HOME

Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

 

37

EN ÅKLAGARE ELLER EN SIONISTISK "POLITISK KOMMISSARIE"?

 

Ahmed Rami Stockholm den 6 juli 1990

Till
Svea hovrätt, avd.4 B 2835/89:9 JK/Rami

 

Med anledning av att chefsåklagaren P-H Bondestam, den 26 juni 1990, till Svea hovtätt inlämnat skrivelse och inlaga, "Fakta om David Irving" av doktoranden (i statskunskap, ej i historia) Henrik Bachner (hab 41 ), skall jag härmed - för hovrättens kännedom - bemöta nämnda politiska propagandistiska inlaga som har presenterats felaktigt, för hovrätten, som "fakta":

Bachner är en sionistisk aktivist som fanatiskt stödjer Israel mot de muslimska och kristna palestinierna. Han är alltså min politiske motståndare och icke en opartisk forskare. Hans inlaga är en partsinlaga, en samling sionistiska värdeomdömen om Irving och andra forskare som tillhör en viss skola inom historieforskningen. Det är inte objektiva eller uttömmande fakta, om den högt lovprisade världsberömde brittiske historikern David Irving, som där framförs, utan det är åsikter, fientliga åsikter, om Irving, av hans sionistiska meningsmotståndare som Bachner förmedlar, varvid denne bl a tillgriper den komprometterande och oanständiga propagandametoden guilt by association (skyldig genom samröre).

1. Bachner skriver att Irving är "'revisionist', dvs han förnekar att den nazistiska massutrotningen av judar ägt rum". Detta är en utstuderad lögn, försåtligt formulerad, eftersom begreppet "förneka" hänför sig till det religiösa området (ett nytt judiskt uttryck för hädelse), inte till det vetenskapliga. Irving redovisar sina forskningsresultat som forskare och historiker. Irving - och de seriösa revisionisterna - förnekar inte något som (faktiskt) har ägt rum, utan på grundval av bl a tekniskt framlagda fakta (Leuchterrapporten t ex) ifrågasätter han den judiska historieversionen av den s k "Förintelsen" som påstås ha ägt tum. Det är en avgörande skillnad mellan att förneka ett faktum, som Bachner i sin inlaga påstår att Irving har gjort, och att ifrågasätta ett påstående som inte kan bevisas, utan väsentligen är en tro ("den nazistiska massutrotningen av judar", den s k "Förintelsen"). Irving strävar efter att skilja mellan historia och legend. Den judiskt troende Bachner anklagar Irving för kätteri i en kvasireligiös inkvisition, där "Förintelsen' upphöjs till den enda sanna trosläran, vilket är fullständigt irrelevant i historievetenskapliga sammanhang, eller inför en juridisk domstol.

2. Bachner förtiger det relevanta faktum att Irvings revisionistiska av-ståndstagande till "Förintelsen" baseras på att Irving, som engelsman, funnit i tidigare hemligstämplade och senare förbisedda brittiska krigsarkiv dokument som visar att Storbritanniens avdelning för psykologisk krigföring, knuten till det brittiska krigskabinettet, under andra världskriget avsiktligt stödde den stora lögnen om miljoner (av tyskarna) ihjälgasade judar som ett led i de allierades krigspropaganda. Irving - och revisionisterna - har alltså kunnat framlägga ad acta två konkreta bevis för att den sionistiska versionen av den s k "Förintelsen" är dels en avsiktlig propagandalögn, dels en teknisk orimlighet.

3. Bachner har rätt i att "'Revisionisternas' vittnesmål beaktades inte av domstolen" (i rättegången mot Ernst Zündel vare sig 1985 eller 1988), men detta är inte vanhedrande för revisionisterna och Irving, som Bachner antyder, utan för domaren Hugh Locke. Zündel dömdes som "nynazist", för sina politiska åsikter, medan Irving och revisionisterna aldrig dömdes, eftersom deras bevis och dokumentation inte beaktades. För övrigt så tillämpade den kanadensiska domstolen en lagparagraf vars motsvarighet inte finns i Sverige. Och prejudikat skapas inte genom "import" och "export".

4. Bachner påstår att The Institute for Historical Review i USA skulle vara "ett centrum fdt nynazister och antisemiter från hela världen", vilket är lögn; detta institut är en forskningsinstitution och ett forum för historierevisionism som är politiskt fristående och inte ägnar sig åt vare sig "nynazism" eller "antisemitism". Endast fanatiska sionistiska aktivister som personerna inom ADL (en kriminell judisk organisation i USA med grenar i alla länder och bl a i Sverige), finner för gott att i sin hetspropaganda stämpla revisionister och Israels politiska motståndare som "nynazister" och "antisemiter". Det är också betecknande att Bachner bland sina källor åberopar den sionistiska propagandacentralen ADL, som är nära anknuten till den beryktade judiska frimurarlogen B'nai B'tith. ADLs specialitet är just förtalskampanjer mot politiska motståndare. När Bachner vill göra gällande att David Irving, som person och historisk forskare, skulle ha komprometterat sig genom att "ha framträtt och talat vid möten anordnade av The Institute for Historical Review", så är detta endast ett led i den av (främst) ADL organiserade och spridda förtalskampanjen mot revisionisterna liksom mot alla kritiska opponenter. (1ag bifogar en bilaga med fakta om ADL som Bachner citerar som källa till sina "fakta" om Irving).

5. Samma typ av guilt by association tillgriper Bachner, när han påstår att Irving "samarbetat med den västtyske högerextremisten Gerhard Frey", utgivaren av tidningen National Zeitung och ordförande i Deutsche Volksunion. Faktum är att Irving hållit föredrag på inbjudan av dr Frey, vilket inte är detsamma som att han samarbetat med denne. Irving är en självständigt arbetande historisk forskare och författare, vilket Bachner grundlöst försöker förneka med sitt påstående om att Irving "samarbetat" med dr Frey. Om den judiska församlingen skulle inbjuda Irving att hålla föredrag i Sverige, skulle han säkert acceptera utan att vare jude eller sionist.

6. Lika irrelevant är Bachners uppgift att "den rasistiska tidskriften Instauration (utg. Florida, USA) betecknar Irving som'en av den vita rasens bästa analytiska hjärnor'." Vad Bachner här vill säga är ju helt befängt: att en person skulle vara ansvarig för det beröm eller klander han eller hon får av någon annan person eller - som i detta fall - en tidning som företräder vissa åsikter som inte delas av personen i fråga. Om en person skulle göras ansvarig för andras omdömen och åsikter om vederbörande, skulle detta självfallet leda till de mest absurda följder. En oförvitlig person som beröms av en mördare skulle därmed betraktas som en potentiell mördare. En sund och själsligt balanserad person skulle berömmas av en sinnessjuk och bli sinnessjukförklarad. Bachner, besatt av sina hatfyllda passioner mot sina meningsmotståndare, har uppenbarligen aldrig reflekterat över innebörden av hans mani förguilt by association. Justitiekanslern (eller åklagaren som representerar honom) i målet mot mig behöver inte vara historiker eller expert på kunskap i detta område och anlitandet av sionister som "sakkunniga experter' kan leda till att åklagarens plädering förvandlas omedvetet till politiskt tal och sionistisk propaganda. Det blir sionisterna som driver åtalet!

7. Bachner söker inkompetensförklara Irving som historiker vad gäller Irvings stora verk "Hitler's War", utgiven 1977 (för övrigt på det judiskt ägda förlaget Michael Joseph i London) genom att säga: "Framstående historiker på andra världskriget (Alan Bullock, Walter Laqueur m fl) dömde omedelbart ut 'Hitler's War' som osant och ovetenskaplig". Bachner, som uppger sig meddela "fakta om David Irving", förtiger emellertid att Irving för denna bok fick övervägande mycket beröm av flera samtida historiker, bl a av H u g h Trevor-Roper som i The Sunday Times skrev: "Inget beröm kan vara för högt för hans (Irvings) outtröttliga lärdomsflit ---Jag har i fulla drag njutit av att läsa hans långa verk från början till slut." Också andta ledande brittiska tidningar lovprisade Irvings "Hitler's War", däribland Spectator, The Times, New Society och The Daily Telegraph. Det speciella med historikern David Irving - utöver hans anmärkningsvärda flit (han har skrivit drygt ett tjugotal böcker om andre världskriget och det nazistiska Tyskland) -är hans noggrannhet: att han uppsöker primärkällot och aldrig nöjer sig med att citera eller åberopa sig på andra samtidshistoriker. En sådan historiker kommer ofta till överraskande och okonventionella resultat och uppfattas alltid av vissa "etablerade" historiker som kontroversiell ,

vilket förklarar varför Alan Bullock och Walter Laqueur, som omnämns av Bachner, behagade "utdöma" Irvings bok.

8. När Bachner framhåller att "fler än 70 brittiska parlamentsledamöter fördömde Irving som 'nazistpropagandist' och 'Hitler-apologist"', så är detta likaledes irrelevant; det var där fråga om ett politiskt ställningstagande, inte ett vetenskapligt historiskt och har ingenting att göra med vetenskap, fakta ellerjuridik!

