Barnbok


AHMED
berberpojken
Av Ahmed Rami



 
 

EN TUFF ARABFLICKA

 

"Du ska få lära dig franska. Det är bra att kunna," säger farbror Tarik när Ahmed kommer hem från marknadstorget. Han är på gott humör och säger inte ett enda förebrående ord.

Och det är inte bara det som förvånar Ahmed; farbror Tarik börjar prata med honom om sina affärer! Det brukar han aldrig göra. Han berättar att madame Simon har varit där och köpt det stora berbersmycket. Det är nog därför han verkar så belåten, tänker Ahmed.

"Ska jag gå i skolan och lära mig franska?" undrar han, men vågar knappt tro det. Det vore alltför bra för att vara sant.

"Börja nu inte tjata om skolan igen! Du vet att jag inte kan göra nåt åt den saken."

Nej, det är ingen skolkurs, som farbror Tarik har i tankarna. Ahmed ska bli butikspojke åt madame Simon. Som ersättning har hon lovat lära honom franska. Så enkelt ligger det till.

Ahmed har sett madame Simon några gånger när hon kommit för att titta på berbersmycken. Han ser för sig den vita, bredbrättade hatten. Det är madame Simon för honom. De eleganta, europeiska kläderna och de runda rosasminkade kinderna och den skarpt rödmålade munnen, det är också madame Simon. Och parfymlukten. Men bäst minns han hennes ögon, för att de så ofta vändes mot honom. Hon betraktade honom och berbersmyckena med samma sorts granskande och värderande blick.

Ahmed säger att han gärna flyttar till madame Simon, bara han får lära sig franska. Fast egentligen spelar det ingen roll vad han tycker, för allt är redan uppgjort. Madame ska komma och hämta honom under siestan nästa dag.

Han är så upprymd, så han har svårt att somna, ligger länge och fantiserar. Att han ska få lära sig franska, som talas av de rika utlänningarna och turisterna som kommer till butiken och köper souvenirer! Han kanske kan bli guide och tolk som Zaid. Och han slumrar in med huvudet fullt av högtflygande planer.

Madame Simon har en gul hatt, när hon kommer, och klänningen är vackert gulblommig. Annars är hon sig lik, liten och knubbig, och rösten är gäll och andfådd. Hon ser kanske lite kritisk ut, när hon betraktar Ahmed. Det är förstås djellabahn, som han har på sig. Den ser lite lumpig ut, fast den blivit både tvättad och lagad. Men sandalerna är nya, som tur är.

Plötsligt ler madame och smeker Ahmed på kinden. "Vacker pojke," säger hon på bruten arabiska, och han känner doften av parfym och fin dam svepa över ansiktet.

"Gör ditt bästa nu, så madame blir nöjd med dej," säger farbror Tarik på berbiska. Och han tillägger, just som de skall gå: "Är det nåt du vill, så vet du att jag finns här. På lördag är madames butik stängd, så då ska du komma hit och hjälpa mej."

De åker i madames lilla bil till den moderna stadsdelen sydväst om basarkvarteren. Där, på en tvärgata till en stor aveny, bor hon i en trerumslägenhet med sina två döttrar och sin man. Helt nära lägenheten ligger speceributiken. Madame pekar ut den när de åker förbi. Det sitter en prydlig gul skylt med svarta bokstäver ovanför dörren.

Hon pratar franska ibland och glömmer att han inte förstår. Men när hon visar upp honom för hembiträdet i köket, försöker hon säga några ord på arabiska.

"Fatima," säger hon och pekar på arabflickan. "Du hjälpa Fatima. Du förstå?"

Sedan säger hon något till Fatima på franska och gör en gest mot Ahmeds huvud.

Arabflickan ser avogt på honom. Hon närmar sig motvilligt och vidrör hans hår med fingertopparna. Hennes naglar är långa och röda. Madame säger något med befallande röst, och då griper Fatima hårdhänt tag i lockarna och lutar sig över honom.

Plötsligt går det upp för Ahmed att hon letar efter löss!

Han låter det ske. De får göra vad de vill med honom, bara han får lära sig franska. Och medan han står där och låter Fatima söka igenom håret, undrar han om madame tänker börja undervisa honom redan nu, den första dagen. Han har en blyertspenna med sig och en bit omslagspapper. Helst skulle han vilja ha en skrivbok, som skolbarnen har. Han har ofta sett dem sitta på trottoaren och jämföra skrivningarna, när de kommer från skolan. Fatima hittar inga löss, och madame ser nöjd ut. Hon säger på dålig arabiska: "Du hjälpa Fatima städa."

Ahmed betraktar nyfiket den rostfria diskbänken, vattenkranarna och den stora, vita spisen. Han stirrar också på Fatima. Hon är så vacker, kanske den vackraste arabflicka han någonsin sett. Hennes tjocka hårfläta är virad runt huvudet och fasthållen av en ljusgul sidenscarf. Hon är klädd i en lång, rosa klänning och har ett brett, blått plastskärp om den smala midjan. Men hon ser ovänlig ut, och hennes röst är vresig, när hon säger:

"Låt bli och glo så där! Nu ska du skura golvet!"

Hon hämtar de nödvändiga grejorna, hink, skurtrasa och borste, ur en skrubb.

Ahmed är mycket noga. Han kryper på knä och rengör golvet ordentligt. Men då skäller Fatima förr att det inte går fort nog. Hon är så högröstad, så madame hör det och kommer och förmanar henne. Sedan får Ahmed vara ifred, tills madame hämtar honom och de går till butiken.

Väggarna är täckta med hyllor, som bär upp en brokig samling konservburkar, delikatesspaket, kryddburkar, konfektaskar och andra sorters finare livsmedel. På golvet står lådor och säckar som innehåller vanliga specerivaror. Några av hyllorna dignar under silversaker, bland dem de stora, tunga berbersmyckena, som madame är så förtjust i. Där finns också broderiarbeten, vackert snidade skrin av cederträ och annat konsthantverk.

Madame Simon tar fram en trappstege och en dammtrasa. Hon gör tecken åt Ahmed att han ska städa den översta hyllan. Först ska han plocka bort allt som står på den och räcka det till henne.

Emellanåt kommer det in kunder och köper något. De tittar intresserat på Ahmed, där han står högt uppe på stegen, liksom utställd till allmänt beskådande. En del av de europeiska damerna ler mot honom och utbrister: "Ravissant!" Att det betyder förtjusande, vet inte Ahmed, men han hör att de säger detsamma om berbersmycket, som madame har köpt av farbror Tarik. "Ravissant!" Madame Simon ler förnöjt. Hon har fått två nya prydnader att visa upp; en vacker berberpojke och ett värdefullt berbersmycke.

Efter en stund kommer det in ett par flickor, som madame tar emot med kramar och kyssar. Deras brunlockiga hår hänger ner över axlarna, och de är klädda i mörkblå veckade kjolar och vita blusar med svarta sammetsrosetter i halsen. De pladdrar och kvittrar med ljusa röster och bläddrar i skolböcker. När madame pekar på Ahmed och säger något, börjar de fnissa. Ahmed blir generad och vänder ryggen till. Han torkar och gnider på hyllan, fast den redan är grundligt dammad.

Flickorna går sin väg, men istället kommer det in fler kunder. Det blir ideliga avbrott i städandet. Telefonen ringer, och madame flänger och far och låter andfådd på rösten. Hon tecknar irriterat åt Ahmed att klättra ner från stegen, där han står sysslolös och hänger. Han ska städa hyllorna längst ner. Telefonen ringer igen, och nu låter madame fjäskig på rösten.

Efter en stund kommer Fatima in tillsammans med en äldre, gråhårig man, och madames röst får ett annat tonfall. Nu låter den milt förebrående. Mannen tittar flyktigt på Ahmed och skrockar till, som åt en lustighet. Sedan går han långsamt och en smula framåtböjd och sätter sig på en stol bakom disken.

Fatima börjar plocka ner olika varor i korgar av ståltråd. Ahmed får hjälpa till, men han missförstår ofta och hämtar fel varor. Då kallar Fatima honom dumskalle eller något annat elakt. När korgarna innehåller det de ska, befaller hon honom att ta två av dem och följa efter.

Fatima är mycket elegant i högklackade sandaletter, ljusgrön djellabah med små, små knappar framtill och en tunn, svart, spetskantad slöja, som täcker munnen och näsan. Ahmed håller sig en bit bakom henne, kånkande på de tunga korgarna. Fatima bär också två korgar.

Hon vänder sig om och säger: "Nu ska du lära dej hitta till kunderna. För nästa gång får du gå ensam. Begrips?"

Hon talar om vad kunderna heter. "Här bor Ben Zakin. Och i nästa uppgång bor Ben Harrouch. Du ska minnas namnen och var dom bor. Om du kan få in så mycket i din dumma lilla skalle, förstås."

Ahmed är så paff över Fatimas tuffa uppträdande, att han varken blir ledsen eller sårad över skällsorden. Han är bara hemskt förvånad. Alla arabflickor han hittills har sett har varit blyga och tillbakadragna. Ingen av dem skulle våga kalla en pojke för dumskalle, inte ens om han bara var en liten knatting på några år. Ahmed har haft för sig att alla flickor var sådär blyga.

 

Föreg. sida

Nästa sida

Index

ZIP

FÖRORD

1. ALI ÄR ETT AFFÄRSGENI

2.
EN TUFF ARABFLICKA

3.
DE UNDERLIGA KRUMELURERNA

4.
MOSKÉBESÖKET

5.
POJKLIGAN

6.
DET ÄR SOM EN SKÖN DRÖM

7.
KAMELEN

8.
DEN VACKRA TUPPKYCKLINGEN

9.
OFFERSLANTEN

10.
EN DYSTER ÅTERKOMST

11.
OFFICEREN

12.
FARMORS MATTA

13.
BRÖLLOPET

14.
ÅSNAN OCH KARTAN

15.
DEN FARLIGA KLYFTAN

16.
UPPDRAGET

17.
SKINNPÅSEN

18.
DEN RIKE ANALFABETEN



Ett liv
för frihet
Självbiografi
Av A. Rami

ZIP



Ahmed Rami´s biograhie in other languages:
French
Russian
Português
Engelsk




Vad är
Israel?
101 fakta istället för
den judiska

lögnpropagandan
---Av Ahmed Rami.

ZIP


Israel
Falsk
Varudeklaration

Den Judiska myten
om rasen
-Av Ahmed Rami.

ZIP


Israels makt
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



Judisk
häxprocess
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240
Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi
© No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME