|
7
SVAR
FRÅN
AHMED RAMI
Stockholm
31/03/1989
Bästa Laila!
Varmt tack för ditt långa
och högintressanta brev som jag läst med stort
intresse. Det är tydligt att du gått mycket
metodiskt och långt för att efterforska
sanningen om de många dunkla inslag som hänger
samman med de något skilda officiellt vedertagna
versionerna av Gamla Testamentet (GT) och om judarna och
deras historia.
Låt mig kommentera så gott
jag kan några av dina funderingar och
reflexioner:
1 . Det är den i sedvanliga
uppslags- och läroböcker förekommande
uppgiften som jag återgivit i min bok, Vad är
Israel?, om att judarna "förskingrades" - från
Palestina till kringliggande länder - år 137 e
K. Det är den heliga judiska "historia" som idag
råder i de svenska historieböckerna. Om den
uppgiften är riktig eller inte är en
fråga som man inte far ställa eller diskutera
idag, då blir man "antisemit". I alla
händelser uppges vanligen att redan på Jesu
tid, alltså drygt etthundra år
dessförinnan, levde flertalet av den dåtida
världens judar utanför Palestina. Skall man
beteckna detta som "exil" eller "förskingring"?
Enbart i Alexandria lär det ha bott fler judar
på Jesu tid än i det dåtida Palestina,
huvudsakligen i provinsen Judeén, medan
Galiléen, där Jesus från Nazaret
växte upp, då huvudsakligen beboddes av
icke-judar, "hedningar' (Matt. 4:15)
2. Begreppet "förskingring"
härstammar ju från Torah (5 Mos. 28:63) och
har kommit att associeras till
tvångsförvisning. Den historiska sanningen,
som du också misstänker, torde i stort vara
den att det är den judiska läran och inte
judarna som spridit sig till kringliggande länder
och även till mer avlägsna länder än
i "det egna hemlandet". Förskingring är
alltså ett judiskt begrepp som avser en Guds
straffdom, men som sedan, på lämpligt
sätt, omtolkats till att betyda
tvångsförvisning (av judar) för att
belasta "hedningarna" (icke-judarna) med skuld i den - i
judendomen - rituella klagosången (vid "Klagomuren"
och senare i effektivare "information och massmedial
propaganda"). Till detta judiska klagande hör
också av traditionen profeternas litanior, som - om
de framfördes av andra - skul-le kunna tolkas som
antisemitisk hets (t ex Jesaja 1:3-5; 3:9, Hesekiel
22:12; 25-29).
3. Det torde vara känt - och
återgivet åtminstone av seriösa
historiker -att det endast var ett relativt fatal judar
från det högre samhällsskiktet som
fördes bort till Babylonien, och att den mycket
omtalade "babyloniska fångenskapen" inte var en
ordinär fångenskap, eftersom man kunnat finna
flera belägg för att judar i Babylonien bland
annat ägnade sig åt penningutlåning
eller bankirverksamhet. Det är också känt
att det först var i Babylonien som judarna
lärde sig läsa och skriva och där
började författa Bibeln, senare även
Talmud, fast först flera år efter Jesu tid,
till stor del som en polemik mot de judekristna. Sedan
perserna krossade det (fallfärdiga) babyloniska
riket erbjöds judarna att flytta till Palestina (som
också då ingick i perserriket) men relativt
få judar nappade på anbudet. De som flyttade
till Palestina, bland dem de båda i GT
omnämnda judiska lagstiftarna Esra och Nehemja blev
bestörta över att finna att judarna i Palestina
(Judéen och framför allt Galiléen)
hade uppblandats med andra folk och i stort glömt
sin judiska troslära.
4. Så kommer vi till den, av
dig, så riktigt påtalade gåtfulla
judiska folkökningen - hur kunde denna lilla
folkspillra eller stam föröka sig så
enormt och så snabbt? Statistiskt sett är
detta fullständigt otroligt och omöjligt. Det
finns bara en förklaring som stundtals även
framförs i gängse historiska och
religionshistoriska verk (också av judiska
författare) : att judarna bedrev en
framgångsrik missionsverksamhet och lyckades
omvända miljoner människor och fortfor med
detta under Alexander den stores och dennes
efterföljares tid (hellenismens tid), under
romarrikets tid i konkurrens med den kristna missionen
(kejsar Neros gemål Poppea t ex var judinna,
konverterad eller ej, detta är tydligen ovisst) ja,
den judiska missionen kröntes så sent som
på 700-talet med en fantastisk framgång,
när kazarerna i det kaukasiska Ryssland mangrant
övergick till judendomen. Sannolikt härstammar
majoriteten av vår tids judar - de s k askenaserna
eller "östjudarna" -från dessa kazarer som
efter Kazarrikets fall flyttade västerut, till
Ukraina, Ryssland, Polen och Litauen. (Se Arthur
Koestlers bok Den trettonde stammen som utkom i USA och
England 1976 men som inte finns översatt till
svenska!) Kazarerna var - och är - ett
turkmongo-liskt folk med de karakteristiska grova judiska
anletsdragen. (Koestlers bok är visst
tendentiös men han har ju en ganska omfattande
bibliografi och gör väl inte anspråk
på någon pionjärinsats).
5. Självfallet har du i sak
alldeles rätt, när du om judarna säger att
deras förfäder var "romare, nordafrikaner,
iberer, georgier, armenier, irakier, greker, kazarer m
fl"- man kan förstås tillägga ännu
äldre folk från hela denna region som
egyptier, babylonier, kananéer osv. Men
komplikationen består ju däri att judar inte
bara är ett folk utan samtidigt också en
troslära ("religion") och just i kraft av denna
tvåsamhet blir judarna aldrig ett folk som
uppgår i andra folk utan ett folk vid sidan av
eller "över andra" folk, oavsett om de är
troende eller ej. Kort sagt, när det gäller
judar är allt ett gungfly och laddat med
motsägelser och även absurditeter, där
judarna har privilegiet att diktera villkoren om vilka
som är judar och icke-judar liksom om vad som
är judefientligt ("antisemitiskt" - trots att dagens
judar övervägande inte är semiter vare sig
språkligt eller kulturellt) och vad som är
brottsligt eller ej!
6. Och visst har du också dragit
den enda rimliga slutsatsen, när du säger att
"den judiska stat som Israel tror sig ha
"återupprättat" aldrig har funnits,
åtminstone inte som de tror". Nå, de ledande
sionisterna vet naturligtvis att det är en bluff med
denna "återupprättelse av Israel". men denna
bluff passar deras syften att lägga beslag på
det strategiskt så viktiga Palestina, och denna
bluff - det vet de också - imponerar på de
kristna som har GT gemensamt med judarna i sin Bibel med
dess förryckta historieskrivning som blivit
heligförklarad - trots all sträng vetenskaplig
bibelkritik sedan över etthundra
år!
7. Du slår huvudet på
spiken med din fråga: "Hur i hela världen
räknar man judar i olika länder?" (när det
inte finns några statistiska uppgifter
bokförda i flertalet länder om antalet judar).
Svaret är naturligtvis att det är judarna
själva som avgör den saken och därför
påträffar man så många
märkliga motsägelser om antalet judar i
världen, t ex före och efter andra
världskriget. Enligt Jewish Almanac fanns det i
världen år 1939 c:a 16 miljonerjudar,
åren 1945 och 1946 uppgav samma källa att
antalet judar hade växt till 18 miljoner. Efter att
ha besinnat att detta antal inte kunde stämma med
hänvisning till att "sex miljoner judar gasats" och
skjutits ihjäl av nazisterna, så ändrades
hastigt och lustigt siffran 18 miljoner till den mer
passande siffran 11 miljoner i 1947 års upplaga och
därefter. Kuriöst nog uppgav dr Nahum Goldmann,
ordföranden för både
Världssionistiska Organisationen och
Världsjudiska Kongressen, i en intervju 1978,
återgiven i Sydsvenska Dagbladet, att antalet judar
i världen då ( 1978) uppgick till 18 miljoner.
På 30 år skulle alltså den judiska
befolkningen i världen ha ökat från 11
miljoner till 18 miljoner, en ökning med inemot 70%,
vilket naturligtvis är absurt! Lögnare
avslöjas i regel genom sin inkonsekvens. Men vem
blir egentligen upprörd eller ens fundersam
över sådant? Det förväntas av oss
att vi skall nicka och samtycka till allt vad
representanter för det utvalda folket
säger!
8. Du har sannolikt helt rätt i
att det verkliga antalet judar - de som räknar sig
som judar - är betydligt större än vad som
officiellt uppges från judiskt håll. Som du
så riktigt påpekar är det ju bara
församlingsjudarna som räknas och bokförs
medan ett stort antal sannolikt en betydande majoritet
judar, aldrig går i synagogorna, inte anser sig
vara "troende" och därför inte räknas som
judar trots, att de själva ändå anser sig
vara judar och i sionistiska sammanhang
påräknas som stöd för den
sionistiska staten Israel. Jag har sett uppgifter om att
det verkliga antalet judar i USA inte är 6 miljoner
och inte heller 7.5 miljoner utan bortåt 15 ä
20 miljoner och det skulle nog komma sanningen
närmare, om man besinnar det oerhört starka
judiska inflytandet med bl a USAs stöd till Israel.
För att få den mer exakta siffran bör man
nog vända sig till de aktivistiska
judiska/sionistiska organisationerna som ADL/b´nai
Brith med huvudsäte i USA och förgreningar i
flertalet länder, inklusive Sverige. Troligen
är dessa uppgifter hemliga för profanum vulgus,
också bland judar, och endast tillgänglig
för en smärre krets invigda. Men varför
inte undersöka saken - du som inte är
känd/ökänd och därmed belastad som
jag...!
9. När det gäller judendomen
som religion så tror jag det är viktigt att
försöka förstå att det inte här
är fråga om religion i sedvanlig
bemärkelse. Med religion menar vi allmänt tron
på en Gud och på människors
odödliga själar och därmed också
tron på ett liv efter detta (antingen paradiset/den
eviga saligheten eller helvetet). Men judendomen tror
inte på ett liv efter detta: "Ty du är stoft
och till stoft skall du åter varda." (t Mos. 3:19,
Ps: 90:3, 104:29, Predikaren 3:20, 12:7). Sions kommande
härlighet (hos Jesaja 60) är ett kommande
jordiskt herravälde under judisk ledning. Detta
är inte religion. Dessutom, en religion har inte med
ett visst folk att göra utan är universell.
Judendomen är nationalistisk. Redan genom att tala
om judendomen som en religion och därmed
heligförklara den har man lyckats förvirra
begreppen för att söka behärska både
sina egna anhängare (det egna folket) och andra
seriöst religiösa (genom
"religionsfrihet").
10. Den spränglärde
framlidne engelske historikern Arnold Toynbee (med sitt
tolvbandiga verk A Study of History, en sammanfattning i
1 band finns på svenska utgivet på Bonniers
1950) har kallat judendomen "en fossil" och räknar
bara inte med den som en av de över 21 olika
högkulturerna i mänsklighetens historia - detta
sagt apro-pos din reflexion om judarnas historia: "ett
märkligt historiskt/religiöst krumsprång
som plötsligt fossilerades i utvecklingen". Visst
kan man undra hur det egentligen står till med
seloterna Per Ahlmark, Lars Gustafsson m tl. De tror sig
uppenbarligen ha funnit någon slags lösning
på sin egen inre vånda och allmänna
tomhet genom att dyrka judarna - det är väl ett
slags pseudoreligiositet (liksom marxismen tidigare var
för många).
Till sist än en gång: Tack
för ditt mycket innehållsrika och stimulerande
brev som har gett mig mycket. Hoppas att du också i
fortsättningen visar samma goda civilkurage och
äkta sökaranda.
Hjärtliga
hälsningar,
Ahmed Rami
Nästa
sida
|