Vi måste besätta hela Det Stora Israel. Det är nödvändigt för vår säkerhet. Det är en plikt för varje ung människa i Israel att bosätta sig i ockuperat område." Moshe Arens, israelisk försvarsminister, "hök" (Haaretz, 18 juli 1983)

"Golanhöjderna är under israelisk lag och kommer att förbli så för evigt. Ingenting kan ändra på det." Menachem Begin, israelisk premiärminister, "hök" (Financial Times, 22 april 1983)

"Om de överger terrorismen och erkänner Israel kommer de inte längre att vara PLO. Och om de inte är PLO kommer det inte att finnas någon att förhandla med." Sylvie Keshet, "duva" (Yediot Aharonot, 7 juni 1985)

"Vi kommer aldrig under några som helst omständigheter att förhandla med PLO." Dan Meridor, israelisk kabinettssekreterare, "hök" (Australian Jewish News, 16 mars 1984)

"Det råder concensus mellan arbetarpartiet och likud, att de aldrig kommer att acceptera en palestinsk stat. En sådan stat vore en katastrof - en tidsinställd bomb. Att enbart tala med Arafat är att acceptera en palestinsk stat mellan Israel och Jordanien. Vi kommer aldrig att tala med PLO."

348

Yitzhak Rabin, israelisk försvarsminister, "socialdemokrat" (The Age, 17 maj 1985)

"Inom ett område kommer det inte att bli tal om några eftergifter eller kompromisser. Det gäller idén om att skapa en palestinsk stat. Vi kommer aldrig att tillåta att något sådant inträffar." David Levy, israelisk bostadsminister, "hök" (Haaretz, 2 september 1982)

"Israel har slagit fast en gång för alla, att det aldrig kommer att erkänna PLO även om organisationen erkänner Israels rätt att existera." (UPI, 16 mars 1984)

"Palestinierna kommer inte att få spela någon roll i en framtida fredsuppgörelse." Abba Eban, israelisk utrikesminister "duva -socialdemokrat" (Le Monde, 20 januari 1969)

"Det finns bara ett ställe att tala med PLO på och det är slagfältet. "Yitzhak Rabin, när han var israelisk premiärminister, "socialdemokrat" (The Observer, 20 oktober 1974)

"Eretz Israel skall återupprättas för Israels folk - i sin helhet - för evigt."

Irguns proklamation emot FNs delningsplan (citerad av Menachem Begin, "hök", i hans bok Revolten, Nash Publishing, Los Angeles 1972, s. 335)

 "Israels gränser, frånsett de mot Libanon, är idealiska:"

349

Moshe Dayan, israelisk försvarsminister, "socialdemokrat (Jewish Chronicle, 6 oktober 1967)

"Är det möjligt att det kan finnas, i de ockuperade områdena, ett palestinskt politiskt parti som inte kräver att Israel följer FNs resolution nr 242 och lämnar de ockuperade territorierna? Vi kommer dock aldrig att lämna de ockuperade områdena. Så vad är det för mening med att de har politiska organisationer?" Moshe Dayan, "socialdemokrat" (Haaretz, 19 november 1971)

***

350

 

SKALL PALESTINIERNA VARA TACKSAMMA?

Medan en hel värld protesterar mot Israels brutala våldspolitik, är det uppenbart att Israels och den sionistiska världsorganisationens lejda agenter har blivit märkbart nervösa. Vad skall sionismens skrällande basunblåsare här i landet, Per Ahlmark och Jackie Jakubowski, göra? De kan inte tiga, ty då samtycker de med den utkommenderade israeliska soldaten och morden på värnlösa palestinska civila. De kan naturligtvis inte heller protestera mot Israels illdåd ty då skulle de ju "förråda Israel" och "liera sig med den förhatliga arabvärlden" och utstötas ur den sionistiska gemenskapen och kanske gå miste om goda näringsfång. Nej, enda utvägen ur detta dilemma är att skylla på PLO, den palestinska befrielseorganisationen, och på - vad man kallar - "arabisk oförsonlighet". Israelerna går hårt fram, men det är inte deras fel, det är PLOs fel, som inte vill ha fred med Israel och inte vill erkänna "Israels rätt att existera". Ockupationsmakten har ingen skuld i det inträffade, det är de ockuperades skuld att de protesterar mot våld och övergrepp.

Om palestinierna bara ville finna sig i att köras i väg från sin mark, få sina hus beslagtagna eller sprängda i luften, misshandlas och torteras i israeliska fängelser, berövas tillgång till vatten och arbeta som fattiga daglönare under militär övervakning, drivas in i eländiga flyktingläger, få sina skolor och universitet stängda och alla sina studiemedel beslagtagna, om palestinierna bara ville finna sig i allt detta och säga till de främmande inkräktarna:

Tack så mycket herrar judar från hela världen, vi är så glada och tacksamma att ni har tagit vårt land och skapat ert fina och underbara Israel. Vi skall vara era lydiga tjänare och om ni skjuter oss och gasar oss eller t o m deporterar oss härifrån så ska vi inte klaga på er, för det är ju bara vårt fel, våra usla ledares fel som vi naturligtvis skall straffas för. Israel måste ju existera.

Det är så här Israel och sionisterna vill ha det.

351

Palestinierna - "de arabiska hundarna" som de kallas i judisk folkmun i Israel eller "gräshopporna" som Shamir kallar dem eller "kackerlackorna" som en israelisk försvarsminister kallar dem - skall vara det judiska herrefolkets lydiga och underdåniga tjänare. Visst är judarna ett herrefolk, det står ju i deras egen bibel, i deras judiska lag Torah, att Herren har ingått ett heligt förbund med dem och är hans "egendom framför alla alla folk, ett heligt folk" - det är bara att läsa vad som står i Andra Moseboken, 19 kapitlet, verserna 5-6.

I sin helsidesartikel i Expressen den 14 januari 1988 med rubriken "Shamir och Sharon tar färg av Arafat" skriver sionismens propagandistiske härold och förkunnare i Sverige framför alla andra, Per Ahlmark, bl a följande:

"Det Israel som bevarat en demokratisk och judisk stat genom fyra stora krig riskerar på sikt sionismens ideal genom att smittas av fiendernas oförsonlighet:"

I denna enda mening avslöjas Ahlmarks och sionismens fullständiga lögnaktighet och vettlöshet.

Ahlmark gör alltså först gällande att Israel från början och alltjämt är en "demokratisk och judisk stat". Han har alltså inte fattat eller vägrar att fatta - att en judisk stat inte samtidigt kan vara en demokratisk stat i ett annat folks land, Palestina, bland palestinier som diskrimineras av just de judiska inkräktarna i deras stat. Han har inte upptäckt att Israel saknar en grundlag som garanterar alla landets medborgare lika rättigheter och skyldigheter, att det i stället finns mängder med lagar och förordningar som endast beaktar de judiska inkräktarnas fullvärdiga medborgerliga rättigheter, att det är en stat som ger all världens judar medborgarrätt i Israel medan de fördrivna palestinierna vägras rätten att ens återvända på besök i detta Israel, att varje palestinier som är född utanför det första Mini-Israel efter FNs delningsplan 1947 saknar medborgarrätt i Israel samt också deras barn, även när de är födda i staten Israel.

Ahlmark tar inte heller minsta hänsyn till att Israel redan från början tillämpat försvarslagar som man övertagit

352

från den brittiska mandatmakten - före Israels tillkomst 1948 - och som då fördömdes av sionister i skarpa ordalag som "ytterst brutala" och "värre än lagarna i det nazistiska Tyskland mot judarna". Dessa fördömanden gjordes bl a av den dåtida judiska agenturens juridiske expert dr Bernard Joseph och av Jakov Shapiro, som senare skulle bli Israels justitieminister.

Per Ahlmark söker inbilla sig själv och andra att Israel skulle vara "demokratiskt" därför att det finns olika judiska partier som tävlar om regeringsmakten, när man samtidigt förbjuder alla partier som tillvaratar palestiniernas intressen och önskemål gentemot den sionistiska vålds- och ockupationspolitiken. En demokrati värd namnet måste ha en giltig grundlag som tillförsäkrar alla landets medborgare samma och lika rättigheter inför lagen. Detta gäller inte för Israel och har aldrig gällt!

För sionisterna och Israel gäller det att till varje pris underkänna PLO och förklara att Yassir Arafat, PLO-ledaren, är en usel och undermålig ledare, en oresonlig fanatiker som Israel inte kan underhandla med. "Israel saknar en arabisk motpart att förhandla med.", skriver Per Ahlmark grötmyndigt som om det vore han och Israels regering som skall bestämma vilken ledare som palestinierna skall välja och som skall ha det palestinska folkets förtroende. Detta är barockt, så löjligt, så fräckt att man bara baxnar!

Samma dag som Ahlmarks artikel publicerades tillkännagav för övrigt Yassir Arafat att PLO är redo att erkänna Israels existens, bara Israel går med på en internationell fredskonferens och utrymmer de ockuperade områdena i Gaza och på Västbanken. Vad säger Ahlmark och Israel om detta? Var så säker, Israel och dess främste förespråkare i Sverige, Per Ahlmark, kommer naturligtvis att underkänna Arafat ändå - de har bestämt att PLO är "terrorister" och att man aldrig kan förhandla med PLO, alltså med palestinierna, vilkas land man erövrat och vill fortsätta att förtrycka.

***

353

 

Sionism och rasism

Generalförsamlingens beslut i november 1975 att sionismen är en form av rasism innebar en viktig internationell framgång för det palestinska folket. Vi återger här resolutionen samt FNs definition av rasism i enlighet med den l965 antagna konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering.

FN-resolution 3379. 10 november 1975 Generalförsamlingen

Erinrar om sin resolution 1904 (XVIII) från den 20 november 1963 vilken kungör FNs deklaration om avskaffande av alla former för rasdiskriminering och särskilt dennas bekräftelse att "varje doktrin om särskillnad mellan eller överlägsenhet hos raser är vetenskapligt falskt, moraliskt fördömligt och socialt orättfärdigt och farligt" och uttalar sin starka oro inför "de uttryck för rasdiskriminering som ännu förekommer i några delar av världen och som i vissa fall införts av regeringar genom lagstiftning, administrativa eller andra åtgärder".

Erinrar också om att i sin resolution 3151 G (XXVIII) från den 14 december 1973 fördömde Generalförsamlingen bl a den oheliga alliansen mellan sydafrikansk rasism och sionismen.

Noterar deklarationen i Mexico om kvinnans jämlikhet och hennes bidrag till utvecklingen och freden påbjuden av Världskonferensen för det internationella kvinnoåret, som hölls i Mexico City från den l9juni till den 2 juli 1975, som uttryckte principen att "internationellt samarbete och fred kräver uppnåendet av nationell frihet och oberoende, avskaffande av kolonialism och neokolonialism, utländsk ockupation. sionism, apartheid och rasdiskriminering i alla dess former liksom erkännandet av folkens värdighet och deras rätt till självbestämmande". Noterar också resolution 77 (XII) antagen av församlingen för statsöverhuvuden och regeringar inom Organisationen för afrikansk enhet (OAU) vid dess 12:e ordinarie session som hölls i Kampala från den 28 juli till den 1 augusti 1975, vilken ansåg: "att den rasistiska regimen i det ockuperade Palestina och de rasistiska regimerna i Zimbabwe och Sydafrika har ett gemensamt imperialistiskt ursprung, utgör en helhet och har samma rasistiska struktur och är organiskt förenade i sin politik som syftar till förtryck av människans värdighet och integritet".

Noterar också den politiska deklarationen och strategin för att stärka internationell fred och säkerhet och för att intensifiera solidariteten och den ömsesidiga hjälp mellan alliansfria stater som antogs vid Konferensen för de alliansfria ländernas utrikesministrar. som hölls i Lima från den 25 till 30 augusti 1975, som på det strängaste fördömer sionismen som ett hot mot världsfreden och säkerheten och manar alla länder att bekämpa denna rasistiska och imperialistiska ideologi.

1. Beslutar att sionism är en form av rasism och rasdiskriminering.

(Journal of Palestine Studies, nr17/18, 1975-6, sid 299-300)

Internationell konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. (Antagen av FNs Generalförsamling den 21 december 1965.)

Artikel 1

1. I denna konvention avser uttrycket "rasdiskriminering" varje skillnad, uteslutning, inskränkning eller företräde på grund av ras. hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och andra områden av det offentliga livet.

2. Konventionen är icke tillämplig på sådana skillnader, uteslutningar, inskränkningar eller företräden som av konventionsstat göres mellan medborgare och icke-medborgare.

3. Intet i denna konvention får tolkas så att det på något sätt inverkar på konventionsstaternas rättsregler rörande nationalitet, medborgarskap eller naturalisering, under förutsättning att dessa regler icke diskriminerar mot någon särskild nationalitet.

4. Särskilda åtgärder vidtagna uteslutande för att åstadkomma tillfredsställande framsteg för vissa rasgrupper, etniska grupper eller enskilda personer i behov av sådant skydd för att kunna på lika villkor åtnjuta eller utöva mänskliga rättigheter och grundläggande friheter skall icke anses utgöra rasdiskriminering, under förutsättning dock att sådana åtgärder icke leda till att skilda rättigheter vidmakthålls för olika rasgrupper och under förutsättning att de icke bibehålls sedan syftet därmed uppnåtts.

(Aktstycken utgivna av UD, Ny Serie 1:A:15, 1966, sid 272)

Källa: Palestina; Lars Gösta Hellström, Ordfront, Stockholm 1980.

 

354

 

SAMMANFATTNING, BLUFFENS SJU PELARE

Jag skall här ge en sammanfattning av sionismem lögner, som utförligt redovisats i denna bok.

När vi säger att Israel är en lögn, en bluff, så bemöts vi ibland med protester, att den judiska staten Israel faktiskt existerar och därför inte kan vara någon lögn eller bluff. Självfallet är det inte detta vi menar när vi säger att Israel är en lögn och en bluff. Vad vi menar är att den sionistiska staten Israel bygger på lögner och bluff och att denna sionistiska stat upprätthåller sin existens och sin makt på lögner och bluff. Israel vädjar om stöd och sympati i omvärlden med lögner och bluff. Låt oss gå igenom sionismens och Israels lögner i tur och ordning:

* Den första stora lögnen är sionismens tes att Palestina skulle vara judarnas historiska hemland, deras förfäders land som hela världens judar skulle ha s k historisk rätt till.

Detta är faktiskt en trefaldig lögn, tre lögner sammanvävda i en stor lögn: dels kan den historiska vetenskapen endast fastställa att judarna härstammar från hebreerna som var en av flera nomadiserande stammar av fåraherdar på den arabiska halvön som möjligen kom till Egypten och därifrån drog vidare till Kanaans land, nuvarande Palestina, där de låg i strid med de bofasta kananeiska folken och samtidigt antog en del av den kananéiska kulturen och även beblandade sig med dessa folk. Framlidne professor H.S. Nyberg säger i sin uppsats Gamla Testamentets urkunder, att den israelitiske kung Davids kungadöme är till sitt väsen rent kananéiskt: "David tillägnade sig hela den kananéiska kungaideologin, som på samma gång är allmänt främreorientalisk, och denna ideologi blev bestämmande för hela det israelitiska kungadömet så länge det varade." Alltså, det gamla bibliska Israel var inte alls judiskt. Dels är det även en lögn att Palestina skulle vara judarnas historiska hemland enligt judarnas egen bibel, Gamla Testamentet, som Israel i dag använder som sitt historiska rättesnöre och lagfart för

355

sitt maktinnehav över Palestina, eftersom det står i judendomens Torah, deras lära och lag, nämligen i Första Moseboken, 11:e kapitlet, vers 31, att judarnas ättefader Abraham härstammade från Ur i Kaldeen eller Babylonien, d v s nuvarande Irak, varifrån han med hela sitt följe skall ha begett sig först till Kanaans land och därifrån - för att undvika hungersnöd - till Egypten. För det tredje uppges i judarnas bibel att Israels folk aldrig behärskade hela det dåvarande Palestina utan endast delar därav och dessutom ständigt bröt mot sin stam gud Jahves bud och stadgar och därför saknade den hemortsrätt till detta land som de nu åberopar sig på.