Som klart torde framgå av analysen ovan, för att bemöta åklagarens politiskt sionistiska "sakkunnighetsfakta" om Irving, så är den av chefsåklagare Bondestam till hovrätten inlämnade inlagan av Henrik Bachner om David Irving, avsedd att söka diskvalificera denne som mitt vittne, ett eländigt misch-masch. Bachner saknar, i flagrant mening, både kompetens och vilja till ens minimal oväld för att uttala "Fakta om David Irving". Det är anmärkningsvärt att chefsåklagare P-H Bondestam visar det dåliga omdömet att anlita en person, som Henrik Bachner, som någon slags expert på Irving och revisionismen liksom att han inlämnar denna kvalitativt undermåliga inlaga till hovrätten för att därmed vägra mig rätten att fa en kvalificerad historiker som David Irving att vittna inför den stundande tättgången mot mig i Svea hovrätt. Åklagaren, med sionistiska politiska inlagor vilseleder på så sätt hovrätten och domarna genom felaktiga och vilseledande uppgifter som kan ligga till grund för olika beslut och för domen. Det finns i Sverige många opartiska experter i ämnet som åklagaren kunde anlita som sakkunniga istället för sionistiska aktivister som Bachner, Ahlmark eller Morton Narrowe. Skulle man här i Sverige anlita t ex Ayatollah Khomeini som sakkunnig i en rättegång mot Rushdies hädelse mot Islam och muslimerna? Den sionistiska lobbyn i Sverige är inte, i detta mål mot mig, målsägare. Åklagaren, som ämbetsman och målsägare representerar samhället och inte en viss politisk grupp mot en annan eller den judiska lobbyn mot palestinierna eller muslimerna.

Ahmed Rami

 

 

  Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige:

1 - Sions kommande härlighet

2 - Judendomen - en politisk ideologi

3 - Häxjakten mot Radio Islam

4 - Uttalande från Folket i Bild

5 - Den svåra toleransen (Schöier)

6 - Principfråga om yttrandefrihet (Cohn-Bendit)

7 - När ska yttrandefriheten försvaras? (Chomsky)

8 - Att säga sanningen (Grenz i Tehran i Times)

9 - Om tryckfrihetsförordningens principer (Myrdal)

10- Västerlandets möte med främmande kulturer (Myrdal)

11- De fällda åtalspunkterna

12- Brev från Sigbert Axelsson till JK

13- Brev från Sigbert Axelsson till JK

14- Professor Jan Hjärpe kommenterar Ramimålet

15- Jan Hjärpes vittnesmål

16- Professor Bergmans vittnesmål

17- Kampanj mot min person (Bergman)

18- Jan Bergmans metod korrekt (Axelsson mm)

19- Den judiska maktens fräckhet (prof Ragnar Holte)

20- Skrivelse från docent Berglie, prof Bäckman, lektor Droblin

21- Överrabbinen Morton Narrowes vittnesmål (granskning)

22- Plikten att vittna (adv Jan Axelsson)

23- Professor G Kleins vittnesmål (granskning)

24- Professor Jörgen Weibulls vittnesmål (granskning) del 1

- Professor Jörgen Weibulls vittnesmål (granskning) del 2

25- Biskop Krister Stendahls vittnesmål (granskning)

26- Lagen om hets mot folkgrupp (från Nils Beckman m fl)

27- Domen mot Ahmed Rami

28- När en svensk åklagare utbildar sig

29- Alliansen mot Radio Islam

30- "Kastrera flyktingar" (domen mot Herrmann för jämförelse)

31- Anmälan mot Satansverserna för hets mot folkgrupp

32 - JK friar Rushdies bok

33- "...araber förödmjukar kvinnor..." JK-beslut

34- Wiesenthals hets till folkmord

35- Ett justitiemord (talan mot domen)

36- Skrivelse till Svea Hovrätt (22-12-89)

37- En åklagare eller en sionistisk politisk kommissarie?

38- Historieskrivning (antal döda i Auschwitz och Holocaust)

39- Lögner som påbjudna sanningar

40- Ett falskt vittne: Elie Wiesel (R Faurisson)

41- Leuchterrapporten (historikern D Irving)

42- David Irving vittnar

43- Shahak avslöjar

44- "Kärleken till Israel förenar"

45- "Vem som är antisemit - det bestämmer vi"

46- "Varje jude är en representant för Israel"

47- Ockupanter som känner sig ockuperade!

48- "Nästa år Jerusalem"

49- "Ett enhetligt biologiskt underlag": en rasistisk religion

50- Sionistledare kräver alla judars lojalitet till Israel

51- Vad är Rothschilds makt?

52- Judisk finansmakt i Nordamerikansk inbördeskriget

53- Sionisterna drev USA i 1:a världskriget

54- B'nai B'rith och dess ADL

55- Vad är B'nai B'rith's ADL?

56- Brev till statsministern om B'nai B'rith i Sverige

57- Hårdporren i USA


HOME

© No Copyright - All articles in this Site may be republished as long as Radio Islam where they are located are mentioned.