Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

65   ENBART "EN PR. FRÅGA"?   Om den sionistiska propagandataktiken: Hur den taktiske sionisten söker rädda det PR-mässigt alltmer skamfilade Israel med intern kritik inom sionistlägret, mot de PR-mässigt skadliga konsekventa och kverulantiska sionisterna, därför att de gör Israel en otjänst. Ernst Klein, Expressens utrikesredaktör, är ett typiskt exempel på denna taktiska sionism. Klein försöker förtvivlat få Israels vänner att framstå som indelade i två grupper: de sansade mot de sanslösa, de förnuftiga mot de förstockade och okloka. Naturligtvis räknar Klein sig tillhöra den förra gruppen, till de sansade och förnuftiga. Klein är ju sionist och hans enda tanke och omsorg är att värna om Israel -Rättvisan, Humaniteten, Sanningen och en varaktig politisk lösning av Palestinakonflikten är för honom fullständigt ointressant. För honom gäller det att få försvaret av Israel att verka övertygande för de alltfler svenskar som, enligt en nyligen företagen opinions- undersökning, förlorat all aktning och sympati för Israel, nämligen att läxa upp dumbommarna och de sura gnällmånsarna i det egna sionistlägret, i hopp om att enfaldigt och tanklöst folk skall utropa: - Titta på sionisterna, de har ju olika åsikter, grälar med varandra och kan till och med puckla på varandra, i varje fall verbalt med kraftiga fördömanden! Visar inte detta att sionisterna är för fri debatt och demokrati? De reder nog ut saken till allas bästa! Låt oss här analysera vad sionisten Ernst Klein säger i sin artikel i Expressen fredagen den 21 april 1989 med den lovande rubriken Israel måste tåla kritik. Klein börjar sin artikel med att konstatera följande: "Nästan varje dag dödas en eller flera palestinier av kulor från den israeliska armen. Det rapporteras i radio, i TV, i tidningar i hela världen. Då händer någonting egendomligt. I Israel och bland Israelvänner i övriga världen börjar man diskutera hur orättvist det är att Israel utsätts för den dåliga PR som denna rapportering utgör." Detta är visserligen ett konstaterande av fakta, men det är långtifrån ens ett försök att sammanfatta hela bilden. Det är inte bara så, som Ernst Klein säger, att "nästan vatje dag dödas en eller flera palestinier av kulor från den israeliska armen" som om det vore en fråga om vådaskott, beklagliga misstag på grund av vissa alltför odisciplinära tilltag av alltför skjutglada soldater i den israeliska armen. Det är i stället så att den israeliska krigsmakten fått uttryckliga order av den israeliska koalitionsregeringen att med våld och alla tänkbara trakasserier kuva palestinierna: att dag och natt företa ständiga razzior i palestinska hus, att ofta spränga palestiniernas hus i småbitar, att låta beväpnade soldater kasta sig över värnlösa palestinska kvinnor och bam och misshandla dem fysiskt, att stänga alla palestinska universitet och skolor, att mycket ofta införa utegångsförbud för palestinier, att riva ner palestinska flaggor, att jaga palestinier in i moskéer och sjukhus och även beskjuta palestinsk vårdpersonal liksom palestinska patienter, att ständigt kasta in gasgranater i palestinska folkmassor, att beskjuta palestinier med höghastighetsammunition som inte bara dödar utan mycket svårt invalidiserar och plågar palestinier - och allt detta sker varje dag och som sagt på den israeliska koalitionsregeringens order och sålunda med uttryckligt godkännande av Israels båda största partier, det konservativa Likud och det israeliska arbetarpartiet! Ernst Kleins formulering som skall sammanfatta vad Israel gör, den judiska statens dagliga illdåd mot palestinierna, vilkas land de aktiva sionistiska judarna erövrat och ockuperar, då han säger "Nästan varje dag dödas en eller flera palestinier av kulor från den israeliska armen" ger sålunda en mycket blek och långtifrån uttömmande verklighetsbild. Varje dag dödas ju en eller flera svenskar av bilar i trafiken! Sådana här fraser är för att dölja verkligheten, inte för att tydliggöra den. Att en del av denna verklighet, de grymma och systematiskt genomförda judiska illdåden