* Den andra stora lögnen är sionisternas huvudtes att alla judar i hela världen är ett enda folk. Den sionistiska staten Israel har ju högtidligt förklarat i Lagen om återvändande från 1950 att denna inkräktar- och ockupationsstat i Palestina är alla judars hemland där de automatiskt får medborgarskap, israeliskt medborgarskap, medan de, av detta Israel, fördrivna palestinierna och deras bortåt tre miljoner barn och barnbarn inte tillåts återvända till sina fäders hemland. Det är en uppenbar lögn att judar skulle utgöra ett enda folk, eftersom judar finns i många olika länder över hela världen där de är medborgare. Det finns inte bara amerikanska judar i USA, franska judar i Frankrike, svenska judar i Sverige, sovjetiska judar i Sovjetunionen och så vidare, utan det finns också arabiska judar i Västasien och Nordafrika, svarta judar, s k fallascher, i Etiopien, bruna judar i södra Indien, persiskaojudar i Iran, mongoliska eller gula judar i Sydostasien och så vidare - och alla dessa judar har under årtusenden uppblandats med de omgivande folken som judarna i vissa fall omvänt till judendomen, så till exempel fanns det ett judiskt kungarike i Yemen på 400-talet efter Kristus; och i södra Ryssland mellan Svarta havet och Kaspiska havet fanns på 700-talet ett stort Kazarrike som övergick till judendomen - i valet och kvalet mellan kristendomen och islam valde kazarernas härskare det tredje alternativet, judendomen som det kraftfullaste medlet att hålla sina undersåtar i styr och injaga respekt hos en fientlig omvärld. Den framlidne i England verksamme judiske författaren Arthur Köstler har skrivit en dokumentär bok om detta på engelska. Den trettonde stammen, där han alltså kallar kazarerna för den trettonde

356

stammen efter Israels tolv stammar, av vilka ju judarna skall vara ättlingar till Israels eller Jakobs son Juda, medan de andra elva stammarna försvunnit. I Andra Konungaboken, 17:e kapitlet, verserna 16, 17 och 18 i judendomens bibel, Gamla Testamentet, heter det:

"Israels barn hade ju syndat mot Herren, sin Gud ... De övergav Herrens, sin Guds, alla bud ... Och de lät sina söner och döttrar gå igenom eld och befattade sig med spådom och övade trolldom. De sålde sig till att göra vad ont var i Herrens och förtörnade honom därmed. Därför blev Herren också mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att inte något annat blev kvar än Juda stam allena."

Men det stora flertalet judar är inte alls ättlingar till denna Juda, utan de kommer från andra håll. De europeiska s k öst-judarna, som ofta kallas askenaser eller askenazjim, alltså de ryska och polska judar som utgör eliten i det judiska eller sionistiska Israel är huvudsakligen ättlingar till dessa kazarer som alltså omvände sig till judendomen på 700-talet efter Kristus. Hela det sionistiska ledargarnityret var från början askenaser, så t ex David Ben-Gurion, som kom från Polen och egentligen hette Grün, Golda Meir, som kom från Ryssland och egentligen hette Meyersohn, Menachem Begin som kom från Polen, Shimon Peres som också kom från Polen, Yitzhak Shamir, som kom från Polen och så vidare. Det ironiska är sålunda att den judiska staten Israels främsta ledare som åberopar denna inkräktarstats legitimitet på att judarnas gud i Bibeln utlovat deras ättefader Abraham Palestina som deras land inte är ättlingar till Abraham utan till kazarerna i södra Ryssland vilka aldrig satt sin fot i Palestina eller Kanaans land som det heter i judarnas bibel, Gamla Testamentet! Det är alitså en stor lögn att de ledande sionisterna i Israel - liksom utanför Israel -gör anspråk på att besitta Palestina med biblisk legitimering, eftersom de härstammar från kazarerna och - historiskt sett - hör hemma i södra Ryssland.

*Den tredje lika stora som fräcka lögnen som sionisterna prånglar ut till en vilseledd och lättrogen kristen allmänhet i västvärlden är att judarna skulle ha s k gudomlig rätt att besitta Palestina, eftersom det står i judendomens

357

bibel, Gamla Testamentet, att deras gud, Jahve, lovat dem som ett utvalt herrefolk detta land, ja, till och med ett mycket större landområde som sträcker sig från Nilen ända till Eufrat i Irak. Detta är en lögn och en bluff eftersom det inte finns någon religiös rätt för ett folk att med list, våld och terror lägga under sig ett annat folks land. Det finns bara en rätt mellan civiliserade folk och stater, och det är folkrätten. Och enligt folkrätten har de sionistiska judarna ingen rätt alls till palestiniernas gamla land Palestina. Så enkelt är det, fast alltför många tycks ha så svårt att fatta detta, indoktrinerade eller förvirrade som de är av sionisternas propaganda.

Dessutom är det en lögn enligt den bibliska judendomen att sionisterna skall ha rätt att besitta Palestina, eftersom deras gud Jahve lovade dem detta land på villkor att de strängt höll sig till hans bud och stadgar, vilket endast ett fåtal judar gör, d v s de strängt ortodoxa judarna, och just dessa judar protesterar mot staten Israels existens som dessa ortodoxa eller rättrogna judar tror skall komma först när judarnas frälsare, Messias, kommer någon gång, vilket han ännu inte har gjort. I väntan betraktar de dagens Israel som "Djävulens skapelse" eller självaste "Satan"!

* Sionisterrws fjärde stora lögn är att den judiska staten Israel i Palestina skulle vara judarnas enda trygga värn mot vad sionisterna kallar "antisemitism", alltså judehat och judeförföljelser som judar i andra länder alltid måste utsättas för, enligt sionisterna. Men det är ju en uppenbar lögn att staten Israel är en trygghet för de israeliska judarna. Just i Israel drar ledarna in sina judiska undersåtar i krig efter krig, eftersom de kommit dit som inkräktare och erövrare och tyranniserar den palestinska befolkningen. Just i Israel är judarna otryggare än någon annanstans i världen. I andra länder - det må vara USA, Sverige, Norge, Danmark, Frankrike och även Sovjetunionen - lever judarna som likvärdiga medborgare och skyddas av statsmakten på alla sätt. Ja, i flera länder är judar ofta privilegierade. Så till exempel har judarna varit privilegierade i Sovjet under Lenin- och Stalintiden där det var dödsstraff på antisemitism och synagogor skyddades medan kyrkor brändes ned eller förvandlades till garage, simhallar och partilokaler för kommunistpampar. Om den judiska staten Israel verkligen

358

vore den enda trygga vistelsen för judar, skulle väl den stora massan av världens judar bege sig dit. Så sker inte. I stället föredrar de att bo i sina hemländer utanför Israel, i diasporan eller exilen, som det felaktigt heter, alltså i USA, Sverige och andra länder. Dessutom är det ett faktum att långt fler judar lämnar Israel än kommer till Israel, utvandringen är större än invandringen, också bland de i Israel födda judarna, de s k sabras, dels av ekonomiska skäl, dels och framför allt av just säkerhetsskäl: Israel upplevs alltmer som ett otryggt land av alltfler. Israel är en inkräktarstat och en av hela den omgivande arabvärlden hatad stat. Israel har under sin 40-åriga existens fört fem krig och har förvandlats till en fästning där man misstror och spionerar på varenda icke-jude. I Israel har judarna återskapat ofrihetens och fruktans gettotillvaro.

*Sionisternas femte stora lögn är att Israel från början skulle ha varit en löftesrik stat präglad av demokrati och humanitet och social rättfärdighet. Detta är en propaganda-lögn, en myt och en lögn. Den judiska staten tillkom genom list, våld och terror, när de sionistiska judarna med utpressning och terror först tvingade judar från olika länder att bege sig till Palestina i stora skaror efter andra världskrigets sönderhärjade Europa liksom senare i arabvärlden där sionisterna provocerade antisemitiska stämningar genom att låta sina agenter hota och även döda vissa judar och skylla ifrån sig på "muslimska eller arabiska fanatiker". Sedan organiserade sionisterna väpnade terrorband i själva Palestina under den brittiska mandatperioden att utöva en fruktansvärt blodig terror mot palestinier som ledde till att bortåt halva den palestinska befolkningen, ca 750 000, d v s hälften av det dåvarande palestinska folket, drevs bort från sina urgamla hembygder. Sionistledare som Menachem Begin i en judisk gangsterliga som hette Irgun Zwai Leumi begick fasansfulla illdåd, bland annat sprängde denna mördarliga - på order av Begin - en hel arabisk by med bortåt 350 människor i luften. Begin blev sedan partiledare, aktad medlem av den israeliska folkförsamlingen Knesset och därefter Israels premiärminister med ännu flera massmord på sitt samvete så till exempel skedde den israeliska invasionen av Libanon sommaren 1982 på dåvarande premiärminister Begins order. En annan judisk terroristledare var Yitzhak Shamir, en av toppmännen i den judiska Sternligan som

359

mördade FN-medlaren och tidigare juderäddaren greve Folke Bernadotte. Shamir är idag Israels premiärminister. Terrorister och mördare gör lysande politisk karriär i Israel.

Den judiska staten Israel var alltså från första början en utpräglad terrorstat som inte hade ett dyft att göra med demokrati eller humanitet. Israels s k demokrati med olika judiska partier är alla underkastade den totalitära chauvinistiska sionismen, där palestinier är diskriminerade och förtryckta. Det är självfallet ingen verklig demokrati utan en skendemokrati, en demokrati för syns skull, för propagandans skull. Inte heller yttrandefrihet finns i israel utan åsiktscensur - för palestinierna vilkas tidningar och litteratur ideligen dras in av de israeliska militärmyndigheterna. Och någon rättssäkerhet existerar inte i detta Israel där palestinier ideligen fängslas utan rättegång eller i rättsprocesser som är rena farsen, parodier på verklig demokratisk rättspraxis. Israel tillämpar de militära undantagslagarna som infördes av britterna under mandattiden i Palestina, vilket då väckte sionisternas vrede och gränslösa indignation. När de sedan själva kom till makten tillämpade de samma lagar - på palestinierna! Allt detta är sedan decennier väl dokumenterat och helt klarlagt. Men ändå talar svenska politiker och publicister - efter diktamen från den sionistiska propagandan - om Israel som en demokrati, Mellanösterns enda demokrati! Det är ett hån mot sanningen, mot verkligheten, mot offren för detta Israels systematiska tyranni som seglar under falsk flagg som demokrati!

*Den sjätte stora lögnen i sionistpropagandan som är särskilt avsedd för västvärlden, bl a Sverige, är att Israels s k arbetarparti med ledare som David Ben-Gurion, Moshe Sharett, Levi Eshkol, Moshe Dayan, Golda Meir, Yitzhak Rabin och i dag Ben-Gurions elev Shimon Peres skulle vara ett särskilt fredligt, fridsamt och demokratiskt parti som vill och kan föra en human eller humanistisk politik. Denna lögn och bluff borde ha kunnat genomskådas från första början. Israels arbetarparti och dess ledare är lika sionistiskt och militaristiskt och aggressivt som det mera rättframt chauvinistiska högerpartiet som letts av Menachem Begin och Yitzhak Shamir. Israels angreppskrig som Suezkriget hösten 1956 och Sexdagarskriget i juni 1967 skedde då Israel

360

leddes av arbetarpartiet, av Ben-Gurion och Levi Eshkol. Den stora terrorn, då Israel med våld och terror fördrev 750 000 palestinier (hälften av det dåvarande palestinska folket) skedde under arbetarpartiets ledning, även om de värsta sionistiska terrorligorna Irgun och Sternligan leddes av högersionister. Men Jon Kimche, en ledande sionistisk författare säger i sin bok The Seven Fallen Pillars om det israeliska arbetarpartiets general Moshe Dayan: "Med full fart for Moshe Dayan med sin kolonn rakt in i staden Lydda den 11 juli 1948, sköt besinningslöst på allt som rörde sig och skapade fullkomlig förvirring och terror. Stadens arabiska befolkning på 30 000 antingen flydde eller drevs i väg till Ramallah. Nästa dag kapitulerade också Ramallah och dess befolkning för samma vanvettiga terror. Båda dessa arabiska städer föröddes och plundrades av de segerrika israeler. " Sionister - vare sig de tillhör ett höger- eller vänsterparti i Israel - är och förblir sionister först och främst.

Låt oss här citera uttalanden av några ledande sionister. Först David Ben-Gurion, Israels förste premiärminister i flera år och ledaren för Israels s k arbetarparti. I sin till svenska översatta bok I krig och fred, utgiven på Askild och Kärnekulls förlag 1970, säger David Ben-Gurion:

"För flertalet judar är Israel Sion. Sion betyder något särskilt få de våra, var de än vistas. I grund och botten betyder det hem. Israel är alla judars hem. Lika mycket som det är deras hamn. Men det är också ett lönsamt företag, som har en uppgift att fylla och en framtid att erövra. Och vad är vår uppgift här? Vad har det judiska folket att uträtta i Israel? För omkring 3 300 år sedan levde en jude, den störste av alla judar, och det var han som bestämde vad vi har att göra här. Hans ord är lika goda i dag som när de först yttrades. Jag syftar naturligtvis på Moshe, Mose. Berättelsen om Moshe (Mose) är alltså en guldgruva när man vill få kunskap om judarna och de attityder som de har upprätthållit och som ha upprätthållit dem under årtusendenas lopp."

Alltså, Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet med Mose i huvudrollen är själva grundvalen för sionismen!

361

David Ben-Gurion sade i Knesset den 11 oktober 1961 om de palestinier som sionisterna fördrivit och förslavat:

"Israel kommer aldrig att kunna acceptera att de arabiska flyktingarna återvänder. Israel tillbakavisar bestämt och kategoriskt de lömska förslag om valfrihet för dessa flyktingar. Israel är av den bestämda övertygelsen att dylika förslag om repatriering av de arabiska flyktingarna är cyniskt kalkylerade för att förstöra Israel och förinta judarna ... Det finns bara en lösning på det arabiska flyktingproblemet: att få dem att bosätta sig bland deras eget folk i länder som har gott om plats för dem ..." (New York, 12 oktober 1961)

I den israeliska tidningen Ha-Haretz den 16 februari 1960 sade Ben-Gurion:

"Vi bryr oss inte om vad gojim, alltså icke-judar, säger och tycker. Vi bryr oss bara om vad de gör, om deras agerande är till vår fördel eller kan skada oss."

