Om kulturockupation som drabbat Sverige Vem är Arne Ruth ?   Stockholm den 8 juli 1992 Till Radio Islam Först om ett lustigt sammanträffande. I Radio Islams sändning fredagen den 3 juli vände sig Ahmed Rami med ovanlig emfas till lyssnarkretsen med bön om bidrag, brev, synpunkter på programmet osv. Nå tänkte jag, kanske skulle jag göra slag i saken till sist, kanske skulle jag äntligen skriva några rader om en mångårig företeelse i radions program ett, P1, som tydligen undgått Rami. Nämligen Folke Schimanskies serie som har rubriken "Historia att minnas". Till innehållet bättre korrensponderande med rubriken som "De europeiska judarnas historia efter första världskriget". Här har jag, fortsatte Rami samtidigt ett intressant brev från Lage Gunnarsson som jag ska läsa upp. Det handlar om radioprogrammet "Historia att minnas" med Folke Schimanskie, varefter brevet uppläses. Jag kunde inte låta bli att småle i min ensamhet. För att kanske ändå tillföra stacken ett nytt strå ska jag här beröra ännu en detalj i den kulturockupation som drabbat Sverige i min livstid, Någon möda på att gräva fram exakta årtal mm det har jag inte lagt ned. Det behövs inte heller. Den intresserade kan med lätthet själv ta fram de sakuppgifter han i det följande eventuellt tycker sig sakna. För nu ganska länge sedan, i slutet av 1960-talet, vill jag minnas, inrättades i Sveriges Radio ett program av en ny karaktär. Ett debattprogram där samhällsintresserade lyssnare själva kunde få bidra med diskussions -och debattinlägg. Programmet hade fått namnet "OBS-kulturkvarten" och leddes till att börja med av en av landets mest kända kulturföreteelser. Debattörerna började presentera sig. Inte alls några debattsugna lyssnare i allmänhet visade det sig, utan helt enkelt de gamla vanliga kultursides-tyckarna. Vanligtvis med starkt marxistisk framtoning. Möjligen med ett undantag. En okänd person med namnet Arne Ruth lyckades på ovanligt kort tid göra sig känd som programmet meste stamgäst. Överallt och i alla sammanhang var Ruth med och han tyckte och tillrättavisade. Med energisk och beskhäftig stämma lät han orden flöda som ett strilande höstregn vecka ut och vecka in. Men det märkliga med denne Ruth var att han ändå aldrig riktigt tycktes hitta någon motpart. Det må så ha gällt en skiljefråga på liv och död mellan den s k högern och den s k vänstern. Ruth tog i så att stämman darrade och när han slutade och tala så visste ändå ingen om han hade varit för eller emot den ene eller den andre. Han var en mästare i att säga mycket utan att säga någonting alls. Lägger man därtill att han då och då uttryckte sin solidaritet med judarna under nazisttiden så förstår man att han snabbt fick många vänner utan att få några fiender. Vem var denne Ruth frågar man sig kanske. Ruth, det lät som ett gammalt svenskt soldatnamn. Någon med ruter i som man säger. Men kanske var det taget. Folk kallar ju sig så mycket underligt nuförtiden. Nåja, svenskt lät det i alla fall. Och så avgick OBS-kulturkvartens gamle programledare av den ena eller den andra anledningen och en ny skulle tillsättas. Troligen var vi nu inne i början av 1970-talet. Intresse tilldrogs sig saken i alla händelser. Programmet var som sagt det enda i sitt slag på den tiden. Man höll tummarna för att det skulle bli en dokumenterat kunnig, stark och självständig intellektuell som för en gång skull kunde bereda plats för andra än för socialister och feminister. En livlig debatt om olika kandidater kunde förväntas. Men om programledarfrågan hördes inte ett knäpp. Intill den kväll när påannonsören liksom i förbigående avslutade sin harang med konstaterandet - och kvällens OBS-redaktör är Arne Ruth. Hur komma från ingenstans till denna upphöjda post? Ja det fick vi aldrig veta. OBS-redaktör var han i alla fall och allt malde på i nästan helt invanda hjulspår. Frånsett kanske ett ännu större inslag än tidigare av samdebattörer med namn som Folke Schimanskie, Cordelia Edvardson, Anita Goldman, Joakim Israel och Harry Schein. Sen gick det undan. Dagens Nyheter behövde en ny kulturredaktör. Oj, nordens viktigaste kulturjournalistpost. Ena dagen fick man veta det. Nästa dag kunde man läsa i små diskreta bokstäver på tidningens kultursida, kulturredaktör Arne Ruth. 1970-talet var de offentliga debatternas årtionde. Tiden blev mogen också för ärovördiga Uppsala Universitet att kalla till paneldebatt över ämnet "Sverige, ett mångkulturellt land". En stor publik samlades i humansist centrums stora hörsal. Panelen satt uppradad på podiet. Och i den, vem annan än Arne Ruth. Vem skulle bättre än han kunna lära svenska folket att vara tacksamt över den allt stridare flod av utländska socialbidragstagare. Att med glädje och tillfredsställelse se fram emot en ännu mycket större tillströmning av invandrare som var att vänta och som alla i panelen hoppades på. Jag såg och lyssnade och undrade åter, vem