"- Ända sedan min ungdom håller jag fast vid den socialistiska övertygelsen. Jag har alltid strävat efter jämlikhet och rättvisa, säger han. Av den orsaken anslöt jag mig till "Folklig Union" (UNFP), grundat av Ben-Barka, som sedermera mördades av hemliga polisen. Kung Hassan II har helt och hållet hans död på sitt samvete. Han styr landet med medeltida grymhet sedan flera decennier, och är huvudsakligen främmande makters skyddsling, främst Israels och Israels USA.

Ibland kan man höra att Marocko är en demokratisk monarki. Och med det menas en "judekrati". Man får kritisera vem som helst, bara inte dem som har den verkliga makten. De håller sig alltid i skymundan, och deras namn får överhuvud taget inte nämnas.

Kungen kan inte ta ett steg utan juden André Azoulay - en sionistisk rådgivare från Kanada. Azoulay och sådana som han bestämmer numera över Marockos statsangelägenheter. Utbildning, massmedia och hela samhällslivet bestäms av dessa herrar, och inte av marockanerna själva. De ger inriktningen och bestämmer vilka ideal som medborgarna bör vägledas av i sitt dagliga liv. Med säkerhet kan man säga att i detta arabland har vi den verkliga sionistiska censuren som kallas "demokrati". Därför kan det aldrig bli tal om en fri folklig vilja eller det fria ordet. För övrigt har min livserfarenhet övertygat mig om att situationen i andra länder inte är bättre...

I Sverige pågår "hjärntvätten" för fullt, och man tvingar på folk främmande antisvenska värderingar. Det är bara helt blinda och döva som inte kan lägga märke till detta. Den sionistiska intellektuella terrorismens och desinformationens verk är att folk förnekar existensen av en judisk makt men samtidigt är de livrädda för den! Med all rätt kan svenskarna vara stolta över sin höga levnadsstandard, men envist vägrar de att inse vad det är som tagits ifrån dem.

Makten över banker, massmedia och näringsliv ligger i händerna på en liten grupp av de "utvalda". All undervisning i skolor och universitet bedrivs på för minoriteten fördelaktigt sätt. Utöver detta tolkas nu historien, inklusive inte alltför avlägsna händelser, i minoritetens intresse. Men sanningen är en helt annan än den som visas på TV. Och vad är det för frihet, oberoende och demokrati, när makten tillhör en minoritet? Detta gäller även i Sverige.

I den förra regeringen innehades posten som samordningsminister - en mycket viktig post - av Jan Nygren, en representant för den etniska minoriteten. På intet sätt dolde han att han kände sig som herre över Sverige. Han publicerade - i Judisk Krönika - en artikel där han helt öppet och vältaligt skrev "Mitt judiska Sverige". Denna person hade mycket att säga till om när det gällde vem som skulle sitta i regeringen!

Nu är Nygren borta från regeringen, men i gengäld fick man, som statsministerns närmaste man, en annan av "de utvalda", en mycket rik spekulant, Leif Pagrotsky, i posten som biträdande finansminister. I dag är han dessutom utrikeshandelsminister och därmed en viktig representant för "den gyllene internationalen"."