En annan sionistisk ledare för Israels s k arbetarparti och i USA och även i Sverige starkt glorifierad israelisk politiker var Golda Meir. Också Golda Meir har uttalat sig i Knesset om de palestinska flyktingarna i oktober 1961, då hon sade följande i den israeliska tidskriften Ner september/oktobernumret 1961:

"Var och en som talar till förmån för att de arabiska flyktingarna skall återvända måste också tala om hur han eller hon skall ta ansvar För detta, om staten Israel skall kunna överleva. Det är bättre att klart och tydligt en gång för alltid säga ifrån att vi aldrig skall låta detta ske!"

Den 8 november 1961 rapporterade den för övrigt sionistvänliga New York Times följande:

"Knesset står fast i flyktingfrågan. Knesset röstade med en överväldigande majoritet för arbetarregeringens inställning att de arabiska flyktingar som flytt eller drivits iväg inte skall kunna få återvända till det territorium som sedan dess blivit staten Israel. Rösterna var 68 mot 7. I samma motion gav Knesset sitt fulla samtycke till premiärminister

362

Ben-Gaions tillkännagivarde den 11 oktober, där han tillbakavisade FN-förslaget att de palestinska flyktingarna skall efter eget fritt val ges möjlighet att återvända till sina hembygder i nuvarande Israel."

Alltså, redan 1961, för 27 år sedan, var det Israels arbetarregering under ledning av David Ben-Gurion som beslutade att de palestinska flyktingar som sionisterna med våld och terror fördrivit från deras hemland Palestina aldrig skall få återvända utan helst, som Ben-Gurion sade, drivas ytterligare iväg till främmande länder!

När i dag den s k höken, den supernationalistiske premiärministern Yitzhak Shamir kategoriskt avvisar varje fredsuppgörelse med palestinierna, som givetvis även måste innefatta möjligheter för de fördrivna palestinierna att återvända hem, så är detta inget nytt och inte heller något som särskilt utmärker den s k högern i Israel. Exakt samma inställning intogs från början även av den s k vänstern i Israel, av det sionistiska arbetarpartiet!

Om de 1967 av Israel ockuperade Västbanken och Gazaremsan uttalade sig redan från början ledare för det israeliska s k arbetarpartiet. Så här sade Moshe Dayan i den sionistiska tidskriften Jewish Chronicle, utgiven i London den 9 februari 1968:

"Israels gränser måste omfatta Judéen och Samarien (alltså Västbanken) som utgör den historiska vaggen för den judiska nationen."

Generalen, knessetmedlemmen för Israels arbetarparti, senare Israels premiärminister och i dag Israels försvarsminister Yitzhak Rabin sade så här i Jewish Chronicle den 15 december 1967:

"Upprättandet av staten Israel, som innefattar Judéen och Samarien, är judenhetens största bedrift efter det andra templets förstörelse år 70."

Den 28 juni, alltså kort efter Israels seger i Sexdagarskriget 1967, sade den dåvarande israeliske USA-ambassadören Yitzhak Rabin i den kända Samväldesklubben i San Francisco,

363

uppblåst av samma skrytsamhet som tidigare generalen Moshe Dayan och senare generalen Sharon, Beiruts slaktare: "Israel kan besegra 60 till 100 miljoner araber. Vi har förmågan och motivationen att vinna."

Rabin hade till och med fräckheten att i detta tal i USA säga till sina åhörare:

"Vi ber inte om utländsk hjälp. Vi klarar oss själva." Sanningen är ju den att Israel inte gör något annat än organiserar sina sionistiska lobbygrupper för att utöva utpressningar på utlandet, främst USA, att ge miljarder och åter miljarder dollar årligen till Israel och dessutom med lock och pock tvingar USA att leverera de mest avancerade amerikanska vapnen till denna sionistiska inkräktar- och ockupationsstat!

*Den sjunde stora lögnen som sionistpropagandan sprider är att sionismen skulle acceptera judars lojalitet till de stater där de är medborgare utanför Israel. Alla sionistledare från Israel reser omkring bland olika judiska församlingar i olika länder och håller eldande tal där de manar till yttersta och främsta lojalitet med den judiska staten Israel och avvisar att judendomen skulle vara uteslutande en religion. Den yiddischspråkiga tidningen Daily Forward i New York rapporterade den 9 januari 1959 om Världssionistiska Organisationens dåvarande ordförande Nahum Goidmanns stora tal bland amerikanska judar:

"Doktor Goldmann utmanade Amerikas och andra länders judar att samla mod och öppet förklara en dubbel lojalitet, en lojalitet till landet där de bor och en annan starkare och avgörande lojalitet till Israel. Judar får aldrig falla för patriotiskt prat om att vara lojala endast och främst till det land där de bor och lever. De skall endast vara fulla patrioter till den judiska staten israel."

I Jewish Newsletter den 9 september 1957 hette det:

"Doktor Goldmann samtyckte med Ben-Gurion att alla judar i diasporan, alltså utanför Israel, är i landsflykt och endast kan befrias och fullkomnas i Israel. Men den praktiska överföringen av alla judar i exil till Israel var något som

364

de båda inte var överens om. Medan Ben-Gurion yrkar på att denna överföring skall ske så snabbt som möjligt, menar Goldmann att det här blir fråga om en långvarig utvecklingsprocess. Men under tiden kan och skall diasporasionisterna hjälpa Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt lika mycket om inte mer som om de bodde i Israel. Ty israeler och diasporajudar är ett och samma folk."

Världssionistiska Organisationen, Den Judiska Agenturen och staten Israel utgör ett gemensamt komplex som bildat "Judisk Uppfostran för Aliah" eller "Återvändande", alltså till Israel. I alla länder där det finns ett större antal judar, också i Sverige, verkar denna organisation för att hos de judiska barnen inplantera bundenhet och lojalitet till Israel som judarnas verkliga fosterland - och detta sker i långt högre grad än vad det nazistiska Tyskland på 30-talet kunde åstadkomma för att utbilda tyskar eller tyskspråkiga minoriteter i olika länder till lojalitet med Tyskland!

Men det stannar inte vid denna utbildningspropaganda för sionismens Israel bland judiska barn och ungdomar i olika länder. Också på det juridiska området är sionisterna ivrigt verksamma för att skapa ett särskilt lagrum i internationell rätt för det judiska folket. En sådan sionistisk jurist, Nathan Feinberg har skrivit en avhandling med titeln Erkännandet av det judiska folket i internationell lag, där det bl a heter: "Rätten till ett nationellt hem har tillerkänts det judiska folket som helhet, och inte endast till en del av det; det har tillerkänts inte bara till sionister eller judar som bosatt sig i Palestina eller som kommer att bosätta sig där, utan till alla judar var de än må vara."

365

 

BEN BELLA: "VI KOMMER ALDRIG ATT ACCEPTERA ISRAEL"

(En intervju med den legendariske islamiske algeriske ledaren Ahmed Ben Bella, f d Algeriets president)

- Israel är ett problem. Hur skall man lösa problemet Israel?

BB: Med risk för att chockera skall jag säga något som man knappast längre hör i dag: muslimerna kommer aldrig att acceptera sionismens faktum i Palestina. Jag är muslim och Palestina angår inte bara palestinierna utan alla muslimer. Även om palestinierna, under tvång, slutligen godtar en sorts lösning, kommer muslimerna aldrig att acceptera staten Israel.

Aldrig kommer det muslimska folket, det muslimska kynnet att tolerera den sionistiska staten. För en sionist är ett ekonomiskt och politiskt och även kulturellt beslagtagande av hela området logiskt. För oss är det liktydigt med förintelse, en sterilisering, en identitetsförlust, som ingen muslim med självrespekt kan acceptera ...

Camp David gör inget annat än blockerar situationen totalt. Alla har fått säga sitt utom de huvudinblandade, d v s palestinierna. Sadat har gett arabvärlden en snyting. Hans politik gick stick i stäv mot Nassers.

Man måste slutgiltigt komma fram till skapandet av en demokratisk stat, i jämlikhet, mellan kristna, muslimer och palestinska judar som, i motsats till askhenazijudar, hör hemma i området. De senare är inkräktare.

Vi har alltid levt med judarna; de har alltid haft det mycket bättre hos oss än i Europa. Vi har skyddat dem.

Låt oss gå tillbaka till historien. Det är inte förrän år 1948, då staten Israel skapades, som vi har skilts åt. Om man

366

öppnar rasismens dossier, kommer man snabbt att konstatera att arabernas, muslimernas, ansvar vad gäller detta kapitel är kraftigt begränsat. Inkvisitionen, judeförföljelserna, Hitler, Pétain ... Allt detta - det är Europa.

Aldrig har ett muslimskt land drivit bort judarna. Vi har aldrig konfiskerat deras egendomar, vilket har hänt nio gånger i England och åtta gånger i Belgien. Vi har aldrig, i egenskap av muslimer, accepterat Pétains antisemitiska politik.

Israel, med sina tre miljoner invånare, utgör i alla fall en minoritet i Mellanöstern eftersom det i dag finns fem miljoner kristna och muslimska palestinier och hälften av dem lever under den judiska ockupationen. Om 20 år kommer antalet palestinier att fördubblas och utgöra majoritet i Palestina. Israel kan inte göra någonting för att motverka detta tryck.

Vissa makthavare i arabvärlden kan mycket väl bege sig på försoningsresor till Jerusalem, det kommer alltid att finnas em muslim eller en kristen, som reser sig för att göra slut på dessa förrädare. Jag upprepar: vi kommer aldrig att acceptera detta främmande inkräktarelement i vårt område.

Israel är en cancer ympad på den muslimska världen. Men jag är mycket optimistisk. Enligt min åsikt kan Israel bestå i maximalt 20 år till.

Redan är de israeler som lämnar landet fler än de som immigrerar dit. Den muslimska befolkningen i Israel växer hela tiden: den uppgår i dag till mer än 850 000 personer, samt 1,5 miljoner i de s k ockuperade områdena och 3,5 miljoner palestinier som lever i landsflykt. I varje fall israelerna kommer att bli en minoritet i själva Palestina och muslimerna utgör i dag redan en miljard i värden. Hur länge ska Israel ostraffat lyckas förödmjuka muslimerna? En realitet är att muslimerna om 20 år kommer att vara två miljarder. Dessutom kommer den teknologiska muren snart att raseras. Muslimerna börjar få sina tekniker och sina vetenskapsmän.

367

Eftersom Israel innehar atomvapen, som hotar oss, så kommer förr eller senare muslimerna också att ha sin atombomb. Det är oundvikligt. Vi kommer alltså att väga så tungt, att israelerna inte kan stå emot. De har ingen chans.

Jag tror inte på kärnvapenkrig. Det vi vill, vi muslimer, det är att vara. Men vi kan bara vara, om Israel inte är. Israel har inget att göra i området. Israel hör inte hemma där. Det är en inkräktarstat.

PLO har inte gett upp planerna på att skapa en demokratisk palestinsk stat för kristna, judar och muslimer. Men Israel är bara ute efter en total villkorslös palestinsk kapitulation ... Och PLO har rätt och skyldighet att fortsätta motståndet mot inkräktarna enligt folkrätten. Och inte kapitulera, d v s acceptera Israel. Som jag redan sagt: Vi kommer aldrig att acceptera den judiska staten Israel.

- Genom att sträva efter "diplomatiskt" erkännande, kan man säga att den palestinska motståndsrörelsen "erövrat" världen men förlorat sig själv?

BB: Jag skulle inte vilja uttrycka det så och jag tror inte det. Som jag ser det är den palestinska befrielsekampen, till sin natur, inte en isolerad motståndsrörelse utan en kamp som angår hela världen, alla fria människor i världen. Om en viktig bräsch öppnades i det nuvarande prosionistiska världssystemet genom Algeriets självständighet, så skulle en seger för den palestinska befrielserörelsen få ännu större betydelse i detta avseende. Det är på grund härav som detta system håller fast vid att till varje pris krossa denna Befrielsekamp. En seger för den palestinska befrielserörelsen skulle förstås drabba de enorma intressen som västvärlden, som stöder Israel, har i detta område. Främst dess materiella intressen som olja och gas men också dess strategiska intressen i detta område, världens lås.

Tvärs igenom kampen för Palestina (vilken angår alla muslimer och kristna i tredje världen och t o m de sunda krafter som växer fram i Europa) bildas en livsviktig komponent för världens framtid.

368

Jag uppfattar mig inte endast som åskådare, utan jag säger detta i kraft av mina egna erfarenheter som revolutionär. I dag är jag i mitt hjärta palestinier. Jag känner mig t o m mer som palestinier än som algerier. Och alla araber är, i denna bemärkelse, palestinier.

Jag har inte lämnat fängelset för att återta maktens börda: makten i sig intresserar mig inte, om jag inte genom den kan hjälpa till att befria Palestina. Det säger jag uppriktigt. Jag kan inte anse att endast de palestinska ledarna bör avgöra Palestinas villkor. Mina villkor är deras, den palestinska befrielsekampens öde är hela arabvärldens öde, rättvisans och folkrättens öde.

- Om man jämför folkens i Nordafrika insatser vid den algeriska befrielsen med arabernas i Mellanöstern i den palestinska befrielsekampen, kan man då säga att Libanons insats är otillräcklig jämfört med Tunisiens och Marockos?

BB: Vid Gud, aldrig. Libanon har gjort mer än Tunisien och Marocko tillsammans. Libanon är ett unikt undantag - det enda land som engagerat sig så djupt i den palestinska frågan, att det nästan blivit ett med Palestina. I dag är det libanesiska folket detsamma som det palestinska folket och vice versa. Det libanesiska folket är ett gigantiskt folk, som jag likväl inte skiljer från andra arabiska folkslag i andra delar av arabvärlden. Just detta att inte ha en stark regering och att libanesiska staten och regeringen har störtat samman, har hjälp det libanesiska folket mycket i dess agerande. Vissa anser detta som oordning och anarki. Inte alls. Detta är livet självt som väller fram i Libanons sköte, den absoluta kreativiteten, genialiteten och generositeten. Den verkliga anarkin håller till bland institutionernas lagar, hos polisen, undervisningsväsendet och i den dekadenta politiken med ledarnas svek. Detta är den verkliga anarkin, försvagande och steril. Det andra, det är livet och friheten som ej går att krossa hos människor som lever och dör rakryggade. Dessa upphöjda skäggprydda män som får världen att skälva, den värld som söker skydd i den löjliga bunkern i konsumtionssamhällets varuhus.

369

- Detta är en fin definition på anarkin och friheten, på steriliteten och kreativiteten.

BB: Ja, den bästa regimen i världen är Libanon och kanske till viss mån också Italiens. Italiens därför att regeringarna där är svaga och polisväsendet och alla myndigheter av försumbar storlek.

- Låt oss återgå till arabfolkens insatser i motståndskampen mot Israel. Syrien t ex, bortsett från dess regim, har offrat många martyer i kampen mot Israel. Dessa martyrer tillhör, när allt kommer omkring, det syriska folket.

BB: När de har kunnat och när de inte hindrats av sina regeringar, har alla araber engagerat sig för palestiniernas sak. Jag gör ingen skillnad mellan det libanesiska folket och de andra arabiska folken. Skillnaden ligger hos regimerna. Egypten t ex, har haft fler martyrer än det palestinska folket självt. Det finns ovederläggliga siffror på detta. Icke desto mindre måste man erkänna, att även om Egypten har engagerat sig i palestiniernas kamp genom att hjälpa till med den stora bördan, så har det aldrig funnits en allmän reaktion av det slag som uppstod i Libanon. Där handlar det om ett ovanligt fall som inte har sin motsvarighet i historien.

- Tror ni på möjligheten av en befrielse av Palestina med hjälp av endast det palestinska folket?

BB: Aldrig. Det är omöjligt. Jag säger det igen, alla arabers och muslimers öde är beroende av utgången av denna konflikt. Alla krafter i det västerländska världssystemet står bakom Israel för att hålla stånd mot muslimerna. En seger för oss i Palestina betyder därför ett krossande av alla prosionistiska strategier i Västerlandet och befrielsen av alla förtryckta folk.

- Men Al-Fatahrörelsen och den palestinska motståndsrörelsen grundas dock på principen att Palestina skulle kunna befrias uteslutande genom egna krafter.

370

BB: Utan att underskatta det palestinska folkets kapacitet, får man inte glömma den historiska utgångspunkten vilken påbjuder en annan inriktning och en annan proportion på kampen. Som jag redan sagt, detta angår tredje världen och hela den arab-muslimska världen och omfattningen av kampen är bestämd enligt dessa förutsättningar. De som vill ge någon annan dimension åt denna fråga gör en allvarlig missbedömning.

- Kampen är alltså arab-islamisk och angår hela världen. Den kräver en förändring av sociala, politiska och kulturella strukturer och förutsätter en enad muslimsk värld.

BB: Israel representerar i realiteten alla de motsägelser som vi håller stånd mot. Det är därför kraven på en nyordning ingår i Palestinas befrielse. Vi konstituerar oss genom vårt motstånd mot den sionistiska utmaningen.

Samma sak hände för övrigt på samma mark under korsfarar tiden. Palestina kommer att bli platsen för den stora, avgörande konfrontationen mellan det prosionistiska västerländska världssystemet i sin helhet och de arabiska och muslimska krafterna i sin fullständighet. Palestina är ett litet land men dess kamp är mycket viktigare än kampen i Algeriet någonsin var, till exempel. Palestina befäster en viktig uppgörelse som utan tvivel kommer att bli avgörande för bildandet av en annan världsordning.

- Israelerna sticker f ö inte under stol med att de representerar den tionde korsfarargenerationen.

BB: Det prosionistiska Västerlandet döljer inte längre det faktum att Israel är en av deras avancerade positioner för att skydda den "västerländska" civilisationen och världssystemet mot islam och Orienten.

- Vilka är den palestinska befrielserörelsens svårigheter i dag?

371

BB: Motståndsrörelsen har blivit en tung apparat som mera liknar en stat i sin politiska utövning än en befrielserörelse.

Om Israel är ett bräckligt väsen så är det åtminstone utrustat med en mäktig armé och det är inte ett traditionellt krig som förs där till sitt yttersta slut. Israels väsen kommer oundvikligen att störta samman under trycket av många faktorer Vi måste bekämpa Israel genom en lång utnötningskamp, på alla plan, varje dag, varje minut, varje sekund, blodsdroppe för blodsdroppe, även om endast en israel går under när tio av de våra gör det. Man måste vara beredd att betala det priset.

I dag kan vi inte tala om en verklig front, ty vi har endast ett "fönster", södra Libanon, som ensam utmanar Israel och ett värnlöst palestinskt folk som för en heroisk motståndskamp mot en barbarisk ockupation och Israel. Man kan föreställa sig Israels öde om alla fronter vore öppna som den libanesiska fronten. Libanon har klätt av Israel. Libanon visar oss vad som bör göras och kan göras.

Den palestinska motståndsrörelsen bör säkra oberoendet för sina beslut och den bör inte tillåta arabregimer att tvinga den till ställningstaganden som står i strid med det palestinska folkets intressen. Om arabvärlden hade revolutionära regeringar skulle den palestinska motståndsrörelsens fria beslut vara i enlighet med dessa regeringars politik och det skulle inte finnas några motsättningar.

- Har ni en konkret plan för Palestinas befrielse?

BB: Alla stora problem som araberna, muslimerna och i viss mån även resten av världen står inför i dag påverkar kampen för att befria Palestina, såväl ekonomiskt som politiskt, kulturellt, socialt och t o m militärt. Vi står inför två huvudsakliga motsägelser: det prosionistiska världssystemet och arabregimerna.

Man kan inte uppnå något mål om man inte enar det arabiska och islamiska folket.

372

Palestinafrågan är organiskt knuten till alla de åtgärder vi bör vidta för att förändra världen. Palestinas öde beror på de utnyttjade metodernas ändamålsenlighet, kontinuerlig motståndskamp och konfrontationen med det prosionistiska Västerlandet, och framför allt på skapandet av enhet mellan muslimerna. Visionerna är grunden för agerandet. Det är dessa som styr eventuell krigföring. Det är sant att vapen ibland blir nödvändiga men det är visionen som leder oss.

- Det finns en generation judar som är födda och uppväxta i det ockuperade Palestina. Hur skall man förhålla sig till dem?

BB: Detta problem har två aspekter. De kommer inte att kunna stanna i Palestina sedan det befriats. I Algeriet fanns också fransmän som var födda och uppväxta där. De var algerier men bara till namnet. Ändå lämnade de Algeriet då de insåg att det skulle bli självständigt.

På samma sätt kommer judarna att fly från Palestina, ty de kan inte leva bland oss, även om vi accepterar dem. Det är en fråga om politiskt klimat och även psykologiskt kulturklimat. Kan sionisterna acceptera att leva i jämlikhet med oss?

Och vad beträffar oss, varför stöter vi bort sionisterna? Jo, därför att de utgör med sin rastistiska ideologi en elakartad tumör ympad på vår kropp för att förgöra oss. Att acceptera dem är att acceptera vår egen död. Jag anser att vi däremot måste ta på allvar problemet med de orientaliska judarna i våra länder. Ty även om de ofta är mycket grymmare i sitt förtryck mot palestinierna än de västerländska judarna, är de dock faktiskt orientaler i sina traditioner och sedvänjor. Vi bör acceptera deras närvaro i det långa loppet, ty de har alltid funnits bland oss.

- Hur kan vi acceptera även de arabiska judar som har flytt från sitt land till Israel eller blivit soldater som kämpar mot sitt eget arabiska land?

BB: Jag tror inte att dessa judar kan återvända och leva helt normalt i våra länder. Ta t ex fallet med de algeriska

373

judarna. Av de ca 100 000 judar som fanns i Algeriet har endast 3 000 stannat kvar, de andra har flyttat trots att det inte fanns någon aggression mot dem. Och de flesta har flyttat till Frankrike.

- Och vad tror ni om idén: "En palestinsk stat på varje bit av Israel evakuerat palestinskt område"?

BB: Det är ett misstag som kan stå oss dyrt. Om en sådan stat skapas blir det till priset av att den integreras i den fientliga strategin mot araberna och i det prosionistiska västerländska systemets nät.

- Ni tror inte att, som vissa säger, det skulle vara möjligt att av denna ministat skapa en bas för befrielsekampen från vilken man skulle låta operationer utgå för att attackera Israel?

BB: Jag utesluter helt att en sådan stat skulle kunna vara revolutionär eller att dess ledare skulle försöka vara det, ty här vilar en väsentlig motsägelse redan i själva principerna. Närmanden som syftar till en sådan ministat kan inte leda fram till en revolutionär enhet. Det skulle tvärtom bli det omvända. Ledarna för denna ministat skulle med naturnödvändighet vara arabfientliga och fientligt inställda till Palestinas befrielse.

- Hur bedömer ni försöken till omändringar i den palestinska motståndsrörelsens inre?

BB: Förändringen inom den palestinska befrielserörelsen är en huvudfråga och den är ofrånkomlig. Förändringen bör ske på tes- och attitydnivå och i uppträdandet utåt. Det bör vara en förändring på djupet. Med Guds hjälp kommer vi att klara detta bra. Man får inte underskatta den andliga kraften och den oanade drivfjäder att lyckas som varje folk besitter. Och, även om striden är lång och fylld av svek och försåt, så är jag säker på att vi kommer att segra.

***

374

 

BERTRAND RUSSEL OM PALESTINIERNAS ÖDE OCH ISRAEL

Den världsberömde engelske filosofen, nobelpristagaren och fredskämpen Bertrand Russel har sagt följande i ett tal den 31 januari 1970: "Det palestinska folkets tragedi är att deras land bortskänktes av en utländsk makt till ett främmande folk för att skapa en ny stat, som ledde till att hundratusentals oskyldiga människor gjordes till permanent hemlösa flyktingar och att deras antal bara ökat med varje ny konflikt. Hur länge kan världen uthärda denna med berått mod genomförda grymma tragedi?"

"Det är fullständigt självklart att dessa fördrivna palestinier har all rätt att återvända till sitt hemland och att Israels förnekande av denna rätt är själva hjärtpunkten och huvudorsaken till den ständigt pågående konflikten. Inget folk någonstans i världen skulle acceptera att fördrivas en masse från sitt eget land. Hur kan då någon begära att Palestinas folk skulle acceptera en bestraffning som ingen arman skulle tolerera?"

"Det sägs ständigt att vi måste sympatisera med Israel på grund av de lidanden som judarna fick utstå i Europa av nazisterna. Detta är sannerligen inget skäl att föreviga något lidande. Vad Israel gör nu kan aldrig förlåtas och att åberopa sig på det förflutnas skräckvälde för att rättfärdiga dagens är inget annat än rent och skärt hyckleri."

"Israels brott och försyndelser är många och svåra, Israel dömer inte bara ett stort antal flyktingar till elände, utsatta för vedervärdiga bombangepp, och Israel dömer inte bara talrika palestinier till ett grymt och godtyckligt militärstyre, utan Israel dömer dessutom de arabiska nationer som vunnit sin självständighet från kolonialismen till fortsatt fattigdom, eftersom det militärt topprustade Israel är en sådan utmaning mot de arabiska staterna att dessa måste anslå stora summor för militära ändamål som annars skulle kunna investeras för fredlig nationell utveckling."

375

"Rättvisan kräver att det första steget mot en uppgörelse för att få slut på lidandena och blodsutgjutelsen i Mellanöstern måste bli ett israeliskt tillbakadragande från alla de ockuperade territorierna i juni t967. En ny världskampanj behövs för att upprätta rättvisa för Mellanöstern svårt hemsökta och lidande folk."

Radio Islam ansluter sig helt till vad den store engelske filosofen och fredskämpen Bertrand Russel här har sagt och vi vill efter måttet av vår ringa förmåga i Sverige, för våra närradiolyssnare, bidra till att väcka en opinion till just den världskampanj för palestiniernas rättvisa som Bertrand Russel i sitt tal för redan över 17 år sedan anmodat alla rättänkande människor i världen att föra.

När vi i Radio Islam för de fördrivna och fötryckta palestiniernas talan bemöts vi av sionisterna och deras anhängare i Sverige med smädeskampanjer om att vara "antisemiter". Skall de också beskylla den store liberale filosofen och varmhjärtade pacifisten Bertrard Russel för "antisemitism"? Detta återstår att se.

***

376

 

INTERVJU, I RADIO ISLAM, MED PER GAHRTON: OM SYSTER MARIANNE, OM RADIO ISLAM, OM ANTISEMITISM, OM SIONISM, OM PALMEMORDET ...

AR: De judiska församlingarna här i Sverige har anställt en statsvetare som bor i Paris för att skriva en lång rapport (108 A4-sidor) mot Radio Islam, för att stoppa Radio Islam. De här församlingarna tillsammans med en judisk-amerikansk organisation, som heter Anti-Defamation League, har uppvaktat justitiekanslern (JK) och lämnat den här rapporten till honom och krävt att man skall stoppa Radio Islam. Vad är din kommentar till detta, Per Gahrton?

PG: Jag har läst den här rapporten, som den här kommittén - den kallar sig kommittén mot antisemitism - har lämnat in till JK med krav på att Radio Islam skall stängas. Och det är faktiskt en skandal, därför att bakom den här kommittén står inte bara de välkända sionisterna utan den här kommittén har bland sina stödmedlemmar personer som LO-ordföranden Stig Malm. Där ingår också riksdagsledamöter från samtliga partier, där finns Ingemar Ström, som är biskop numera. Där finns en rad andra personer som tillhör s a s det svenska etablissemanget och det är en ren skandal att de står bakom en rapport som betecknar all form av diskussion kring judisk religion, sionistisk-politisk ideologi och israelisk regeringspolitik i dag, all sådan diskussion betecknas som ett utslag av antisemitism. Och syster Marianne är ju ett fall. Denna kvinna som har gjort sig känd i Sverige för att hon på ett modigt sätt har ställt upp för flyktingar. Denna kvinna som nästan, höll på att kosta invandrarministern hans position, därför att han var fräck nog att anklaga henne för lögn i ett TV-program. Denna kvinna anklagas nu uttryckligen i denna rapport, som bl a LO-ordföranden har medansvar för, för antisemitism. Och vad är det hon har gjort? Jo, hon har inte sagt någonting annat än att hon utifrån sin kristna livssyn gör den bibeltolkningen att hon ifrågasätter om Gud verkligen har lovat judarna den israeliska staten. Hon tror inte på det. Det är hennes bibeltolkning. Hon skulle alltså inte få lov att göra den bibeltolkningen av vad Bibeln har menat om en judisk stat. Hon skulle inte få göra en annorlunda

377

bibeltolkning än vad sionisterna gör utan att betecknas som antisemit, som rasistisk judehatare, att hon på något sätt skulle ha någonting gemensamt med Hitlers lakejer o s v. Det är ju fullständigt skandal. Jag är verkligen upprörd. Det är en försmutsning av debatten, som inte är klok. Om det nu bara hade varit de vanligaste sionisterna, så kunde vi strunta i dem för de är s a s trängda och desperata och använder därför alla medel. Men det här framförs i en officiell skrivelse som inlämnats av en kommitté med - som jag sade - LO-ordföranden och många andra bakom sig, i syfte att stänga en massmediaröst, nämligen denna radiostation. Alltså, i ett land som har yttrandefrihet avser man att stänga en massmediaröst och om argumentet som man använder accepteras av JK, innebär det att vi får lägga ned hela Mellanösterndebatten. Det finns inga argument och ingen kritik som kan framföras utan att det stämplas som antisemitism. Så det här måste vi gå vidare med. Här måste det på något sätt markeras ifrån dessa människor, med Stig Malm i spetsen, att de har blivit förda bakom ljuset.

AR: Jag visste inte att Stig Malm är medlem i den här organisationen.

PG: Bl a Stig Malm, och jag måste erkänna att jag också höjde på ögonbrynen när jag läste medlemslistan på den här kommitténs officiella brevpapper, men de har lyckats få en väldig massa människor att ställa upp som stöd. Där finns bl a fyra ledamöter av Svenska Akademien. Knut Ahnlund har i och för sig gjort sig känd som sionist tidigare, men där finns också Gunnel Vallquist - den senaste kvinnan som valdes in.

AR: Tror du att Stig Malm vet om den här rapporten?

PG: Nej, jag antar att det är så, att han inte vet om den och då har han en möjlighet, nämligen att omedelbart utträda ur denna kommitté och säga, att han har blivit förd bakom ljuset, att han trodde att det var en kommitté mot verklig antisemitism, men nu visar det sig att det är en kampkommitté för den sionistisk-israeliska saken mot varje form av kritik och ingenting annat.

378

AR: Jag har aldrig hört den här kommittén uttala sig om den verkliga rasism som finns i dag här i Sverige mot araber, som också är semiter.