är Arne Ruth? Hittills hade nästan hela hans karriär byggt på munväder. Nu var det dags att till sist visa framfötterna också som regelrätt kulturskribent. I och för sig den lättaste saken i världen eftersom det skulle ske på den tidningssida som han själv var chef för. En stort upplagt och uppåchosad artikelserie av Arne Ruth började införas på Dagens Nyheters kultursida i mitten på 1970-talet. Uppreklamerad innan den började. Omtalad på andra håll i tidningen medan den pågick. Och lovprisad sedan den avslutats. Och visst läste man. Nu skulle väl äntligen en man, kanske den enda på den aktuella sidan som inte var uttalad kommunist och socialist modigt ta bladet från munnen och gå till rätta med tidens absurda vänsterförtyck. Naturligtvis gärna också med förekommande högerförtryck och för all del all den korruption över huvud taget som allmänheten kunde se överallt omkring sig. Man läste och man läste men man fann ingenting. Det enda substantiella som kunde uppletas i dessa väldiga textflak var att det hade varit synd om judarna under andra världskriget och att nazisternas krigsförbrytelser varit avskyvärda. Med detta hade Arne Ruth visat stort mod sas det efteråt. Men den vanlige läsaren kände sig betänksam. Vem i Sverige vid denna tid höll inte med om detta på förhand? Som debattör är Ruth kanske intetsägande. Men hans makt att inom sin speciella position styra landets åsiktsflöde har varit oerhörd och kan inte underskattas. Och att han verkat helt i enlighet med sina överordnades önskemål bevisas av den långa tid som han nu haft sin tjänst. Den sista brickan i Ruth-pusslet la han väl själv på plats i några självbiografiska passusar i Dagens Nyheter i våras [1992]. Sig själv beskriver han där som liten och mörk, anlänt till Sverige under kriget som flykting. Med andra ord, något svenskt soldatnamn, det var inte Ruth. Däremot ett tysk-judiskt efternamn. Ruth har i likhet med många andra i den svenska kultur-nomenklaturan engagerat sig starkt för fortsatt massinvandring och mot svensk s k rasism. Och inte mot den judiska rasismen. Att man i det här fallet är, som Arne Ruth själv, en tysk invandare som levt gott och lever gott i Sverige. Så långt om en viss inflytelserik kulturpersons liv och leverne. Slutreflektionen blir, Ruth och andra judars engagemang och strävan i olika sammanhang måste ses mot den bakgrunden att en jude i den s k förskingringen aldrig innerst inne känner sig som annat än en jude i förskingringen. Hans enda land är Israel. Men det är inte säkert att han därför väljer att flytta dit. Makt och ekonomiska förmåner utgör mäktiga bevekelsegrunder för honom att leva och dö var helst de må vara på jorden. Sitt land, alltså sina judiska bröder och systrar har han ju ändå alltid omkring sig. Men som en svensk det kan han aldrig känna sig. Då han talar för massinvandringens välsignelser tänker han inte på Sveriges väl och invandrarnas storartade egenskaper, utan på att utveckla och befästa den judiska ockupationen i Sverige och på möjligheten att destabilisera och luckra upp det land han bor i, men som han ändå inte tillhör innerst inne. Till den judiska staten Israel, alltså till det av judarna ockuperade Palestina, får endast judarna invandra. Palestinierna ska kulturellt och politiskt och även fysiskt utrotas. Så som sionisterna har gjort militärt i Palestina försöker sionisterna idag kulturellt, politiskt och demografiskt att göra med vårt land Sverige. Kåre Svensson JK - Justitiekanslern eller judeknslern? Av Ahmed Rami UD:s "hemliga" dokument om Ahmed Rami ? Motoriserad feodalism! Av Ahmed Rami Frikänn Ahmed Rami! Folket i Bild TV:s juden Hirschfeldts JK-anmälan mot Radio Islam! Lyssna på brev till Radio Islam Om Arne Ruth och om kulturockupationen som drabbat Sverige.

Vad är Israel? 101 fakta istället för den judiska lögnpropagandan ---Av Ahmed Rami. ZIP Israel Falsk Varudeklaration Den Judiska myten om rasen -Av Ahmed Rami. ZIP Israels makt i Sverige Av Ahmed Rami ZIP Judisk häxprocess i Sverige Av Ahmed Rami ZIP Ett liv för frihet Självbiografi Av Ahmed Rami ZIP

Bakom denna hemsida står en grupp frihetskämpar från olika länder till stöd för Ahmed Ramis kamp mot den judiska ockupationen och herraväldet i Palestina och i resten av världen. Du också är välkommen som frihetskämpe. Handla nu! I morgon kommer det att vara för sent!  No hate. No violence. Races? Only one Human race. United We Stand, Divided We Fall. Know Your enemy You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late! Compose your letter online. Write now to Rdio Islam Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam. Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address: Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, SwedenPhone:+46708121240 Latest additions: English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi © No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME