Barnbok


AHMED
berberpojken
Av Ahmed Rami



 
 

BRÖLLOPET

 

Det blir inte riktigt som Ahmed hade föreställt sig, att komma hem till byn. De vuxna är strängt upptagna av att förbereda bröllopet, och det är knappt de märker honom, sedan den första hälsningen är överstökad. Jo, när det gäller arbete, vet de minsann var de har honom. De ropar och hunsar och skickar honom än hit och än dit. Han ska mjölka getterna, hämta vatten och bränsle och passa upp på alla möjliga vis. De behandlar honom som om han vore samma lilla obetydliga pojke som reste till stan för ett halvår sedan. Det tycks inte ha gått upp för dem, att han blivit halvt om halvt stadsbo; att han sett och upplevt fantastiska saker, som de inte ens kunnat drömma om!

Det är bara småsyskonen och barnen i byn, som ser på honom med en sorts beundran, för att han bott i stan i många månader. Det gör honom olik dem, lite märkvärdigare. Och Ahmed solar sig i deras blickar. Fast det grämer honom att han inte fick ett par långbyxor i stället för den murriga, bruna djellabahn, som farbror Tarik köpte inför hemresan. Ahmeds äldre bror, Ismail, stoltserar i ett par nya jeans. Men han jobbar på ett hotell i samhället och får drickspengar av turisterna.

För övrigt är det Aicha, Ahmeds storasyster, som är huvudpersonen de här dagarna, och så förstås hennes fästman, Ahmad.På bröllopsdagen samlas kvinnorna i huset och klär Aicha till brud. Flera lager av vackra klänningar klär de på henne, den ena ovanpå den andra. De hänger tunga berbersmycken om hennes hals. Till sist målar de hennes naglar och handflator med en röd färg som kallas henna.

När Aicha är färdigklädd, liknar hon en stor, beslöjad docka. Hon förs nu av kvinnorna till den blivande svärfaderns hus, följd av alla bröllopsgästerna. Aicha gråter och klagar över att hon måste lämna sina föräldrar och flytta in i ett främmande hus. Det ingår i bröllopsseden. I själva verket är hon mycket lycklig. Men småsyskonen ser förskräckta ut. Ahmed måste förklara för dem att Aicha bara gråter på låtsas.

Till långt in på natten varar bröllopsfesten. Hela byn genljuder av sång och spel, av skratt och glada röster. Och fast det är en stor upplevelse för Ahmed med alla dessa ceremonier och upptåg, dansen och glädjen, så glömmer han inte ett ögonblick sitt ärende.

Han blir otålig. Ska det aldrig ta slut på dansandet och festandet? Om två dagar måste hans far åka tillbaka till jobbet i Oujda, och farbror Tarik ska stiga på bussen till Marrakech. Då är det meningen att Ahmed ska följa med. Allt ska bli som förr. Ingen skolgång. Inte kunna läsa tidningarna, som han säljer på gatorna, inte kunna skriva, bara jobba med händerna hela livet. Alltid vara tvungen att fråga andra vad som står där, och vad som är skrivet här. Över nio år är han, och det enda han kan, är det västerländska alfabetet. Men vad har han för nytta av det, när han inte vet hur det ska användas?

Han håller sig i fars närhet och försöker hitta ett lämpligt tillfälle att prata med honom. Men han har alltid män omkring sig, bybor, som han inte träffat på länge. Och dessutom ägnar han sig åt de minsta barnen. Dem har han tid med!

Det är nästan så Ahmed känner sig avundsjuk, när han ser sin far bära omkring lillasyster Saida på armen.

På eftermiddan, nästa dag, ser han att en grupp män står och tittar ner i en sinad brunn. Både far och farfar finns med bland männen, liksom farbror Tarik och farbror Brahim. De diskuterar om det är lönt att gräva den uttorkade brunnen djupare. Ahmed hör att de är oense, för han har ställt sig bredvid sin far. Han tänker: nu måste det ske! Det kan inte hjälpas, att han uppför sig näsvist och påträngande. Han rycker sin far i ärmen.

"Vad är det? Jag är upptagen, ser du väl," säger hans far.

"Jag vill börja skolan!" utbrister Ahmed häftigt. Han har hållit tillbaka orden så länge, att det har blivit ett hårt tryck inom honom. Orden riktigt studsar fram.

Männen tystnar och ser förvånat på honom. Riktigt häpna verkar de. Farfar säger barskt: "Det får vi tala om en annan gång. Gå och hjälp din mor nu!"

"Så där håller han på jämt. Bara tjatar om skolan. Han har inget annat i huvudet. Jag tror det är bäst han får som han vill, han ger sej inte förr," säger farbror Tarik och tittar vädjande på farfar.

Men farfar ser avvisande ut. "Vi får tala om det senare," säger han och fortsätter diskussionen om brunnen.

Efter kvällsmaten ropar farfar på Ahmed. Far och farbröderna Tarik och Brahim finns där också. De sitter på hemvävda mattor i det stora rummet en trappa upp.

"Du har ju aldrig gått i koranskola, Ahmed, och det är en stor brist," säger farfar. "Men du vet själv hur det kommer sej. Ja ja, vi ska inte dra fram den pinsamma historien och göra dej förlägen, men nog var det dumt av dej att förolämpa religionsläraren. Du vet vad jag åsyftar."

Farfar gör Ahmed mycket förlägen genom att prata länge och detaljerat om händelsen med åsnelortarna, och han får de andra barnen att fnittra och vrida sig av skratt i rummet intill.

"Det har ju gått några år, och kanske läraren förlåter dej, om du går dit och visar dej ångerfull. Du ska få en present att ta med dej," fortsätter farfar.

Ahmed stirrar på honom. Är det meningen att han ska börja i koranskolan? Ska han sätta sig bland småpojkarna? Menar farfar verkligen det?"

"Jag vill börja i en riktig skola och lära mej läsa och skriva! Jag vill kunna läsa tidningarna!" ropar han trotsigt.

"Ja, ni märker själva," säger farbror Tarik förläget, som om det var hans fel att Ahmed uppför sig illa.

"Vad är det där för stadsfasoner! Vi talar inte mer om saken," säger farfar argt.

"Men Ahmed! Vad tar det åt dej?" Hans far skakar bedrövat på huvudet. " Duger inte koranskolan åt dej? Har du blivit så högfärdig av att bo i stan? Du vill

kanske börja i en fin privatskola? Ja, var så god! Men det kostar en massa pengar. Var ska du få dem ifrån?"

Farbror Brahim lägger sig i. Han vill gärna hjälpa Ahmed, som står där med skamset nedböjt huvud. Pojken visar ju framåtanda. Han borde förstås uppträda hövligare mot de vuxna männen, men den pojken har alltid varit lite annorlunda.

"Som ni vet, har vi inrättat en liten skola i vår by, och vi har lyckats övertala Hadj Addi att bli lärare. Det finns bara åtta pojkar i passande ålder, så vi skulle kunna ta emot några pojkar från andra byar. Vad säger ni? Skulle inte Ahmed kunna börja där?"

"Det är lång väg att gå," säger Yassin, Ahmeds far.

"Han får gärna bo hos mej," erbjuder farbror Brahim, som varit gift ett år och ännu inte fått några egna barn.

Efter en del resonerande ger farfar sitt samtycke. "Jag känner Hadj Addi. Han är from och håller på det gamla. Han kommer inte att sätta några griller i huvudet på pojkarna", säger han.

 

Föreg. sida

Nästa sida

Index


ZIP

FÖRORD

1. ALI ÄR ETT AFFÄRSGENI

2.
EN TUFF ARABFLICKA

3.
DE UNDERLIGA KRUMELURERNA

4.
MOSKÉBESÖKET

5.
POJKLIGAN

6.
DET ÄR SOM EN SKÖN DRÖM

7.
KAMELEN

8.
DEN VACKRA TUPPKYCKLINGEN

9.
OFFERSLANTEN

10.
EN DYSTER ÅTERKOMST

11.
OFFICEREN

12.
FARMORS MATTA

13.
BRÖLLOPET

14.
ÅSNAN OCH KARTAN

15.
DEN FARLIGA KLYFTAN

16.
UPPDRAGET

17.
SKINNPÅSEN

18.
DEN RIKE ANALFABETEN



Ett liv
för frihet
Självbiografi
Av A. Rami

ZIP



Ahmed Rami´s biograhie in other languages:
French
Russian
Português
Engelsk




Vad är
Israel?
101 fakta istället för
den judiska

lögnpropagandan
---Av Ahmed Rami.

ZIP


Israel
Falsk
Varudeklaration

Den Judiska myten
om rasen
-Av Ahmed Rami.

ZIP


Israels makt
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



Judisk
häxprocess
i Sverige
Av Ahmed Rami

ZIP



No hate. No violence. Races? Only one Human race.
United We Stand, Divided We Fall.
Know Your enemy

You too are welcome as a freedom fighter. Act now! Tomorrow it will be too late!
Compose your letter online. Write now to Rdio Islam
Ahmed Rami, writer, journalist, is the founder of the radio station Radio Islam.
Donations to help his work may be sent (in cheques or in notes) to his address:
Ahmed Rami - Box 316 - 10126 Stockholm, Sweden
Phone:+46708121240
Latest additions:
English -Svensk -French -German -Portug -Arabic -Russian -Italian -Spanish -Suomi
© No Copyright. - All texts and files in this Site may be republished and reproduced
as long as Radio Islam-(at http://www.abbc.net) where they are located - is mentioned.

HOME