PG: Nej, det är riktigt. De definierar ju antisemitism så, att det endast handlar om judar. Därför slog jag upp ordet antisemitism i den stora svenska ordboken, som är ganska nyutkommen och där står: antisemitism, det betyder fientlighet mot semiter (detta står med stora bokstäver). Sedan står det med litet mindre skrift: särskilt judar. Och det betyder ju helt enkelt att grundbetydelsen av ordet antisemitism är all rasistisk fienttighet mot alla semiter. Sedan har det då i Sverige av det enkla skälet att här tidigare ju nästan inte fanns några andra semiter än judar - om vi går 20-30 år tillbaka i tiden - i praktiken oftast kommit att betyda antijudisk rasism, men i grunden är betydelsen att det handlar om fientlighet mot alla semiter, d v s även araber och andra semiter också, inte bara judar. Och det är naturligtvis så ordet skall användas. Det är den korrekta betydelsen. Det handlar om att man diskriminerar en människa eller många människor enbart på den grundvalen att de har en viss etnisk bakgrund, det är då man är antisemit. Om jag säger till dig att jag inte vill sitta i samma rum som du för att du är semit, att du luktar illa för ait du är semit, då är jag antisemit. Men om jag säger att jag tycker att dina politiska åsikter är vansinnigt korkade, så är jag inte antisemit för det, trots att du råkar vara semit. Jag menar, det är oerhört enkelt egentligen. Men om du börjar säga till mig att jag är antisemit för att jag inte håller med dig i en debatt, ja, då skulle du gå på samma argument som sionisterna nu använder. Och därför måste vi hålla den definitionen väldigt klar. Antisemitism är om man särbehandlar, diskriminerar och förföljer människor enbart på den grundvalen att de har en viss etnisk bakgrund. Det har ingenting att göra med vilka åsikter man har om den judiska religionen. Jag måste ha rätt att vara kritisk mot den judiska religionen. Jag är personligen kritisk mot den kristna religionen. Jag skolkade från morgonbönen när jag gick i skolan, jag trädde ur statskyrkan för att jag inte accepterade den kristna religionen. Om det nu hade varit så, att jag hade råkat vara född jude, så kulle jag

379

väl ha samma rätt att kritisera den judiska religionen. Jag har skrivit artiklar om islam och jag har tillåtit mig att ha synpunkter, även kritiska synpunkter, på inslag i islam. De kan vara föremal för debatt, men man är inte antisemit för att man diskuterar den judiska religionen. Då får vi ju stänga våra teologiska fakulteter omedelbart. De kan inte bedriva någon verksamhet. Vi får stänga delar av våra historiska fakulteter, för de kan inte diskutera Palestinas historia. Därför att om man framför åsikterna att det var tvivelaktigt eller t o m felaktigt att bilda staten Israel, att FN fattade ett felaktigt beslut i november 1947, ja, då är man antisemit. Och da bör man enligt den här kommittén inte få yttra sig, därför att det är målsättningen med deras aktioner att man skall förbjuda sådana här yttranden. Det är ju fullständigt hårresande.

AR: Jag vill här öppna en parentes för säga (om Hanssons "rapport" till JK): bakom den står som du sade - många organisationer, bl a en som heter Anti-Defamation League, och det är en amerikansk-judisk organisation, som tränar sina medlemmar - här i Sverige också - i förtalsteknik, i hur de skall förtala antisionister, alltså människor som är mot sionismen och mot Israel.

PG: Jo, det finns många exempel på hur de jobbar. Det kom ut en bok, som den här kommittén gav ut för något år sedan och som väl lyckligtvis inte väckte någon större uppmärksamhet, men jag läste den nu eftersom den här kommittén har fortsatt på den här vägen. Och vår välkände Per Ahlmark har naturligtvis en uppsats där. Han slår ständigt, nya rekord, därför att han har upptäckt att Palestinagrupperna en gång demonstrerade för att man skulle bojkotta israeliska varor. Och det är det enda han anger att de gjorde. De ansåg att israeliska varor är stulna varor. Man bör bojkotta israeliska varor. Sedan skriver han: "Tyskarna bedrev en kampanj d v s nazisterna på 30-talet då man skulle bojkotta judiska varor. Alltså gör Palestinagrupperna en koppling mellan nazismen och sionismen." "Det är, skriver han, en semantisk aggression mot den judiska nationen." Det är en politisk åtgärd, en politisk demonstration att bojkotta. Precis som att bojkotta sydafrikanska varor, så måste man kunna få ha åsikten att man vill bojkotta

380

israeliska varor. Det är en politisk ståndpunkt. Man kan tycka bra eller illa om den, men det är en politisk ståndpunkt. Den har ingenting med antisemitism att göra. Med den sortens argumentation så får man allting till antisemitism. Alltså, man får inte lov enligt den här rapporten, Svante Hansons rapport, att säga att israelerna skjuter ned barn på öppen gata, precis som tyskarna gjorde i Warszawagettot. Om jag säger så, det är en ren sakbeskrivning, så har jag gjort mig skyldig till ett antisemitiskt uttalande, därför att man överhuvudtaget inte får jämföra en israelisk aktion med en nazistisk. Om det sedan är sant eller inte spelar, enligt Svante Hansson, inte någon roll. Bara att jag gör jämförelsen skulle då innebära att jag har gjort mig skyldig till antisemitism. Det är fullständigt hårresande. Och jag kan nämna ett exempel till; Sigbert Axelsson, en respekterad kristen socialdemokrat och broderskapare, beskylls också i den här rapporten för att vara antisemit. Varför beskylls han för det? Jo, därför att han sagt, att det ligger i den judiska statens karaktär att den är speciellt judisk. Och det är ju en självklarhet. Det säger ju alla sionister. Det är ju det de vill. De vill ju att den judiska staten skall vara en judisk stat. Det är ju så självklart. Så säger han, att det nog finns ett samband mellan detta och att icke-judar behandlas på ett annat sätt än judar. Därmed har han gjort sig skyldig till antiesmitism, enligt den här rapporten. Men det innebär, att jag i stort sett inte kan citera någon sionistisk memoarförfattare, därför att sionisterna alltid i sina memoarer skriver att deras målsättning var att skapa en judisk stat, där judar skulle ha en särställning. Det var ju poängen med hela den judiska staten. Det finns ju inte en sionist i Israel som försöker smita undan detta att han vill ha en judisk stat, för att judarna skall ha en speciell ställning. Men om man säger detta, så gör man sig alltså skyldig till ett antisemitiskt uttalande.

AR: Det är bara de själva som får säga det?

PG: Ja, jag vet inte om ens de skulle få säga det i Sverige, därför att det avslöjar vad det handlar om. Men saken är ju att sionisterna i Israel ofta är ärliga på den punkten. De säger vad de har för avsikter. De erkänner att de diskriminerar palestinier, men de anser att de har rätt att göra

381

det eller de struntar kanske t o m i om det är moraliskt rätt eller ej, därför att de håller på sin sak. Medan deras uppbackare i Sverige försöker helt förneka den råa och fula sidan av sionismen och går då alltså så långt att det som sionisterna själva säger i Israel, det får man inte referera i Sverige, för då är man antisemit. Det blir givetvis absurt. Jag hoppas verkligen att JK inser det, men även om JK inser det, så är det inte tillräckligt, för den här kommittén är uppbackad av så pass prominenta namn, så man får faktiskt se till att kolla upp vad deras namn utnyttjas till och ta avstånd från det och lämna den kommittén. Det finns ingen annan lösning.

AR: De sionister som lyssnar på oss blir kanske samtidigt både glada och besvikna. De blir glada därför att vi nu avleder diskussionen från sakfrågan, Palestinafrågan, för att diskutera antisemitism. Det är egentligen precis vad de vill ha. Samtidigt blir de besvikna därför att när de anklagar människor för att vara antisemiter, vill de att man skall reagera och säga: "Nej, jag är inte antisemit. Jag älskar judar. Jag älskar Israel. Jag är emot Radio Islam, men jag ifrågasätter bara den här ockupationen." Du och Syster Marianne gör dem besvikna, därför att ni inte har spelat deras spel. Ni ifrågasätter grundligt och radikalt själva den rasistiska, sionistiska ideologin.

PG: Jag tar inte åt mig ett dugg. Jag skulle aldrig ta åt mig. Jag har ännu inte - i varje fall inte nu - blivit omnämnd i de här sammanhangen som antisemit. Men det kommer kanske, vi får se.

AR: Om man tillämpar Svante Hanssons definition av antisemitism på dagens debatt i Palestinafrågan, skall man då betrakta alla som är mot sionismen och mot staten Israel som "antisemiter". Men om man ersätter ordet judar med ordet palestinier, i Hansons definition, så skulle sionismen betraktas som antisemitism, eftersom sionismen vägrar att erkänna palestinierna (som är semiter) deras mänskliga och nationella rättigheter. Sionismen är ju i sig själv rasistisk, imperialistisk och ren hets mot palestinierna och visar missaktning mot alla muslimer och kristna i Palestina.

382

PG: Javisst, han hade en definition där om att antisemitism är, om man förnekar judarna som folk sådant som man tillerkänner andra, d v s att bilda en stat. Man kan - som sagt var - byta ut ordet judar mot ordet palestinier, så får man en rasistisk, antipalestinsk stämning i hela den sionistiska rörelsen.

AR: Svante Hansson och Per Ahlmark definierar sionismen som en befrielserörelse. Detta är en bluff! Vilka är förtryckta i dag? Judarna eller palestinierna? Vilka är det som behöver befrielse i dag i Palestina? Judarna eller palestinierna? Vilka är förtryckarna i dag i Palestina? Det är judarna!

PG: Ja, i dag är detta absurt. Det är klart, att när Pinsker någonstans i Ukraina på 1870-talet skrev sin Autoemancipation, som handlar om självstyre för judar - alltså, redan före Herzls tid - då handlade det naturligtvis om en befrielse från de ryska tsarernas politik och det kan jag förstå att man ville befria sig ifrån. Men de gjorde ju den katastrofala felbedömningen, att de skulle kunna befria sig genom att flytta till Palestina. En del av de sionister som fanns i Östeuropa visste ju ingenting om Palestina. De trodde ju - som någon av dem skrev - att det var "att ge åt folket utan land, ett land utan folk". De trodde att det var ett folktomt land som de skulle komma till. Och så länge de fortfarande var i god tro, så tycker jag att jag kan förstå deras rörelse. Men så fort de kom dit och såg att det var ett misstag, här finns ju redan ett folk, så borde de Na insett att det var omöjligt att befolka det landet utan att det skulle bli konflikt. De borde ha insett det. Men poängen är ju att på den tiden fanns det ju ingen självständighet i Mellanöstern. Det fanns ingen självständighet i den tredje världen. Det var kolonialismens tidevarv. Engelsmän, fransmän, belgare, portugiser och spanjorer lade under sig hela Afrika och stora delar av Asien. Det fanns praktiskt taget inga självständiga länder alls i den delen av världen. Och vad sionisterna då gjorde och som de aldrig kan komma ifrån historiskt sett är, att de gick i allians med kolonialismen och imperialismen. Att de hade varit förtryckta framför allt i Östeuropa är en sak, men de gjorde det felet att de gick i allians med imperialismen och det kan man historiskt inte förneka. Och därför blev det som det blev. Det blev

383

en kolonial rörelse, som koloniserade på precis samma sätt som fransmännen i Algeriet och holländarna i Sydafrika. Ur den infödda befolkningens synvinkel var det precis samma kolonialism. Det är ingen tvekan om det.

AR: I dag är det många amerikaner som tvärtom anser att man behöver befria USA från den sionistiska dominansen - alltså i massmedia, i ekonomin och i hela den politiska makten. Dagens verklighet är att det är judarna som är förtryckare i Palestina. Det är palestinierna som kämpar för att befria sig från judarnas erövring, ockupation, kolonialism och förtryck. Dagens dilemma är att de "förtryckta" i gårdagens Europa (för 40 år sedan) i dagens grymma och verkliga förtryckare i Palestina, men som fortfarande vill framstå som "förtryckta".

PG: Ja, det får man inte heller diskutera om man inte vill bli beskylld för att vara antisemit. Vi har ju exemplet med Dagens Nyheters mångårige utrikeskorrespondent, Åke Ringberg, som upprepade gånger av Ernst Klein blivit beskylld för att vara antisemit för att han refererar en bok av en kongressledamot i Amerika där denne kongress-ledamot berättar om hur den sionistiska lobbyn arbetar i USA. Det skall man alltså inte få göra ett journalistiskt reportage om. Men det är ju ett faktum, som i USA debatterats mycket öppnare än man får lov att göra i Sverige, att den sionistiska lobbyn verkligen sätter in alla krafter på att motarbeta de kongressledamöter som inte stöder deras intressen. Och de spelar en stor roll, det är ingen tvekan om det. Och vi har ju sett i amerikansk politik, att om en amerikansk president verkligen skall kunna göra någonting mot Israel, då finns det bara en enda tidpunkt då han kan göra detta och det är precis när han har blivit omvald. Det är alltså tyvärr för sent för Reagan nu. Han har inte mycket makt och om han genomför det nu så kan det upphävas om ett år. Utan de skall göra det precis när de är omvalda, som Eisenhower gjorde 1957, när han hade blivit omvald i november 1956. Det var ungefär precis när israelerna hade ockuperat Sinai första gången. Då dröjde det bara någon månad och sedan sade han till israelerna: "Nu får ni lägga av. Nu får ni lämna Sinai:' Då var han stark, han var omvald. Han hade fyra år kvar av sin andra

384

period. Det är enda gången de kan göra det, för då behöver de inte ta hänsyn till dessa olika lobbygrupper, varav den sionistiska lobbyn är en.

AR: Samtidigt hade Eisenhower också den här legitimiteten från andra världskriget. Hans personlighet och karisma var så stark att han egentligen inte ens hade behövt det här lobbystödet.

PG: Ja, det är ju ett faktum som alla amerikanska politiska journalister känner till, att för att vinna ett presidentval i USA, så måste man vinna i de största staterna och New York är en av de största staterna. I New York finns det en stor s k marginalväljargrupp, som stöder sionistiska kandidater. Det är ett valsociologiskt faktum, som alla känner till. Det är inte någon antisemitism att påpeka det. Och därför är det så, att de är så oerhört känsliga för denna grupp, för att om man missar den marginalgruppen så missar man New York. Och missar man New York, så missar man ett jättestort antal elektorer. Förlorar man med en röst i New York, så förlorar man samtliga elektorer i New York. Så konstigt är det amerikanska valsystemet.

AR: Den här maffian, Anti-Defamation League, som är en judisk, amerikansk organisation, har nu uppvaktat JK för att stoppa Radio Islam. Tror du, att det här i Sverige, finns en motsvarande lobby, en motsvarande maffia -sionistisk maffia - eller att den är svagare här i Sverige än i USA? Vad är din bedömning?

PG: Den är oerhört mycket svagare i Sverige. Det är min övertygelse. Jag vet, att du ofta pratar om detta här i Radio Islam - med Jan Guillou och andra. Och jag håller med Guillou i det här fallet. Jag tycker att den lobbyn ändå är ganska svag och jämfört med USA så är den oerhört svag. Och det beror på många saker. Det har inte funnits någon stor judisk befolkning i Sverige och det är klart, att sionisterna får sitt största stöd från den judiska befolkningen, även om inte alla judar är sionister. Så är det. Det är självklart. Det är ett skäl, ett annat skäl är det svenska valsystemet. Vi har inte detta personvalsystem, där man vinner med en röst eller inte. Man vinner allt eller förlorar

385

allt. Utan vi har proportionella partival och det är mycket svårare då för lobbygrupper att på det sättet utöva påtryckningar som ställer den enskilde kandidaten i en besvärlig ställning. De måste då påverka en hel partiapparat och det är faktiskt betydligt svårare. Så det finns flera sådana skäl till att ingen lobby, vare sig sionistisk eller någon annan, kan vara lika stark i Sverige.

AR: Efter Radio Islams senaste intervju med dig ringde många lyssnare. De tyckte att det var modigt av dig att du tar klar ställning i Palestinafrågan, men de sade, att de själva som privatpersoner aldrig skulle kunna träda fram och kritisera sionismen av rädsla (sådan kritik görs i Sverige bara i smyg). De sade, att de skulle bli trakasserade bl a på sitt arbete, om de öppet skulle kritisera sionismen så som du gör. Det beror kanske på att du inte är någon funktionär, att du är en "frilansare"?

PG: Jag är ingen funktionär och har ingen chef. Men jag tycker ändå att de är för rädda. Man behöver inte vara så rädd i Sverige. Man får utstå kritik, det är klart. Man får utstå beskyllningar, men man får ju också oerhört mycket stöd av en massa människor. Och jag vill inte påstå, att jag direkt har blivit stoppad någonstans. Det är klart, att man får en massa saker refuserade och i vissa tidningar kan man inte skriva lika mycket som vanligt, men jag tror att många människor är alldeles för rädda.

AR: Onödigt rädda?

PG: Ja, man får ju vara beredd på, att man kan bli utsatt för fruktansvärda attacker ibland av vissa sionister och bli "avklädd" i tidningarna ett tag, men det är ju övergående. Att man verkligen skulle riskera något allvarligt i sitt arbete eller så, det har jag svårt att tro. Jag har ändå inte råkat ut för det. Jag kunde ju faktiskt t o m vara riksdagsman för Folkpartiet då som nu. Det var visserligen en debatt och jag hade många motståndare, men jag kunde vara det. Och det, tycker jag, visar ändå att man inte behöver vara så rädd. Och i dag måste det ju vara mycket lättare att stå inför de här ståndpunkterna, när stora delar av opinionen är kritisk mot Israels politik och är förstående inför palesti-

386

nerna på ett helt annat sätt än tidigare. Så jag tycker, att de här som säger att de inte vågar, de skall säga vad de tycker i de dagliga nyheterna och då kommer de att upptäcka, att de får stöd av väldigt många av sina arbetskamrater. Någon måste börja. Man kan ju säga, att den här skrivelsen till JK - som vi talat om tidigare - är ett försök att strypa debatten. Det är alldeles klart. Och skulle den på något sätt få framgång, eller om de här människorna som sitter i kommitténs stödkommitté inte tar avstånd ifrån det här, då är det ju allvarligt. Det här är det grövsta exemplet på att man försöker strypa debatten och inskränka yttrandefriheten. Därför måste det verkligen med kraft avvisas.

***

387

 

VEM HAR MÖRDAT OLOF PALME?

AR: Det har spekulerats mycket i vem som kan ha haft intresse av att mörda Olof Palme. Det har funnits flera s k spår. I detta sammanhang har jag i Radio Islam i några programinslag velat peka på att det kan finnas starka skäl att granska sionisternas eventuella intresse att röja Olof Palme ur vägen. Åtskilliga starka indicier tyder på att en sådan närmare undersökning skulle löna sig.

Per Gahrton, sionisterna har många motiv för att mörda Olof Palme. Men finns det i dag ett sionistiskt spår?

PG: Vi har nu kommit till en sådan punkt i Sverige, efter att det har gått ungefär 2 år sedan mordet skedde, att man släpper loss fria spekulationer, som ändå bygger på en sorts analys av vad det kan finnas för motiv. Vem kan ha tjänat på mordet? Vad kan det finnas för politiska grupperingar i Sverige och i världen som är kända för att kunna använda sig av sådana här metoder? Och i den sortens debatt, där det ju redan har skrivits flera böcker och mycket av titlar och annat det senaste halvåret, så har även jag tillåtit mig att, dels i Aftonbladet i höstas och dels i en annan tidskrift, som heter "Etapp" (en sorts gratis tidskrift på hotellen) skriva om det sionistiska spåret, som man kan kalla det. Och det bygger dels på vad jag själv vet om mordet, men också om den sionistiska historien, och dels också på en rapport som faktiskt en annan Palestina-förkämpe, Sigbert Axelsson, har sammanställt. Han är socialdemokrat och har gått vägen via partiet och tillställt regeringen en sammanställning, som bygger på vad man vet om Olof Palme som Socialistinternationalens aktör för att åstadkomma en fredsuppgörelse i Mellanöstern.

I korta drag kan man då säga, att vad man vet om sioniserna och de nuvarande ledarna i Israel är, att Israels nuvarande premiärminister, Yitzhak Shamir, själv offentligt har erkänt, att han var en av de ledare i den judiska terrorgruppen, Sternligan, som hade det politiska ansvaret för mordet på Folke Bernadotte. Den svenske FN-medlaren mördades

388

1948, dagen efter att han hade lagt fram en fredsplan, som skulle innebära en modifiering av FNs delningsplan. Men fortfarande skulle det bli en judisk och en palestinsk stat och Jerusalem skulle internationaliseras och inte vara den judiska huvudstaden. På det svarade Sternligan med att mörda Folke Bernadotte. Och Israels nuvarande premiärminister var politiskt ansvarig för det mordet. Och han har aldrig uttryckt någon ånger över detta.

Han har alltså en grundideologi, som av många av hans, även israeliska, kritiker betecknas som rent fascistisk. Terrormordet är alltså där tillåtet för att uppnå de politiska mål han jobbar för. Och denne Yitzhak Shamir är nu alltså premiärminister för staten Israel. Vi vet ju också, att den israeliska staten under sin existens även före Shamirs premiärministerskap har använt sig av direkta individuella mord. Man använde brevbomber mot tyska experter i Kairo på 50-talet. Det är helt klart och det är ingenting att diskutera, för det erkänner även den israeliska historien i dag, att sådant pågick då. Man mördade palestinier runt omkring i Västeuropa på 70-talet. Man begick ju t o m det misstaget att man mördade en marockan i Lillehammer, som man trodde var en palestinsk ledare, och sköt ned honom på öppen gata. Så de individuella morden ingår i en sionistisk strategi.

Mot den bakgrunden säger jag å ena sidan, att det inte alls är otänkbart, att man från sionistisk sida kan mörda en utländsk politisk ledare, om man upplever honom som ett akut hot emot sina intressen. Och då är naturligtvis den andra frågan: Skulle Olof Palme på något sätt kunna vara ett akut hot emot sionistiska intressen? Ja, faktum är att Palme hade en stark ställning inom Socialistinternationalen. Han var ett världsnamn, när det gällde fredssträvanden. Han var FN-medlare när det gällde kriget i Mellanöstern mellan Iran och Irak. Och det pågick samtal, i socialistinternationalens regi - det vet vi helt historiskt säkert - mellan israeliska företrädare och PLO-företrädare. PLO har ju dessutom en observatör där. De är inte medlemmar i Socialistinternationalen, men de har en obseravtör där. Det israeliska arbetarpartiet är medlem i Socialistinternationalen.

389

Och även om du och jag vet, att arbetarpartiet i praktiken ofta är lika mycket hökar som Likud, så finns det då kanske grupper inom arbetarpartiet, som under hård press av situationens allvar, utländska partier och sådant, skulle kunna ta något steg mot en förhandlingsuppgörelse. I varje fall måste nu Shamirs synvinkel ha kunnat te sig så, att det inom Socialistinternationalen pågick någonting som kanske skulle kunna utmynna i förhandlingar mellan en israelisk regering, kanske t o m en arbetarregering, och PLO. Det är inte uteslutet. Och i detta arbete spelade då Olof Palme en framträdande roll. Och att han gjorde det, har Bruno Kreisky bl a offentligt bekräftat. Han hade en presskonferens i Alger, för snart ett år sedan, i samband med PLO-kongressen där och sade då offentligt att det var Olof Palme som var den drivande kraften bakom Socialistinternationalens aktivitet för att uppnå fred i Mellanöstern och uppnå direkta förhandlingar mellan PLO och israelerna. Sedan Palme mördades har det arbetet mer eller mindre legat i träda. Det pågår inte aktivt längre.

Ja, det är ungefär detta jag har framlagt i artiklar och då sagt, att här finns lika mycket indicier eller mer än då det gäller kurder eller europeiska arbetarpartier till höger eller Iran-spåret eller CIA eller vad du vill. Alla de här andra spåren - men här finns också en rad skäl, som gör att man förutsättningslöst borde titta på det. Och när jag då läste den här beryktade Holmérserien i DN, där Holmér fick tala fritt ur hjärtat, då avslöjade han ju öppet, att inte nog med att man inte på något sätt har funderat i de banorna, utan man har ju t o m samarbetat med Mossad. Alltså, man har inte alls sett israelerna som möjliga förövare av mordet, utan man har samarbetat med den israeliska säkerhetstjänsten. Och det är klart, att då har ju inte det spåret kunna figurera överhuvudtaget, i varje fall inte på Holmérs tid som utredare. Och det gäller säkert en del andra spår också, som på det sättet har sorterats bort därför att man har samarbetat med den säkerhetstjänsten, som i själva verket eventuellt kan vara de som har stått bakom mordet. Det är ju ett av de största misstagen i Holmérs utredning, att han är - jag skulle vilja säga - utrikespolitisk "idiot". Han har ingen som helst känsla

390

för och kunskap om de krafter som rör sig i världen och som skulle kunna ligga bakom det här. Det är ett huvudskäl till att han körde så fullständigt fel. Man kan inte ha en sådan inskränkt polis som ledare för en sådan här utredning av ett mord, som ju med all sannolikhet har en politisk bakgrund.

AR: Är Holmér en "idiot" vad beträffar utrikespolitik eller samarbetar han kanske med israelerna, eftersom man inte behöver vara så kunnig för att se hur sionisterna har behandlat Olof Palme i Storkyrkan efter att han hade inbjudit Yassir Arafat - hur hatisk stämningen var från sionisternas sida?

PG: Visst var den det. Oh, ja. Holmér är ju gammal SÄPO-chef. Och SÄPO har ju länge samarbetat med israelerna. Vi kommer ihåg från Lillehammer-mordet 1973, då den norska säkerhetspolisen överraskade israelerna, därför att dessa utgick från att det skulle vara fritt fram och att den norska polisen inte skulle bry sig om vad de sysslade med. För den erfarenheten hade de gjort i Sverige. Det var visserligen inte i Sverige de skulle utföra det här mordet, men de hade haft en genomgångsstation i Sverige. Och här hade de fått den erfarenheten, att de kunde agera fritt. Polisen brydde sig inte om vad de sysslade med. De kunde t o m samarbeta med svensk polis, medan den norska polisen då till mångas förvåning plötsligt agerade som en polis skall göra - nämligen: de ingrep mot de här mördarna. Men i Sverige hade de då fått andra vanor. Och det är klart. Holmér tillhörde den säkerhetspolis som samarbetar med CIA, Mossad, och en del s k västliga säkerhetstjänster och upplever sig som en del av någon sorts samlad västbastion emot kommunister, barbarer, muslimer och annat farligt folk, som man skall hålla borta från Sverige. Så på det sättet kunde inte Holmér utreda det här. Om de nuvarande utredarna tittar på det, vet man ju faktiskt inte.

Mitt syfte med de här artiklarna är inte något annat än att öppna ögonen på dem som utreder mordet, för att detta också är en möjlighet, som kan finnas och som verkligen måste prövas seriöst.

391

AR: Har de prövat det då?

PG: Det vet jag inte. Numera har man ju inte presskonferens varenda dag och berättar allting och det är väl kanske bäst så för utredningen, att man jobbar litet grand i det tysta. Jag vet inte om man har prövat det, men jag vet alltså, att Sigbert Axelsson har lämnat en mycket utförligare rapport än mina artiklar kring det här temat till regeringen och även till polisen och myndigheter, som sysslar med det här. De har ett basmaterial från en kunnig källa som de sedan kan jobba vidare med rent polisiärt, om de vill.

AR: Men om man följer det här spåret, borde man kanske t o m utreda Holmér själv. Man skulle själv utreda hans aktiviteter och hans samröre med den israeliska säkerhets-tjänsten Mossad, israeliska SÄPO.

PG: Ja, hela den svenska säkerhetspolisen borde ju utsättas för en verkligt grundläggande granskning någon gång. Det skulle vara mig ett sant nöje att någon gång få politiskt inflytande så att jag kunde göra något åt SÄPO. Då skulle vi röja där ordentligt, ända in i arkiven och bandinspelningarna och alltihop. Jag har en stark känsla av att det är ett inferno av olagliga och tvivelaktiga metoder de använder, såväl mot svenska medborgare, som anses opålitliga, som mot invandrare. Deras samarbete med utländska säkerhetstjänster är fullständigt ensidigt. De betecknar vissa då som ålitliga i Väst samt även Mossad. Men andra samarbetar de då givetvis inte med. Och, jag menar, PLO har ju också en säkerhetstjänst, som man skulle kunna samarbeta med, om man vill ha fram vissa uppgifter. Jag tycker man i vissa fall skall kunna samarbeta med alla säkerhetstjänster. Men man skall ha "näsa för" när man skall samarbeta med vem, särskilt om man är ett neutralt land. pet är alldeles självklart. Om CIA vet vi också, att de har använt sig av politiska mord. Men i Sverige är det bara den sovjetiska säkerhetstjänsten, som betraktas som en mördarorganisation. Och den har säkert många politiska mord på sitt samvete. Men CIA har det också och som sagt israelerna har det också. Så sådant skulle man verkligen vilja "lufta ut" och få en säkerhetstjänst, som sätter Sveriges intressen - inte

392

någon viss svensk grupps, utan Sveriges intressen främst. Det är det de skall göra och då måste de kolla upp alla tänkbara spår.

AR: Tycker du att den svenska utrikespolitiken i Palestina-frågan har förändrats efter Olof Palmes död?

PG: Ja, jag tyckte till en början att det såg ut som om den hade blivit mycket svagare. Som om den hade passiviserats. Men nu har väl kanske situationen - alltså palestiniernas revolt - tvingat fram nya ställningstaganden från den svenska regeringens sida. Jag tycker väl, att Anders Ferms tal var ganska hyfsat och det visar sig ju av att han får så häftig kritik från sionistisk sida. Så det har tvingats fram. Men man kan säga, att den svenska regeringen inte har varit lika spontant aktiv som Palme var. Men situationen tvingar ändå fram vissa ställningstaganden. Jag är dock inte nöjd med den svenska regeringens politik. Jag tycker den skulle ha gått ännu längre.

AR: Svenska regeringen har snabbt fördömt den palestinska attacken med glidflygplan, frots att den här attacken riktades mot militären och ingår i själva den motståndskamp som varje folk har rätt till, om man är under ockupation.

PG: Ja, jag tycker att det är ett felaktigt fördömande. Vad man kan fördöma är det som verkligen är terror, d v s ren, odiskriminerad våldsutövning mot oskyldiga civilpersoner. Men när det gäller planerade militärattacker mot militära mål, så skall de givetvis inte fördömas. Det är ju legitimt för de förtryckta att använda sig av väpnat motstånd. Och det brukar jag alltid påpeka, att vi svenskar faktiskt har order av vår regering, att om vi blir ockuperade, då skall vi fortsätta att göra motstånd, både civilt och väpnat motstånd, mot ockupanterna på olika sätt. Det är vad regeringen säger till oss i det som man kan läsa i alla telefonkataloger och i broschyren "Om kriget kommer". Och samma rätt måste vi ju tillerkänna palestinierna. Så jag tycker att det är fel att fördöma den sortens palestinska militära åtgärder. Det är dessutom fel, att sätta likhetstecken mellan palestinskt motståndsvåld och israeliskt

393

förtrycksvåld. Det är två olika sorters våld. Förtrycksvåldet är det värsta våldet. Motståndsvåld är legitimt, i varje fall så länge det riktar sig mot militära mål.

AR: Anders Ferm har bytts ut i sitt FN-uppdrag och blivit ambassadär i Danmark. Han skrev en debattartikel i DN, där han säger att många undrar, om det inte har skett en ändring i Sveriges inställning till Palestinafrågan efter Olof Palmes död. Och jag undrar, om det faktum att Anders Ferm bytts ut är en del i den förändring som har skett i Sveriges inställning? Och att utnämna en sionist, Anita Gradin, till handelsutrikesminister ingår kanske också i den här förändringen som skett efter Olof Palmes död?

PG: Jag tycker det är uppenbart, att Ingvar Carlssons avsikt har varit att tona ner utrikespolitiken. Han har inte velat driva en lika aktiv utrikespolitik som Olof Palme. Han är inte själv lika intresserad och han är inte lika kunnig. Han vill inte ha de inrikespolitiska strider, som utrikespolitiken ofta gav upphov till under Olof Palmes tid. Han inbillar sig väl, att partiet förlorade på de striderna och därför har han velat ha inrikespolitisk fred om utrikespolitiken. Detta innebär då i hans fall - profillöshet. Och eftersom Anders Ferm i hög grad var en Palme-man, så vill naturligtvis Ingvar Carlsson ha sitt folk på de viktiga posterna. Och Köpenhamn är mest en honorärspost. Den är inte politiskt viktig, även om den står högt på den diplomatiska skalan. FN-posten är däremot en politiskt viktig post. Så på det sättet hänger det ihop, det som du antyder. Men jag tror inte att Ingvar Carlsson i själ och hjärta tycker särskilt annorlunda i sakfrågorna gentemot Olof Palme. Det är snarast en fråga om att vilja ligga lågt och inte, som Palme, bli ett världssamvete. Det var väl antagligen det Palme fick betala med sitt liv för, att han utvecklades till ett världssamvete. Men jag tycker ändå att man kan begära en klarare linje av Ingvar Carlsson. Har man en sionist i sin regering, vilket han har, så måste han ändå se till att den sionisten inte får något inflytande. Det är det minsta man kan begära. Jag tycker det är beklämmande, att ha en regeringsmedlem som nyligen blev utsedd till "Årets Kvinna" av The World Sionist Organization. Tänk om en

394

svensk regeringsmedlem får en hyllningsutmärkelse av en sydafrikansk apartheidorganisation. Det skulle uppfattas som en förolämpning, en skam. Men samtidigt som palestinier mördas så tar man alltså emot en hedersutnämning från en av de organisationer, som är ansvarig för det mördandet. Jag tycker det är skandal.

AR: Har Miljöpartiet, De Gröna, någon klar inställning när det gäller Palestinafrågan?

PG: Det finns en mycket klar inställning när det gäller Palestinafrågan. Redan 1982, när partiet var nybildat och israelerna gjorde sin invasion i Libanon, gjorde vi kraftiga protestuttalanden. När Yassir Arafat besökte Sverige 1983, skickade vi ett välkomsttelegram till honom, för att markera att vi tycker att det är bra, att man samtalar med PLO och att man respekterar PLO som det palestinska folkets företrädare. I samband med den nuvarande revolten i de palestinska områdena, så har jag sett att den politiska ledningen för partiet i senaste numret av vår veckotidning har gjort ett mycket kraftigt solidaritetsuttalande med den palestinska befolkningen och den palestinska revolten. Jag kan väl säga, att i grundhållningen så har partiet samma uppfattning som jag brukar ge uttryck för. Palestinierna måste få en egen stat, PLO måste respekteras som palestiniernas företrädare, det måste bli förhandlingar på de villkor som PLO nu har ställt upp och den israeliska ockupationen måste upphöra totalt och tveklöst. Här har Miljöpartiet samma uppfattningar som jag och det har partiet sagt ifrån också.

A R: Och andra partier som Moderaterna, Folkpartiet och Centern - kan du kommentera deras inställning? Man vet inte ens var de står i den här frågan.

PG: Folkpartiet känner jag ju till hur det har varit tidigare. Där har alltid varit denna oerhört starka sionistiska gruppering kring Per Ahlmark, Olle Westberg och Ernst Klein m fl och den finns säkert kvar. Bengt Westerberg känner jag ju sedan gammalt och det var ju faktiskt så, att när vi hade våra hårda fighter om Palestinafrågan i Folkpartiets

395

ungdomsförbund, så var Bengt Westerberg alltid på min sida. Redan då handlade det om att acceptera palestiniernas rättigheter och kräva att ockupationen skulle upphöra och att palestinierna skulle få en egen stat. Så vi stod på samma sida då gentemot Per Ahlmark-grupperingen. Och jag tror inte att han har ändrat uppfattning i sak, men han vill väl inte ha någon intern strid. Han har väl gett sig. För inom Folkpartiet finns det en ganska stark sådan här maffia, som är förankrad i frikyrkorörelsen. Där finns det ju då denna makabra uppfattning, att Israel är någon sorts förverk-ligande av en gudsprofetia. Alltså, kristna människor anammar på något sätt den sionistisk-judiska föreställnings-världen. Jag har aldrig begripit det där, men så är det alltså. Och på detta sätt så uppstår en märklig allians mellan rent kristna religiösa tolkningar och rent politisk-sionistiska grupperingar. Medan då andra som Bengt Westerberg brukar välja att inte ta strid. De vill inte ha något brak. Jag tycker det är fegt, men så är läget inom Folkpartiet.

Inom Centern är det väl också litet splittrat. Men jag tycker att den här kvinnan Gunnel Jonäng, som skrev om sin rapport. Hon har verkligen gjort en viktig insats. Jag tror nog, att hon kan få stöd inom stora delar av Centern - framför allt inom ungdomsförbundet.

Moderaterna vet jag inte så mycket om var de står. De har väl egentligen aldrig varit så involverade vare sig på den palestinska eller den israeliska sidan.

***

"Det bästa och mest effektiva sättet att undanröja minsta lilla tvekan om vår avsikt att för alltid behålla Judéen och Samarien, är en accelererad kolonisation."

Matityahu Drobles, vice ordförande i Världssionlstiska Organisationen, 1980.

 

396

 

VAD SYSTER MARIANNE EGENTLIGEN SADE I RADIO ISLAM?

(en ordagrann och komplett återgivning av Ahmed Ramis intervju med Syster Marianne i Radio Islam)

Efter Radio Islams intervju med Syster Marianne där hon tog klar ställning för rättvisan, för de förtryckta och för de svaga i Palestina och mot den nazistiska, sionistiska staten Israel, drev sionisterna en hetskampanj mot henne. Sionisternas metod har, som vanligt, varit att presentera selektivt lösryckta uttalanden från en mycket lång intervju som jag gjort med Syster Marianne. Och på grundval av dessa lösryckta uttalanden har Syster Marianne utsatts för massiva anklagelser, av sionisterna, för antiemitism. Jag vill därför, i denna bok, ta tillfället i akt att publicera min intervju med Syster Marianne i sin helhet. Detta för att visa, att Syster Mariannes uttalanden, i sitt rätta sammanhang, får en helt annan innebörd än den som sionisterna vill försöka få fram genom att helt fräckt "vinkla" uttalandena så att de blir totalt missvisande.

Här följer alltså min intervju med Syster Marianne i sin helhet:

AR: Får jag fråga dig först, Syster Marianne. Anser du att det är en sann kristens moraliska plikt att ta även politisk ställning mot förtryck och orättvisor, förnedring och förföljelser av människor överallt i världen?

SM: Ja, det tycker jag verkligen. Och det kan vi ju se att kristna har gjort, t ex i Sydamerika. Där finns ju klara tecken på att orättvisor är någonting som vi skall ta på mycket stort allvar.

AR: Syster Marianne, Palestina är det heliga landet få tre religioner: kristendomen, judendomen och islam. Varför tror du att Palestina aldrig tycks kunna bli ett fridens och rättvisans förlovade land?

SM: Vad det handlar om i Israel just nu, det är detta att det är en ockupation, en mycket hård rasistisk ockupation av ett land. Ja, där måste jag säga, att den bok av Roger Garaudy, som du lånade mig, är mycket klargörande och det förekom resonemang där som jag kanske inte har sett förut lika tydligt. Jag har ju läst om sionismens framväxt, men jag har inte läst den här utmärkta analysen som han ger av sionismen när han säger att den har vuxit fram ur västerländsk kolonialism, parad med rasism - alltså sionismen - att sionismen faktiskt t o m tar rasismen i sin tjänst för att få stater att vilja göra sig av med sina judiska element. Det är en bit som jag inte har sett lika tydligt förut. Men jag ser ju klart att han måste ju ha rätt med de citat han ger från olika brev och böcker.

AR: Ja, sionisterna har t o m samarbetat med nazister.

SM: Javisst.

AR: Tycker du att sionisterna utnyttjar religionen och judendomen på ett grymt sätt genom att utnyttja "det utvalda folket"?

SM: Ledare som under historiens gång haft någon sorts vision har alltid använt religionen som ett tillhygge. Och så menar jag att Herzl, sionismens grundare, har inspirerats av den här andan av kolonialism som behärskade Västerlandet alltsedan 1400-talet med de spanska och portugisiska erövringarna, t ex Henrik Sjöfararen. Men det fick väl sin kulmen på 1800-talet. Och Herzl har inspirerats av detta. Han var mer västerlänning än jude.

AR: Han var inte religiös.

SM: Han var ju, vad jag förstår, ateist eller agnostiker. Han har alltså någon slags israelisk, politisk vision, och det Israel han då ser verkar på mig vara mer i stil med engelska eller franska kolonisationserövringar, d v s att skapa en stat som är judisk. Och där är det klart att jag alltid - utan att ha den här bakgrunden, för den hade jag inte då - har varit mycket fundersam, om det i dag är relevant med en judisk stat. Men vi är ju hela tiden manipulerade. Man manipulerar så lätt människor. Och tydligen så visste

398

Herzl precis hur han skulle manipulera både stater och sitt eget folk för att kunna upprätta den här staten Israel. Och jag tror som kristen inte riktigt på att det där stämmer med Israels kallelse och med Gamla Testamentets vision av Israel. Det har jag alltid satt ett frågetecken inför.

A R: Varför skall detta då drabba palestinierna?

SM: Nej, det är där kruxet ligger. Hade landet varit tomt, absolut tomt, inget annat folk funnits där, då hade de väl för allt i världen kunnat få det.

AR: Ja, men inte att ta ett annat folks land.

SM: Nej, och det är där jag menar att jag inte är så säker på att Herzls definition stämmer med Bibeln. Roger Garaudy går ju in där ganska starkt och kritiserar Herzls bibeltolkning. Och nu tar ju Israel också hela tiden fram de aggressiva delarna. Och det finns många frågetecken, väldigt många, för Gamla Testamentet överhuvudtaget för mig som kristen. Det är ju ganska tydligt ändå, att t ex Paulus tar det här steget från den judiska nationalismen över till den kristna ståndpunkten, där det gamla Israel har spelat ut sin roll som det enda gudsfolket och att det sanna Israel på något sätt missades av judarna, när de inte tog emot Jesus som den Messias, han ansåg sig vara. Och nu talar jag alltså som kristen.

Redan där finns för mig ett stort frågetecken. Jag unnar förvisso judarna att få bo i ett eget land. Men det kan ju inte få ske på bekostnad av palestinierna, såsom det sker i dag. Jag tror inte att det finns någon period, av Gamla Testamentets historia, där judarna hade den dominans och den makt som de har i dag över det här området. Det tror jag inte. Jag tror inte det stämmer med den historiska verkligheten.

AR: Den här staten, Israel, tror du att den har någon chans att överleva i längden?

399

SM: Nej! Det kan man ju se från världshistorien överhuvudtaget att, när det blir ett för hårt tryck av någon folkgrupp, så blir det ju explosion förr eller senare. Jag tror inte att Israel kommer att kunna fortsätta som det gör. Jag tror heller inte att Israel kan räkna med sin Guds beskydd, därför att Gud är dock för judarna likaväl som för oss kristna kärlekens Gud och han kan inte stillatigande sitta och se på. Då kan du igen ta fram Gamla Testamentets budskap om de stora profeterna, som säger till Israel att deras obarmhärtighet mot de utslagna - och just nu är palestinierna de utslagna - kommer att rendera i Guds straff. Och det sade de även när judarna var besegrade och förvisade till Babylonien och andra länder.

AR: Det är fruktansvärt att judarna, som själva har lidit av rasism, är de värsta rasisterna i Palestina i dag. Jag menar sionistiska judar.

SM: Ja, just sionistiska judar; för det finns ju faktiskt en ganska stark och kraftig kritik inom Israel mot den här politiken. Det vet jag ju, för jag måste säga, att jag har haft fler judiska vänner, än jag haft islamiska vänner, ända fram tills jag engagerade mig i flyktingpolitiken.

AR: Svenska judar är väl svenskar?

SM: Ja, de är svenska judar.

AR: Judendomen är en religion, den är inte ett folk. Skall Jehovas vittnen också ha ett eget land? Skall man bygga politiken i dag på Gamla Testamentet?

SM: Nej! Det är där jag sätter in min fråga från början. Därför att jag tror att, vad det gäller löftet till Israel om det här landet, så gällde det på allvar, i Guds planering, endast fram till att Messias kom - Honom som vi kristna kallar Messias. Paulus säger att vårt Jerusalem, det finns i himlen. Det är alltså Paradiset. Redan där tar man ställning mot att identifiera det judiska folket med en judisk stat.

AR: Så löftet gällde bara fram till Messias ankomst?

400

SM: Så har jag alltid sett det och så ser jag det fortfarande. De har ingen absolut rätt till Israel, som de eventuellt hade fram till dess att - ur kristen synpunkt - profetian var fullbordad. Därför att Kristus skulle ha ett land att födas i. Så ser vi kristna det. Löftet gällde fram till dess, men sedan blir det inte religiöst längre. Sedan blev det politik, sedan blev det nationellt.

AR: Judarna erkänner inte Jesus.

SM: Nej, de gör inte det.

AR: Då fattar jag inte varför vissa "kristna" fundamentalister stöder Israel.

SM: Det förstår jag inte heller till fullo. Det har jag aldrig gjort. Min första kontakt med judendomen, på allvar, skedde genom en konverterad österrikisk jude, som blivit kristen. Han hade precis den här uppfattningen som jag framför nu. Och den har jag sedan alltid hållit fast vid. Men den har inte hindrat mig från att, ändå, förstå att man på nationell nivå kan önska ha ett hemland någonstans. Men om det, i det hemlandet, redan finns en annan folkgrupp, som också har det som hemland, så skall dessa ju ha rätt att vara kvar. Det är det som är problematiken. Det måste bli en stat av Israel, där palestinier och judar har samma medborgerliga rättigheter. Det är också intressant att se spänningarna, i Gamla Testamentet, mellan den nationella och den universella biten, d v s hur de upplever sin kallelse. Och när vi kommer till Saul och David, det är då som erövringsmentaliteten, den nationella mentaliteten, träder in. Därför att då fogar man in sig, tror jag, mellan öst och väst, där Gud, kungen och folket utgör en nationell statlig enhet. Och besegrar jag ett annat folk, då är det min Gud, som är starkare än det andra folkets Gud. Och det kommer in i och med kungadömet i Israel. Och det visar sig då, att det här lilla kungadömet - vilket ju i praktiken alltid var en vasall till stormakterna - aldrig egentligen kunde hävda sin självständighet.

AR: Israel är i dag en amerikansk bas!

401

SM: Ja, nu är det en amerikansk bas. Då var det ibland en egyptisk bas och ibland en babylonisk bas.

AR: Vi har vid invasionen av Libanon 1982 sett hur israelerna i dag jämt använder Gamla Testamentet som argument!

SM: Men bara vissa delar av Gamla Testamentet.

AR: Vissa delar! Hitler och nazisterna har också använt det för att rättfärdiga rasismen. Tror du att det är lämpligt att ha Gamla Testamentet som en del av den kristna bibeln?

SM: Ja, det tror jag. Men man kan aldrig ta Gamla Testamentet som en absolut norm. Det har Jesus klart sagt ifrån. I Bergspredikan säger han t ex hela tiden: "Fäderna säger, men jag säger ..." Han tar det gamla, men förändrar det. Här är en förändring från Gamla Testamentet. Man kan aldrig ta Gamla Testamentet rakt upp och ned som många fundamentalistiska kristna gör.

AR: Eftersom Jesus inte finns i dag, skulle man inte kunna bilda en kommitté för att fundera på hur man skulle kunna göra en klar markering mot vissa delar av Gamla Testamentet?

SM: Det gör man. Det är den fundamentalistiska kristendomen som i dag fortfarande tänker på det här viset. Men det gör inte universellt tänkande kristna. Vi använder inte Gamla Testamentet på det viset. Utan vi ser Gamla Testamentet som en typologisk berättelse för Jesu person. Och det här möter du väldigt mycket under Medeltiden i Sverige och i Europa. Jag skall ta en bit som jag tycker är mycket typisk. Du har händelsen, när Israel vandrade ut ur Egypten under Moses ledning, för att befrias från slaveriet i Egypten till att bli ett fritt folk. Och Gud ingick ett förbund med dem på Sinai. Det betyder mycket för judarna. Den biten ligger, för oss kristna, som en slags förebild för hur vi uppfattar Jesu gärning och offerdöd. För oss har uttaget ur Egypten ingen betydelse som historisk händelse. Men den har betydelse som en bild för att förklara vad Jesus gjorde. Så använder

402

Paulus, vår förste kristne teolog, Gamla Testamentet hela tiden. Han ser det som förebilder, ofullkomliga förebilder, till den gärning som Jesus gjorde. Så vi kan inte ta Gamla Testamentet som en slags mall för hur vi skall handla i dag.

AR: De fundamentalistiska "kristna" använder Gamla Testamentet precis som judarna och stöder Israel och blir sionister utan att vara judar. Det finns sionister som inte är judar; de är ofta de värsta.

SM: Javisst, det är alltid eftersägarna som är värst.

AR: De betraktar Israel som "Bibelns Israel".

SM: Javisst, det är också ett frågetecken. Egentligen har jag alltid satt frågetecken inför pilgrimsfärder till Jerusalem och till Israel. Därför att den historiska miljön, där Jesus verkligen levde, inte finns där i dag. Allting där är ruiner. För mig är Jerusalem i sin djupaste bemärkelse himlen. Det är dit vi är på väg. Det är den pilgrimsfärden som betyder någonting, att den blir fullföljd. Jag kommer Jesus närmare genom att mitt hjärta blir någon sorts Jerusalem.

AR: Jerusalem är ockuperat i dag. Människorna där lider i dag, som Jesus har lidit, under ockupationen.

SM: Det är klart, att Jerusalem skulle må bäst av att förklaras vara en internationell Stad, där alla folk skall kunna känna sig hemma, som har sin religions hemvist där.

AR: Vad säger du om att påven, alltså Vatikanen, vägrar att erkänna Israel? Tycker du att det är en bra och förnuftig inställning?

SM: Jag tycker att det vittnar om en vilja att inte låta sig påverkas av stormakter. Det beundrar jag. Alltför ofta har påvar och stora kristna ledare sålt sig för att vinna fördelar. Jag uppskattar påvens hållning i denna fråga.

AR: Det är mycket modigt av påven.

403

SM: Ja, det är mycket modigt av honom.

AR: Den internationella sionistiska maffian gör jämt påtryckningar och propaganda. Det är inte lätt att stå emot.

SM: Nej, det är inte lätt att stå emot, därför uppskattar jag paven.

AR: Du som, här i Sverige, kämpar Får mänskliga rättigheter: Vad kan man göra för palestinierna som lever under ockupation och rasism och förtryck? Människorna här i Sverige reagerar inte.

SM: Det är okunskap. Det märker jag i mitt flyktingarbete. När man lyckas förmedla vad flyktingarna verkligen har bakom sig och hur det verkligen ser ur och hur svenska myndigheter verkligen behandlar dem, så reagerar ju en svensk fullt normalt, d v s medmänskligt. Det är okunskap, okunskap, okunskap. Vi måste få fram fakta. Ta t ex Roger Garaudys bok "The Case of Israel". Den borde nog översättas. Den är mycket klargörande.

AR: Men om man översätter den, är det svårt att få den tryckt.

SM: Du menar att de stora bokförlagen är judiska?

AR: De är sionistiska, ja.

SM: Det finns sionistiska intressen bakom. Det stämmer nog ganska bra.

AR: Vi har översatt Roger Garaudys bok "The Case of Israel" till svenska och läst upp den i Radio Islam. Vi har den maskinskriven på svenska, men vi har inte råd att trycka den.

SM: Men å andra sidan så har ju den svenska regeringen, alltså Olof Palme, tagit ganska klart ställning för PLO.

404

AR: Man kan undra varför Palme blev mördad. Du vet att också Folke Bernadotte tog ställning och blev mördad. Jag tror inte att någon svensk politiker i dag skulle kunna bjuda Yassir Arafat t ex.

SM: Nej, det tror inte jag heller.

AR: Jag tror att Olof Palme har varit modig och han har betalat med sitt liv.

SM: Frågan är om det inte kan finnas ett spår här.

AR: Syster Marianne, hur kan du beskriva Israels brott mot det palestinska folket?

SM: Det är ett folkmord som äger rum. Det är ingen tvekan.

AR: Jag är väldigt glad att du tar ställning.

SM: Det gör jag definitivt, därför att jag tror att den här frågan är baserad på en lögn. Och lögner är väldigt farliga.

AR: Alltså, Israel är en lögn?

5M: Ja, att Israels uppfattning av sig själv är baserad på en lögn. Och det är alltid farligt med lögner. Ingenting består i längden som är baserat på en lögn.

AR: En bluff är en bluff.

SM: En bluff förblir en bluff, ja. Och förr eller senare avslöjas den, eller avslöjar den sig själv. Det är det jag tror att Israel håller på att göra nu; avslöja sig själv.

AR: Du märker hur israelerna bombar flyktingläger i södra Libanon. Förra veckan t ex mördade de 41 kvinnor och barn.

SM: Det är med sorg i hjärtat jag säger att vårt stöd, i Västerlandet, till Israel beror på dåligt samvete.

405

AR: Men har västerlänningarna inget samvete mot palestinierna?

SM: Jovisst, men jag menar bara att hela frågan är så infekterad p g a att vi har dåligt samvete mot judarna, därför att vi har handlat så pass illa mot dem.

AR: Varför gav man inte judarna en bit av Europa i så fall?

SM: Javisst, varför inte det? Men det var naturligtvis praktiskt för oss att ha dem därnere. Och det var intressant också när det gäller Herzls arbete. Han började ju egentligen inte med att tänka på Palestina. Herzl, sionismens grundare, kunde lika gärna tänka sig en bit mark i Sydamerika eller någon annanstans.

AR: Ja, han tänkte sig också Uganda eller Argentina ...

SM: Ja, det avslöjar nu ännu mer vad det handlade om i princip, Bara det hade varit ett tomt land, så hade det inte spelat någon roll. I praktiken var det ju faktiskt så, att Tyskland frågade England och Frankrike om de ville ta hand om de ungerska judarna. Men det ville de inte. De hade alltså kunnat få utresetillstånd. För det var väl ändå "litet jobbigt" (tyckte nazisterna) med de där förintelselägren. Det var ju också en "praktisk grej" (tyckte nazisterna) att försöka döda så många judar. Så de kunde lika gärna tänka sig att bara de försvann ifrån Ungern, så kunde det väl gå. Men England och Frankrike avstod ju. Undra på att de har så dåligt samvete i dag. De hade alltså kunnat rädda miljoner judar, om de hade velat. Men de ville inte ha den "judiska frågan" in i sina länder. Och då tänkte man att vi löser det på det här viset. Vi går in för den här sionismen. De får "sitt land".

AR: Genom vad de gör i Palestina - förtrycker, förödmjukar, torterar, bombar människor - så provocerar sionisterna också fram hat.

406

SM: Javisst, gör de det. Och det är det som är farligt. Det är fruktansvärt farligt för deras egen framtid, att de får så många ati hata dem. Jag har palestinska vänner här i Sverige, som har berättat för mig om vad de har gått igenom hos säkerhetspolisen i Jerusalem. Det är ingen skillnad där. Den judiska säkerhetspolisens förhörsmetoder är inte bättre än några andra: Jag vet det, därför att en kvinna som utsattes för det här, är svensk medborgare. Och jag sade, "men kunde du inte gå till svenska ambassaden?", för hon släpptes naturligtvis. Men svenska ambassaden säger att de är maktlösa. De kan inget göra.

AR: Jag tycker, att om man erkänner Israel, så är man tvungen att acceptera resultaten av det. Sionismen är en rasistisk ideologi.

SM: Ja, men alla människor är inte så klartänkta. Trots allt är vi hela tiden manipulerade.

AR: Du hjälper många palestinska flyktingar. Men för att grundligt lösa problemet måste man fråga sig varför de blev flyktingar, så att man kan Iösa problemet i grunden. Även om Sverige tar emot dem, så är det ingen radikal lösning. Det är bara en "aspirin", en smärtstillande medicin. Man måste gå till grunden med sjukdomen.

SM: Javisst Jag har flera fall där palestinier fått vänta upp till tre ·år och fortfarande väntar på om de får stanna eller ej. Och det är ju litet märkligt med tanke på hur mycket ändå den socialdemokratiska regeringen tidigare ställde upp för PLO. Men återigen ser man det här politiska spelet, när ett parti, en grupp eller någon kommer till makten. Makten har en fruktansvärd förmåga att korrumpera. Och det är det som har skett i Israel också.

AR: PLO kämpar för en sak. Den kämpar inte för att kasta judarna i havet, som man säger. Den kämpar för att få en demokrati i Palestina för judar, kristna och muslimer - en demokratisk stat, inte bara en judisk stat. Så den vill ersätta det nuvarande Israel med en demokratisk stat - Palestina.

407

SM: Javisst, och det måste man ju säga, att stormakternas stora misstag var att de inte tog i hårdare där och såg till att det blev så. Men det är där jag menar, att det sjuka samvetet kom in. För hade de inte haft sjukt samvete, så hade de sett. Om du tar Folke Bernadotte t ex - så var han en "outsider", från en liten stat, som inte hade några intressen i Israel. Han kunde se, han hade råd att se. Han hade inget sjukt samvete, för vi svenskar hade faktiskt inte förtryckt judar på väldigt länge i alla fall.

AR: Ja, men varför tror du att Folke Bernadotte blev mördad?

SM: Det är väl alldeles självklart att det var p g a att han tog ställning för palestiniernas rätt.

AR: I dag är det ingen som påminner om Folke Bernadotte, medan man ideligen påminner om Raoul Wallenberg.

SM: Just det, det är också ett spel.

AR: Du ser hur massmedia ...

SM: Ja, massmedia är hopplösa. Den svenska pressen är oerhört osjälvständig. Det är konstigt när det gäller ett land som ändå anser sig ha yttrandefrihet.

AR: Här i Sverige finns t ex en sionistisk maffia, som lagt beslag på massmedia och stöder Israel. Dessa tidningar, som ska informera, desinformerar i stället.

SM: Ja, jag vet. Det där känner jag väl till när det gäller svensk tidningspress.

AR: Gud kan inte vara rasist och välja ett folk framför ett annat.

SM: Nej, Han har skapat oss alla.

AR: Precis, Han kan inte ge speciella rättigheter till ett folk framför andra.

408

SM: Nej, det kan Han inte göra. Han är historiens Herre, som leder sin historia. Han står aldrig på de starkas sida utan alltid på de svagas. Och judarna i Israel är i dag på de starkas sida och patestinierna på de svagas sida. Och då kan man verkligen fråga var Gud står.

409

 

(Brev från A. Rami till M. H. Narrowe)

Almed RAMI

Box 316

101 24 STOCKHOLM 16 september 1987

SUEDE

 

Överrabbinen Morton H Narrowe

Judiska Församlingen

Box 7427

103 91 STOCKHOLM

 

Härmed inbjuder jag Er till en intervju i Radio Islam vid en lämplig tid som passar Er bäst. Det vore värdefullt, om Ni som den judiska församlingens överhuvud i Stockholm kunde förklara vissa frågor rörande judendomen, så att onödiga missförstånd eller vanföreställningar därom kan skingras.

Radio Islam är en närradiosändare i Stockholm som representerar Svensk-Islamska Förbundet, en ideell organisation som bland annat vill verka för samförstånd mellan olika religioner också mellan islam och judendomen. Radio Islam har tidigare intervjuat även kända vänner till Israel som Stockholms biskop Krister Stendahl, folkpartistiska riksdagsledamoten Maria Leissner och SSU-ordföranden Anna Lindh. Det skulle därför glädja oss på Radio Islam om också Ni, herr överrabbin, vill förklara angelägna saker för våra lyssnare.

Med vänlig hälsning

Er

Ahmed Rami, Radio Islam, Stockholm

410

 

(Svar från M. H. Narrowe till A. Rami)

 

Överrabbin Morton H. Narrowe

Judiska Församlingen i Stockholm

Radio Islam, Stockholm

 

Herr Ahmed Rami

Box 316

101 24 STOCKHOLM

1987 10 13

 

Jag har inte tid för Er.

 

Högaktningsfullt

Morton H. Narrowe

överrabbin

 

BESÖKSADRESS

Wahrendorffsgatan 3 B

Tel. 23 51 60

 

BOSTADSADRESS

Torstenssonsgatan 4

Tel. 63 95 24

 

POSTADRESS

Box 7427

S-103 91 Stockholm

---