mot palestinierna rapporteras i radio, TV och tidningar över hela världen, är obestridligt - därutöver ofta mycket av den verklighet som Ernst Klein söker dölja. Däremot är det inte alls egendomligt, som Klein säger, att man "i Israel och bland Israelvänner i övriga världen börjar man diskutera hur orättvist det är att Israel utsätts för den dåliga PR som denna rapportering utgör." Så hat man alltid gjort i Israel och bland Israelvänner i övriga världen: Israel och dess trognaste och mest fanatiska vänner tål inte något ofördelaktigt som rapporteras eller sägs om Israel, eftersom Israel redan definitionsmässigt är höjt över all kritik: Israel är ju det utvalda folkets av Herren utlovade landet. Den judiska staten Israel och dess ivrigaste vänner följer ju här bara judendomens traditioner att ständigt framföra klagomål mot de andra, som i den judiska Bibelns Klagovisor och vid judarnas Klagomur i Jerusalem, och i Psaltaren, den judiska församlingens sång - och bönebok än i denna dag, framförs ju ständiga klagomål på andra folk och böner riktade till den judiska guden att han skall förgöra dem med sin vredes eld. Så till exempel i 79:e psalmen, verserna 5 och 6: "Hur länge, o Herre, skall du oavlåtligen vredgas, hur länge skall din nitälskan brinna såsom eld? Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn." Och i 21:a psalmen verserna 9 och 10 i den judiska församlingens sång- och bönebok Psaltaren heter det: " Din hand skall nå alla dina fiender, din högra hand skall träffa dem som hata dig. Du skall låta dem känna det såsom i en glödhet ugn, när du låter dem se ditt ansikte. Herren skall fördärva dem i sin vrede, eld skall förtära dem." Att kritisera Ismel är en fruktansvärd chikan, en hädelse mot Israels gud! Naturligtvis känner juden och sionisten Ernst Klein till allt detta, men han vet att detta måste döljas för de icke-judar som han vänder sig till med sin artikel i Expressen. Detta hör till den sionistiska taktiken: det sionistiska spelet för att inför omvärlden försvara Israel genom att söka göra denna inkräktar- och banditstat rumsren. Låt oss vidare citera från Ernst Kleins artikel i Expressen fredagen den 21 april 1989, när han i sitt taktiska spel förebrår Israels förblindade vänner: "Menar man verkligen på allvar att det är en struntsak att priset för fortsatt israelisk ockupation av Västbanken och Gaza är att israeliska säkerhetsstyrkor tvingas skjuta skarpt mot demonstranter och att många människor lemlästas och dödas varje vecka av dessa kulor?" Observera här att Ernst Klein säger att israeliska säkerhetsstyrkor tvingas skjuta skarpt på demonstranter - men vem har tvingat dem till det? Den saken tiger Klein om. Vidare: Kan då inte israeliska soldater vägra att lyda sådana bestialiska order, med stöd av folkrätten? Jovisst kan de det! Men också detta förtiger Ernst Klein. Och därmed förfalskar Klein en viktig del av denna verklighet. Låt mig gå vidare och citera från Ernst Kleins artikel i Expressen den 21 1989 april. Klein säger, med udden mot Israels vänner: "I vilket demokratiskt eller civiliserat land som än något sådant än skedde (det vill säga beskjutning av civila demonstranter), skulle det väcka en enorm internationell uppmärksamhet. Naturligtvis, fortsätter Klein, finns det antisemiter som gläds åt att Israel framstår som brutalt och omänskligt. Men det betyder sannerligen inte att alla som reagerar mot de ständiga skottsalvorna och alla andra våldsaktioner som israeliska soldater ägnar sig åt är Israelfientliga eller judehatare." Observera den försåtliga formuleringen om att det naturligtvis finns antisemiter som gläds åt att Israel framstår som brutalt och omänskligt. Det försåtliga ligger inte så mycket i antagandet att antisemiter kan vara skadeglada åt att den judiska staten inför världsopinionen blottställs som brutal och omänsklig, det försåtliga ligger i att det bara skulle framstå som om Israel vore brutalt och omänskligt. Verkligheten ärju att Israel med sina gärningar är brutalt och omänskligt: det är ingen show, det som rapporteras om Israels övergrepp och illgärningar, det är verkligheten. Men Klein söker åtminstone delvis få det till detta: något som inte är utan som framstår som så! Denna detalj är inte oväsentlig: en ingående semantisk analys av Kleins språkbruk är nödvändig för att man skall förstå hur han förtvivlat söker dölja den brutala verkligheten samtidigt som han av taktiska skäl låtsas vara upprörd över den, en upprördhet som enbart syftar till att uttrycka oro över att Israels anseende genom den judiska statens rapporterade illgärningar är i fara inför opinionen. Detta framkommer ännu tydligare senare, när Klein säger: "Kanske är brutaliteten oundviklig så länge ockupationen fortsätter och inga förhandlingar kommer igång? Jag är benägen att tro att det är så. Det gör inte situationen bättre. Det är inte för att visa att de israeliska soldaterna skulle vara speciellt grymma, som rapporteringen om vad som händer under den palestinska intifadan är nödvändig. Det är snarare för att visa hur grymheten blir oundviklig också när en demokratisk na6ons krigsmakt ställs inför ett uppror vars deltagare inte tvekar inför det yttersta offret." Observera hur Klein här för in en tanke om att Israels brutalitet är, som han säger, oundviklig så länge den judiska statens ockupation fortsätter och att inga förhandlingar kommer igång - men att han sedan utvecklar den tanken vidare, aldrig besvarar den fråga som han ställt. Klein besvarar inte frågor som finns inrymda i hans fråga, nämligen följande: För det första: Varför har Israel ockuperat Västbanken och Gaza, en ockupation som låter judar ta palestinsk mark i besittning i dessa områden, de så kallade judiska bosättningarna? För det andra: Varför har Israel ockuperat dessa områden i 22 år, inte under kortare krigsperiod med grannstaterna (sex dagar underjunikriget 1967, då Israel lade beslag på dessa områden)? För det tredje: Varför har inga förhandlingar om att återlämna dessa områden kommit igång? Vilken part i konflikten är det som vägrar förhandlingar med palestinierna? Svaren på dessa frågor är solklara: Israel har ockuperat Västbanken och Gaza för att successivt, bit för bit erövra också dessa palestinska områden, annars skulle Israel aldrig ha låtit judiska bosättare komma dit och stjäla palestinska markområden. Och att orsaken till att inga förhandlingar har kommit igång är att Israel vägrar förhandla med PLO, den palestinska befrielseorganisationen, som är palestiniernas representativa organ. Det är alltså på den judiska staten Israel som skulden helt vilar på -men detta söker Klein dölja. Liksom han söker dölja att det är något speciellt med de israeliska soldaternas långvariga och utstuderade grymheter mot palestinierna, nämligen en grymhet som har att göra med judendomens tro att judarna/israelerna är Herrens utvalda folk som av sin Gud tilldelats ett utlovat land som de har gudomlig befallning att ta i besittning och därvid förinta, fördriva eller förslava landets inbyggare som är dagens palestinier. Det är faktiskt något speciellt med den judiska grymheten mot palestinierna, eftersom den är religiöst motiverad och - enligt judendomens tro och läta - sanktionerad av Herren, judendomens gud. Det är alltså inte här frågan om en vanlig ockupationsmakt som begår övervåld och grymheter mot de ockuperade, utan när det gäller den judiska staten Israel är det fråga om en erövring av ett annat folks land som man kallar befriat och anser vara utlovat av sin gud. Skillnaden är mycket stor. Det vet alla judar och sionister mycket väl, men inför icke-judisk publik låtsas man vara helt okunnig om detta. Vad sionisterna inbördes kan träta om är hur man på lämpligaste sätt skall behärska ett visst utlovat område: genom öppen brutalitet och stegvis fördrivning av palestinierna eller genom taktiska förhandlingar, präglade av förhalningar och krav som aldrig kan accepteras av motparten men ändå kan ge omvärlden ett sken av förhandlingsvilja. Ernst Klein tillhör dessa sionistiska så kallade duvor som förordar det senare alternativet som det lämpligaste, det taktiskt riktiga. I sak är det aldrig frågan om från dessa sionistiska duvor att acceptera förhandlingar på lika villkor och få ett rättvist resultat som tillerkänner palestinierna full nationell självständighet, endast att låtsas principiellt gå med på förhandlingar för att, som man säger, testa PLO och sedan skylla ett sammanbrott på PLOs omedgörlighet. Ernst Klein säger vidare: "Det påstås bland annat av Rädda Barnen att de israeliska soldaterna avsiktligt skjuter mot barn och ungdomar." Observera att ingående undersökningar av inte bara mängder av journalister utan även av flera organisationer som Röda Korset, Röda Halvmånen, Amnesty International och senast Rädda Barnen som klart kunnat bestyrka att den judiska staten Israels soldater vid så gott som dagliga beskjutningar av vapenlösa palestinier avsiktligt skjuter också palestinska barn för att döda eller skada dem, detta kallas av Ernst Klein för påståenden, som om det vore fråga om subjektiva tyckanden, uppgifter som kan ifrågasättas: påståenden! Detta är ett propagandistiskt knep att förneka eller ifrågasätta en väl dokumenterad verklighet som misshagar propagandisten. Ernst Klein fortsätter: "kanske borde man istället undre varför de palestinska upprorsledarna låter barnen finnas med i demonstrationernas frontlinjer. I Europa vore detta sannolikt otänkbart. Barnens centrala roll i stenkastningen påminner oss om hur palestinierna tidigare placerat högkvarter och andra militära stödjepunkter mitt inne i flyktingläger, ofta i skolor och sjukhus. Det är en otäck taktik. Den gör de israeliska soldaternas uppdrag särskilt svåruthärdliga. Men det är en verklighet som inte låter sig tänkas bort." Observera de försåtliga anklagelserna som Ernst Klein här framför för att urskulda de grymma övergrepp på de palestinska barnen som Israels judiska soldater och judiska bosättare begår! Varför demonstrerar de palestinska barnen och ungdomarna mot den israeliska ockupations- och våldsmakten? Jo, därför att deras skolor har stängts av Israel, därför att deras fåder har spärrats in i de israeliska koncentrationslägren och ofta svårt torterats av Israels soldater och därför att deras mödrar har utsatts för ständiga skymfningar och ofta fysiskt angripits, därför att de palestinska barnens hem har inkräktats dag- och nattetid under israeliska razzior och ofta även sprängts av israeliska bomber, så att de palestinska barnen blivit hemlösa. Vad begär egentligen Ernst Klein från sin trygga plats här i Stockholm: att de palestinska barnen skall lugnt leka eller studera på någon avskild plats under uppsyn av sina föräldrar eller andra vuxna, när han borde veta att det på Västbanken och i Gaza inte finns några sådana lugna platser för de palestinska barnen, allra minst i de flyktingläger som palestinierna blivit fösta till av Israel för att de judiska bosättarna skall kunna ta palestiniernas mark i besittning. Ernst Klein säger också i sin Expressen-artikel den 21 april 1989: "I 40 år har Israel kämpat mot en motståndare som kompromisslöst krävt den judiska statens utplåning." Här återkommer den sedvanliga sionistiska verklighetsförvansk-ningen som skall utpeka palestiniernas nationella motstånd som ett slags fanatisk brottslighet! Verkligheten är ju den att de sionistiska judarna erövrat palestiniernas land och med våld och terror fördrivit halva den dåvarande palestinska befolkningen - det är därför det finns palestinska flyktingläger och palestinier i grannländerna liksom i många andra länder som flyktingar. Israels utplåning, det låter ju fasansfullt! Men vad är det egentligen frågan om? Inte att utplåna judar, utan att skapa rättvisa - genom att de utvisade, plågade och ständigt trakasserade palestinierna skall tillerkännas den rättvisa som tillkommer alla folk enligt folkrätten, att den judiska staten Israel skall ersättas av ett demokratiskt Palestina, ett slut för judarna som ett Herrens utvalda folk med rätt att förtrycka palestinierna! Det är detta som det ytterst är fråga om: Rättvisa och Humanitet! Och det är detta som sionisterna ständigt söker dölja. Ernst Klein kan endast lura de mycket aningslösa eller mycket okunniga.     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: